Flyttade till USA med tomma händer – nu är han världstrea

I Sverige är han sedan många år i övrigt mest känd som köpare av SWB-hästar, med Pia Levin som kontakt. Senaste köpet kom direkt efter årets Falsterbo, genom sexåriga Kiira Boneca e El Barone-Cyklon 1083.

Ridsport fick en pratstund med honom vid Dublin Horse Show.  Där såldes för övrigt en helbror till James Cann Cruz på en elitfölauktion för 80 000 euro.

-Han är världens bästa att jobba med, så proffsig. Jag tror alla håller med om det, kommenterar Pia Levin om Sweetnam.

Gemensamma vänner

De fick kontakt genom gemensamma vänner i familjen Moloney, som Royne Zetterman red för på Irland i början av 80-talet och där flera av sönerna idag tävlar internationellt. 

När du vann i Falsterbo sa du att det var din första femstjärniga GP-seger med James Cann Cruz (f -13 e Kannan-Crusing). Men du har ju tidigare vunnit American Gold Cup med honom?

-Ja, det var inte vår första femstjärniga Grand Prix-seger, men den första på en femstjärnig CSIO (internationellt laghoppningsmeeting).  

Jag antar att Falsterbo var valt som en del av uppladdningen inför Aachen. 

-Ja, självklart. Tävlingarna han har gjort hela sommaren har varit på högsta nivå. Vi har varit i La Baule, Falsterbo och sedan Dinard. Det är alla tävlingar på absolut högsta nivå och med stora gräsbanor, som det blir i Aachen. Med en häst som honom vill man ge honom alla möjligheter. Så ja, självklart är Aachen ett mål, men de här tävlingarna i sig är också väldigt betydelsefulla. Om man kan vinna en av dem är det en stor prestation.

Jag har förstått att du hittade honom på Facebook?

– När jag var i Tokyo under OS var det under covid, så vi fick knappt röra oss utanför tävlingsplatsen. Jag satt bara och scrollade på Facebook och såg Francis Connors, som jag tävlade tillsammans med när jag växte upp. Han gjorde en intervju om en häst och pratade om hur speciell han var. Jag tänkte att jag tittar på videon.. Jag tyckte verkligen om det jag såg, och sedan gick allting snabbt. Det var så allt började.

Din viktigaste hästägare är Lisa Loury med Spy Coast Farm, men James Cann Cruz ägs av Gizmo. Vilka är det?

-Det är en grupp, med Lisa som en av delägarna. Lisa har inte lika många tävlande hästar nu eftersom hon nu  främst är involverad i avel. Jag har fortfarande en häst som hon har fött upp, Rural Jura, som har en mindre skada just nu. Och hon äger en del av honom tillsammans med gruppen av riktigt bra ägare.

Hur skulle du beskriva James Cann Cruz som individ?

-Han är en väldigt speciell kille. Han tycker om att ha sitt eget utrymme, och jag är inte säker på att han har så mycket tålamod. Han gillar att få godis och när han väl har fått det vill han helst lämnas ifred. Han tycker verkligen om att  gå i hagen, men han är som lyckligast när han hoppar inne på banan. Han älskar verkligen att prestera, och han gillar när det är lite stämning och publik.

Var Cyklon 1083 (f -01 e Cardento-Cortus) en av de första hästarna du köpte i Sverige, eller kom han senare?

-Han var inte en av mina första som jag köpte i Sverige, men han var förmodligen en av de första SWB-hästarna som jag tävlade på toppnivå. Innan dess handlade det mycket om att köpa, utveckla och och sälja hästar. Men Cyklon var förmodligen en av de första riktigt bra hästarna som jag köpte från Sverige. Sedan köpte vi också hans son Cobalt från Niklas Arvidsson.  Jag red honom först och vann några riktigt bra klasser med honom. Sedan köpte en av våra  kunder honom och hon hade också stora framgångar. När han började bli lite äldre red min dotter honom, och min son red faktiskt också honom innan han pensionerades.

När du har köpt hästar i Sverige, har du huvudsakligen köpt dem till dig själv, eller för att sälja dem vidare?

