Monica Lindstedt: ”En bra häst är en bra häst”

Hos Monica Lindstedt på Stjärnbro Gård finns ponnyer, SWB och trakehner – och hon äger även lusitanon Lufada, som nu tävlas av brittiske Gareth Hughes.

– En bra häst är en bra häst. Jag är inte religiös! En bra häst har ingen färg, inget kön, ingen ras, så jag har mina SWB och jag har två lusitanohästar.

Och hon har för all del även ponnyer. Men det är trakehner som är hennes verkliga passion – det ska vi återkomma till. 

Monica har haft framgångar som dressyruppfödare, men inte heller där råder någon exklusivitet.

– Jag har en hopphästgren av aveln, som är resterna av min dotter Fridas hoppkarriär. 

Frida är i dag 43 år och inte aktiv på tävlingsbanorna – det är däremot barnbarnen. Fridas båda barn, 13 och 15 år gamla, tävlar i hoppning och då bland annat Monicas egen uppfödning Fortino SB (SWB val f-15 e Favorit Ask u Nicoya SB e Orlando). De har sina hästar hos Kristina Warg, som också tränar dem.

Tog hjälp av Robban

När Monica var i fyrtioårsåldern bestämde hon sig för att rida S:t Georges innan hon fyllde femtio. Som ett led i det köpte hon ridsimulatorn – som hon kallar ”Robban” – en avancerad robothäst som analyserar sitsen och gör det möjligt att träna på allt från grunderna  till byten i varje, piaff och passage. En stor investering.

– Men inte dyrare än en läromästare! 

Robban finns fortfarande kvar och används av flera tränare, bland andra Lena Lilja, som tar med elever till Stjärnbro. 

– Jag använder honom mest när det är något specifikt problem jag vill rätta till och jag har använt honom för att lära mig byta i serier, för du kan byta hur många gånger som helst, berättar Monica. 

Det blev ingen S:t Georges, förutom någon pay-and-ride, av flera skäl. Livet kom emellan. Men hon tävlade upp till medelsvår och hon rider fortfarande. 

Ordningsamma tjejer

I stallet står beridarna Emma Brunfelter och Alva Löf och gör i ordning 15-åriga Hot Spot (e Okavango-Induc) och 3-åriga Karamelle (e Tempelhof-Summertime). Tillsammans med Josefin Edgren, som rider lite mindre, sköter de hästarna och stallet. Allt är prydligt ordnat, hopvikt, sopat och undanstädat; ingen halm på de upphängda greparna.

– De är väldigt ordningsamma, mina tjejer. Själv är jag lite slarivgare, erkänner Monica. 

På gården finns flera stall, ett för de hästar som rids och tävlas, ett äldre med lösdrift och ett mindre nära bostadshuset. Totalt omfattar gården knappt 40 hektar, varav en stor del är vatten och resten stora kuperade hagar.

När familjen köpte huset vid Båven, som då hette Fnöskaborg, 1991 var det tänkt som sommarhus. Men sedan tog hästverksamheten fart och några år senare köptes granngården in. Sedan dess har mycket byggts upp, bland annat det ljusa ridhuset med sina vackra träbalkar. 

– Det byggde jag när jag sålde Zancor, berättar Monica.

OS-hästen Zancor

Zancor är hästen som blev hennes första stora sportsliga framgång. Hon red honom själv ett tag, men insåg att han var mycket bättre än hon själv. 

– Jag lämnade honom till Per Sandgaard och på tre år gick han från lokala tävlingar till OS. 

2004 kom Zancor och Per på tionde plats i Aten, han tävlade då för Danmark. 

Från fälttävlan till GP

Monicas 18-årige trakehnerhingst Zauberdeyk (Van Deyk-Friedensfürst, uppf Simone Bell) gick internationell fälttävlan innan en skada gjorde att han fick byta gren. Han utbildades till Grand Prix hos Hubertus Schmidt och tävlades upp till 3* av dennes beridare Lune Karolin Müller. Han är nu stationerad hos Hesselhøj i Danmark och tävlas i Grand Prix av Anders Hoeck – ekipaget har krossat 70-procentsgränsen.

– Jag har några av hans avkommor här på gården.

Köpte lusitanoston

2022 köpte Monica lusitanostoet Lufada (f-15 e Franquelin-Quixote, uppf Monte Velho) från den portugisiska toppanläggningen Monte Velho. Hon tävlades då av OS-ryttaren João Torrão.

– Men egentligen var det en annan häst jag ville köpa, en dotter till deras OS-häst Equador. Hon var dock inte till salu. Men hon var dräktig – så jag fick köpa fölet!

Fölet var ett sto, som Monica döpt till Tiena och som nu är två år. 

– Den är en riktig liten krigshäst. Den ska jag nog avla med en varmblodshingst.

Efter en tid tyckte Monica att Lufada kanske skulle matcha bättre med en annan ryttare. Genom Carl Hedin, som länge red flera av Monicas hästar, hade hon kommit i kontakt med brittiske Gareth Hughes – ryttaren som tagit lagguld i EM 2023 och flera lagsilver i EM och VM.

