Emelie Röstad
Blogg
Emelie Röstad är uppfödare och driver två av Sveriges största avelsgrupper på Facebook. Här får du följa med i hennes fartfyllda vardag på gården i Skåne.
Emelie Röstad
7 december 2023 16:57

Avelsbloggen: ”Kanske man skulle flytta söderut?”

Avelsbloggen: ”Kanske man skulle flytta söderut?”
Den skånska vintern är ingen direkt höjdare, längtet efter en varm vinter utan minusgrader är stor tycker vår bloggande uppfödare Emelie Röstad. Foto: Emelie Röstad

Vintern är här och den gör sig verkligen påmind om sin ankomst… Det är i sådana här situationer som jag måste påminna mig själv om min kärlek till hästar. För det slår aldrig fel, så fort tjälen knackar på dörren så går första trästolpen av. Som tur känner jag till ett bra lifehack när det gäller tjäle och knäckta stolpar, nämligen borrmaskin och plaststolpar. Det är enkelt att borra upp ett lagomt stort hål för att metallpinnen i änden av plaststolpen ska kunna komma ner i marken så att hästarna kan stanna innanför staketet. 

Men vinterbeskymmer stannar inte där, nu när det äntligen blivit lite plusgrader dagtid, så går första röret. De underbara ispropparna som vi alla gårdsägare känner till kommer som ett brev på posten och vattnet inne i seminhallen börjar forsar ut och rinner vidare in i sadelkammaren – jag älskar mina hästar, jag älskar mina hästar… Visst är det härligt att ha häst vintertid? Verkligen inte! Spanien låter helt plötsligt inte så himla pjåkigt. Kanske man skulle flytta söderut? 

Nu när vintern är här så är det också dags för inridning. Den första 2-åringen åkte iväg på inridning förra veckan och nästa vecka åker den andra iväg. Det är alltid lika spännande att se ens uppfödningar under sadel. Det är ju ridhästar som jag försöker ta fram och att se dem under sadel ger lite en kvittens på allt arbete man har lagt ner. Det ger också en lite vägledning i det avelsarbete som man utför. Sen är det lite skönt med färre hästar på anläggningen. 

I år har jag lämnat till ett nytt ställe, ASP Dressyr AB, som bedrivs av de unga och talangfulla ryttarna Frida och Julia som har stor kärlek till hästar. De tar verkligen god hand om Jasmine som anlände förra veckan och har uppdaterat mig väl genom videos.

Just nu är det även hingstselektion igång runt om i Europa. KWPN’s första selektering går av stapeln den 13 december med hela 247 dressyrhingstar och 167 i hoppning. På dressyrsidan ligger Las Vegas och Jameson på delad förstaplats när det gäller flest antal anmälda söner och på hoppsidan är det Chacco-Blue.

Men snart är det jul och jag kommer försöka ta det lite lugnare mellan jul och nyår. Det gäller att passa på att kolla på lite hingstar när det ändå är mörkt och tråkigt ute. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
Igår 09:22

Avelsbloggen om uppfödarens jobb

Avelsbloggen om uppfödarens jobb
Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Roland Thunholm

Uppfödare, ja vad är uppfödares jobb egentligen? För mig iallafall, är en uppfödare de personer som ansvarar att skapa framtidens hästar åt ryttare, kuskar etc. Men vad vill ryttare ha och hur ser utlandet på svenskfödda hästar?

Jag har frågat två svenska dressyrryttare som är etablerade i utlandet hur deras syn är på svenskfödda dressyrhästar. 

Hej Jenny, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Jenny Brauer. Beridare  och dressyr tränare i Colorado, USA . Jag är anlitad också av kunder från hela USA att matcha dem med rätt häst ifrån Europa.  Har importerat 40 plus hästar till usa de senaste 10 åren . Jag är utbildad ridinstruktör från Strömsholm och har också bott o tränat o Tyskland. Jobbade som ridlärare i Sverige några år innan jag fick erbjudande att komma till USA. Jobbade från slutet år 2001 till 2004 i Kalifornien för ett svenskt dressyrstall -HolmbergWadeborn Dressage och därefter flyttade jag till Colorado där jag arbetade som beridare av unga hästar till försäljning från Tyskland. Sedan 2005 har jag bedrivit min egna träningsverksamhet där jag undervisar 14-15 privat lektioner i vecka plus rider jag de tävlings hästar som jag har i full träning.

