Veterinärbloggen: Forska som distriktsveterinär, går det?

Kan man forska som distriktsveterinär? Det handlar väl mest om att bota akut sjuka djur och remittera de mer avancerade utredningarna till klinik?

Vissa diagnoser kan utredas bättre på klinik eller sjukhus, av specialister inom specifika ämnesområden och med avancerad teknik som inte är praktiskt möjlig att ha i fältverksamhet. MEN, visste ni att det faktiskt finns många områden där vår expertis och vår fältmässiga verksamhet faktiskt kan gynna utredningen och patienten?

Fång är en av de största välfärdssjukdomarna våra hästar drabbas av och vi veterinärer som jobbar i fält är de som allra oftast träffar de här patienterna, såväl i akutskedet som vid uppföljande besök, då hästarna inte ska transporteras under pågående fång.

Den allra största delen av de hästar som drabbas av fång har en endokrin (hormonell) orsak till att de blir sjuka. Vanligast är att de lider av ekvint metabolt syndrom (EMS) och som följd av förhöjda insulinnivåer efter foderintag har en klart ökad risk för fång.

I första hand är det foderåtgärder som krävs för dessa patienter, men i vissa fall är hästarna så sjuka att det inte räcker med ett bra grovfoder med låga sockervärden för att de ska få ner sitt insulinsvar tillräckligt. De hästarna kan, under rätt förutsättningar, bli hjälpta av medicinsk behandling. Medicinen, som har det krångliga namnet canagliflozin, ökar utsöndringen av socker i urinen och används på människor med diabetes.

Vi har tidigare bloggat om vårt samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) när det gäller att utreda och behandla de hästar som är väldigt sjuka i sin EMS och här händer det grejer! Forskargruppen på SLU är världsledande inom forskning om EMS och insulindysreglering och det är en ära att de har inkluderat oss i det här viktiga arbetet. Men, ska man vara lite kaxig så hade det faktiskt inte gått utan oss…

Vi på Distriktsveterinärerna har påbörjat behandling med canagliflozin på EMS-sjuka hästar runt om i Sverige sedan november 2023. I nuläget behandlas långt över 100 hästar totalt inom studiens ramar. Inför att behandlingen startas genomgår hästen två belastningstest hemmavid, ett på glykossirap och därefter ett på sitt grovfoder, för att se om de är så sjuka att de behöver medicin.

Fakta

Lär känna Moa Hällbom

Gör: Leg veterinär och specialistaspirant inom hästens sjukdomar hos Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Specialintressen: Endokrinologi och vård av den gamla hästen

Expandera

Alla hästar mäts med viktmåttband och vi uppskattar deras fettansättningar och hull. Då medicinen också kan påverka lever och blodfetter tas även blodprov för mätning av dessa värden. Efter tre veckors behandling görs samma typ av provtagning och bedömning för att se hur hästen svarat på behandlingen. Hästarna följs därefter upp kontinuerligt av oss, hemma i stallet, under fortsatt behandling, så vi ser att allt fortsätter att gå bra.

All information som samlas in från dessa patienter utgör en viktig grund i forskningen. Jag har som en del av min specialistutbildning inom hästens sjukdomar studerat 70 av dessa hästars svar på de första tre veckornas behandling, en stor samling patienter!

När det handlar om hästforskning är det nämligen ofta svårt att ha så stora grupper, och framför allt att få en studie där man redan innan man börjar forskningsprojektet sätter klara ramar för vilka hästar som får vara med och hur de ska följas upp (en så kallad prospektiv studie).

Det här ger oss helt enkelt de bästa förutsättningarna för att utreda om den här nya behandlingen har effekt. Inom forskningen tittar man ofta tillbaka på behandlingseffekten av läkemedel (retrospektiva studier) och då skiljer det sig ofta väldigt mycket mellan olika hästar gällande exempelvis hur och när man har provtagit och vilka doser man behandlat med.

Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg!

I och med samarbetet med forskningen vid SLU har vi tillsammans börjat komma så mycket längre med de här svårt sjuka patienterna. Vi kan motverka nya fånganfall samtidigt som vi bidrar till att forskningen på sjukdomen går framåt med stormsteg! Jag kan inte avslöja för mycket resultat från studien än, men redan nu ser vi en mycket bra behandlingseffekt. Viktigt är dock att hästarna kräver noga övervakning kontinuerligt under medicineringens gång.

Det här har för min egen del resulterat i att jag, tillsammans med forskningsgruppen på SLU med professor Johan Bröjer i spetsen, har skrivit en vetenskaplig artikel utifrån de resultat vi sett på tre veckors behandling med canagliflozin. Forskningen har blivit internationellt uppmärksammad och i november bar det av till Liverpool för presentation på European College of Equine Internal Medicine ECEIM. Inte något en distriktare (och småbarnsmamma) gör varje dag!

Så jo, man kan forska som distriktsveterinär, i praktiken är vi över 60 veterinärer som gör det inom organisationen. För forskning är inte bara att skriva, forskningen sker dagligen hemma i stallarna med datainsamling och övervakning. Allt med syfte att öka hästvälfärden.

/Moa Hällbom, Distriktsveterinärerna Fjärdhundra

Hoppas du också på en vit jul? Även om stora delar av Sverige fortfarande har leriga hagar står vintern för dörren och trots stora skillnader från norr till söder så brukar alla få ett par perioder med temperaturer stabilt under nollan varje vinter.

Här i Dalarna där jag jobbar brukar vi få ordentlig vinter. Är du beredd om din häst blir sjuk i kyla och mörker, då allting är mera utmanande?

Här kommer några tips som jag och mina kollegor har samlat på oss i samband med sjukbesök under vintern:

• Belysning – se gärna till att det finns extra belysning. Till exempel en arbetslampa eller en pannlampa. Eller både ock om det är mörkt där hästen står.
• Varmt vatten – om man inte har tillgång till varmvatten i stallet kan en vattenkokare underlätta. Eller ta med en dunk eller termos med varmt vatten hemifrån. Varmvatten kan behövas för att sonda i hästen ljummet vatten till magen, värma droppåsar och tvätta händer.
• Värme – med en värmefläkt kan man tillföra värme i stallet eller behandlingsboxen. Om hästen är sjuk har den svårt att hålla värmen som vanligt. Värme gör också att läkemedel och vätska för dropp inte fryser. Det kan ta flera timmar att ge hästen dropp genom en tunn droppslang. Värmen ger också en bättre miljö för dig medan du tar hand om din häst och för veterinären som behöver jobba i plasthandskar med tanke på hygienen.
• Behandlingsbox – om du har lösdrift, se till att ha tillgång till en behandlingsbox där hästen kan tas in för behandling, vila, och koll hur den äter och dricker. Kissar och bajsar den normalt? Om ett eget stall inte finns behöver man ha en plan. Kanske ligghallen kan stängas till, men var ska de andra hästarna få skydd då? Eller ordna en utebox som går att stänga igen och som vid behov kan värmas upp, eller kanske en granne har något utrymme nära? Tänk på att ha en rutin att träna hästen på att gå in och vara där en stund så den accepterar att vara där om den blir sjuk. Utrymmet behöver vara begränsat och anpassat så att en häst kan gå lös på ett säkert sätt även då den är orolig och till exempel har ont i magen.

