Viktigt få unghästen avspänd

Frenk Jespers och Tinne Vilhelson Silfvén började med att titta på hästarna från marken. Sedan fick hästarna röra sig under ryttare, för att kunna jämföra gångarterna och se hur hästarna beter sig under ryttare.

– Unghästar är alltid spända på nya ställen. Att hästen har en ren och rytmisk skritt är ett väldigt bra tecken, säger Frenk Jespers.

En 3-åring som bara är riden några få gånger är spänd inne i ridhuset.

– Det är viktigt att känna efter hur han själv vill ha kroppen. Pusha inte för mycket, för han är storbyggd. Min känsla är att han är lite insjunken så det är viktigt för den här hästen att han kan få fram sin nos, stretcha och använda sin rygg.

– För mig är det viktigt att hästarna, när de är avslappnande i skritt, övergår direkt till trav när ryttaren ger order om det. Dessutom är det viktigt för mig att de inte blir längre i övergången, säger Frenk Jespers.

Tinne Vilhelmson Silfvén gillar den 3-åriga hästen, trots att Jespers anser att den travar lite snålt.

– Jag gillar att han är avslappnad, även om traven inte är så stor nu. Jag gillar sättet han arbetar och slappnar av på, säger Tinne Vilhelmson Silfvén.

Frenk Jespers påpekar att 3-åringen behöver tid, framför allt eftersom han är storbyggd.

– Det är faktiskt bra att han faller in i galopp då och då. Vi ser att han kan hålla sin balans trots att han är så stor och ung, säger Frenk Jespers.

– Jag anser att han är ung, lite för stor för sig själv, säger Tinne Vilhelmson Silfvén.

– För mig är balansen väldigt viktig. Känslan av att han vill samla sig själv är också viktig, säger Tinne Vilhelmsson Silfvén.

Tinne sitter sedan upp på den rutinerade Divertimento. Han är spänd inne i ridhuset, vilket det mesta arbetet handlar om under den korta clinicen.

– Det är grundjobb och vanligt arbete som man får lägga ner så att de slappnar av. När de kommer in här är det viktigt att de arbetar i takt, kommer i balans i sitt jobb lugnt och mjukt utan allt för mycket power.

– Eftersom att han är en vuxen och utbildad häst så vänder jag på det lite. Jag samlar lite, hade det varit en yngre häst hade jag ridit framåt i stället. Han ska lyssna, slappna av och arbeta igenom kroppen.

Hon pratar om galoppkvalité och hur man ska nå den genom att hela tiden variera tempot och galoppen.
– Jag släpper på lite framåt och sen samlar jag lite. På så sätt får jag den bästa galoppkvalitén. Jag fortsätter leka med galoppen och får en rundare och rundare galopp. Jag vill hela tiden få honom att reagera på mina småhjälper, även fast han är fokuserad på publiken. Jag bollar mellan gasen och bromsen.

– De här grundgrejerna, öka och minska, är det vi får jobba med hela tiden med alla hästar. Det är en färskvara som alltid följer med i utbildningsgången.
Tinne Vilhelson Silfvén menar att hon själv drivs av att hitta hästens fördelar och bästa egenskaper.

– Vi jobbar hela tiden med de förutsättningar vi har. Vi leker med dem. För mig är drivkraften att hitta den individuella tonen för hästen, hur den ska jobba för att bli så bra som den kan.

Förutom att variera galoppen mycket blir det också sluta och öppna, varierat över diagonalen.

– Det är samma sak som att blanda samlat och ökat för att få hästen att lyssna. Jag klargör hjälperna och plockar isär hjälpen lite för att få hästen att lyssna. Man jobbar på det här sättet till hästen spänner av och kommer i bärighet.

– Det är inget trolleri, det är bara att leka med gasen och bromsen. Vi kommer tillbaka till det på alla nivåer. Det gäller att hitta bra vägar och uppmärksamheten för ryttaren utan att tappa bort hästens gå-glädje.

Jens Fredricson och unghästutbildaren Johan Becker visar upp löshoppning för publiken. Jens börjar återigen att prata om paketering, som han gjorde under paneldebatten.

