Vattnet fortsätter stiga

Ungefär 10 acres av våra marker, som för några veckor sedan var helt torra, är nu under vatten! 

När jag och Stefanie gick för hämta hästarna för några dagar sedan såg jag på vägen tillbaka något röra sig i vattnet i stigen vi gick på. Jag stannade för att titta och såg ett ormhuvud i vattnet cirka tre meter framför mig, försiktigt rörde jag vattnet med ena foten för att varna ormen om att han inte var ensam och tur för oss beslutade han sig för att fortsätta framåt och upp från vattnet. När jag senare beskrev hur ormen såg ut för Diane var jag glad att vi inte fick ormen efter oss istället, för det var en så kallad vattenmockasin som är känd för att vara aggressiv. En bekant till Diane förklarade hur en water mockasin tänker så här; “Someone’s gonna to die today. It can be you, it can be me. I really don’t care.” Så från och med nu går vi ut med varsin skyffel i beredskap om vi skulle få en vattenmockasin efter oss. En annan naturupplevelse vi hade häromdagen var när jag fick nita med bilen för att undvika att krocka med en alligator som låg på vägen, nog är jag Florida alltid.

De dagliga sysslorna på centret fortsätter, och alla hästarna gör framsteg. Vi funderar över att göra vår nyaste burro Tallulah till en ridåsna, och Leican kan vi nu leda så snart kan han åka tillbaka till sin ägare för fortsatt träning. Så fort Leican kommer vi ta in en ny mustang som vi kommer att arbeta med och ha en veterinär ut för att sedera och göra vid fötterna på. Vi vet redan nu att denna häst är för förstörd av människor för att någonsin kunna prestera något, så vi kommer bara göra en del arbete för att sedan låta hästen gå ut på ett sanctuary.

Till nästa blogginlägg planerar jag att göra en timme för timme-fotografering så att du kan se hur en dag på Wild Horse Rescue Center kan se ut.