Tipsen kan verka banala, men de är helt avgörande en natt då temperaturen faller till -25 grader för att kunna behandla till exempel en kolikhäst med dropp.

Förbered dig för det värsta, tro och hoppas på det bästa, och passa på och njut av de fina vinterdagarna som kommer!

Fakta

Lär känna Eva Tujulin

Gör: Arbetar sedan 1999 på Distriktsveterinärerna i Mora, mest med stordjur, men även smådjur och med beredskap – jag gillar blandningen med olika djurslag.

Utbildning: 1993 färdig veterinär, 1999 veterinärmedicine doktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Om mig: Bor i Mora med sambo och två hundar, har tre utflugna barn. Är hästtjej från början och håller på med fågelhund, skidor, kyrkbåtsrodd och trädgård numera.

Expandera

/Eva Tujulin, veterinär

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

”Jag tror att min häst har en kolikkänning så jag skulle bara vilja rådfråga lite”

Vad är egentligen en kolikkänning? När blir det en ”riktig” kolik? Kolik är en av de vanligaste diagnoserna vi sätter – fast egentligen är det ingen diagnos utan ett symtom.

Fakta

Lär känna Jessica Olsson

Gör: Arbetar sedan 2008 på Distriktsveterinärerna i Falköping, mest med stora djur. Inriktad på mjölkkor som är det vi har mest av i Falköping, men uppskattar blandningen det innebär att ha beredskap och aldrig veta vad som ska hända.

Utbildning: Färdig veterinär 2008 vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Om mig: Bor tillsammans med sambo och två barn på en gård där vi är deltidsbönder med 100 tackor plus hund, katt och höns. Hästtjej från början men träffar numera bara hästar i jobbet, i väntan på att tiden ska räcka till för fler djur på gården. 

Expandera

Kolik betyder helt enkelt ont i magen. Det kan ha många orsaker och yttrar sig på vitt skilda sätt. Samma typ av problem kan dessutom se väldigt olika ut beroende på vilken individ som drabbas. Kallblod och ponnyer, för att inte tala om islandshästar, är generellt mer smärttåliga och visar inte symtom lika tydligt som till exempel fullblod.

Det gör att även den noggrannaste av hästägare kan missa tecknen på att något är fel hos en shettis, samtidigt som man kan tro att ett lindrigt fall av kolik på en arab är jätteallvarligt.

Ibland får vi samtal för rådfrågning angående kolik av djurägare som är osäkra på om hästen är tillräckligt påverkad för att behöva ett besök. Samtidigt har djurägaren valt att kontakta en veterinär. Min erfarenhet är att dessa fall nästan alltid leder till ett besök förr eller senare – och förr kommer att vara bättre för alla.

Med tidig behandling slipper hästen ha ont lika länge. Det innebär självklart en bättre välfärd men också oftast att den är enklare att undersöka och behandla, samt att chansen att den blir bra på första behandlingen ökar.

Det är inte fel att testa en kort stunds longering eller rask promenad om hästen inte är för dålig, men om det inte hjälpt på en liten stund är det dags att kontakta veterinär. Det är dock viktigt att inte trötta ut hästen, det gör inget om den lägger sig i boxen för att vila.

Under den kalla årstiden ökar mängden kolikfall rejält. Du kan minska risken för kolik genom att erbjuda hästen fri tillgång till vatten, gärna tempererat. En del hästar är dåliga på att dricka och då kan man ibland lura i dem extra vätska genom att blötlägga kraftfodret.

Att erbjuda vatten i kar eller hink gör att de dricker bättre än i vattenkopp och dessutom är det lättare att se om de druckit som de brukar. Höga kraftfodergivor, stress och tvära foderbyten kan öka risken för kolik. Hästar med upprepade kolikanfall kan även ha magsår. 

I behandling av kolik ingår vissa standardmoment som nästan alltid utförs. Man kan dock behöva anpassa undersökningen både av säkerhetsskäl och av andra anledningar. Det går till exempel inte att rektalisera föl eller små ponnyer. Ibland kan rektalisering och tempning inte utföras av säkerhetsskäl på hästar som är väldigt smärtpåverkade eller ovana vid hantering. Vi ger ofta lugnande medel för att kunna undersöka hästen på ett skonsammare sätt och det innebär också en viss smärtlindring.

Medan du väntar på veterinären, förbered gärna ett bord att ställa saker på och tillgång till ljummet vatten. Finns det bara kallvatten i stallet kan en vattenkokare vara en bra investering.

Kom ihåg:

• Lita på magkänslan när du tror att något är fel, du känner din häst bättre än veterinären!
• Tempa hästen regelbundet, både för att veta normal temp och för att den ska vara van vid det
• Ta reda på telefonnummer till veterinär som nås dygnet runt innan det är skarpt läge. Fundera igenom i förväg om du kommer att vilja åka in med hästen till klinik om det skulle bli aktuellt. När veterinär väl är på plats kan det behövas snabba och ibland svåra beslut.
• Var försiktig vid hantering av hästar med kolik! Smärtan kan göra den snällaste häst oberäknelig. Vi på Distriktsveterinärerna har alltid hjälm när vi arbetar med hästar. 

Kolik kan visa sig som dramatiska symtom men många gånger är behandling i fält framgångsrik. Även om varje fall är unikt har de alla det gemensamt att vi veterinärer blir lika glada och lättade som hästägaren när en häst som haft jätteont äntligen kan slappna av och bli sig själv igen!

/Jessica Olsson, veterinär

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Skogsbränder 2014, torka 2018, översvämningar 2024, strömavbrott och vattenbrist. Listan på kriser, naturkatastrofer och olyckor som är svåra att planera inför kan göras lång. Genom att öka din beredskap kan du bättre hantera det oförutsägbara. 

