”Vägen till framgång går genom hörnen”

I vardagslag arbetar Doktor Ulf Möller som ansvarig unghästutbildare på Hof Kasselman i Tyska Hagen och Sales Manager för prestige-auktionen PSI. Förutom imponerande mängder av segrar och placeringar på unghäst-VM och Bundeschampionaten är han också veterinär och unghästdomare. ASVH Väst anordnade en clinic hos Stenungsunds ridklubb  i samband med årsmötet. ASVH verkar ideellt för att väcka intresse och främja avel av den svenska varmblodiga hästen.

Första ekipaget för kvällen var Maria Carlsson på 4-åriga Flavour, efter Floriscount – Buddenbrock.
Ulf Möller inledde med att kontrollera nosgrimman som satt för lågt och var för löst spänd. En för lågt sittande nosgrimma kan klämma den ömtåliga huden ovanför mungipan när ryttaren tar i innertygeln på böjt spår. En för lös nosgrimma uppfyller inte sitt syfte, det vill säga att hindra hästen från att gapa eller leka med tungan för att undvika bettet. När munnen är stängd skall nosgrimman inte sitta åt. Nosgrimmorna kontrollerades på alla hästar och de flesta ansågs sitta för lågt och för löst.

En spänd häst bör inte skritta för länge, oavsett vad som står i böckerna, menar Ulf. Då är det bättre att låta den röra sig i trav eller galopp för att komma till ro och sedan återkomma till skritten. EN spänd skritt är inte konstruktiv.

När hästen sätts igång kan det vara bra att ryttaren sitter ner de första stegen för att känna efter att hästen går jämnt och känns fräsch. Sedan kan man fortsätta med lättridning på raka linjer och se till att hålla hästen på linjerna med säte och skänkel. I första hand skall hästen ridas mellan ryttarens skänklar och bara i undantagsfall med handen. Handen får inte användas till att dra ned hästens nacke.

Ulf betonade att både ryttaren och hästen får lov att göra misstag på träningen, för det är genom misstagen vi lär oss. Viktigt att vara förlåtande mot hästen och inte för kontrollerande. En hjälp som inte går igenom direkt behöver inte vara felaktigt, den kan bra vara ovntad eller ovan och därför kan det behövas fler upprepningar innan resultatet blir som ryttaren tänkt sig.

Här fick ryttaren träna på att ta tillvara hörnen optimalt genom att göra korrekta hörnpasseringar med böjd häst och sedan växla mellan raka och böja spår.

– Tänk dig att du använder tyglarna som du skulle använda styret på en cykel. När du tar i innertygeln måste du tillåta detta genom att gå med med yttertygeln, illustrerar Möller. Hästen skall gå undan för inner skänkel ut i hörnen. Om man istället tränger med händerna följer kroppen med och ryttaren hamnar på yttersidan och motverkar det hon vill åstadkomma.

Även ställande och böjande tygeltag inverkar bromsande och måste kombineras med drivning för att få rätt effekt. En korrekt hörnpassering verkar samlande och därför ar det bra att tänka lite mer framåt på långsidorna.

Ekipaget red övergångar mellan skritt och trav på långsidorna och varierade med diagonaler.
–  I alla program rids längningar på diagonalerna, så det är lika bra att vänja hästarna vid detta från början och ta för vana att rida framåt på diagonalerna. Över huvud taget är det bra att använda programlinjer även i träningen, poängterade Ulf.

På unga hästar skall pauserna ridas i fri skritt så de får möjlighet att stretcha ut överlinjen. I galopparbetet är kontakten lika viktig som i övriga gångarter och målet är självbärighet. Pressa inte hästen för mycket i galoppen för då lägger den sig gärna på bettet för att blansera sig. Det motverkar möjligheten att få den självbärig. Oliksidighet är normalt hos unga hästar och det gäller att hitta en bra känsla i det lättare varvet och ta med den över i det svårare varvet.  

Ekipaget avslutar med att trava i lättridning i en lägre form och Ulf summerar intrycken.
– Det här är en trevlig häst och ekipaget är på rätt väg. Ryttaren bör vara försiktig med hästens mun och justera nosgrimman.

Sigrid Bergåkra rider 4-årige hingsten Bergåkra Amaranth, efter Ampere (kwpn) – Troll. Hingsten är uppfödd hemma på gården och härnäst väntar bruksproven.

