”Stop dreamin´ – just do it!”

Framförallt när man får uppleva en lagom blandning av business och pleasure, vardag och drama (okej, kanske lite mycket drama), slit och utveckling! Jag sitter på planet hem från Los Angeles, just nu är vi någonstans över Grönland. Det är alltid lite bittersweet att åka hem från ett äventyr, men jag har så mycket nytt spännande på gång så det är faktiskt övervägande roligt! 

Framförallt blir det såklart härligt att träffa familj och vänner hemma igen. Jag kommer dock verkligen att sakna alla på Mill Creek! Mette, Emma och Anna, som varit mina närmaste kollegor, alla elever jag fått nöjet att undervisa och hästarna jag ridit.

My special horse, Valenzo, fick förstås den största pussen på mulen igår kväll när jag lämnade anläggningen. Han har verkligen lärt mig otroligt mycket. En välutbildad GP-häst, men också med gigantisk kropp och inte helt lättväxlad. Att sitta på honom har verkligen dragit fram mina svagheter i ljuset, vilket såklart inte enbart varit roligt, men han har också varit som ett facit och visat tydligt när jag med Mettes ständiga hjälp fått till det och rider bättre! Han har bjudit mig på så många aha-upplevelser!

Valenzo aka Facit

För ett par veckor sedan var jag med som tävlingscoach åt två av Mettes elever som startade på anläggningen El Sueno. En rolig dag och smickrande att få förtroendet. Tävlingsupplägget skiljer sig en del från det vi har hemma. Är du nyfiken så håll ögonen öppna efter min krönika som kommer i nästa nummer av Ridsport, nr 15!

Delar av teamet på tävlingen.

Det varma och soliga vädret kommer jag både att sakna och vara glad att slippa. Det är krävande att jobba i sådana temperaturer som vi haft. Det går åt otroliga mängder av vatten till både hästar och människor och det är svårt att äta tillräckligt för att få energi under dagen, så man blir helt klart lite mattare mot slutet av passen. Många dagar var det, som ni kanske läst redan, temperaturer över 35 grader och då var det inte många som var galna nog att rida i andra gångarter än skritt. Hästarna klarar det utan problem – det är vi tvåbeningar som inte riktigt orkar. Tyvärr är jag lite för fåfäng för att skicka med de värsta bastubilderna på mig, haha. Hästarna får man förstås skydda mot allt damm som uppstår i torkan, hagarna måste vattnas, inga pölar eller lera här inte! Ögon och mule måste torkas från damm ofta. Vi är lyckliga över stallets hästdammsugare, som vi kör före rykten. Den gör arbetet lite enklare!

Min sista lediga dag var en helt fantastisk dag att ta med hem. Efter förmiddagens arbete åkte jag med Katka och Veronica ner till Will Rogers Beach (där man spelat in mycket av Baywatch). Dagen till ära fick vi  de högsta vågorna jag sett under min tid här i Kalifornien. Det var hur häftigt som helst att bada i dem! Mette plockade upp mig på väg hem och jag följde med till hennes hus för en lat eftermiddag vid poolen. Lite senare körde hon mig in till Santa Monica där jag först shoppade presenter och sedan had a night to remember.

Jag kommer förstås att rapportera om mina nya äventyr. Det blir t ex ett kärt återseende av Skåne nu i augusti, när jag åker ner för att göra min C-tränarexamen på Flyinge.

Hej då Mill Creek!