Jenny
Jenny Brauer. Foto: Privat

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– Svenskfödda hästar så tänker jag att hästarna har blivit korrekt hanterade och omhändertagna redan från början. Vi har ju så stor kunskap i Sverige och en uppfödare måste ha stor passion att jobba med detta eftersom i Sverige har vi inte tillgång på samma sätt som i Tyskland o Holland med att sälja föl och unghästar på auktioner. Jag ser ingen nackdel med att hästen är född i Sverige, men det är nog svårare att marknadsföra dem till, exempelvis, kunder i USA, eftersom de har så stor tillgång till bra hästar i Tyskland och Holland. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den Amerikanska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Mitt bästa tips att komma in på den amerikanska marknaden är att det är otroligt viktigt hur hästen är presenterad. Det är viktigt med snygga foton på hästen av en bra fotograf för det är vad som först drar en kunds intresse här. Man kan ju ha en jätte snygg häst men om det är fel vinkel/ljus på bilden man lägger upp kan ju den inte se så fin ut som den egentligen är. Samma sak med en försäljnings video. Knoppa manen och på med vita benlindor eller boots. Mkt lättare att se gångarterna på det sättet. Majoriteten av ryttarna här börjar rida senare i livet eftersom vi inte har ridskolor på det sättet som vi har i Sverige. Här måste man äga eller ha råd att leasa sin egna häst/ponny att lära sig rida på. Så därför är kanske kunskapen inte lika stor och som försäljare så ska man tänka på att göra det så lätt som möjligt att visa kvalitet i den häst man vill sälja till USA. Sedan förlitar sig kunden på sin tränare att bestämma om de skall gå vidare o provrida. Men som sagt första intrycket är jätte viktigt!! Gör det så lätt som möjligt för en kund att se kvaliten i just din häst med som sagt bra foton och video.

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Eftersom jag är anlitad så mkt att hitta hästar åt kunder i Europa, så är den största önskan alltid att hitta en häst som är snäll, modig och med super ridbarhet. Känsliga heta eller med för stor gång är det super liten marknad för här. Så som uppfödare att maximera försäljning framgång skulle jag välja hingstar som är kända för att ge super snälla, lätthanterliga hästar med bra gång. Givetvis är stoet lika viktigt. Jag är ingen uppfödare själv, utan detta är min syn utifrån min tränarroll här i USA som jag har upplevt, eftersom jag har importerat så pass många hästar, så har jag sett att detta är vad den amerikanska marknaden vill ha. 

Om du hade önskat, hur ser hästarna ut om 5 år?
– Om jag kunnat önska så skulle det bli lättare om 5 år att hitta sådana hästar i olika storlekar med bra grundutbildning och även mindre hästar 162-166 cm tränade till högre nivå. Eftersom det är så svårt att hitta och som de flesta vill ha!! Att vara uppfödare är verkligen inte en lätt uppgift. Så mycket som skall matchas och stämma och så skall man ju ha lite tur på sin sida också!!

—————————

Hej Antonia, vem är du, vad jobbar du med inom hästbranschen och vad är din hästbakgrund?
– Mitt namn är Antonia Öhrstam och är bosatt i Tyskland sedan 7,5 år tillbaka. Jag jobbar som beridare och har precis startat min egna verksamhet. Jag är utbildad unghästutbildare och hade egen verksamhet i Sverige under några år där jag tog emot hästar för träning/tävling/försäljning samt visade hästar i både Falsterbo och på Breeders. Efter gymnasiet var jag ett år i Tyskland som dressyrelev hos Karin Öljemark. Efter några år med egen verksamhet i Sverige kände jag att jag ville se och lära mer. Tyskland fanns i tankarna ganska lång tid innan jag tog beslutet att flytta ner hösten 2016. Sedan dess har jag arbetat på tre väldigt bra ställen. Jag har lärt mig otroligt mycket och skaffat mig mycket erfarenheter. Idag har jag utbildat och tävlat upp till S dressyr, visat flertal hästar på Bundeschampionat, hingsttest/hingstvisningar, ridit auktioner. Jag har träffat många inspirerande och duktiga människor genom åren. Nu har jag startat min egna verksamhet där jag tar emot hästar för träning/tävling/försäljning. Får även en hel del förfrågningar ifrån kunder som söker häst där jag med hjälp av ett stort kontaktnät hjälper dem att finna rätt match.

