Träningen fortsätter

Men det kändes ändå anständigt. När vi samlar galoppen inför piruetter blir det lite för långsam takt, och jag har inte Hoppe riktigt framme och kvick för skänkeln, så Adelinde fokuserade bland annat på det. Vi fick rida fram i galoppen, och då är det fram på riktigt, inklusive pip och bock, och sen samla upp, fram lite grann igen, samla upp, och lattja med det fram och tillbaka.
Under träningen är det happy athlete som gäller, kraven är höga, men jag måste vara helt följsam med säte och hand, och ändå ha hästen eftergiven och lösgjord, även när vi trampar eller gör piruetter.

Våren har kommit längre här än hemma, grönt och härligt överallt, även om det överlag är ganska mulet och regnar emellanåt. Jag leder Hoppe vid hand varje dag nu när han inte går i hage, och det största problemet är just gräset. Har han väl dragit ner huvudet och börjat beta, är det i princip omöjligt att få upp det!

Jag åkte tillsammans med Lina och Emma och åt lunch idag, det fanns en speciell ryttarlunch på krogen här, då det är mycket häst och stallar i området. Det känns roligt att vara här, jag känner mig som sagt välkommen, och speciellt när man åker själv är det trevligt att umgås, kunna äta tillsammans och göra saker även utan hästarna och stallet. Det är även spännande att vara nere på kontinenten, att komma hemifrån är nyttigt. Det är annorlunda här nere, synen på hästar och hästhållning, ridningen, träning och tävling.

Internationell känsla

Oavsett om man är i Holland eller något annat land, tror jag det är mycket lärorikt att skaffa sig erfarenhet och försöka bilda sin egen uppfattning av hur man tränar och håller häst på bästa sätt.
I morgon ska jag åka med Adelinde till Tjalling van dan Berg, som håller i hennes fysträning. Jag ska också träna, och så blir det även mental träning, lär bli spännande!

Ridhuset i skymning