Webbchefen: ”Tänk nytt – öppna dressyren för fler”

Dressyren står vid ett vägval. Antingen fortsätter vi att putsa på detaljer i ett system som redan knakar eller så vågar vi tänka nytt, bredda och faktiskt utveckla sporten. 

Låt oss vara ärliga: förändring är inte bara önskvärd. Den är nödvändig.

Jag har skrivit det förut och gör det nu igen: tillåt spö i utvalda klasser. Inte som bestraffning, utan som det är: ett kommunikationsmedel. Rätt använt skapar det tydlighet, finlir och bättre ridning. Att det är förbjudet på tävling men självklart i träning är inte konsekvent. Det är verklighetsfrånvänt.

Vi behöver också våga prata mer om hur vi tävlar, vem sporten är till för och hur man faktiskt tar sig in. Här har vi mycket att lära. I Tyskland samsas nybörjare och världselit på samma tävlingsplatser. Bredd och topp möts, inspirerar och driver varandra framåt. Det är inte en kompromiss. Det är ett nytänk som fungerar.

Det är dags att börja ta tillvara det som redan fungerar.

Och det mest intressanta? Vi har redan delar av konceptet med led- och lätta ridklasser här. Men helt osynkat mellan föreningar, förbund och utövare. Vilket gör att många helt missar en värdefull ingång. Eller om man vänder på det, målgrupp.

I decennier har till exempel Svenska Welshponny och Cobföreningen arrangerat engelska ridklasser. De unga ryttarna får i ett tryggt sammanhang växa med uppgiften, där ponnyns skick, samspel, ridbarhet – och i ledklasser även medhjälparens insats – är lika viktiga som själva ritten. Viktiga parametrar som inte alls blir synliggjorda i förbundets lätta program, hur mycket harmoni man än pratar om.

Trots att kända OS-ryttare börjat sin bana i liknande klasser och vi alltså redan har dem i Sverige, tycks väldigt få inom den ”vanliga” ridsporten känna till det.

Det är dags att börja ta tillvara det som redan fungerar. Dressyrkommittén och arrangörer behöver lyfta blicken, lämna invanda mönster och våga inspireras. Gärna genast. 

I grunden handlar det inte om spön, program eller procent. Det handlar om riktning. Om vilken sport vi vill vara och vilka vi vill släppa in.

Framtiden finns. Men den kräver att vi vågar välja den.

Tips! Ladda hem den här pdf:en. Klasserna som beskrivs torde vara applicerbara på varenda ponny oavsett ras – så ser det ut i Tyskland.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2026.