Att vara förberedd och påläst kan vara till stor hjälp om en oväntad händelse inträffar. Det finns ett annat lugn om man har tänkt igenom innan och vet lite grann vad man ska göra. Det gör ofta att man kan hantera situationen lite bättre.

Jag heter Adam Rääf och är veterinär på Distriktsveterinärerna i Flyinge. En del av mitt arbete är att vara insatschef i Jordbruksverkets krisorganisation. Mitt senaste uppdrag som insatschef var vid ett utbrott av fågelinfluensa hos en större fjäderfäproducent i södra Sverige.

Men som distriktsveterinär arbetar jag även med kriser varje dag – man vet aldrig vad som ringer in under dagen. Och alla kriser är individuella och måste hanteras på sitt eget sätt. I det här inlägget kommer jag ta upp några saker som du som hästägare kan tänka igenom på förhand för att vara mer förberedd om det uppstår en kris. 

Stallpärm: Ha en stallpärm med checklistor, information om hästarna, hästarnas pass, kontaktuppgifter till veterinär, foderproducenter, markägare och grannar och ha djuren registrerade i Jordbruksverkets databas. Ha gärna märkningar på grimmor med dina kontaktuppgifter, och sätt upp dina kontaktuppgifter vid hagarna där hästarna går.

Vatten: Finns det ett alternativt sätt att skaffa och lagra vatten? Till exempel handpump från brunn eller en naturlig källa? En 500 kg tung häst har ett dagsbehov av ca 25 liter vatten/dag. Vätskebehovet ökar även vid högre temperaturer, träning eller digivning. 

Foder: Se till att alltid ha ett lager med extra foder hemma, både grovfoder och kraftfoder. Lusern kan i nödfall utgöra en ganska stor del av den dagliga grovfodergivan. Historiskt har även halm, vass och sly använts för att dryga ut foderstaten. Det är viktigt att ta reda på hur mycket foder ens häst behöver. Speciellt vid tillfällen av foderbrist är det viktigt att inte överutfodra sina hästar. Överviktiga hästar är något som vi ser mer och mer idag.

Elektricitet: Om elen försvinner är det många funktioner i stallet som faller bort. Tänk igenom hur vardagen i stallet ska fungera vid ett strömavbrott. Vid ett längre elavbrott kommer även telenätet att sluta fungera. Om man behöver komma i kontakt med en veterinär kan man bli tvungen att köra till kliniken för att meddela detta. 

Bränsle: Ha bränsle i tanken och kanske en eller ett par extra dunkar om du måste köra längre sträckor med transport. Olika typer av händelser, som brand i terräng eller extremväder, kan leda till att du rekommenderas antingen att evakuera djuren eller stalla in dem. Om möjlighet till installning eller en säker plats att evakuera till inte finns kan det också bli aktuellt att släppa djuren i en stor hage.

Transport: Har du möjlighet att snabbt få tag på en transport för att flytta djuren till en säker plats? Vart kan du flytta djuren och hur tar du dig dit, ha flera vägval ifall någon väg är avstängd. Hur ska du prioritera om du inte kan flytta alla djur samtidigt? Hur löser du tillsyn, foder och vatten om några hästar måste lämnas kvar? Det är en fördel om hästarna är vana att vistas på lösdrift. 

Avlivning: Har man inte möjlighet att varken ta med eller lämna kvar sina djur, kan det bästa ur djurskyddssynpunkt vara att avliva dem. I stallpärmen bör det finnas kontaktuppgifter till personer som veterinär, lantbrukare eller jägare.

Kunskap är gratis och att ansvaret för djurens välfärd faller på verksamhetsutövaren och djurhållaren. Samarbeta i stallet och med prata gärna med grannarna om beredskapsfrågorna. 

Kom ihåg att i en kris eller nödsituation är vår vilja att hjälpa varandra vår största tillgång! 

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Det mest givande med att jobba med hältor är när hästen svarar på behandlingen och fortsatt är frisk vid uppföljande återbesök. Min erfarenhet är att man måste ge hästen tid, hältor är oftast ingen quick-fix.

Ibland behövs rehab, ibland behöver vi ändra på något och ofta behöver vi tänka lite annorlunda framåt. Jag heter Hanna Friedrichsen Borg, jag är specialist i hästens sjukdomar och jobbar på Distriktsveterinärerna i Stenungsund. Jag jobbar i huvudsak på vår hästklinik, men även ambulatoriskt, och allra mest jobbar jag med att utreda hältor. 

Idag behandlar vi hältor på ett annat sätt än vad vi gjorde för 20 år sedan. Vi tittar på helheten hos hästen och flera olika kompetenser samarbetar ofta för att hitta en hållbar lösning för hästen och ryttaren. På vår klinik har vi ett samarbete med en utbildad hovslagare och en certifierad kiropraktor och equiterapeut som regelbundet kommer till oss. Samarbetet ger en möjlighet till ett ökat helhetsgrepp för att komma till rätta med orsaken till bekymren. 

Även tekniken objektiv rörelseanalys har förändrat hur vi utreder hältor. Hältutredningarna blir säkrare då det visat sig att vårt mänskliga öga inte är så bra på att se mindre rörelseasymmetrier. Flera studier visar också hur svårt det ibland kan vara att bedöma vilket ben hästen är halt på, vilket såklart är en grundförutsättning för att kunna utreda en hälta.  

Det är lätt att vänta för länge och söka hjälp för sent.

Objektiv rörelseanalys är ett väldigt bra hjälpmedel och den ger stora mängder information om hästen men det gör också att det tar lite längre tid vid undersökningstillfället. Analysen möjliggör också att jag som veterinär kan följa hästarna över tid och tidigare upptäcka ett potentiellt problem vilket är ett stort plus.

Det är lätt att vänta för länge och söka hjälp för sent. När vi följer hur rörelserna förändras kan vi följa hästens små asymmetrier, bedöma om de stör hästen och se om asymmetrin ökar. 

Som veterinär behöver jag se till hela hästens liv. Det är lättare ju mer jag vet om hästens historia. En hälta är ofta lite av ett detektivarbete och att lägga ett pussel för att förstå vad som gått fel. 

