Stolt norrlänning

Jag var ju i alla fall där för att hjälpa Josefine Bjur som hästskötare. Jossan red SM med hennes C-ponny Ballie och Mustang cup med hennes D-ponny Q. Och det gick väldigt bra. Hon vann Mustang cupen för kat D och hon gick till A-final med Ballie. Jag tycker att det är  väldigt rolig  att vara hästskötare, kan absolut tänka mig att jobba med det om några år. För jag tycker om att hjälpa till, som att smörja, göra i ordning hästen och det är kul att göra någon glad, extra kul om det uppskattas också.

En bra hästskötare för mig tror jag ofta ska vara  på bra humör och som alltid ställer upp, är positiv och är där och hjälper till men ändå har förståelse för att inte heller vara i vägen. Man måste nog vara lyhörd och göra saker bra och på rätt sätt som man blivit ombedd att göra och vara beredd på att jobba hårt, kliva upp supertidigt och gå och lägga sig jättesent, enkelt va? Det borde väl vem som helst klara eller? Tur att hon jag var hästskötare åt inte var lika hård.

Vi åkte från Umeå på tisdag morgon och stannade i Uppsala en natt för att sedan fortsätta mot Årsta Runsten. Vi kom fram på onsdag vid typ klockan fyra. Fixade allt vid boxen såsom att sätta upp boxgardin, hänga fram alla grejer och göra fint. Det är nog lätt det roligaste att försöka få allt att matcha, se stilrent och prydligt ut. Jag tycker det är såååå viktigt och sååååå kul. När vi var klara med det så tog vi det lugnt ett tag och lät hästarna få vila. När dom vilat klart så skulle Jossan trimma båda ponnysarna. Och sedan gick vi och la oss.

Det var också kul att få träffa alla kompisarna. Lite roligt att man ändå har lärt känna en del från hela Sverige men det beror nog på att jag har varit runt hela landet och tävlat en del nu. Det är bara kul att vara där för att det just är SM, spänningen, alla är så taggade.

Hela grejen med SM är så kul även fast jag inte var på plats för att tävla själv den här gången utan för att  bara titta är faktiskt väldigt bra också. Man lär sig så mycket och jag har fått en massa bra inspiration. Man blir sååååå sugen på att komma hem och rida sina egna hästar när man har tittat och fått mycket tips. Visst det har varit tråkigt att inte rida själv, men det var ju ett beslut som jag tog helt själv. Mest sugen blev jag nog ändå när invigningen var och alla SM-ekipage fick gå in på banan och bli presenterade.

Hur som helst så är jag väldigt stolt. Stolt över att duktiga Denice och Melwin  från Gällivare i norr som knep SM-guldet. Visst det var kul att det gick bra för alla men en liten extra till henne. Även om vi från Umeå har långt och köra så har Denice ytterligare 60 mil. Hur det än är så har vi från norr  inte riktigt samma förutsättningar som om vi skulle bo i södra Sverige.

Vi har inte lika mycket tävlingar här uppe, vi måste vara mer sparsamma med vårt tävlande när vi åker så långt och tänka på att rida lite mindre och färre klasser på ett meeting för att våra ponnysar ska orka resa hela vägen hem också. Vi får inte heller samma tävlingsrutin och kanske inte heller har samma möjlighet till riktigt bra tränare så ofta. Så därför är jag extra stolt över henne som jag vet har kämpat och har nog åkt flera tusen mil under hennes tävlingsår. Så allt går bara man vill, det har Denice visat.

Jag åkte hemåt redan på söndag morgon med min kompis Cornelia och hennes mamma och pappa. Det var lite trist att inte se finalen, typ höjdpunken på hela helgen, men men så är det ibland. Jag fick ju i alla fall se tre dagar och det räckte faktiskt ganska bra. Eftersom jag började känna mig febrig med halsont så började jag faktiskt ha lite hemlängtan. Hem till Norrland och hem till mina guldklimpar där hemma….

Hej från Linn