Har ridundervisningen fått oss att sluta tänka?

”Mer ben.” ”Håll om.” ”Ställ igenom.” Ryttaren gör som ridläraren säger, hästen reagerar – och snart kommer nästa instruktion. Men vad händer med ryttarens förmåga att själv känna, analysera och fatta beslut? 

För Mari Zetterqvist Blokhuis, som under många år undervisat i pedagogik på Strömsholm, har hennes egen senare forskning om kommunikationen mellan instruktör, ryttare och häst påverkat hur hon ser på vad god ridundervisning är.

Det finns en svaghet i den traditionella ridundervisningen, menar hon. Vi är bra på att tala om för ryttaren vad hon ska göra, men sämre på att lära henne förstå vad som faktiskt händer.

Vi är bra på att tala om för ryttaren vad hon ska göra, men sämre på att lära henne förstå vad som faktiskt händer.

Ridning är en ovanlig färdighet att undervisa i. Två levande individer ska kommunicera med varandra, samtidigt som den ena får instruktioner från en tredje.

– Slutsatsen från min studie var att ryttarens praktiska kunskap utvecklas genom en kombination av praktisk erfarenhet och reflektion över erfarenheterna. Jag tycker att analysen och reflektionen ofta saknas. Det är väldigt mycket fokus på att ge instruktioner och på det tekniska, och inte på känslan.

Tolka hästens språk

Det handlar framför allt om hästen.

– Hästens roll i kommunikationen glöms ofta bort. Ridlärare behöver lägga mer fokus på att ryttare lär sig uppfatta och tolka hästens kroppsspråk och vad hästen försöker säga till ryttaren.

I den traditionella ridlektionen är rollerna tydliga. Ridläraren ser, korrigerar och instruerar. Ryttaren utför. Men om instruktionerna blir för många finns en risk att ryttaren koncentrerar sig mer på rösten från mitten än på informationen från hästen under sig.

Vad hände när jag lade till skänkeln? Varför blev hästen spänd? Och vad försöker hästen säga?

– Ridlärare behöver uppmuntra ryttaren att tänka själv och känna efter vad som händer både i den egna kroppen och knoppen och i hästens. På så sätt utvecklas ryttarens egen praktiska kunskap.

Det väcker en obekväm fråga: Kan man rida lektion i tjugo år och ändå förbli beroende av någon som talar om vad man ska göra?

Mari Zetterqvist Blokhuis påpekar att ridning är svårt och att en ridlektion i veckan inte nödvändigtvis räcker för att utvecklas, särskilt inte om ryttaren har brister i sin egen fysik. Men också hästarna och lärarna spelar stor roll.

– Det behövs välutbildade hästar och engagerade ridlärare som kan möta ryttarna på deras nivå och förklara så att de förstår.

Intresse för hästvälfärd

Samtidigt vill hon inte måla upp svensk ridskoleverksamhet som fastlåst. Tvärtom ser hon ett stort intresse för nya kunskaper och god hästvälfärd.

Hon pekar bland annat på kunskapen om de fem domänerna och på att fler ridskolehästar går i flock och ibland hålls på lösdrift. Men hon vill se mer undervisning om hästen som individ, hästens inlärning och kommunikationen mellan människa och häst – och att teorin tydligare kopplas till det som händer i sadeln.

Det kan också vara en väg framåt för ridskolor som kämpar med vikande elevunderlag.

– Hästskola i stället för ridskola, det har man pratat om i evigheter. Hästen är i centrum, det är ju därför man kommer till ridskolan.

Mer fokus på samspelet

När det har blivit allt dyrare att hålla egen häst ser hon rentav ett guldläge för ridskolorna. Men då behöver verksamheten fånga det som lockar människor till hästen från början.

– Jag hör ofta ryttare prata om att det är så spännande med kommunikationen med hästen. Därför tror jag att mer fokus ska ligga på att hitta ett bättre samspel med hästen och mindre på själva ridprestationen. Mindre krumelurer och mer att leta efter ett fint samspel och bra känsla!

Mari Zetterqvist Blokhuis tycker att de svenska ridlärarutbildningarna är bra och lyfter hippologprogrammet som en ovanlig utbildning genom sin höga nivå både teoretiskt och praktiskt. Men ridlärarens uppdrag är extremt brett.

– En ridlärare ska kunna hålla lektioner för ryttare från tre till 80 år.

Hon ser därför behov av utbildningar med större tonvikt på pedagogik och didaktik – mindre på den egna prestationen. 

Samtidigt finns ett mer grundläggande problem: vem ska vilja stanna i yrket?

– Lön och arbetsvillkor är för dåliga. Har man gått en lång utbildning till ridlärare borde lönen vara bättre.

När ridskolans ekonomi dessutom är pressad och ridläraren inte får tid att rida och vidareutbilda hästarna uppstår, som hon uttrycker det, ett moment 22. 

Vad är målet?

Men frågan om framtidens ridundervisning handlar inte bara om ekonomi, utbildningsvägar eller nya lektionsformer. Den handlar också om vad själva målet med undervisningen egentligen är. 

Är en skicklig ridlärare den som ser varje fel och omedelbart talar om hur ryttaren ska korrigera det?

Eller den som lär ryttaren att själv känna att något hände, fundera över varför – och lyssna efter hästens svar?

Fakta

”Växla upp motmodern pedagogik”

Pedagogiken behöver få ett mycket större värde i ridundervisningen, menar Maria Falck.

Hon driver själv Björkviks ponnyridskola och undervisar också i pedagogik på YH-utbildning för ridlärare. Mari Falcks Ridlektionsmodellen, som bygger på att ridövningar ritas och byggs upp med färgade konor, har fått alltfler anhängare. Varje övning har samma grundstruktur: först tydliga ”grundvägar” som bildar en ram, därefter olika tillägg och variationer.

– Grundvägarna kan ridas av alla. Tilläggen varierar efter behov, medan själva upplägget alltid är detsamma, säger Maria Falck.

Hon framhåller systemets förutsägbarhet som en viktig skillnad mot traditionell ridundervisning. Eleven får först se en banskiss, sedan samma övning uppbyggd i ridhuset och slutligen uppleva den från hästryggen. En tydlig miljö avlastar ryttaren och skapar större utrymme för lärande.

– En viktig del av Ridlektionsmodellen är också att den uppmuntrar till kommunikation mellan ryttare och häst. Eleverna får tidigt sätta sig in i perspektivet ’vad behöver hästen av mig’ för att vårt samarbete ska bli så fint som möjligt. Eleverna får också tidigt öva att reflektera över sin ridning och att lyssna in hästens kommunikation tillbaka, säger Maria.

I hennes system ska tanken om ridning vara det centrala, olikheter ska berika när det gäller de hästar man möter, man ska få prova olika strategier mot olika utmaningar. 

– Det finns inga dåliga hästar och det går inte att misslyckas – oavsett hur det ”gått” så har det skett ett lärande.

Hon tror att man kan locka både fler elever och fler till ridläraryrket med ett större fokus på pedagogik. 

– Det finns mycket att lära av förskolans och skolans pedagogik, exempelvis när det gäller att skapa tillgängliga lärmiljöer samt att erbjuda extra anpassningar och särskilt stöd. Ridläraryrket behöver växla upp mot modern pedagogik. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 11/2026.