Idag har jag gjort en hältutredning på en stor ponnyvalack på 14 år som inte varit helt fräsch på sistone. Jag har lagt två bedövningar och gjort en objektiv rörelseanalys. Hästen har en mätning från fyra år sedan som vi kan jämföra med vilket är väldigt positivt. Redan för fyra år sedan fanns det en viss rörelsestörning, men nu kan vi se att den blivit större.

Ponnyn ska komma tillbaka för vidare undersökning med ultraljud för att lokalisera misstänkta förkalkningar i mjukdelarna som sågs vid röntgenundersökningen. Sen får vi se om hästen behöver ytterligare hjälp, beroende på vad ultraljudet visar. 

Många hältor går att lösa. Men ibland behöver vi göra vissa förändringar i hur vi håller hästen eller hur vi använder den. I vissa fall behöver vi som hästägare vara beredd på att anpassa oss efter hästen och minska en viss sorts ridning till exempel små volter eller hoppa mindre. Men tar vi tag i hältan tidigt så har vi de bästa förutsättningarna att hästen ska bli helt återställd. 

Här i Stenungsund har vi fördelen att ha en nybyggd hästklinik med tillgång till avancerad utrustning såsom endoskop och gastroskop samt stötvåg förutom tidigare nämnda ultraljud, röntgen och objektiva rörelseanalyssystem. Vi kommer självklart även ut till stallarna i våra röda bilar och mycket av utrustningen kan vi ta med, men inte allt.

Kliniken bygger erfarenhet och tillgång till ny teknik som kommer distriktsveterinärer och hästägare i hela landet till nytta då vi ofta använder mottagningen som utbildnings- och kompetenscenter för distriktsveterinärer från hela landet. Senast nu i veckan då vi arrangerade en kurs med fokus på hovar. 

Tips för att långsiktigt undvika hälta:

• Gör en hälsokoll varje år (hitta avvikelser tidigt)
• Variera ridningen och ta hjälp av en utbildad tränare
• Variera underlaget
• Ta pauser, ge återhämtning
• Utbildad, godkänd hovslagare
• Se över utrustningen

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Idag ska vi prata lite om ögon i bloggen, vilket passar mig bra eftersom jag i skrivande stund precis har avslutat en två dagars vidareutbildningsträff i Fjärdhundra med temat ögon.

Distriktsveterinärerna har en arbetsgrupp för extra hästintresserade veterinärer och under denna hästarbetsgrupp finns det specialinriktade grupper, såsom fölgruppen, tandgruppen, internmedicingruppen och så ögongruppen som jag är aktiv i.

Vi har äntligen lyckats få till att ses fysiskt som en trevlig kontrast till våra möten på teams och vi har kunnat ägna oss åt både diskussioner och praktisk träning i ögonundersökning. Det är verkligen roligt att man kan få möjligheten att fördjupa sig i sina specialintressen trots att distriktsveterinär är ett så brett yrke. 

En trasig hornhinna är riktigt smaskens för bakterier.

De flesta ögonproblem hos häst ger ospecifika symptom såsom att hästen kniper eller kisar med ögat, har ett ökat tårflöde, är svullen i ögonlocken och ibland rodnande i ögats slemhinnor. Eftersom olika diagnoser i ögat ger väldigt likartade symptom är det oftast svårt att som djurägare själv avgöra vad som är bekymret med hästens öga.

En viktig sak att utesluta är skada på hornhinnan och för att diagnosticera det behövs färgning av ögat med en speciell färg. Eftersom det finns gott om bakterier i hästens miljö och en trasig hornhinna är riktigt smaskens för bakterier riskerar det att snabbt etableras en infektion i hornhinnesår på häst om man inte sätter in behandling omgående. Med andra ord ska man alltid kontakta veterinär direkt om man misstänker ett problem med sin hästs öga eller ögon. 

Det fall jag ska berätta om idag är ett lite ovanligare ögonfall och då patienten är så gullig har vi tagit lite extra många foton. Pysen är en shetlandsponny på hela 28 år och då han är i behov av tandvård med ganska täta intervall träffar han min kollega Moa regelbundet.

Vid ett av besöken berättade matte att hon noterat ett lite avvikande utseende på Pysens ögon. I hans iris (den pigmenterade delen av ögat som omger pupillen) så fanns det områden med mörkare brun färg som buktade ut ifrån den övriga vävnaden. 

Användningsområdena är nästan oändliga.

Utifrån utseendet hade vi två så kallade diffdiagnoser i topp, iriscysta och irismelanom. En iriscysta är en som vätskefylld säck av irisvävnad medan ett irismelanom är en tumör utgående från iris. Tumören är visserligen godartad men då den växer kan den orsaka tryck och inflammation på andra delar av ögat. Båda förändringarna kan potentiellt påverka synen, men bara om de växer sig så stora att de skymmer synfältet.

För att ta reda på om förändringarna i ögonen var cystor eller tumörer planerade vi in en ultraljudsundersökning. En del tror att ultraljud bara används för fosterdiagnostik, många hästmänniskor vet att det även kan användas för att diagnostisera senskador men vad många inte vet är att användningsområdena är nästan oändliga.

Vi använder våra ultraljud för att undersöka föllungor, urinblåsor och andra bukorgan på hundar och katter, infekterade fölnavlar, hästarnas leder och ligament och en massa annat. När man undersöker ett öga med ultraljud lägger man proben utanpå övre ögonlocket och får på så sätt en bild av ögat i genomskärning. 

Vid undersökningen kunde vi se att förändringarna på Pysens iris var ihåliga. De var inte heller så väl blodförsörjda som en tumör bör vara och genom denna undersökning kunde vi avfärda tumörmisstanken. Som en del av undersökningen mätte vi även trycket i Pysens ögon.

Tryckmätning av hästögon är lite klurigt eftersom undersökningen är väldigt känslig och påverkas både av hur högt hästen håller huvudet, om den har fått sedering eller om man råkar lägga lite tryck mot ögat när man särar på hästens ögonlock. Om man har ett friskt och ett sjukt öga är det väldigt hjälpsamt att jämföra trycket mellan ögonen för att ta reda på om trycket i ögat är sänkt, förhöjt eller samma som hästens normala värde. Pysen hade samma tryck på båda ögonen men lite åt det högre hållet enligt våra mätningar.

Då Pysens cystor var så pass stora och vi var lite osäkra på om det förelåg en tryckstegring tyckte vi att han skulle träffa en ögonspecialist för att bedöma ifall laserbehandling var nödvändigt, så Pysen och matte fick även ta en utflykt till Uppsala och universitetsdjursjukhuset där några av Sveriges bästa ögonveterinärer finns. Hem kom de med beskedet att cystorna inte verkar påverka Pysen och att behandling inte var nödvändigt. 