Antonia
Antonia Öhrstam. Foto: Privat

Vad är det första du tänker på när det kommer till svenskfödda hästar och ser du någon fördel eller nackdel med att hästen är född i Sverige? 
– De har fått den rätta hanteringen och omhändertagande ifrån början. Att de har varit ute mycket på stora marker i varierad terräng. Jag ser ingen nackdel med att hästen är uppfödd i Sverige. Uppfödarna har bra kunskap och gör ett fantastisk jobb med att ge dem en bra grund. Däremot är möjligheterna att marknadsföra dem svårare i Sverige. Jämfört med t.ex här i Tyskland där det finns föl och unghästauktioner. Det kommer helt enkelt fler kunder till Tyskland och Holland då utbudet är mycket större. 

Vad är dina bästa tips att lyckas komma in på den tyska marknaden när man ska sälja hästar som svensk?
– Tyskland har ett enormt utbud av hästar på olika nivåer. Att arbeta med hästar är verkligen ett yrke här. Du kan vara uppfödare, ha stall/mark för unghästar att växa upp, ta emot hingstar för att visa dem på hingstprov, ha hingststation,beridare m.m. Oftast har ställena flera olika inriktningar. Med det vill jag säga att det krävs att det finns ekonomi och det gör det genom att man säljer hästar. Som föl, unghästar/unghingstar på auktioner eller man behåller hästarna för att träna dem och sedan säljer man en utbildad häst. Det är ett mer proffsigt tänk kring det här nere skulle jag säga. Det är viktigt att man röntgar hästarna innan de blir ridhästar och man måste visa upp hästen bra. Ta bra bilder och gör en ordentlig försäljningsvideo. Knoppad häst med vita lindor. Undvik att knäppa en bild på hästen i hagen eller en fem sekunder film när den travar iväg i paddocken. Utan försök att  visa hästarna från deras bästa sida, så att kunden kan få en bild/känsla av vad det är för hästar. 

Vad hade du velat se uppfödare hade gjort annorlunda/fokuserat mer på?
– Jag är ingen uppfödare själv, så jag ska inte säga att jag är någon expert. Jag har dock ridit många olika hästar och det är väldigt intressant när man ser/rider fler hästar ifrån samma sto men från olika hingstar. Även om avkommorna är efter olika hingstar, så är de allihopa bra om det är ett bra möderne. Att avla på ett bra möderne måste vara väldigt viktigt är min slutsats och sen att kombinera det med rätt hingst såklart. Att vara uppfödare är riktigt svårt kan jag tänka mig. Så jag respekterar dem oerhört. Jag hoppas samtidigt att fler svenska uppfödare vågar/kan satsa mer. För mig känns det som att SWB hästen i dressyr var mer synlig förr än var den är nu. Det hade varit väldigt kul om den kom att synas mer i framtiden.

Om du hade kunnat önska, hur ser hästarna ut om 5 år?  
– Det finns en stor marknad för utbildade hästar. Hästar med bra kvalité som är hälsosamma och välutbildade. Det tar tid att utbilda en häst och det innebär också att man måste investera mer pengar i hästen. Men det finns också som sagt stor efterfrågan och kunderna är beredda att betala. Jag tror bara att det är viktigt att inse att hästen inte blir värd mer pengar eller såld hemma i hagen. Det kan ske såklart men möjligheterna för det är inte jättestora. Med det sagt så ska man inte skynda på hästens utbildning, den behöver sin tid att växa upp och sedan byggas upp under ryttare steg för steg. Jag tycker att jag ser fler och fler som väntar med att börja rida sina hästar tills de är 3,5-4 år.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Jenny och Antonia som ville vara med och ställa upp på denna intressanta intervjun! Ni finner Jenny’s Instagram här och Antonias Instagram här och som vanligt önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
8 februari 15:06

Avelsbloggen: Ska vi avla på ston som inte ens är ridna?

Avelsbloggen: Ska vi avla på ston som inte ens är ridna?
Riktigt med halm hjälper fölen att hålla värmen. Foto: Privat

Varje år så kommer frågan ”Ska jag ha täcke på mitt föl?”. För mig är svaret kort och gott: ett friskt föl behöver inget täcke. Jag har fått föl så tidigt som i februari och nej inget täcke behövdes.

