10 lärdomar från Kyra Kyrklunds clinic

SWB Equestrian Weeks på Flyinge Kungsgård avslutades på söndagen då professorn i ridkonst, Kyra Kyrklund, bjöd på en lärorik clinic.

Fem ryttare och deras hästar fick komma in för träning en och en samtidigt som Kyra delade med sig av tips till publiken.

Målet – osynliga hjälper

Hon inledde kvällen med att tala om hästvälfärd.
– Hästvälfärd för mig är ”horsemanship”. Att lära sig häst och att förstå dem. Även om diskussionen stundtals har varit hetsig så är jag ändå glad att den kommit upp, säger Kyra och syftar på delar av ridsporten som har krävt förändring och förbättring.

– Jag välkomnar den förändring som nu även är tydlig inom domarkåren i dressyren, att vi uppmuntrar det som ser lätt ut. Hela idén med dressyr är att hästen ska vara lätt att manövrera och att hjälperna inte ska synas. Det ska bara se enkelt ut. Den bästa ritten är den där man tycker att ryttaren inte gör någonting alls. När det händer, att ryttaren får den känslan, det är det som driver en att fortsätta.

Hammare och skruvmejsel

Kyra är övertygad om att hästar kan lära sig väldigt mycket, men det är människan som behöver veta hur vi ska förklara.

– Vi måste vara tillräckligt öppensinnade och hitta lösningar. Om hästen inte förstår uppgiften på det ena sättet så finns det ett annat.

Kyra är känd för sina pedagogiska liknelser, som får ryttarna att se samband.

– Om du har en skruv, en spik och en hammare i din verktygslåda så kan du enkelt använda hammaren för att spika. Då kommer uppgiften bli enkel. Även skruven kommer att gå in om du bankar tillräckligt hårt med hammaren, men den kommer inte att sitta starkt. Om du däremot har en skruvmejsel eller skruvdragare så går det bättre. Då gäller det att vara öppen för att se att det finns andra verktyg än de man redan har. Kanske finns det ett annat verktyg att använda?

Vikten av teori

– Det är lätt hänt att folk blir lite för fyrkantiga och tänker att ”såhär har vi alltid gjort”. Men om någon åker härifrån och känner att de vill prova på något av det vi pratat om ikväll så är jag nöjd. Man måste vara öppensinnad och våga prova saker, även om det inte känns enkelt från början, säger Kyra.

Hon berättar om när hon själv läste teoriböcker om ridning som ung och att hon då gick mest på känsla istället för teori.

– När jag sedan kom till Strömsholm och ridläraren en dag frågade ”varför gör vi en framdelsvändning?”, så kunde jag inte svara.

Efter den händelsen blev hon motiverad till att lära sig ännu mer, för att alltid veta varför man gör något med sin häst.

– Många tränare säger vad man ska göra, men inte varför eller exakt hur. Det är därför det blir svårt att komma framåt i praktiken sedan.

Tre grundhjälper

Kyra berättar om tre grundhjälper:

– Tygeln stannar och vänder. Skänkeln driver framåt eller åt sidan. Sedan har vi vikten, som många även kallar för sitsen, men för mig handlar det om vikten. Det är hur man använder vikten som påverkar hur vi kan inverka i samling, tempo eller steglängd.

Hjälpgivning handlar mycket om tryck och eftergift.

– Vi sätter ett litet tryck på hästen och så fort den gör det vi vill så måste vi ta bort trycket.

Hon påpekar även vikten av att fördela vikten jämnt.

– Om du sitter mer åt vänster på hästen så kommer den också att gå dit, eftersom hästen vill att ryggsäcken, ryttaren, på ryggen ska vara i balans. Då är det vanligt att ryttaren kompenserar detta genom att styra med höger tygel, istället för att tänka på att hela ekipaget ska vara i balans.

En bra övning som de flesta kan göra hemma är att stå upp två steg och sitta ned ett steg i traven. Övningen blir ett kvitto på om ekipaget är i balans.

– Det är inte så enkelt som det verkar, säger Kyra och poängterar att målet är att vara mjuk i rörelsen och inte dunsa ned på hästens rygg. Detta kan göras genom att inte stiga upp för högt ur sadeln och samtidigt vara mjuk i rörelsen nedåt igen.

Om man verkligen vill förändra en häst så måste man börja med att förändra ryttaren

Välkomna skumpandet

Att sitta ned i traven är inte alltid det mest bekväma som en ryttare upplevt.

– Man kan inte sitta helt stilla. Det kommer att vara en rörelse som sker när hästens rygg rör sig och man kan inte klämma sig fast i sadeln. Man måste acceptera skumpandet och hänga med, säger Kyra.

Ställning och vändning

– När du ställer hästen åt ett håll är det en liten rörelse som sker, endast i huvud och hals. Ställning är alltså något väldigt litet, men hästen ska vara fortsatt rak i kroppen.

– Sedan har vi böjning, eller när hästen vänder. Då är yttersidan med och kontrollerar hur mycket vi vänder. Visst behöver man hålla kontakten på yttertygeln, men måste även följa med hästen inåt i vändningen. Faller hästen inåt kan man ställa hästen lite utåt istället för att få tillbaka den på rätt linje. Genom ställning kan vi lösgöra hästen och få den rak.

– När du vänder hästen är det inte bara dens huvud som ska vända. Hela framdelen ska vända framför ryttaren. Det är något man kan se hos en del hopphästar, bland annat. Om inte hela hästen vänder med, utan bara faller in mot innertygeln, så glider hästen ut och det blir fel fram till hindret.  

Spänst och spänning

Vi vill ha energi i våra hästar. Men vad är egentligen spänst och vad är spänning?

– Spänst behöver vi för att utföra vissa rörelser. Men spänning är något annat. Man kan inte tvinga en häst att slappna av, utan måste hitta ett sätt som gör att de förstår. Det är en känsla som ryttaren behöver lära sig att känna skillnad på i sin egen ridning.

– Ridning kan liknas med känslan i flera sinnen som hörsel, syn och smak – att man måste uppleva det för att känna igen det.

Övergångar

Att träna övergångar kan hjälpa dig i ridningen – men de måste göras på rätt sätt för att vara till nytta.

– Gör inte bara tio övergångar för sakens skull, utan reflektera över hur de gjordes.

Lång väg till förändring

Att förändra något i ens egen ridning kan vara en utmaning, men är ofta nödvändigt för att ta sig framåt i utvecklingen. Kyra menar att det krävs tusentals upprepningar för att ryttarens kropp och muskelminne ska göra något på automatik, det vill säga på ett sådant sätt att ryttaren inte behöver tänka på det.

– Det krävs ungefär 5000 upprepningar för att bryta en vana. Samtidigt kan vi bara göra en sak åt gången för att det ska bli riktigt bra. När jag tränar ryttare börjar vi med en sak som vi vill förändra och så övar vi på det. Man kan bara välja en sak åt gången att fokusera på, sedan kan man gå vidare.

– Om man verkligen vill förändra en häst så måste man börja med att förändra ryttaren.

När ryttaren vill för mycket och blir girig – då blir hästen snål

– Det är alltid hästen som bestämmer hur snabbat fram vi kan gå i utbildningen. Det fungerar inte alltid att säga att hästen ska ha hunnit med si eller så mycket när den nått en viss ålder.

– Det är bättre att avsluta ridpasset lite för tidigt än ett steg för sent. En girig ryttare får en snål häst. Våga vara givmild mot hästen, säger Kyra.