Han kan bryta Tysklands 50-åriga guldtorka på hemmaplan

När VM-hoppningen inleds i Aachen den 19 augusti är det elfte gången som den anrika tyska anläggningen står som värd för ett mästerskap. Men det är snart 50 år sedan en hemmaryttare tog guld – något det kan bli ändring på i år.

Ingen annan arena har varit värd för så många mästerskap genom ridsporthistorien. Första VM-medaljerna delades ut 1955, medan första EM-hoppningen reds 1958. Senast Aachen stod värd för EM var 2015. Då blev det Nederländerna i topp. 

Senaste världsmästerskapet blev en formidabel svensk succé med individuellt guld till Henrik von Eckermann och guld till det svenska laget. Det är aldrig lätt att försvara ett guld och Sverige tillhör knappast favoriterna i år. En generationsväxling, främst bland hästarna, gör det svårt att säga hur Sverige står sig i konkurrensen. 

Just nu känns det som om Wilma McMahon (fd Hellström) och Cicci BJN är den mest givna i truppen, men självklart hoppas vi på att både Henrik von Eckermann och Peder Fredricson anser att någon av deras hästar är i tillräckligt bra form för ett mästerskap.

Fantastiska hästar

Tittar vi på de senaste mästerskapen är det verkligen fantastiska hästar som har varit i topp. Givetvis med bra ryttare på ryggen, men världen består i dag av väldigt många duktiga ryttare, så till sist handlar det om vilket hästmaterial de har.

Det är här det börjar bli svårt att gissa hur årets VM kan sluta. En del av de ryttare som toppat stora tävlingar i år har gjort relativt många starter med sina bästa hästar. Kanske för att de inte tänker rida VM utan satsar mer på tävlingar som Global Champions Tour med gigantiska prispengar. Och om de rider VM – har hästarna i så fall tävlat för mycket?

Världen består i  dag av väldigt många duktiga ryttare, så till sist handlar det om vilket hästmaterial de har.

Andra har matchat sina hästar väldigt sparsamt – är det för att VM väntar eller för att hästarna inte har varit riktigt fräscha? 

Ytterligare en aspekt är att VM rids på gräs. Vissa ryttare väljer bort gräsunderlag för en del av sina hästar, av olika orsaker. 

Vogel imponerar

Tittar vi på topp 3 från fjolårets EM så har vinnaren Richard Vogel och United Touch S verkligen imponerat. Seger i Dutch Masters och seger i Aachens Grand Prix – och United Touch har inte gjort så många starter den här säsongen. Aachens väldiga bana är också en arena som passar ekipaget väldigt bra. Ett ekipage med väldigt låga vinnarodds.

EM-silvermedaljören Scott Brash och det egensinniga stoet Hello Folie har inte heller tävlat särskilt intensivt, men vid vårens tävlingar i Aachen gick stoet bara ett par mindre klasser utan att utmärka sig. Scott har dock väldigt många fina hästar i sitt stall.

Bronshästen Ermitage Kalone, väl riden av belgaren Gilles Thomas, har också tävlat sparsamt och med bra resultat i flera stora tävlingar under våren. 

Världsettan Kent Farrington meddelade dock nyligen att han avstår VM. 

Dags för Tyskland?

Hemmaplan ses ofta som en fördel, men faktum är att det under de senaste 25 åren enbart är tre nationer som har kunnat förvalta ”fördel hemmaplan” genom seger vid VM, EM och OS. Storbritannien vann OS i London 2012, Tyskland vann EM i Donaueschingen 2003 och USA vann VM i Tryon (efter omhoppning mot Sverige) 2018.

Däremot känns det som om årets VM skulle kunna bli en hemmatriumf. Tyskland har inte vunnit ett lagguld sedan 2011, då de red hem EM-guldet i Madrid. Tyskland har många bra ekipage att välja bland, men mixen mellan unga och rutinerade ryttare – med fantastiska hästar i stallet – verkar vara optimal i år. 

Oavsett startfält kan vi se fram mot ett riktigt spännande VM i år. Sannolikt lär utmaningen för ekipagen bli större i år än vid fjolårets EM när (allt för) många var felfria i finalen. Banbyggare Frank Rothenberger har utlovat en mix av spektakulära och varierande hinder samt linjer och distanser som ställer mästerskapsfrågor till ryttarna.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2026.