Är det dåligt väder så är det bättre att man i så fall tar in dem. Du kan även göra en liten halmplats i hagen så fölet har en torr och ren plats att ligga på. Samma gäller med avelsstona, inget täcke på så länge de har digivande föl vid sidan.

Risken är stor att fölet fastnar och kan i värsta fall avlida. Det händer nämligen att föl avlider just på grund av att stoet har täcke på sig – antingen i samband med att de fölar eller att fölet fastnar när de försöker dia.

Det är bättre att vänja stoet vid att vara utan täcke, man har trots allt elva månader på sig och skulle de vara riktiga frys-kycklingar så får man se till att de har någonstans att skydda sig från väder och vind.

När ska man börja ha täcke på sin unghäst? Det är en fråga med många svar. Jag själv börjar när de är riktiga ridhästar, oftast vid fyra års ålder. Men det är från fall till fall och den största anledningen till täcke på dem är för att de ska vara torra vid sadelläget då fuktig päls kan ge upphov till hudirritation och skav. 

Hage
Låt föl och unghästar vara just unghästar. De kommer ha massor med år kvar att vara ridhästar med diverse utrustning. Foto: Privat

SWB gick ut nu i dagarna och presenterade det nya upplägget för unghästtest och jag har lite blandade känslor till detta. Jag tycker det är väldigt bra att dressyrhästarna bedöms för hand samt lösa i finalen. Breeders är en svår miljö och jag anser att sommaren ska bestå av sommarbete och inte av träning inför Breeders.

Men samtidigt är jag lite orolig över de ston som visas för att sedan sättas i avelsboxen. Ska vi avla på ston som inte ens är ridna? Nu händer det såklart att ston blir skadade som föl/unghäst, det är inte dem jag tänker på, utan på friska och sunda ston som numera inte har någon anledning till att ridas in.

Som diplomsto får man nämligen vissa förmåner ifall man väljer att betäcka. Hoppsidan är bättre på att få ut sina ston på tävlingsbanorna än vad dressyrsidan är. På dressyrsidan så ska det vara det allra senaste och snabba avelsframsteg. Nytt, nytt, nytt – ska det vara. 

Oavsett så kommer jag fortsätta som jag gör nu, inridning runt nyår året de fyller tre år. Men genom de nya reglerna så hoppas jag att fler nu känner att de vill visa sina fina 3-åringar. 

Fortuny
Fortuny H.H, som vann sitt unghästtest. Foto: Privat

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
1 februari 19:30

Avelsbloggen om vikten av kompisar och unghästarnas framsteg

Avelsbloggen om vikten av kompisar och unghästarnas framsteg
Uppfödaren Emelie Röstad är bloggare på Ridsport. Foto: Caroline Cronsell

De nyblivna treåringarna kämpar på hos ASP Dressyr. Ada (e. Franklin x Fürstenball) är snart en fullfjädrad ridhäst medans Jasmine (e. Freetown x Franklin) behöver lite mer tid på sig. Jag har än så länge inte sett dem bli ridna ”live”, men jag hoppas på att få göra det snart.

De verkar ha förstått vad löshoppning är nu och det är verkligen roligt att se sina små bebisar få växa i rollen mot att bli vuxen, även om de inte är några hopptalanger. Jag måste erkänna att jag är bortskämd med så många duktiga ryttare runt mig. Alla av dem gör ett fantastiskt arbete med hästarna! 

4-åriga Fratello (e. Franklin x Bernstein) har fått en lite längre vila än vad vi hade planerat. Men nu är det dags för Rebecka och Fratello att komma igång igen. De två har verkligen funnit varandra och börjar växa ihop till ett fantastiskt ekipage!

Den andra fyraåringen, Vincente (e. Vivino x Ampére) väntar på att få plats hos Gunnarlunda för att utbildas och sedan säljas. Den som köper honom kan skratta sig lycklig. Han är så fantastiskt! Han är en av de bästa hästarna som jag har fött upp och han har verkligen hela paketet. När han var mellan 1,5-3 år så kan jag erkänna att han inte såg mycket ut till världen, men han behövde detta extra året på sig att växa i sin stora kropp. Så även om han är nu 4 år, så är han motsvarande som om han vore 3 år. Men för min del gör det inget, jag ger hellre dem ett extra år än att forcera fram något på en häst som inte är färdig för det. 

https://player.vimeo.com/video/908533442?badge=0&autopause=0&player_id=0&app_id=58479
Småttingarna har börjat fatta det här med löshoppning.