-Det beror på. En stor del av vår verksamhet går numera genom vår egen Sweet Oak Farm. Jag köper hästar för att tävla själv, men för att hålla verksamheten igång och kunna köpa fler hästar till mina barn, och allt annat, måste jag sälja hästar vid olika tidpunkter. Även hästar som jag har tävlat på hög nivå säljs ibland plötsligt. Jag är öppen för många olika typer av hästar, oavsett om de är unga, gamla, på hög nivå eller lägre nivå, eller till och med hästar som passar amatörer. Mina barn är 17, 16 och 13 år gamla, och de hoppar på olika nivåer. Så i vårt stall kan många olika typer av hästar passa in.

Om du blev ombedd att hålla ett föredrag för SWB, om dina erfarenheter av svenska hästar, vad skulle du säga? Vilka är styrkorna och svagheterna, och vilka råd skulle du ge uppfödarna?

– En av styrkorna är att många av hästarna utbildas och växer upp hos tjejer. Som ett resultat är många av de här hästarna väldigt vänliga och har en bra inställning, och det passar uppenbarligen den amerikanska marknaden, där det också finns många kvinnliga ryttare. Vad gäller själva aveln har den förändrats med tiden. Jag tycker att Cardento var en fantastisk hingst för Sverige, särskilt i början. Jag hade väldigt mycket tur med avkommor efter Cardento. Jag tycker att man på senare tid verkar ha tagit in en större variation av hingstar, så det finns fler olika typer av alternativ nu.. Jag är inte säker på att det svenska avelsprogrammet är lika starkt som det var för många år sedan, men det kommer fortfarande fina hästar från Sverige varje år. Jag tycker bara att det förmodligen fanns fler av dem tidigare.

Det finns ju fler exempel på hingstar som gjort avtryck i Sverige som i likhet med Cardento själva var meriterade på mästerskapsnivå, till exempel Robin Z, medan det nu egentligen inte finns någon svensk hingst på mästerskapsnivå som används i någon större omfattning?

-Ja, det verkar så. Jag tycker att man ser det också. Det tas in olika typer av hingstar, och jag är inte säker på att de alltid motsvarar det som man letade efter tidigare.

Om du skulle välja tre SWB-hästar som du har köpt: vem var din favorit, vem överträffade dina förväntningar och vem hade du höga förväntningar på men där något hände – en skada, en försäljning eller något annat?

-Cyklon 1053 var min favorit. Han var fantastisk. Han vann överallt, inklusive här i Dublin. Ett år vann han två klasser här och var tvåa i den tredje. Om man tittar på hans resultat, var de helt otroliga. Han var helt enkelt en sådan kämpe. Så Cyklon var definitivt min favorit.

– Main Road (f -08 e Heartbeat-Irco Marco) besvarar förmodligen både den andra och tredje frågan. Jag älskade honom när jag köpte honom, men i början var det svårt att se att han skulle ha den kapacitet som krävdes för att nå den nivå han sedan gick på. Under hans sista tävlingsår åkte vi till Aachen. Han hade en fot i vattengraven i Grand Prix, han blev placerad i Hickstead Grand Prix, han var felfri här i Dublins Grand Prix två gånger och han var felfri i Lagan Cup här. Och allt detta gjorde han i ganska ung ålder. Han var en otroligt talangfull häst. Tyvärr fick vi inte möjlighet att förverkliga hans potential eftersom han dog året därpå, tidigt på året. Han hade någon form av aneurysm eller något liknande. Vi är inte helt säkra på exakt vad som hände, men han föll helt enkelt död ner.

Tillbaka till din bakgrund. Stämmer det att dina föräldrar var tränare? Och du tog en universitetsexamen innan du flyttade till USA?

-Nej, det är FEI som skrivit att de var tränare, men det stämmer inte. Min pappa var chef på ett grossistföretag för frukt och grönt och mamma var sjuksköterska. Hästarna var en hobby för dem. De är fortfarande fanatiska när det gäller sporten och de kan väldigt mycket om den, men de var aldrig professionella. Däremot lade de förmodligen ner lika många timmar som om de var det! Jag är yngst av fem syskon och hela familjen red.

Du studerade IT på universitetet innan du flyttade till USA.

-Ja, det var en mycket bra livserfarenhet. Om man har förutsättningarna för det rekommenderar jag att man läser vidare. Rida på heltid kan man göra senare.