Virusabort och andra herpesvirus

Den vanligaste och mest fruktade varianten av herpesvirus på häst är EHV-1, virusabort. Symtomen liknar en förkylning: feber, nedsatt aptit och trötthet. Sporadisk hosta, näsflöde och svullna ben kan förekomma liksom febertoppar eller undertemp.

Dräktiga ston kan drabbas betydligt värre. Om stoet smittas av EHV-1 under tidig höst kan hon abortera längre fram i dräktigheten. Ibland bärs fölen hela tiden ut och föds svaga. Stoet kan ha haft så milda symtom att det inte märkts att hon varit sjuk, men virus vilar i kroppen till senare delen av dräktigheten. Stuterier kan ha sto efter sto som kastar till följd av detta.

I sällsynta fall kan EHV-1 även ge neurologiska symtom. Efter någon vecka med förkylningssymtom, kan hästen plötsligt få okoordinerade rörelser och vinglig bakdel. Återhämtningen kan ta allt från några dagar till flera månader. En del hästar blir aldrig bra, utan måste avlivas.

Smittan är framför allt luftburen och en infekterad häst sprider virus genom nysning eller hosta. Vid aborter är det foster, efterbörd och fostervätskor som är infekterade. Infekterade, svaga föl är höggradiga smittspridare.

Hästar som har genomgått infektion med EHV-1 blir bärare av virus. Virus smittar inte medan det vilar, men kan reaktiveras vid påfrestande transport, stallbyte eller annan stress. Därför är det viktigt att ställa nyanlända hästar i eget stall eller utebox några veckor, så att eventuell virusabort eller annan smittsam sjukdom hinner visa sig.

Sjuka hästar ska isoleras, för att begränsa smittspridningen. Om någon häst fått den neurologiska varianten av EHV-1 eller om ett sto kastat på grund av virusabort, ska även stallets friska hästar isoleras från kontakt med andra och tempas dagligen under tre veckor.

Hästar med förkylningssymtom bör vila och inte sättas igång förrän tidigast ett par veckor efter att de varit symtomfria. När ston kastat eller fått ett dött eller svagt föl, bör det utredas om virusabort är orsaken.

Virusabort är en anmälningspliktig sjukdom och behandlande veterinär ska rapportera till länsveterinären.

Perioden oktober till mars brukar räknas som högrisktid för spridning av smittsamma luftvägssjukdomar, framför allt genom samtransporter och gemensam träning i ridhus. En enda hostande häst är en stor smittkälla i ett ridhus. Förebyggande åtgärder:
– ta tempen varje dag för att direkt märka en inledande febertopp
– låt inte hästen hälsa på främmande hästar
– desinficera en lånad transport före och efter användning
– flytta inte ett högdräktigt sto inför fölningen
– om möjligt bör avels- och tävlingshästar stå åtskiljda. Går inte det, måste man prioritera bland träningar, tävlingar och utställningar under vintern, så att inte de dräktiga stona utsätts för onödiga smittorisker.

Flera varianter av ekvint herpesvirus:
Infektioner orsakade av herpesvirus är mycket vanligt bland hästar. Det finns fem olika varianter av Ekvint Herpes Virus: -1, -2, -3, -4 och -5. EHV-1, virusabort kan orsaka kastning hos dräktiga ston, övre luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom hos övriga.
EHV-2 och EHV-5 ger förkylningssymtom och ögoninfektion. De har tidigare betraktats som harmlösa, men ny forskning visar att de kan spela stor roll vid prestationsnedsättning. Gemensamt för dessa varianter är att hästarnas infekteras i tidig ålder och bär virus latent.
EHV-3 ger blåsor på yttre könsvägarna och kallas även godartad beskällarsjuka.
EHV-4 är nära släkt med EHV-1 och ger luftvägsinfektion samt enstaka abortfall.

Det finns vaccin mot EHV-1 och EHV-4. Vaccination sker i regel till ston i femte, sjunde och nionde dräktighetsmånaden, för ston med förhöjd risk att drabbas kan man börja vaccinera ännu tidigare. Vaccin kan även ges under ett pågående utbrott till de ston som ännu inte utsatts för smitta. Samtliga hästar i ett stall bör vaccineras för att maximalt skydd ska uppnås.

Text: Veterinär Charlie Lindberg och Ingrid Andersson