Gonçalo Carvhalo: ”Nyckeln till bra ridning är avslappning”

Under fem år ska 10 olympiska dressyrryttare komma till Norrland och hålla träningar för 24 utvalda ryttare. De har delats upp i grupper om hälften, där en grupp rider på hösten och en på våren. De 24 ryttarna kommer alltså få rida för fem olympier vardera under de närmaste fem åren.

Det är dressyrtränaren Marc André Wéry som startat det här projektet, och det är synnerligen något han brinner för. Han gör det här som ett tack för att människorna i Norrland har tagit så väl hand om honom. Träningarna ger han till ryttarna som en present – ingen betalar något för lektionerna utan Marc har skött finansieringen själv genom sponsorer, partners och tagit ur egen ficka.

Portugisiske ryttaren Gonçalo Carvalho har inte varit och tränat i Sverige tidigare. Att han var först ut beror på att Marc inte bara har Norrland att tacka för mycket, utan även Portugal – och då framförallt tränaren Nuno de Oliviera.
– Han var den enda i sitt slag i dressyrvärlden och det honom jag har att tacka hela min vision för dressyr för, säger Marc.
– Visst har jag influerats av andra, men Nuno de Oliviera har varit central för mig och format mig till det jag är. Att ha med en portugisisk ryttare i projektet var helt självklart och Gonçalo var den första tränare jag bjöd in.

Även Gonçalo Carvalho har format sin ridning efter Nuno de Oliviera. Även om Gonçalo inte träffat honom personligen har han haft stor betydelse – Gonçalos farfar arbetade nära med Nuno de Oliviera och påbörjade Gonçalos väg mot den akademiska ridningen. Det var sedan i den portugisiska skolan för klassisk ridkonst ”Escola Portuguesa de Arte Equestre” som Gonçalo fick lära sig hela filosofin från Nuno de Oliviera och det är den han nu förmedlar i sina träningar.

Gonçalo Carvalho red OS i London 2012 och kom på sextonde plats i kür-finalen. Då red han lusitanohingsten Rubi, och detta är det högsta sportsliga resultat som någon har gjort med en lusitanohäst.
– Det har blivit bra resultat men det jag är mest stolt över är vad jag har gjort för lusitanohästen i världen, säger Gonçalo, som nu har en egenuppfödd lusitano som han nästa år ska starta Grand Prix med – målet är OS i Tokyo 2020.

I Timrå tränade han tolv elever från LB-nivå upp till Grand Prix-nivå. Totalt blir det tolv lektioner per dag i tre dagar, och Gonçalo berättade att han redan efter andra dagen var trött efter de långa dagarna, men utifrån syntes det inte mycket av tröttheten. Varje ryttare fick full fokus under sina 45 minuter.

Gonçalo började med att titta på ryttarna när de värmde upp framför honom, innan han valde ut vad de skulle jobba med. I princip alla ryttare fick arbeta samma sak men på lite olika sätt: avslappning. ”Relax” var det klart mest använda ordet tillsammans med ”Pet”, som eleverna till en början med hade lite svårt att förstå vad det betydde. Men snart gick det upp för dem att det var ”klappa” som menades. Avslappning och beröm gick som en röd tråd genom alla pass.

Gonçalo berättade för Ridsport om målet med dressyr – att det på tävling ska se ut som om hästen gör allt själv. För att de ska vara möjligt måste hästen vara självgående.
– Du ger dina instruktioner –  nu är det trav, nu böjer vi och så vidare, men alla hjälper är väldigt fina. Fina hjälper kan man ge när hästen är avslappnad och höjer sig. Du måste ha självförtroendet att det går.
– När du känner att hästen går av sig själv utan att du gör något – det är som en drog. Du bara vill känna det igen. Det känns som du flyger – utan att du gör något flyger du.

I stort sett alla ryttare var lyriska efter sina ridpass och flera förmedlade just den känslan – att det kändes som de flög fram eller var champions när allt fungerade. Gonçalos mjuka framtoning uppskattades stort av ryttarna. Många ur publiken hade velat höra mer, men Marc förklarade att det inte var en clinic på det sätt som vi svenskar är vana vid – det var träning inför publik och Gonçalo är inte av den sorten att han vill prata med publiken samtidigt utan han vill ha full fokus på sin ryttare.
– Och jag vill inte ändra på Gonçalo, förklarade Marc.