– För att man ska kunna paketera måste man ha en bra produkt, som har fått en bra utbildning. Som en del i paketeringen är det inte fel att ha med och filma när hästen hoppar de första gångerna. Den marknadsföringen som man kan göra själv, till exempel via Facebook, det är en helt ny värld.

Även om Jens inte är för löshoppning i bedömningssynpunkt tycker han att löshoppning är nyttigt för alla hästar.

– Jag tror att det är både stärkande, mentalt och för kroppen, att ta sig över lite hinder.

Johan Becker påpekar fördelen för uppfödare och utbildare att sätta ett mål med unghästarna, som till exempel ett 3-årstest.

– Det är viktigt att få ett mål med unghästarna, då tar man kanske hjälp och kommer på rätt spår, säger Johan.

– De mest begåvade hästarna, de som har mest hopp i sig, ska hoppas mindre. De ska inte tappa fokus utan fortsätta vara intresserade av löshoppningen. För mig som utbildare är det viktigt att de hoppar avspänt och lugnt. Det ska vara som en vanlig dag på jobbet, säger Johan.

Den första hästen är en gångartsavlad häst, som inte har allt för lätt för sig med hoppningen och därför behöver träna mer. Det märks att hoppning inte är den absoluta favoritgrenen för den här hästen.

– Stannar den till en gång gäller det att inte börja jaga den eller överdriva, det kommer bara att få den att springa. Den här har lite svårt att släppa till sitt språng, det är bra gymnastik för hästen att komma in och hoppa lite här. Även om det inte är en blivande svårklasshäst i hoppning, det är den inte avlad för, säger Jens.

Johan Becker, som är van att visa hästar, ger tips under clinicen.

– När man visar en gångartshäst är det viktigt att inte ta ut så mycket kraft på hoppningen. Då kan man ha en dialog med domaren och be att den får hoppa så att den blir godkänd. Det är gångarterna vi vill få ut max av.

Var uppmärksam på var domaren står är ett annat tips. När den ställs upp ska hästen inte hamna i framåtvikt eller stå under sig.
– Den ska öppna upp sig lite och få upp huvudet lite. I skritten ska den inte gå överilat, men friskt. Den sträcker ut sin hals och är tillräckligt aktiv men fortfarande taktmässig. När man börjar trava börjar man i ett lugnare tempo så att inte hästen börjar galoppera, säger Johan.

– Hopphästen som tagit i, fått lite mjölksyra, försök ta så mycket tid ni kan och andas ut innan ni visar upp den igen. Den behöver tid för att komma igen.

Om hästen inte har så stor trav ska du inte ha för bråttom, då tappar den takten i stället. Att en hopphäst har dålig trav är ointressant enligt Jens.

– Jag är helt ointresserad av om hästen har en femma eller sjua på traven. Det är sällan vi har en riktigt rapp hopphäst som travar bra. Men den får gärna ha lite höga framknän, då är frambenen ofta bra.

Efter den dressyrstammade hästen kommer en hopphäst in. Det märks tydligt att den har en annan inställning till hindrena.

– Den har en helt annan attityd. Den sänker halsen och är intresserad av bommarna, den andra hästen ville springa bort ”ser jag inte bommarna så finns de inte”, säger Jens.

– Den här hästen vill hoppa. Den tycker att det är kul och gör det med förtroende. Gör de inte det så ska man sänka, inte vänta på att de ska göra ett misstag. Man ska känna att de bjuder på hindrena, säger Jens.

Han har påpekat det flera gånger under dagen – bara för att en häst får bra löshoppningspoäng betyder det inte att den kommer att prestera bra på tävlingsbanorna.

– En del hästar löshoppar fantastiskt men sedan när man kommer upp på dem så känns det som att sitta på en gris som springer och bökar i backen. Jag vill känna att jag sitter på en tupp. Ridkänslan har man ingen aning om när man löshoppar men man får en uppfattning om de tycker att det är kul, tekniken och avstampet från backen.