Hingstbloggen: ”Magert resultat”

När en god vän till mig som själv varit på plats i Vechta under årets hingstpremiering i Oldenburgerförbundet sade till mig när jag berättade för honom att jag var stressad för jag skulle hinna titta på och skriva om såväl Old som Westfalen denna veckan och han sade till mig att det behövde jag inte bekymra mig så mycket för eftersom det i princip inte fanns någon hingst bra nog att skriva om från Vechta trodde jag honom inte.

Nu har jag tittat på de flesta och är benägen att hålla med honom. Av 31 deltagande gångartsbetonade hingstar godkändes 17, varav 6 fick premie. Detta känns magert, ffa när man tittar på de premierade hingstarna vilka är de jag tänkte nämna här.

Likaplacerade femmor blev den 169 cm store Veneziano-Sir Donnerhall-sonen, den 165 cm store danskuppfödda Vitalis-L’Espoir-sonen, samt Champagner-Wolkentanz- sonen, vilken mätte 170 cm.

Om vi börjar med den förstnämnde så hade han just den typen av bakben som ger mig allergiska knottror på hela kroppen och som jag absolut inte kan förstå att man på något sätt kan eftersträva. Han jobbar på smått överaktivt i trav men haserna kommer upp bakom hästen, mest tydligt vid longeringen samt när han tar i och ökar, för mig är det fysiskt omöjligt att föreställa sig att han någonsin ska kunna ”sitta” på dessa bakben i någon form utav samling. Uppenbarligen tilltalar de andra eftersom han såldes privat vid premieringen till Celle i partnerskap med Ingo Pape.. Fronten är trevlig, liksom galoppen, medan skritten håller en hyfsad kvalitet.

Viatalis-avkomman var inte till salu och han var tilltalande med tre jämna gångarter med ett litet plus för traven. Personligen hade jag önskat mig lite mer av allt, dvs knän, tryck bakifrån o elasticitet. Modellen är väldigt trevlig.

Den siste av de ovan nämnda är Champagner-avkomman, en långlinjerad individ med galoppen som absolut bästa gångart, den höll hög kvalitet. Han travar bakom sig på ett sätt som är ganska typiskt Holsteiner, vilket inte är förvånande med tanke på fadern Champagners härstamning; Catoo-Aljano. Priset för honom vid auktionen blev 52 000 Euro.

Som 2.a reservsegrare sattes en son till Bordeaux-Fidermark. Den 169 cm store inte speciellt ädle fuxen såldes för 95 000 Euro till GP-ryttarinnan Lisa Müller, bosatt i Bayern. Han har en väldigt trevlig travmekanik, vilket ju Bordeaux ofta nedärver, medan skritt och galopp är av mera moderat kvalitet.

Resevsegerhingst blev den charmige sonen till For Dance-Zack, vilken mäter 167 cm. I mina ögon var detta den mest kompletta hingsten om man ser till gångarterna. Samtliga gångarter håller hög kvalitet, även om han är smått överaktiv i sina bakben i löst tillstånd i trav. Dock kommer de på plats och ”bär mer ändamålsenligt” vid longering. Såväl skritt som galopp är tilltalande. Han såldes på auktionen till Team Nijhof o Kees van den Oetelaar för 281’ Euro.

Så till segraren, den mäktiga o vackra Foundation-sonen tillhörande Helgstrand Dressage, nästan statylik med sina 169 cm. Travmekaniken hos honom är i princip helt optimal, jag dreglar nästan, medan han i mina ögon faller som ett korthus i galopp. Inte heller skritten är på något vis spektakulär, dock ren.

Det ska som vanligt bli kul att få se dessa unga herrar under sadel till våren, sen börjar hjärnan snurra över lämpliga kombinationer….

Lena Nyström