För Timrå Hästsportförening betyder det mycket att få arrangera en clinic som den här. Även när Imke Schellekens-Bartels kommer till våren är det i Timrå som man kommer hålla till. Funderingar finns på att alla tio clinics ska vara i Timrå, och det ser Timrå Hästsportförenings ordförande Annelie Hamrin fram emot.
– Det känns bra att vi kan ge något tillbaka till kommunen eftersom våra politiker har gett idrotten vad den behöver i kommunen och satsat på bra anläggningar – även för tjejer.
– Det är många som aldrig har varit här tidigare som kommit fram och sagt att det är en fin anläggning vi har och att de gärna kommer tillbaka och tävlar, det är roligt att fler upptäcker det här området som kanske annat mest är förknippat med hockey säger Annelie Hamrin.

Tre röster om träningen med Gonçalo Carvhalo:

Johanna Berglund, Kramfors
– Det här är inte en clinic på det sättet vi är vana med i Sverige, det är mer en ren träning med publik. Det kändes jättespännande att bli inbjuden – och väldigt nervöst. Vi är ett helt vanligt ekipage och vi är inget speciellt, jag har haft hästen sedan hon var ett år och har lärt mig rida tillsammans med henne. Men jag tränar för Marc och han ser inga begränsningar och då kan man hamna på sådana här saker.
– Gonçalo förespråkar en väldigt hästvänlig ridning. Det är fruktansvärt exakt och väldigt konsekvent. Det ska verkligen alltid vara exakt hjälp och det är aldrig hästens fel. Det var häftigt att se när man fick till det och det var inte så enkelt. Det syns att det inte är så lätt för de andra ryttarna heller.
– Man är inte så bra på engelskan men det var lätt att förstå. Gonçalo pratar bra engelska, det är nog vi som pratar sämre. Han var jättesnäll och lugnade mig flera gånger och sade att ”det löser sig”.

Pia Bolin, Vännäs
–  Jag skulle egentligen ridit i vårgruppen men fick hastigt och lustigt hoppa in som reserv. Det var jätteroligt och en bra möjlighet att få den här kunskapen av träning från någon som verkligen ha lyckats.
– Gonçalo har en väldigt mjuk framtoning och är väldigt trevlig, och framförallt främjar han en trevlig ridning av en mjuk modell – konsekvent men samtidigt berömmande på ett sätt som jag tyckte om.
– Min häst är väldigt ridbar men också väldigt vanlig, hon är inte jättespektakulär. Men Gonçalo fick på ett bra sätt fram en häst som gick från att jobba på och inte alls se märkvärdig ut till att ganska kvickt spänna bågen och få fram mycket uttryck och energi. Jag tror att publiken gillade det och kunde relatera till att se en alldaglig häst som man kunde skruva upp.
– Det var en jättehäftig känsla när allt fungerade, jag kände mig som en världsmästare nästan. Det var en jättebra hjälp och jag tyckte Gonçalo snabbt satte fingret på vad som kan vara utmaningen för mig och min häst i våran ridning.

Carina Berglund, Örnsköldsvik
– Han är helt fantastisk den där Gonçalo, man fick bra kontakt med honom tycker jag och det har varit fantastiska dagar och kul att rida!
– Han renodlade hjälperna jättemycket, det kändes konstigt först och tog säkert 20 minuter innan min hjärna fattade vad han menade. Men sedan kände jag att det fungerade och det känns så himla skönt.
– Det är lite surrealistiskt att man får vara med om det här, jag vet inte varför jag har blivit utvald. Till våren får jag sitta på läktaren, och nästa höst får jag rida för Lisa Wilcox. Det är nästan ogreppbart att någon vill och kan göra det här och det känns helt fantastiskt och overkligt att få vara med – vi i Norrland har ju varit lite bortglömda och det är ingen som velat satsa på oss tidigare. Nu får dressyrintresserade från hela landet komma hit och lära sig. Man får passa på för det är inte varje vecka eller ens varje år som det kommer sådana här ryttare till Sverige.

Foto: Jenny Schwieler Staaf