Annelie Frank: ”Hatet leder bara till en återvändsgränd”

Nu har fälttävlansryttaren Anna Freskgård gått ut och berättat om hatet som drabbade henne efter att hennes VM-häst Box Qutie avlivades i samband med VM. Hon ska bland annat ha fått höra att hon hade ihjäl sin tävlingskamrat och att hon inte förtjänade att leva.

Jag är inte förvånad. Jag hade faktiskt blivit mer förvånad om Anna Freskgård inte hade drabbats.

Britten Oliver Townend är en annan fälttävlansryttare som har drabbats av hat. De båda fallen är dock långt ifrån jämförbara då Townend hatades för överanvändning av spö vid flera tillfällen. Anna Freskgård hatas för att hennes häst trampade fel efter det sista hindret i VM-terrängen. Eller kanske för att hon startade VM-terrängen över huvud taget. Eller kanske av någon helt annan anledning. Det är inte alltid så enkelt att förstå hatets grund och vägar.

Det som driver hatarna är inte alltid själva hatet utan en förhoppning om att de ska få många med sig och därmed få en egoboost. Att de ska kunna frossa i ryggdunkningar och se sitt hat spridas via andra i sociala medier. Och sociala mediers algoritmer hejar på och hjälper till att sprida hatet till alla som bedöms kunna vara intresserade.

Att skriva snälla saker som till exempel ”sluta hata varandra” ger inte många likes och sprids inte av Facebooks algoritmer. Därför är det inte lika kul. Eller?

Jag väljer att skriva ”sluta hata” ändå. Jag struntar i hur få gillamarkeringar det ger. Det har ingenting med gullegull och om att vi ska vara allmänt snälla att göra. För mig handlar det om att lägga energin där den gör mest nytta och att agerande är mer fruktsamt än tyckande.

Den som tycker något om Anna Freskgårds sätt att matcha sin häst eller rida den på VM bör framföra det till Anna Freskgård eller möjligtvis landslagsledningen på ett konstruktivt sätt. En väl underbyggd insändare eller debattartikel kan också vara en väg. Eller att engagera sig i fälttävlanssporten de officiella vägarna. Hatet däremot leder ingenstans utom möjligen till en återvändsgränd fylld med annat hat.

Att hata Anna Freskgård hindrar inte att hästar dör i samband med tävlingar i framtiden. Det ändrar inte på det tråkiga som har hänt. Det finns många betydligt bättre sätt att agera på för den som vill förändra. Det gäller bara att komma ihåg det nästa gång du tycker ”att något är för djävligt”.

Det är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport 22/2018.