I skrivande stund är detta ett och ett halvt år sedan, men Pysen är still going strong och vi hoppas att han ska få hänga med ytterligare en tid framöver!

Tack till matte som lät oss dela hans historia! 

/Agnes

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Novembermörkret börjar lägga sig och stall- och utfodringsperioden har kommit i gång efter en, kanske ovanligt, lång betessäsong.

Idag skulle jag vilja lägga lite extra fokus på en tanddoldis.

Som hästodontolog slår mitt veterinärhjärta lite extra för hästens tänder och funktionen av munhålan. Hästar har ett tuggbehov på 14–18 timmar per dygn och förmågan att tugga foder är därför essentiell i ett hästliv. Jag heter Ellen Winkvist och arbetar på Distriktsveterinärerna i Fjärdhundra.

Jag, och många av mina kollegor, har förmånen att få arbeta för att hjälpa hästar till en god tuggfunktion och ett gott liv. I de flesta fall gör vi hembesök, men i Fjärdhundra och i flera andra delar av landet erbjuder vi också undersökningar inne på mottagningen.

Under året som gått har ni fått följa vår verksamhet och i några av avsnitten har vi beskrivit vår tandverksamhet och vanliga tandrelaterade problem. Idag skulle jag vilja lägga lite extra fokus på en tanddoldis, som är ganska vanlig och som kan orsaka stora problem för hästen – foderinpackningar. 

Foderinpackningar är ett tillstånd då det samlas foder mellan hästens tänder. Fodret som packas in mellan tänderna bryts ned av mikroorganismer (bakterier). Nedbrytningsprocessen ger ifrån sig en ”rutten” doft och det är vanligt att drabbade hästar luktar illa ur munnen.

Ofta uppvisar hästen också besvär när den tuggar, den kanske tappar ut foderbollar, tuggar långsamt, blöter sitt foder i vattenhinken eller liknande. I grava fall kan också viktnedgång vara ett symptom. Foderinpackningarna kan upptäckas i samband med en rutinkontroll eller i samband med en undersökning där man har misstanke om tuggsvårigheter.

Det finns flera olika orsaker till att hästar får foderinpackningar och det är viktigt att hästens munhåla undersöks av en tandutbildad veterinär som i samband med undersökningen gör en bedömning av grundorsaken. Grundproblemet påverkar nämligen hur vi behandlar. 

Under undersökningen är det viktigt att vara extra observant på tändernas placering. Ibland sitter tänderna placerade snett eller omlott och det är viktigt att notera detta och göra upp en plan eftersom trångställning, som tillståndet kallas, kan ge upphov till stora problem för hästen i framtiden. Det är fördelaktigt att upptäckta tillståndet hos unga hästar, eftersom det då finns bättre chanser att hjälpa hästen.

Foderinpackningar kan bli djupa, orsaka kraftig inflammation (även s.k. parodontit som är en inflammation av tandens stödjevävnad) och vara mycket smärtsamma.  

Foderinpackningar kan utöver ovan nämnda orsaker också uppstå om hästen har skador på tänderna (tex frakturer), vid karies (utanpå tänderna), om någon tand saknas (t ex om man har dragit ut en tand), om tänderna har flyttat sig på grund av felaktig betsling, om hästen har felaktigt bett så som över- eller underbett, eller hos gamla hästar med nedslitna tänder.

Din tandveterinär behöver sedera och undersöka hästen noggrant och försöka att korrigera grundorsaken i de fall det är möjligt. Ofta får man göra mindre justeringar åt gången vilket på sikt gör stor skillnad för hästens munhälsa. I vissa fall kommer det inte att gå att behandla grundorsaken på ett enkelt sätt. Man behöver vara inställd på att regelbundna och täta återbesök ofta behövs. Det är till exempel därför alltid en bra investering att göra en noggrann munhåleundersökning av en tandutbildad veterinär innan du köper en häst.

Som djurägare kan du hjälpa hästen till en frisk munhåla genom att:

• Skapa långa ättider där hästen äter grovfoder

• Vara restriktiv med kraftfoder och utfodra kraftfodret på ett sätt som minskar risken för att det klibbar fast på tänderna och orsakar syraskador. Exempelvis kan det vara fördelaktigt att ge grovfoder först, så att hästens salivproduktion kommer i gång. Hästens saliv är buffrande. Att blötlägga kraftfodret och ge som gröt och sedan avsluta med grovfoder som mekaniskt rengör tänderna är också bra.  

• Erbjuda hästen regelmässig tandvård hos tandvårdsutbildad veterinär

• Ta hjälp av en tandvårdsutbildad veterinär att tillpassa hästens utrustning

• Följa eventuell behandlingsplan för hästens munhåla

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Spruträdsla hos hästar är vanligt och det påverkar både hästen, ägaren och veterinären. Men hur kan vi hjälpa stickrädda hästar att bli mindre stressade? Om det handlar veckans blogginlägg med veterinär Julia från Distriktsveterinärerna i Karlskrona. 

I mitt arbete som distriktsveterinär träffar jag många hästar varje vecka. Vissa besök är planerade i förväg och då är hästarna oftast friska. Årliga vaccinationer, munhåleundersökningar, kastrationer och besiktningar är vanliga besöksorsaker.

Ibland behöver hästarna akut hjälp vid exempelvis sårskador, kolik eller fång, och då är det vanligt att hästarna samtidigt är stressade eller har ont. Beroende på individ och hur hästen mår när den får träffa en veterinär så kan den reagera på olika sätt. Hästar är flyktdjur som ofta försöker dölja sin smärta, och de kan reagera häftigt och försöka fly undan om de känner sig trängda.

Vid nästan alla veterinärbesök får hästen injektioner med ett eller flera läkemedel, och ibland behöver hästen fortsätta sprutas med exempelvis penicillin i flera dagar efteråt. Vissa hästar är väldigt stickrädda och reagerar kraftigt i samband med att de ska få en spruta. Det medför onödig stress hos både häst och ägare, och risken för skador ökar.

Hur kan vi hjälpa stickrädda hästar att bli mindre stressade? Det viktigaste är att både veterinären och ägaren håller sig så lugna som möjligt. Själv brukar jag först hälsa ordentligt på hästen och kela lite med den innan jag går vidare med min undersökning.

