Vem inom ridsporten törs odla en ryggrad?

– Jag viker fan inte ner mig.

Det säger den gångna helgens hjälte, Otto Drakenberg, ordförande för Svenska Fäktförbundet, som ensam stod upp för mänskliga fri- och rättigheter på fäktarnas internationella kongress.

Min fråga är – finns det något mod inom ridsporten som ens kommer i närheten av detta? Finns det någon inom ridsporten som ens ställer några frågor? Bland aktiva? Bland förbundsmänniskor? Bland funktionärer, tränare eller de som gör business?

Filmen som blev viral i helgen spelades in redan i november, när Drakenberg tystades med bankningar och rop på den internationella fäktningens kongress där man skulle tilldela Saudiarabien junior-VM i fäktning 2024.

Han ville att de röstberättigade delegaterna vid kongressen skulle ställa några viktiga frågor innan de röstade. Frågor om hur HBTQI- idrottare skulle kunna delta, frågor om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Tystnaden inom ridsporten är monumental, bedövande. 

Catharina Hansson, chefredaktör

Hans frågor fick personer i församlingen att banka och slamra och ropa för att försöka tysta honom. Den vice ordföranden Abdelmoneim Elhamy El Husseiny bröt in och sa att ”här ska vi prata om idrott, inte om sådana saker”.

Inom ridsporten har en del journalister försökt väcka frågor kring nästa års världscupfinal i Riyadh och mötts av ängsliga eller diplomatiska svar från sporten. 

Men kanske har även vi journalister tröttnat. 

För när en av ridsportens främsta och viktigaste ambassadörer väljer att resa till Doha, Qatar istället för att möta sina hetaste fans i Göteborg möter det inga följdfrågor från SVT:s reporter. 

Qatar, som nu efter fotbolls-VM har visat sig spela ännu längre ner i de mänskliga rättigheternas bottenliga än vi trodde före fotbolls-VM. Ett exempel på när sportwashing misslyckas på sämsta tänkbara vis. 

Tystnaden inom ridsporten är monumental, bedövande. 

Och som Drakenberg säger i en intervju med Aftonbladet; det som chockade honom mest var inte de som försökte tysta honom.

– Utan det var den hundraprocentiga tystnaden från alla de länder som normalt sett lever efter liknande värdegrund som vi gör i det svenska samhället. 

Kanske är det lättare för en fäktare, som inte är intrasslad i en väv av sponsorkontrakt, avtal med hästägare, höga kostnader och löner till anställda som ska betalas. Men nog måste det finnas några inom ridsporten som har råd att odla en ryggrad?

När Svenska Ridsportförbundet nu söker ny ordförande vill man ha ”en person med förståelse för behovet av affärsmässighet”. Så vi ska inte räkna med att det blir någon Otto Drakenberg. 

Eller?

Fotnot: 
Igår, måndag, lämnade Svenska Fäktförbundet in en anmälan mot det internationella fäktförbundet FIE till Internationella Olympiska Kommittén, IOK. 

Anmälan gällde två saker. 

Att man tilldelat ett mästerskap till en nation utan att ”undersöka huruvida värdlandet respekterar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter”.

Och att man tystade ner Drakenberg vid kongressen.