– Han fick Lufada i början av det här året och efter några månader tillsammans var det dags för deras första tävling tillsammans. ”Vad startar du då, S:t Georges?” men Gareth sa: ”Vi rider Grand Prix.” 

Det blev en debut på över 70 procent.

Stora företag

Monica är från början civilekonom och var tidigt i karriären vd i mediabranschen. Hon var med och grundade gratistidningen Metro och belönades med kunglig medalj för den bedriften.

1996 var hon mitt i karriären, med fyra barn och en man som också jobbade intensivt. Den omöjliga livssituationen fick henne att starta företaget Hemfrid, för att kunna erbjuda hjälp i hemmet för sådana som hon själv. Hemfrid växte till att bli Sveriges största företag för hushållsnära tjänster och har i dag över 2 000 anställda. 

– Jag har sålt det mesta av bolaget. De nya ägarna är väldigt expansiva, så nu har det blivit en koncern av det, som heter Key to.

Hon sitter kvar i styrelsen men har i dag ingen operativ roll i bolaget.

– Jag försöker dra ner på mina engagemang och har, förutom mitt eget, bara styrelseuppdrag i SVT och Apotea. 

”Alla hade trakehner i stamtavlan”

Att just trakehner kom att bli Monica Lindstedts stora intresse har flera skäl.

– När jag började med hästavel läste jag alla stamtavlor och tittade på de hästar som nådde långt inom dressyren. Alla hade trakehner i stamtavlan. Jag blev så fascinerad av rasen och dess historia. 

– Jag kan följa mina ston tillbaka till 1732, se vilka fäder som finns i stamtavlorna och vad det blev av dem. Det var kejsar Wilhelm som på 1700-talet tyckte att det var för dyrt att köpa hästar till militären från den iberiska halvön. Han bestämde sig för att bygga upp sin egen avel. 

– Man använde lantbrukshästar från Trakhenen. De korsades med fullblod och araber och på tyskt noggrant sätt startade man hingstdepåer. Stona jobbade hos bönderna och fick ett föl om året, som kronan köpte upp till armén. 

– Jag fascineras av myten och människorna runt rasen, berättar Monica och visar sin samling av böcker; om trakehnern, om uppfödare, om berömda hingstar. 

Värnar om stolinjerna

Trakehnerförbundet värnar särskilt om sina stolinjer.

– Jag har en 6-åring som tillhör en ovanlig stofamilj, så förbundet hörde av sig till mig för att få veta vad jag hade för planer för henne. Kan du tänka dig SWB att höra av sig till de som har ston med anrik härstamning och fråga vad de ska göra med dem? De var också här och tittade på mina uppfödningar och var väldigt måna om att 3-åringen som du såg ska in i sporten eftersom hon tillhör en
ovanlig stam. 

Att vara uppfödare är som att driva riskkapitalbolag.”

Det är den kulturen, historien och engagemanget som gör trakehnern speciell. Monica köpte sin första trakehner från Hämelschenburg 2005 och har sedan dess haft ett nära band till ägarfamiljen. 

– De är otroligt skickliga.

Inget ”barnarbete”

Men passionen handlar också om hästarna själva.

– Trakehner är inte sportredskap. De förväntar sig en relation. 

De behöver också tid, poängerar hon. 

– Min filosofi är att man måste ha tålamod och till varje pris undvika ”barnarbete” för hästarna. Trakehner behöver tid. De är inte färdiga när de är tre år. Man måste ta det lugnt, för det tar så otroligt lång tid att rätta till det som annars blir fel.

Att vara uppfödare är som att driva riskkapitalbolag, menar Monica. 

– Två blir kackel, sex kan du sälja och två ska försörja resten. Jag blir nöjd om det går plus minus noll över en konjunkturcykel. När jag sålde Zancor var det en fantastisk affär, men jag har också gett bort hästar för att de ska hamna hos rätt människa.

Fakta

Framgångari Bundeschampionat

Replica SB (f -20, Ivanhoe-Summertime, uppf/äg Monica Lindstedt) blev trea i Bundeschampionat för 3-åringar 2023, visad av Anders Hoeck.

– Jag har trott på henne sedan hon var föl, men hon har haft en speciell historia. Mamman dog när hon föddes och jag åkte med henne till en amma en bit utanför Avesta. Hon fick en tuff start i livet men har utvecklats jättefint. Hon betyder otroligt mycket för mig, säger Monica. 

Replica är en av få svenskuppfödda trakehnerhästar som tagit sig till finalen i Bundeschampionat och tredjeplatsen där är smått historisk.

– Det känns otroligt. Stort, både för mig och Anders som hade drömt om att få rida det tyska Bundeschampionatet och nu fick göra det för första gången.

Bakom Replica finns ett starkt möderne med mamma Roulette och mormor Renaissance III. När kombinationen gjordes mellan Roulette och Ivanhoe hade Monica en bra känsla.

– Jag har haft stora förhoppningar på alla Roulettes avkommor. Man lär sig allt eftersom, jag trodde att det kunde vara en bra kombo med Millenium i andra led, förklarar Monica som direkt såg vem fölet var en kopia av. 

– Hon fick namnet Replica eftersom hon är en replika av sin mormor, men vi kallar henne Ninja eftersom hon är en tuff överlevare.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 12/2025.