Detta gör att de allra flesta hästar slappnar av och känner sig tryggare i situationen. Är hästen mycket stressad kan det även hjälpa att rykta den en stund först för att flytta fokus från själva sprutan. Valet av plats är också viktigt. Att vara ute i en stor hage är ingen bra idé, där är det svårt att hålla hästen och risken att den drar i väg är stor. Stå på ett lugnt ställe, gärna i stallet eller i en box mot en vägg där det inte finns saker att skada sig på. Ta bort skottkärror, grepar och skyfflar mm innan för att undvika att hästen trampar på dessa. 

Vissa hästar tycker att undersökningshandskar är otäcka och vill inte att jag ska röra dem med handskar på. Vi veterinärer använder handskar för att hindra överföring av bakterier och virus mellan veterinären och patienten eller från miljön till patienten. Om din häst reagerar på undersökningshandskar kan det vara bra att träna sin häst så att den vänjer sig vid handskar. Jag brukar tipsa ägaren om att köpa hem ett paket handskar och ha dem på sig vid den vardagliga hanteringen av hästen. Rykta, erbjud godis, tränsa och sadla med handskar på för att visa hästen att de inte är farliga.

Fakta

Lär känna Julia Lundberg

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Karlskrona, Hästodontolog och Senior distriktsveterinär.

Utbildning: Veterinärexamen 2009 i Köpenhamn, Danmark.

Om mig: Jag har jobbat på Distriktsveterinärerna i Karlskrona i drygt 15 år. Har ridit och haft egen häst sedan jag var liten. Just nu äger jag en shetlandsponny och är medryttare åt min grannes irländska sporthäst. Jag rider även på ridskola igen sedan 1,5 år tillbaka, det är jätteroligt! Det är fantastiskt att få arbeta med olika djurslag, och även om hästtandvård är mitt favoritområde, trivs jag väldigt bra med variationen i mitt yrke som distriktsveterinär.

Expandera

Många hästar lugnar ner sig om de i samband med injektionen får en godisbit eller slicksten att distrahera sig med. Andra står blick stilla vid användning av brems, och då kan det vara ett alternativ. Det allra bästa är dock om hästen tränas att inte vara rädd.

BEVA (British Equine Veterinary Association) startade för några år sedan en kampanj som de kallar ”Don’t break your vet”. Syftet med kampanjen är att skydda hästar, veterinärer och hästägare från att bli skadade. De har lagt upp flera filmer på Youtube där de bland annat visar hur du kan träna din häst att få injektioner, stå stilla samt klippas utan sedering genom positiv förstärkning.

Ett av klippen på 6 minuter heter Don’t Break Your Vet – Easy Injections och visar hur man snabbt kan uppnå en mycket tryggare häst genom några enkla övningar, en klicker och lite godis. Jag rekommenderar gärna dessa filmer till mina kunder, och jag har märkt stor skillnad i beteendet hos flera hästar som har tränats på detta sätt. 

Det bästa är som vanligt att vara väl förberedd innan en situation uppstår. Genom att träna din häst redan från ung ålder så är ni väl förberedda när det är dags för nästa veterinärbesök eller om olyckan skulle vara framme.

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

För ett tag sen fick jag träffa hästen Kakan på kliniken. Hennes matte hade bokat tid för att något inte stämde – hon var inte sig själv längre. Den annars arbetsvilliga rödhåriga damen hade börjat gå emot i ridningen, stegra och bli tvär. I stallet var hon sur vid sadling och hantering, och hon åt dåligt med grovfoder, matte hade behövt komplettera med extra kraftfoder för att hålla hullet.

Kakan har alltid haft mycket temperament och nära till stress. Uteritter hade sällan varit avkopplande, och på grund av hennes temperament gick hon i egen hage. Men nu var det något mer än bara “sto-humör”.

Som veterinär är den här typen av fall vanliga – något är fel, men vad? Hästen visar smärta, men signalerna är diffusa. Det gäller att lyssna noga på ägaren, för ni känner era hästar bäst.

Det gäller att lyssna noga på ägaren, för ni känner era hästar bäst.

Vi började med hält- och munhåleundersökning, eftersom problemen främst syntes vid ridning. Kakan visade en liten rörelsestörning på höger bak och hade vassa hakar i munnen som orsakat djupa sår. Munnen åtgärdades, och hon fick smärtlindring och ett rehabprogram. Efter några veckor hördes vi av igen – Kakan var bättre, men fortfarande inte sig själv. Då bestämde vi oss för att undersöka om hon kunde ha magsår.

Undersökning för magsår

Magsår hos häst kan ge en mängd olika symtom: nedsatt aptit, viktnedgång, kolik, dålig prestation eller förändrat beteende. Studier har funnit magsår hos upp till 70 procent av travhästar i Sverige och drygt hälften av ridhästar i Danmark – så det är inte ovanligt.

Det enda säkra sättet att ställa diagnosen är med gastroskopi – en kamera som förs in genom näsborren och ner till magsäcken. Eftersom magen måste vara tom fick Kakan svälta över natten och vara utan vatten de sista timmarna. Hon fick lugnande, och vi kunde försiktigt föra ner den tre meter långa slangen.

Hästens magsäck är liten och delad i två delar. Den övre delen har en kutan ”hudliknande” slemhinna utan skydd mot magsyran, medan den nedre körteldelen har celler som producerar slem. Hos Kakan hittade vi sår i båda delarna – hon diagnosticerades med EGUS – Equine Gastric Ulcerative Syndrome, samlingsnamnet för magsår.

Olika typer av magsår ger olika typer av behandling

När såren sitter i den övre delen kallas det ESGD (Equine Squamous Gastric Disease). Det uppstår när den oskyddade kutana slemhinnan upprepade gånger utsätts för den sura magsyran, vilket sker framför allt vid rörelse i trav och galopp.

Hästens mage är gjord för att nästan ständigt bearbeta grovfoder. När hästen tuggar bildas stora mängder (ca 5 liter/kg hö) basisk saliv som neutraliserar magens pH. En stor grovfodergiva bildar också en foderboll i magsäcken, som man vill ha i magen större delen av dygnet för att neutralisera magsäckens miljö och skydda den känsliga kutana slemhinnan.

De nedre såren, EGGD (Equine Glandular Gastric Disease), är mer svårtolkade och vi vet mindre om varför dessa uppkommer. Där finns redan ett skyddande slemlager mot den sura magsyran, så orsaken tros bero på inflammation i själva magsäcksväggen, där stress kan vara en bidragande orsak. Överkonsumtion av smärtlindrande läkemedel kan också orsaka EGGD, men man har däremot inte sett någon koppling till bakterier, vilket är vanligt hos människa.

