Fälttävlan har förändrats i grunden – nu kan Sverige slåss om VM-medalj

När världsmästerskapen hittar ”hem” till tyska Aachen igen är det 20 år sedan det gick ett samlat VM där. Hemmaryttaren Ingrid Klimke – som då var fälttävlansstjärna – tindrade med ögonen som ett barn på julafton när hon berättade om sin glädje att som fälttävlansryttare få rida in på den magnifika arenan för första gången. ”Det är en dröm som jag aldrig trodde skulle slå in, något som bara dressyr- och hoppryttare fått göra tidigare,” sa hon. Ingrid Klimke ingick sedan i det tyska guldlaget tillsammans med bland andra Sara Algotsson Ostholts man Frank Ostholt och Louise Romeikes hästägare och svärfar Hinrich Romeike. 

VM 2006 blev ett första test för fälttävlan i Aachen, och efter det blev sporten ett permanent inslag på de årliga tävlingarna på den anrika arenan. Sverige blev för övrigt femma i mästerskapet 2006 med Magnus Gällerdal/Keymaster xx som bästa svensk på åttonde plats. De båda resultaten är några av de bättre i svensk VM-historia, där bronset som Paula Törnqvist och Monaghan tog 1998 är en av få riktiga höjdpunkter i modern tid.

Moment som togs bort

VM i Aachen 2006 var också första världsmästerskapet där momenten med steeplechase och distans var bortat. Detta infördes första gången på ett mästerskap vid OS i Aten två år tidigare, och numera kommer knappt någon ihåg hur det var att behöva rida över en mil innan det var dags att gå ut i terrängen. 

Det har vänts och vridits på fälttävlans format ända sedan dess – inte minst för säkerhetens skull. Nu finns det kort och långt format på två-, tre- och fyrstjärnig nivå. Det långa formatet ska dock inte förväxlas med de långa tävlingarna med distans och steeple-chase – det handlar enbart om längden på terrängbanan. 

Mer teknisk bana

Årets VM-terräng kommer med största säkerhet vara betydligt mer teknisk än 2006. Det är framför allt där som utvecklingen har varit som störst. När ryttare såg kraftigt snedställda hinder för första gångerna i början av 2000-talet blev de förskräckta. Nu är det standard redan från enstjärnig klass. Banorna innehåller betydligt fler smalhinder och spetsar i olika vinklar mot varandra – och gärna i upp- och nerförsbackar – än för tjugo år sedan. 

Kraven på precision har ökat betydligt, samtidigt som det ska gå väldigt snabbt.

Införandet av rivningsbara hinder och de straff det för med sig att riva dem samt straff för nedrivna flaggor är annat som har tillkommit sedan 2006. 

Kraven på precision har alltså ökat betydligt, samtidigt som det ska gå väldigt snabbt. På större tävlingar är det oftast bara ett fåtal som klarar att hålla sig inom tiden. 

Ny typ av häst

Kraven på fälttävlanshästar har också förändrats i och med sportens utveckling, där även dressyrmomentet har fått större betydelse för resultatet. Ett tag gick det till och med så långt att det fanns en oro att det lades för stor vikt vid hästarnas dressyregenskaper, på bekostnad av hoppförmåga och uthållighet, vilket i sin tur en del menade gjorde terrängmomentet farligare – när syftet med ändringarna var de motsatta. 

Det som syns numera är ofta hoppstammade hästar med en del fullblod ganska nära i stamtavlan och hyfsade gångarter. Att ha en häst som hoppar väl med snabba reflexer är avgörande på de moderna terrängbanorna. Snabbhet och uthållighet behövs fortfarande, men det går inte att ta en topplacering om man inte är med efter dressyren. 

Flera svenskar – inte minst de Tysklandsbaserade – har nu tävlat i Aachen flera gånger sedan fälttävlan infördes där 2006 – och alla vill dit igen och igen… Vilka svenskar som får chansen i år är inte klart vid denna tidnings pressläggning. Tips om både medaljfavoriter och svenska laget bygger på bedömningar utifrån årets resultat och vetskapen om att det fortfarande går att kvala för den som eventuellt inte har gjort det.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2026.