Vid den obligatoriska kontrokken av nosgrimman berättar Ulf att om domarna ser att nosgrimman sitter avvikande är detta en varningssignal om munproblem. Då kommer domarna att hålla extra god uppsikt över just munnen genom hela programmet. Det är onödigt att ryttaren bjuda på den extra informationen.

Amaranth var riktigt på hugget och vårfräsch, full av energi och kontakten blev inte helt jämn. På en het häst är det viktigt att hålla skänkeln intill hela tiden för det har en lugnande inverkan och ge hästen en känsla av trygghet. Då kan det vara bra att ta av eventuella sporrar.

– Tänk på att ha en lugn trav där fokus ligger på att han travar över ryggen in i handen. Kontakten är viktigast. Strunta i att trava flashigt, för det kan han ju redan, observerar Ulf. Det krävs en jämn kontakt för att kunna länga halsen, det räcker inte att bara länga tygeln. Ibland måste man backa några steg och fokusera på grunderna, även på en sådan här häst som hela tiden erbjuder så mycket.

Under hela kvällen återkommer Ulf Möller till vikten av en jämn kontakt där hästen går med bakbenen via ryggen in i handen. Kontakten skall finnas på både raka och böjda spår och i alla gångarter och situationer. Även i de fall då det går fel eler blir missförstånd. Ryttaren skall rida med armbågarna intill midjan för att kunna sitta stilla och stadigt och behålla kontakten med munnen även om hästen hoppar och skuttar eller blir istadig.

Sigrid rider övergångar, hörnpasseringar och växlar mellan raka och böjda spår i alla gångarter. Hela tiden ligger fokus på att få och behålla en jämn kontakt och få en lite längre hals. När hästen sprjärnar ska ryttaren med passiv hand sitta till och lätta så snart hästen svarar, med bibehållen kontakt.
– Släpp inte tygeln för att klappa hästen! När du jobbat för att få kontakt är det ju dumt att du slänger bort den. Beröm hästen med rösten istället, råder Ulf.

När Amaranth blir för entusiastisk i galoppen kommer han över i korsgalopp.
– Bryt inte av direkt, utan ge hästen en chans att känna hur obekvämt det är att gå i korsgalopp, så lär den sig snabbare.

– Att rida är lika binärt som datorer, skojar Ulf. Det är en enkel kommunikation med ettor och nollor. På eller av. Bra eller dåligt. Men svårigheten är förstås att våra datorer är levande.

Sigrid avslutar genom att trava och länga formen i lättridning och hästens rygg är påtagligt mjuk och rörlig. På en lite kortare häst är det ännu viktigare för hållbarheten att ryggen är mjuk och rörlig.  Ulf sammanfattar att han sett en god ryttare som är duktig på att visa upp gångarterna och ger ryttaren rådet att ta ett steg i taget och inte gå för fort fram.

Nästa ryttare i rampljuset är Linnéa Löfving på tyskfödda Fides, ett sto på fem år efter Sir Donnerhall – Florestan. Fadershingsten Sir Donnerhall som Ulf red till en silverplats i Unghäst-VM 2009. Linnéa berättar att stoet kan vara lite tjurigt och stanna ibland.

Ekipaget får börja med övergåbgnar på raka linjer som är enklare än övergångar med böjning som kommer senare i passet när ställning och böjning är på plats. Även här ligger fokus på en jämn kontakt, även om hästen tappar bjudningen eller busar. Ryttaren skall sitta still med passiv hand, armbågarna intill sidorna och använda sin bålstyrka för en stabil sits.

Ulf konstaterar att det är med unghästar som med barn, och han menar att med fyra egna barn så vet han vad han talar om. När det är dax att börja skolan är det slut på leken och det är en omställning som inte alltid sker utan motstånd. Linnéa får rådet att inte vänta in problemen utan sitta ner och driva framåt när stoet börjar spänna för att inte ge henne chansen att stanna och protestera.

– Bli inte orolig om hon går bakåt. Vill hon rygga så låt henne göra det, det är ju bra träning, uppmuntrar Ulf. Behåll kontakten men försök inte dra ner huvudet med tyglarna.

När hästen reagerar genom att stanna eller bli olydig är det pedagogiskt att göra det lite jobbigare för hästen. Det sämsta ryttaren kan göra är att släppa tyglarna och klappa hästen som då har vunnit och snabbt lär sig att slippa arbetet.

Fides är en häst med kvaliteter och möjligheter men med eget huvud, som måste lära sig att visa ryttaren lite mer respekt. Som ryttare gäller det att vara konsekvent och koncentrerad, sammanfattar Ulf.

