Annelie Frank: ”Bubbel och kaviar 
tar allt större plats”

”Du måste förstå att alla de här prispengarna i Global Champions Tour sipprar nedåt i systemet.” Det sa en svensk hoppryttare till mig när den penningstinna serien kom till Stockholm för första gången förra året.

 Och ja, jag förstår. Jag förstår att mer prispengar ger mer pengar till de aktiva, men också till dem som föder upp hästar, till hästägare, hästskötare och så vidare.

Jag förstår också de argument som har cirkulerat runt i sociala medier gällande större prispengar i ridsporten och vad det skulle kunna betyda för utvecklingen och synen på sporten.

Det finns också en ojämn fördelning av pengarna i ridsportens OS-grenar, där fälttävlan är den fattiga kusinen från landet.

Samtidigt har jag också genom åren sett vad mer pengar har gjort med sporten. Ryttare väljer bort att rida mästerskap till förmån för tävlingar som har större prispengar. De med stora plånböcker kan ta en liten genväg genom att köpa platser till tävlingar som ger finfina rankningspoäng. Vip-avdelningarna för dem som kan och vill betala tiotusentals kronor för bubbel och kaviar tar allt större plats på tävlingsområdena.

Det finns också en ojämn fördelning av pengarna i ridsportens OS-grenar, där fälttävlan är den fattiga kusinen från landet.

Mer pengar i sporten ger (ännu) dyrare hästar och högre kostnader för allt runt omkring, som själva tävlandet. Det kommer att göra det svårare att ta sig in i sporten – inte lättare.

Så. Vem är mer pengar i ridsporten till för? Förmodligen för dem som redan är välbeställda. De som köper hästar av varandra och cashar in prispengar. Visst finns det en liten chans att mer pengar kan sippra ner till mig som hobbyuppfödare med stort H. Men det är lika troligt att mer pengar i sporten kommer att trissa upp betäckningsavgifterna så mycket att jag inte kan ta ett föl då och då.

Jag ser redan nu att de allt större klyftorna som bildas i det svenska samhället i stort avspeglas i ridsporten. Stora klyftor gynnar inte något verksamhetsområde. När de som redan har pengar får mer pengar blir det ännu svårare för dem som inget har att ta sig vidare, se till exempel på bostadsmarknaden. Den svenska ridsportens motor genom åren har i första hand inte varit kapitalstarka hästägare, utan det brett förankrade, folkliga intresset. Att det är relativt många som kan ha häst, anlita tränare, tävla, köpa utrustning och transporter är också något som i allra högsta grad får hjulen att snurra i ridsporten.

Det kommer att göra det svårare att ta sig in i sporten – inte lättare.

För övrigt har den fattiga fälttävlanskusinen fortsatt att utvecklas på alla tänkbara sätt utan fantasipriser på vare sig  hästar eller prispengar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 2 2020.