Kakan fick behandling med omeprazol, som minskar syraproduktionen, och sukralfat, som skyddar körtelslemhinnan. Kakans matte och jag gick igenom hennes foderstat: vi vill ha mindre stärkelse, mer grovfoder och kortare tid mellan fodringarna. Vi pratade också om miljön – hur kan vi minska stressen i stallet och anpassa träningen?

Återbesök

Vid återbesöket fyra veckor senare var Kakan piggare, åt bättre och kändes gladare. På gastroskopin var de övre såren nästan läkta, men de i körteldelen fanns kvar. Det visade sig vara svårt att få till förändringar i kollektivstallet där många hade olika rutiner och åsikter.

Efter ytterligare några veckor sågs vi igen – och nu var Kakan som förbytt. Hon hade flyttat till en lugnare del av stallet, fått en stabil liten hagflock och en mer varierad träningsplan. På gastroskopin sågs att alla magsåren hade läkt ut! Den rödhåriga damen hade kvar sitt humör, men upplevdes inte alls lika lättstressad. Hon kunde till och med skritta ut på lång tygel!

EGGD är ofta en sjukdom där man behöver hantera hela hästens liv, särskilt vid stress, miljöbyten eller tuffare träning. Men med management, punktmedicinering och en lyhörd ägare går det ofta att hjälpa hästen tillbaka till balans – precis som för Kakan.

Så förebygger du magsår hos häst

ESGD – Equine Squamous Gastric Disease (övre delen av magsäcken)

• Minimera mängden kolhydrater och stärkelse i fodret.
• Maximera mängden grovfoder – hästen ska ha något att tugga på större delen av dygnet.
• Betfiber och lucern kan bidra till att skydda magslemhinnan.
• Minska mängden hård träning och undvik att rida på tom mage.
• Utfodra med cirka 0,5 kg grovfoder innan ridning.
• Förlägg gärna träningen till eftermiddag eller kväll, när magsäcken är mest fylld.
• Se till att hästen har fri tillgång till rent vatten.
• Minska mängden transporter.

EGGD – Equine Glandular Gastric Disease (nedre delen av magsäcken)

• Minska stress: stabila hagkompisar, fasta rutiner och lugn stallmiljö.
• Begränsa antalet personer som rider och hanterar hästen.
• Se till att hästen får vilodagar – ridning 6–7 dagar/vecka jämfört med 5 dagar har visats öka risken för EGGD 3,5 gånger.
• Massage kan minska risken enligt studier.
• Klassisk musik i stallet har lugnande effekt – men undvik ständig bakgrundsradio.
• Tillskott av bryggerijäst (Saccharomyces cerevisiae) och magnesiumoxid i kombination kan ha förebyggande effekt.
• Vegetabiliska oljor så som majsolja kan ha en förebyggande effekt.

Fakta

Lär känna Linnéa Birgitsdotter

Namn: Linnéa Birgitsdotter

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna i Stenungssund, Specialistaspirant inom Hästens sjukdomar.

Utbildning: Veterinärexamen år 2017 på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. Internship ett år på Mälaren Hästklinik, Sigtuna.

Övrigt: Arbetat hos Distriktsveterinärerna i snart fyra år, dessförinnan på större hästklinik. Har ett specialintresse för tänder och är med i DV:s tandgrupp för hästtänder. Har varit ”hästtjej” sedan barnsben men just nu finns bara två katter i hemmet för att kunna ha tid för småbarn, studier och jobb.

Expandera

Veterinärbloggen presenteras i samarbete med Distriktsveterinärerna.

Sitter nu på väg mot SWB Equestrian week/Breeders, med vår uppfödning, det 3-åriga dressyrstoet Orchidea van S, för finalen i 3-årschampionatet. I år har vi även med en uppfödning, Edelweiss van S, till finalen i 3-årschampionatet i hoppning men henne sålde vi som föl. Det känns väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot att se alla fina unghästar som kommer visas i 3-årsfinalerna.

Fakta

Lär känna Ylva ter Horst 

Gör: Veterinär på Distriktsveterinärerna Falköping sen 27 år

Utbildning: Veterinärlinjen på SLU i Uppsala examinerad 1995

Om mig:  Jag jobbar mycket med häst, har jobbat en del med semin genom åren, men även en hel del med kor och ibland med lite smådjur. En perfekt mix enligt mig. På fritiden sysslar jag med uppfödning av halvblod (SWB) tillsammans med min man och är ordförande i vår regionala avelsförening, Ädla Hästen i Skaraborg. Det har fötts en hel del föl på vår gård sen vi fick vårt första föl 2001 och fick blodad tand när han vann Riksfölet i Örebro. Vårt avelsmål är att föda upp sunda och ridbara sporthästar som fått växa upp på lösdrift med jämnåriga i kuperade hagar. 

Expandera

Jag är både veterinär och uppfödare och kombinerar de erfarenheterna varje dag i min hästuppfödning. I mitt yrkesliv möter jag ofta många frågor om utfodring av det digivande stoet, avvänjning, vilka ston man ska välja för avel och hur man ska tänka inför betäckning.

Det finns många olika svar på de frågorna. Det som känns rätt och funkar för en kanske inte alls passar en annan. Men jag tänkte berätta lite hur jag resonerar. 

Föl och unghästar behöver röra på sig mycket i stora, gärna kuperade hagar för att bygga upp muskler, skelett och senor.

Höst, installning och avmaskning

Nu är det tid för ston och föl att komma in från betet och ska stallas in eller ut på lösdrift om det inte redan gjorts. Jag föredrar att hålla ston med föl på lösdrift och i grupp, särskilt hingstföl då de har ännu större behov av att busa med jämnåriga.

Men för vissa är det inte praktiskt möjligt och då får man göra det bästa av situationen och se till att de har så stora hagar som möjligt, är ute stor del av dygnet och helst tillsammans med jämnåriga föl. Har man bara ett föl kan det många gånger vara bättre att skicka i väg sto och föl på bete med andra ston och föl. Föl och unghästar behöver röra på sig mycket i stora, gärna kuperade hagar för att bygga upp muskler, skelett och senor. Det ger hållbara hästar längre fram i livet.