Medan Camilla Lindh på 5-åriga stoet Kemely efter Don Primero – Briar värmer berättar Ulf att han håller unghästclinics i hela världen. Ofta vet inte ryttarna vad de kan förvänta sig av hästarna på en viss nivå. Här ger unghästprogrammen god vägledning. Både programmens linjer och rörelser kan användas i träningen. En skicklig ryttare tränar på att rida noggranna hörnpasseringar för att kunna visa upp hästen optimalt på kortsidorna där domarna ser den bäst i profil. Att slarva med hörnpasseringarna är att ge bort flera meter istället för att låta hästen glänsa.
– Se hörnen som era vänner, inte era fiender, uppmanar Ulf.

Kemely som vann Kungakannan 2012 och matchas för 5-årskvalen till Falsterbo och Flyinge. Här får hon börja med att visa övergångar mellan skritt och trav på raka spår och att ställa och böja genom hörnen. Samsidiga innerhjälper böjer in i hörnet och tyglarna används enligt principen cykelstyre, för yttertygeln hindrar böjningen i detta skede, konstaterar Ulf och upprepar vikten av noggranna hörnpasseringar.
– Vi behöver stora röda skyltar som varnar för hörnen!

Hästen skall svara för innerskänkeln och får inte korrigeras med yttertygeln eller trängande händer. Om ryttaren inte får det svar på hjälperna som hon vill ha skall hon i första hand söka problemet hos sig själv och sin sits innan hon börjar korrigera hästen med händerna.

I serpentinerna koncentrerar linjen växlingen mellan raka och böjda spår och är en bra lösgörande övning där ryttaren skall vara noga med att inte hålla fast hästen i form med händerna. Camilla uppmanas att sitta ner i traven då hästen verkar trivas med detta.
–  Känn efter vad hästen trivs med bäst och anpassa dig efter detta, säger Ulf. Bry dig inte om vad Ridhandboken säger utan lyssna på hästen.

När halter tränas är det bra att variera hur länge hästen skall stå stilla, så att den lär sig vänta in ryttarens hjälper. För 5-åringarna skall galoppen fattas från skritt vilket är ganska svårt på rakt spår. Behåll böjningen ur hörnet i fattningen som oftast ligger i början på långsidan. Vid övergångar på böjda spår skall alltid böjningen behållas i de olika gångarterna.

Ulf summerar att Camilla gjort ett bra arbete och ridit med fin kontakt. Ryttaren skall vara uppmärksam på att inte överkontrollera så att hon tar bort hästens motivation. Hon skall leta efter självbärighet och energi hos hästen, speciellt i galoppen där hästen ibland inte är helt framför skänkeln.

Anki Carlsson visar 5-årige Fakir efter Florencio – Davignon som var i final på 4-årschampionatet. Fakir börjar med skritten där takten är bra men skritten kan bli mer vägvinnande och genomsläpplig. Anki gör stora vändningar med lite ledande innerhand och fokuserar på sin följsamhet och drivrytm. Varje gång ryttaren vänder med hjälp av innertygeln bromsar det hästen och måste kombineras med drivning.
– Även i skritt skall ryttaren vara koncentrerad och aktiv. De flesta ryttare trillar av hästen i skritt, för att de tänker på eller sysslar med något annat än att rida, konstaterar Ulf.

Under skrittarbetet resonerar Ulf kring unghästridning och delar ut brasklappar.
– Allt vi gör med unghästen är en förberedelse för framtiden.
– Acceptera inte direkt det tempo som hästen erbjuder dig, det är en startpunkt.
– Om vi aldrig tänjer på gränserna och ber om en 100 procentig prestation på hemmaplan, hur skall vi då ens få en 80 procentig prestation på tävlingsbanan?
– Sluta klappa hästen i tid och otid, så fort den gör vad ryttaren ber om.
– Innerskänkeln är den viktigaste hjälpen i hörnpasseringar. Inte yttertygeln.

Arbetet fortskrider med Fakir som behöver bli rundare i formen. Anki får varva skrittövergångar och skrittsekvenser med att samla några steg i traven och dutta lite med spöet på bakdelen. I framridningen kommer den rundare formen och ett jämnare stöd. Även om hästen skulle takta skall skänkeln ligga kvar intill och inte släppa. Ekipaget går vidare till att variera galoppen på mittvolten och Fakir frustar när det blir lite jobbigt. Syftet är att få hästen rundare i formen och lättare i handen.

