Ridsport granskar: 78 procent larmar om kostnaderna – ridskolans ekvation går inte längre ihop

Allt dyrare att driva – allt svårare att ta betalt. Ridskolan ska erbjuda ridning till ett pris vanliga familjer klarar. Den ska hålla och utbilda ett stort antal levande hästar med hög hästvälfärd. Den ska ha professionell personal. Den ska ofta sköta eller medfinansiera en stor idrottsanläggning. Och en del av kalkylen bygger fortfarande på att medlemmar arbetar gratis.

Samtidigt blir hästarna dyrare och svårare att hitta, anläggningarna äldre, kostnaderna högre och på vissa håll eleverna färre. Fem procent av rid-skoleryttarna har slutat rida de senaste två åren på grund av ökade kostnader, visar en undersökning från Agria Djurförsäkring från 2025.

Det gör ridskolornas ekvation alltmer omöjlig att få ihop. Ridsport har frågat Sveriges ridskolor om vilka som är deras största utmaningar, hur de gör för att hantera dem  och om vad de tror behöver hända.

249 av 417 tillfrågade ridskolor i Sverige har svarat på enkäten. Här kommer deras svar.

78% – Höga och ökande kostnader är ett problem

Kalkylen går inte längre ihop

Hästar som kostar sexsiffrigt, anläggningar med växande underhållsskuld och familjer som inte klarar högre ridavgifter. Ekonomin är den allt överskuggande frågan som nästan alla ridskolor brottas med.

76% – Hästarna

Jakten på hållbara ridskolehästar

Hästfrågan är nästan lika stor som kostnadsfrågan, och fritextsvaren visar att det inte bara handlar om att hästar blivit dyrare. Ridskolorna beskriver svårigheten att över huvud taget hitta hållbara, ridbara och verksamhetsmässigt lämpliga hästar och ponnyer till ett pris som ridskolan klarar.

Ett svar ger ett konkret exempel: ”100 000 kronor begärdes för en överviktig C-ponny som vilat i sex månader och inte kunde göra galoppfattning.” 

Andra beskriver åldrande hästbestånd där flera hästar behöver pensioneras, samtidigt som ekonomin inte tillåter ersättare. En ridskola sammanfattar problemet som att hitta hästar ”som håller och samtidigt har någon form ridbarhet”.

Här finns också ett intressant resonemang om själva hästproduktionen. En ridskola efterfrågar en avel som i högre grad inriktas mot hållbara hästar, snarare än hästar med mycket blod som ska hoppa högt eller röra sig spektakulärt.

59% – Anläggningen

Anläggningsskulden är tung

Anläggningsfrågan går som en röd tråd genom svaren: gamla ridhus och stall, eftersatt underhåll, renoveringsbehov, bristande personalutrymmen och höga kostnader för fastighetsskötsel.

Här finns också en tydlig konflikt om vem som egentligen ska bära kostnaden. Några ridskolor äger själva sina anläggningar och beskriver hur både drift och underhåll måste klaras med föreningens ekonomi och ideella krafter. Andra hyr av kommunen, men upplever ändå att ridverksamheten belastas med fastighetsskötsel som kommunen annars står för inom exempelvis fotboll och ishockey.

Ett annat konkret problem gäller omställningen från spiltor till boxar. En kommunal hyresgäst beskriver hur sex nya uteboxar krävs för att kunna konvertera ridskolestallet med bibehållet antal hästplatser, men att föreningen trots upprepade kontakter sedan november 2023 ännu inte fått någon lösning från kommunen.

49% – Minskande medlems-/kundantal

Färre elever skapar negativ spiral

Tecken på vikande efterfrågan. Flera nämner färre ridande barn, låg tillströmning av nya elever och minskande barnkullar. En ridskola uttrycker det drastiskt: ”Minskat antal ridande barn. Färre och färre hela tiden.”

41% – Kommunen

Det tydligaste kravet: kommunen måste göra mer

Bland fritextsvaren handlar en mycket stor del uttryckligen om kommunen, kommunala bidrag eller kommunens ansvar för anläggningen – som kommunen ofta äger. Det efterfrågas högre drifts- och anläggningsbidrag, hjälp med fastighetsunderhåll och banskötsel, vaktmästartjänster, kommunala investeringar och i ett fall att kommunen helt enkelt tar över anläggningens driftkostnader.

I dag finansieras mycket underhåll och utveckling av kommunägda anläggningar av ridskolorna och ridklubbarna själva. Och när det gäller daglig drift och underhåll är det i princip inga kommuner som tar ansvar för sina ridanläggningar.

Flera jämför dessutom ridsportens villkor med andra idrotters. Formuleringar om fotboll och ishockey återkommer. Kravet är inte bara ”mer pengar”, utan mer likvärdiga villkor för idrottsanläggningar. En respondent beskriver ridskolorna som viktiga ”fritidsgårdar”, medan en annan menar att den kommunala principen om lika procentuellt hyresbidrag blir missvisande eftersom ett stall är hästarnas hem och används dygnet runt, året runt.

39% – Svårt att höja avgifter

Smärtgränsen för ridavgiften

Kostnaderna stiger, men ridavgifterna kan inte följa med utan risk för att elever försvinner. En ridskola beskriver att hö, spån, hovslagare och försäkringar blivit dyrare och frågar sig hur mycket som egentligen går att ta ut i avgift. En annan konstaterar att ”våra medlemmar har inte råd att vi höjer priserna mer” och att ridskolan redan tappar ridande därför att människor inte har råd. Ytterligare en beskriver själva grundproblemet: verksamheten bygger på ridavgifter som inte får bli för höga, samtidigt som ridskolan måste kunna ha avlönad personal.

Dessutom: Svårt hitta utbildad personal

Den dolda bristen: Vem ska undervisa nästa generation?

Den här frågan fanns inte med som svarsalternativ, men förekommer så ofta i fritextsvaren att den måste nämnas. Det är brist på utbildade ridlärare. Och många av de som utbildats väljer andra yrkesvägar, efter en tid eller snart efter sin utbildning. Bland de som går ridgymnasier är det en alldeles för liten del som verkligen går vidare till att jobba inom hästnäringen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 11/2026.