Det är viktigt att ha koll på sitt grovfoder (analys) och göra en bra foderstat för det digivande stoet (extra viktigt om hon är dräktig så att hon inte tappar för mycket). Har man fri tillgång och riktigt bra värden på sitt grovfoder behövs inte så mycket extra förutom mineraler, men ofta behöver man komplettera lite med protein (och ibland även energi). Jag använder ofta lusern som extra proteinkälla. Det är även bra att se till att fölet lär sig äta lite kraftfoder inför avvänjningen, då de kan behöva få lite extra i samband med att mjölken försvinner.

Det är viktigt att fölet har avmaskats mot spolmask vid 8 och 16 veckors ålder för att inte riskera att de får allvarlig kolik pga. att de är fulla med spolmask. På hösten är det även bra att ta ett träckprov på både sto och föl för att se om avmaskning mot andra parasiter är nödvändig. 

Avvänjning, ett litet pussel

Nere på kontinenten vänjer man ofta av redan när fölet är 4-5 månader vilket forskning har visat inte alls är bra utan orsakar mycket stress. I Sverige är det mer vanligt att inte vänja av förrän tidigast vid 6 månader och många föredrar att vänta tills fölen är 8-9 månader gamla. En del låter stona själva bestämma. Vilket man väljer beror nog mycket på hur ens egna förutsättningar ser ut. 

Om man har en grupp med ston och föl kan man välja att spara ett sto kvar i gruppen (om hon är snäll mot de andra fölen) som en trygghet. Eller stoppa in ett äldre sto utan föl. Det är även en stor trygghet för fölen att få vara kvar tillsammans i den grupp de har gått i under sommaren/hösten och gärna samma hage/lösdrift, dvs. att man flyttar stona inte fölen. 

Det är också viktigt att titta på individerna. Ett föl som är i bra hull, självständig och tyr sig mer till sina jämnåriga kompisar än mamma är ju mycket mer redo för avvänjning än ett magert, ängsligt föl. Samma sak med stona. Ett sto som har svårt att hålla hull (trots tillskottsutfodring) och som kanske är dräktigt igen vill man avvänja lite tidigare än ett sto som är i fint hull och kanske inte heller är dräktigt igen. Hingstfölen kan också behöva lite tidigare avvänjning än stofölen (framför allt om gruppen innehåller både sto-och hingstföl) så att man inte riskerar att det blir oönskade betäckningar.

En del föredrar att (när de tycker att sto och föl är redo) direkt från en dag till en annan skilja föl och sto från varandra medan andra låter de vara åtskilda på nätterna någon/några veckor innan man helt skiljer av. Jag föredrar det sistnämnda, men återigen så har alla olika förutsättningar. 

När de varit åtskilda på nätterna en tid och är ok med det brukar jag flytta stona till hagen allra längst bort där de inte kan se varandra och knappt höra varandra. Har man inte den möjligheten (och framför allt om man bara har ett sto med föl) kan det ibland vara bra att ordna så att man kan köra bort sitt sto för en tid någon annanstans, såvida inte fölet ska flytta, annars kan det lätt bli att de drar genom staketet för att komma till varandra.

Avvänjning och extra koll på hullet

Första veckan efter avvänjning är det viktigt att kontrollera att stoets juver sinar av och att det inte blir juverinflammation. Man ska helst inte dra ur något ur juvret, då stimulerar man bara till mer mjölkproduktion. Men om juvret blir väldigt spänt, varmt och ömt så kan man behöva lätta lite på trycket. För det mesta sinar de dock av väldigt bra genom att man tar bort allt kraftfoder och gärna håller dom i lite rörelse, men om problem tillstöter får man kontakta veterinär.

Man behöver även ha koll på att fölet äter ordentligt med grovfoder och inte tappar i hull. Komplettering med kraftfoder behövs ofta, men viktigt att inte överutfodra med kraftfoder och hålla koll på mineralbalansen, så att de inte växer för snabbt.

Om man har både hingst och stoföl tillsammans i en grupp efter avvänjning behöver man skilja hingst- och stoföl åt innan hingstarna börjar betäcka vilket kan variera beroende på ålder och från individ till individ, men senast fram i februari/mars när vårkänslorna börjar flöda.

Om stoet är dräktigt igen beror den fortsatta utfodringen på hur mycket digivningen har tagit på henne. Är hon i bra hull ska hon utfodras som en vanlig häst ända fram till månad 8, då det är dags att börja utfodra extra för dräktigheten. Om hon däremot är tunn bör man öka på så snart hon har sinat av ordentligt för att komma i kapp och få upp henne i hull.

Vilka ston ska man betäcka?

Det är viktigt att stoet är i lagom hull inför nästa vårs betäckning. Inte för tjock och inte för tunn eftersom båda tillstånden ger sämre chans att stoet tar sig. Våren kommer ju olika tidigt i vårt avlånga land, så det skiljer sig ofta från när man börjar.

Vissa ston har riktiga brunster (med ägglossning) nästan hela året, medan de flesta har en inaktiv period under vintern (då de visserligen kan ha brunstbeteende men inte har ägglossning). Det är solljuset som triggar i gång brunsten, värme och gräs också gör sitt till. Ett sto som kommer direkt från tävling och är i full tävlingskondition kan vara svårare att få dräktig. Hon kan behöva landa lite först och komma ut på lite gräs.

Med äldre ston som börjar få lite krämpor är det viktigt att fundera lite extra på om de är i tillräckligt bra kondition och hälsa för att få ett föl. Mot slutet av dräktigheten blir stona tunga och eventuella svagheter i kroppen kan bli mer framträdande. Stoet ska ju även orka med att hålla koll på sitt nyfödda föl sen. Så tänk efter en extra gång innan betäckning.

Om man funderar på att betäcka ett sto som inte håller för ridning bör man också fundera på varför den inte håller för ridning. Om det kan finnas någon ärftlig faktor i det och om det verkligen är en bra individ att avla på – inte bara betäcka för att den inte håller för ridning. Sen får man ju också fundera på om stoet hållet måttet för mitt avelsmål. 

När man väl har bestämt sig för att betäcka sitt sto så börjar en rolig tid med funderingar på vilken hingst man ska välja! Det finns ju så otroligt många hingstar att välja på, i alla fall inom halvblodsaveln, så det är ett svårt val. Jag försöker att titta med kritiska ögon på mitt sto och lista starka och svaga egenskaper. De starka vill jag förstärka och vad det gäller svagheter så får inte hingsten ha samma svagheter.

/Ylva