Tornesch nära att dö i kolik

– Vi anade inget, Tornesch brukar resa bra. Det enda var att efter att ha gått nolla i alla starter med vår dotter Emelie, och varit tvåa med laget i mästerskapet, så rev han lite oväntat ett hinder i finalen, berättar Helena Hugoson-Feldt som tillsammans med maken Thomas äger Tornesch.

Resan hem inleddes på vanligt sätt. Tornesch fick mat och han fick promenera på kajen innan färjan avgick.

– Sedan följde vi planen, man får enligt reglerna på färjan bara gå ner och kolla hästarna varannan timme. Men efter att vi käkat på restaurangen beslöt Emelie och jag att vi skulle smyga ner och sova i lastbilen.
Helena och Emelie hann inte lägga huvudena på kudden förrän de hörde hur Tornesch stod och skrapade.

– Jag förstod direkt att något var fel, säger Helena, utbildad och praktiserande veterinär.

– Normalt brukar jag inte ha med mig mediciner på tävlingar men den här gången hade jag, som på någon konstig ingivelse, packat en väska med olika preparat. Jag hade även i sista stund bett Thomas ta med sina hovslagarverktyg.

Helena gav Tornesch alla de nödvändiga preparaten och i två timmar mådde Tornesch betydligt bättre. Men sedan blev hingsten sämre igen. Han fick mer kramplösande medicin, och mer dropp.

– Det hjälpte inte så mycket, så vi valde att bryta mot färjans regler och tog ut Tornesch ur lastbilen. Tack vare att Thomas hade sina verktyg med kunde vi dra av Tornesch skorna och gå med honom. Vi hade lyckligtvis fått parkering längst bak på båten, så det fanns lite utrymme.

I drygt fem timmar vandrade Helena, Emelie och Thomas med Tornesch.

– Det var de längsta fem timmarna jag upplevt i hela mitt liv, Tornesch hade så fruktansvärt ont. Och inte blev det bättre när vi insåg att det skulle bli ytterligare en timme på båten. Vi hade ju räknat på finsk tid.

– Jag kände mig helt maktlös.

När färjan äntligen lade till hjälpte alla på bildäck till så familjen Hugoson-Feldts lastbil kom av snabbt. Sedan var det ilfärd till kliniken i Uppsala.

– Jag hade ju ringt och förvarnat och Tornesch lades nästan direkt upp på operationsbordet. Vid det laget hade foder från magsäcken börjat komma ut ur näsan och det var riktigt, riktigt illa med honom.

När Torneschs buk öppnats kunde veterinärerna konstatera att en tunntarmsslinga hade fastnat under det ligament som håller tarmarna på plats. Det är något som normalt nästan enbart drabbar unga hästar, och kan vara mycket ödesdigert.

– Mitt i allt eländet kan vi konstatera att vi haft enorm tur. Det faktum att Tornesch fick upp maten genom näsan lättade på trycket på magsäcken. Hade den spruckit hade det inte gått att rädda vår häst.

En dryg månad efter den dramatiska händelsen mår Tornesch bra igen. Han går i sin hage och har börjat skrittas av Emelie.

– Han vill ju vara med och han vill bli ompysslad. Så nu är han glad igen. säger Helena.