Toppryttaren som använder dataanalys för en säkrare sport

Det var under årets fälttävlansmöte i Linköping som irländaren Sam Watson berättade om sitt arbete med statistik och siffror om fälttävlan. Mästerskapsmedaljören gick en kurs i dataanalys som 20-åring och kände direkt att han ville göra något om fälttävlan.

Som ryttare ska jag inte behöva tänka att om det går fel här kommer jag att falla. I stället ska jag veta att om jag inte får till det så finns det en väg åt sidan. Sam Watson

– Jag ville veta vad och hur de bästa ryttarna gör och kunde inte släppa hur bra tyskarna hade börjat prestera. På EM 2009 föll fem av sex tyskar i terrängen och sedan började de dominera i så många år, säger Sam Watson.

– De var oslagbara i fem år. Med Chris Bartl som tränare började de mer träna terräng, de tränade på att vinna helt enkelt, fortsätter Sam Watson.

Relevanta för publiken

Han började fundera på hur han skulle kunna systematisera och formalisera sitt arbete med dataanalys.
– Jag vill hitta sätt att minimera riskerna och maximera underhållningsvärdet för fälttävlan. Jag tror att det är det vi måste göra för att vara relevanta för publiken.

Han började helt enkelt samla all möjlig data om fälttävlan och har sedan fortsatt med det. På fälttävlansträffen visade han bland annat data över alla internationella vinnare mellan 2008 och 2022 som ett sätt illustrera hur sporten har utvecklas.

Här är några slutsatser Sam Watson har dragit från det materialet:

• På alla nivåer internationellt har antalet straff som ekipage kan vinna en tävling på sjunkit. Siffrorna är konverterade till det nya sättet att räkna straff.
• Det förekommer fortfarande ganska ofta att ett ekipage kan ha ett nedslag i banhoppningen och ändå vinna. 10 procent av dem som vinner en internationell klass har det.
• Den stora sänkningen i antalet straff har gjorts i dressyren. 2008 snittade segrarna på nästan 30 dressyrstraff, 2022 är snittet knappt 27 straff.
• 2008 hade en tredjedel av ekipagen över 40 straff – med konverterade siffror. 2022 är det 10 procent som har över 40 straff.

–  Anledningen till att dressyren blivit så mycket bättre är för att ekipagen är tvungna att vara så bra där för att kunna vinna, säger Sam Watson.

Fler fall i femstjärnigt

Det ökade fokuset på dressyren har gjort att en annan typ av hästar har kommit in sporten, hästar som kan plocka poäng i dressyrmomentet. Samtidigt har antalet fall i terrängen i femstjärnig klass ökat.
– När dressyren har fått större betydelse har antalet fall i femstjärnigt ökat, det är en knepig konflikt, säger Sam Watson.

Hans vision är att det som utmärker fälttävlan – alltså terrängprovet – ska kunna utvecklas till det bättre på samma sätt som i dressyren och att just terrängen ska göras mer intressant, detta också för att behålla sin regelbundet ifrågasatta status som OS-gren.
– Ska sporten vara kvar i OS och med stortävlingar som Badminton om Burghley gäller det att ännu mer hitta sätt som straffar en ryttare som gör ett misstag. Men det straffet ska inte vara att föras till sjukhus. Som ryttare ska jag inte behöva tänka att om det går fel här kommer jag att falla. I stället ska jag veta att om jag inte får till det så finns det en väg åt sidan.

Hans statistik visar vidare att det har gått mot att vara fler felfria terrängrundor internationellt 2020-2022.
– Men kanske att banorna var lite enklare efter pandemin. Och jag tycker inte enklare banor är rätt väg att gå för att göra sporten mer intressant.

Sam Watson har ett förslag på förnyelse av format:

• De fem bästa efter dressyren får 0 straff med sig därifrån och gör sedan sin terräng och banhoppning som vanligt. Skulle några ekipage hamna på samma straff blir det omhoppning på tid.
  – Det skulle ge en sport med balans mellan alla tre moment.
• Återinför steeplechase någonstans i sporten.
  – Det är framförallt bra och utbildande för de yngre hästarna. De får nyttiga erfarenheter med sig inför framtiden.

Sam Watsons statistik visar också att det gäller att se upp lite när steget från tvåstjärnigt till trestjärnigt ska tas, detta med tanke på säkerheten.

Hälften dubbelnollor

I lång tvåstjärnig klass är ungefär hälften dubbelnollor i terrängen. Den andelen minskar sedan uppåt i klasserna för att i femstjärnigt vara ungefär 12 procent dubbelnollor i terrängen.

– De siffrorna säger att det blir för få konsekvenser i form av straff när ryttaren gör misstag i lång tvåstjärnig, vilket i sin tur gör att det kanske inte tränas så mycket som det behövs för att ta steget upp, säger Sam Watson som rekommenderar att ekipagen bör har gjort ganska många långa tvåstjärniga och ha varit felfria i terrängen i minst hälften innan det blir trestjärnigt.

– Generellt tycker jag inte att man ska ta steget upp i någon klass om man ligger precis på miniminivån för att kvala. Jag rekommenderar att man tittar på de senaste 6-8 starterna och gör en bedömning utifrån det.

Equiratings webbplats