– Samlingen kommer ur ett friskare tempo med energi, det går inte att samla ur samling, poängterar Ulf. Fokusera på att få upp manken när du samlar så följer nacken med upp automatiskt.
Anki får avslutningsvis beröm för sin ridning och rådet att tänka på att göra hästen mer rörlig genom kroppen och variera formen för att få den mer genomsläpplig.

Kvällens sista ekipage Jennifer Svensson red sin egen uppfödning Sibelius, sju år efter Rosevelt – Prestige. Jennifer har visat både far och morfar som var bruksprovsnvinnare. Hingsten är på hugget och ryttaren får rådet att hålla skänkeln intill hästen för att på så sätt själv bli snabbare i reaktionerna. Även här ligger tonvikten vid att hitta en jämnare kontakt mellan bakben över ryggen fram till bettet. Ekipaget rider övergångar mellan skritt och trav som följs av serpentiner i trav. Ryttaren skall erbjuda hästen en kontakt som är jämn och konsekvent, om hästen spjärnar skall den erbjudna kontakten finnas kvar och skänkeln ligga kvar på samma ställe.

Efter att ha visat fina hörnpasseringar går ekipaget vidare till skolor där öppnan skall ridas med bibehållen kontakt genom att ta med böjningen ur hörnet in i öppnan. Hästen skall svara för innerskänkeln och ryttaren får inte kompensera genom att tränga utåt med händerna..
– Rid igenom motståndet, instruerar Ulf. Och du behöver inte vara så blyg utan kan ta kontakt med hästens mun, rör munnen och känn munnen.

När ryttaren börjar känna på diagonala slutor är det klokt att börja från medel- eller kvartslinjen ut mot långsidan eftersom hästen gärna drar sig självmant ut till spåret och väggen. Jennifer får beröm för fina slutor och går vidare till galoppen. Här får Jennifer ömsom böja och ömsom räta ut hästen och tänka lite skuldran in. Fattningarna från skritt flyter fint när ryttaren tänker lite skrittpiruett innan. Genom att tänka lite mer framåt visar ekpaget efter några försök riktigt fina luftiga byten och avslutar clinicen med en välförtjänt applåd.

Publiken fick möjlighet att komma med frågor i slutet av kvällen.
Vad letar du efter hos en unghäst?
– Främst en bra skritt och galopp och en trav med lätt framdel. Helst skall hästen vara vara lite smart också och komma ihåg vad den gjorde dagen före.

Vilka vanliga problem stöter du på hos unghästar och vad vill du se hos varje årgång?
– I Tyskland utgår vi alltid från utbildningsskalan. Takten är ganska lätta att förstöra hos en ung häst. Viktigt att ge hästen tid att bli lösgjord och gå med mjuk rygg för en jämn kontakt på bettet. Oftast går ryttaren lite för fort fram genom skalan. Om hästen fastnar i en tygeln skall ryttaren själv mjukna i den handen och inte ge hästen möjlighet att lägga sig på. Använd den andra tygeln mer. Fastna heller inte i problemvarvet. Jag vill se att hästarna följer de kriterier och kan visa de rörelser och linjer som ingår i de internationella unghästprogrammen för varje årgång.

Efter avslutad clinic får Ridsport möjlighet att växla några ord på tu man hand med Ulf Möller, som sammanfattar kvällen med att konstatera att han fått se sex väldigt fina och väldigt olika hästar.
– Är de här hästarna ett representativt urval så har ni fantstiska hästar här i Sverige. Ryttarna var duktiga på att ta mina instruktioner trots att ingen av oss får möjligheten att kommunicera på våra modersmål. Svårigheterna med en sån här clinic är att jag inte känner till ekipagen och deras egenheter. Därför blir mina råd av förklarliga skäl ganska allmänna. För de flesta gäller det att vara konsekventa och följa utbildningsskalan. Inte vara rädda för att göra fel och ibland våga tänja lite på grändserna. Siktar man på championat och mästerskap måste man våga testa vad som är möjligt att åstadkomma med hästen och inte alltid stanna kvar i komfortzonen.

– Ulf Möller är enormt skicklig och har förmågan att redan efter två varv på banan sätta fingret på ekipagets svagheter, kommenterade kvällens avslutande ryttare Jennifer Svensson sitt ridpass. Jag fick en påminnelse om hur noggranna tyskarna är med kontakten och att hästarna verkligen går fram till handen, det är nog det som jag tar med mig hem.