Denna veckan har det även försegått en del rymningar här på gården. Stoet Montana tycker att gräset är grönare på andra sidan helt enkelt och hennes rymningar är 100% mitt fel. Hon är mästare på att känna av strömnivån i hagarna och skulle strömmen vara av eller låg, ja då kravlar hon under med hela sina 173 cm. Hon går ingenstans som tur är, men har inga planer att ha lösa hästar på gården, så till helgen blir det genomgång av hagarna och byta ut stängsel. 

Fjolårsfölen bor fortfarande hemma, de båda är födda ganska sent och jag har sällan bråttom med att sära på sto och föl. Jag upplever att de blir mer harmoniska och trygga om de får gå länge tillsammans med deras mödrar. Men det börjar bli dags att sära över natten. Att de antingen står bredvid eller mittemot sin mamma under natten tillsammans med minst en kompis. Jag vill verkligen trycka på vikten av kompisar: föl och unghästars behov av kompisar är väldigt stort. De första månaderna i fölets liv så är mamman nummer 1, men desto äldre den blir desto större behov har den av jämnåriga kompisar. Har du ingen möjlighet att förse ditt föl/din unghäst med jämnåriga kompisar, så försök att hitta en äldre häst som den kan gå med. Men som sagt, jämnårig är att föredra. 

Denna veckan vill jag även gratulera Lövsta Stuteri till den nyinköpta hingsten Verbier och även till deras nya samarbete med Van Olst Horses. Det är otroligt roligt att se att de verkligen satsar och jag tror denna fina Verbier kommer hjälpa till att ge ett uppsving till svensk dressyravel. 

Jag hade tyckte det hade varit otroligt roligt om ni läsare hade skickat in förslag och/eller önskemål vad ni hade velat att jag tog upp i bloggen. För faktum det är för er jag skriver. Enklast är om ni skickar iväg ett meddelande via Instagram. 


Emelie Röstad
18 januari 16:50

Avelsbloggen: ”Det är som om ordet dressyr har blivit en svordom”

Avelsbloggen: ”Det är som om ordet dressyr har blivit en svordom”
Foto: iStock

”Man vågar knappt lägga ut en bild på en dressyrhäst idag med risken för att bli sågad”. Det sa en god vän till mig för ett par veckor sedan. En vän som inte skulle göra en fluga förnär, en person som har det största hjärtat här på jorden. 

Det är som om ordet ”dressyr” har blivit en svordom. Att de som håller på med, framförallt, dressyr är någon sorts djurplågare. Jag kan absolut tänka mig att det finns människor där ute som tycker just så, att dressyr är djurplågeri.

Nu senast diskuteras det flitigt på sociala medier gällande ett inridningsstall nere i Skåne. Ett stall där före detta anställda har berättat och visat bilder för Aftonbladet. Jag har själv ingen egen erfarenhet av detta stall men jag har bara hört gott om det, så jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta och jag verkar inte vara den enda som blev förvånad. 

Idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt.

De som har följt mig att tag nu vet att jag är emot all typ av lidande, både gällande djur och människor. Men idag känns det som om det nästan är en manisk häxjakt. Känns som om alla försöker leta fel hela tiden.

En människas ord väger tungt, så tungt så att den skulle kunna ge dödsdom. 

Att hästsfären har starka åsikter är ingen nyhet, men kan vi sluta vara så förbaskat dömande? Och det gäller alla. Sluta se ner på de som rider i skogen, dressyr, western, akademiskt, ridskola etc. Lägg besserwisser-beteendet på hyllan ett tag och våga prova något nytt. Ingen utvecklas genom ett inskränkt mossigt beteende, det värsta som kan hända är att det inte fungerade som du hoppades. 

Och har du en dålig dag – ja, håll dig då borta från sociala medier. Låt inte sociala medier bli din personliga slagpåse, för du vet aldrig hur personen på andra sidan mår. För någonstans måste vi fundera över målet med våra handlingar.
Är det att förbättra hästvälfärden eller är det att folk ska kliva ut framför tåget? För personen du talar till kanske går i självmordstankar, hon/han kanske blir grovt mobbad på jobbet/skolan, kanske precis förlorat en familjemedlem etc. 

Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar.

Vi alla vet att hästsfären älskar drama. Hästfolk är som en mindre bemedlad version av Hollywoodfruar. Rykten sprider sig som en löpeld och versionen ändras varje gång den går ur en människas mun. Så snälla, kan vi inte bara sluta vara en Hollywoodfru.

Vet vi något så säg något, men sluta sprida spekulationer och sluta peka finger till höger och vänster. Att våga berätta och säga ifrån är inte samma som att killgissa bakom en trollprofil eller att vara en typisk ”Karen” som ska klaga på allt mellan himmel och jord.

För helt ärligt, när har lösningen varit att peka finger och ösa avsky över människor? På vilket sätt leder det till en konstruktiv och långsiktig förändring? Det kan kännas bra för dig som för tillfället är arg, framförallt om du får medhåll från andra. Men det finns ingen som helst vinning i att skapa drev eller lufta undertryckta känslor över dem, trots de kanske utfört avskyvärda handlingar – det bidrar inte till en lösning. 

Oavsett vem/vad det än gäller, så låt inte deras dåliga agerande påverka ditt omdöme och hur du väljer att bemöta människor. För kom ihåg, du är en bättre människa än vad de är. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
11 januari 18:59

Avelsbloggen: Ser fram emot ett solskensår

Avelsbloggen: Ser fram emot ett solskensår
Vit jul i Skåne tillhör inte vanligheterna. Foto: Privat

Julen är avklarad och lika så nyåret, jag kan bara säga tack för att 2023 äntligen är över! 2023 är verkligen inte ett år som jag vill återuppleva och jag kan erkänna att 2023 har mest innehållit tråkigheter och eländen. Men som man brukar säga: efter regn kommer solsken.

Så nu ser jag fram emot ett riktigt solskensår! Jag hoppas att det nya året kommer bringa massor med fina föl runt om i vårt avlånga land och förhoppningsvis en kanonsäsong. 

Emelie1
Stoet Ada hos ASP dressyr. Foto: Privat

Bjuder på lite uppdatering gällande de nyss fyllda 3-åringarna. Ada (f -21, e Franklin-Fürstenball) är en riktig stjärna! Hon kan numera klassificera sig själv som insutten. Det stoet är verkligen ett riktigt A-barn och har varit redan sedan födseln. Hon är kanske inte hästen med WOW-faktor med tre otroligt balanserade och bäriga gångarter.

Den andra nyblivna 3-åringen Morticia (f -21, e Freetown- Franklin) tycker sadel är ett onödigt påhitt! Frida och Julia på ASP dressyr gör verkligen ett bra jobb med de unga små damerna. 

Här hemma på gården börjar de dräktiga damerna att visa mage. Nu börjar man kunna urskilja de som är dräktiga med de som bara är lite tjocka. Det börjar även närma sig att skilja av fjolårsfölen. Jag drar mig lite för det om jag ska vara ärlig, för jag måste flytta runt lite hästar så att 23:orna kan få egna boxar nära sina mödrar. 

Den senaste veckan har det varit snöstorm här nere i Skåne och då är jag otroligt tacksam över att ha ridhus. Det är kanske inte det finaste eller flådigaste ridhuset på denna planet, men det är ett ridhus som är helt funktionsdugligt!

Min lilla Vaderland-hingst har nu hunnit bli sex månader och helt ärligt så kan jag inte förstå mig på att det inte verkar vara mer sug. Ett otroligt fint hingstföl som är välstammad och besitter enorm kvalitet till ett, i mina ögon, förmånligt pris. Även om jag har fler hästar än vad jag önskar just nu, så kan jag säga att jag blir inte ledsen om han stannar kvar, för det är verkligen ett riktigt bra hingstföl. Tror han kommer bli minst lika bra som sina äldre syskon. Här är han med sin mamma.

För övrigt så lunkar det på i sin stilla gång här på gården. Jag måste ta mig i kragen och skicka iväg min 4-åring e Vivino. Det är hög tid att han får flytta hemifrån. Men jag har väl blivit lite lat och bekväm efter all julmat och nyårsfirande. 

Jag vill önska alla där ute en riktigt god fortsättning på det nya året. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
21 december 2023 17:03

Avelsbloggen: ”Pengar skapar en värld av girighet och fartblindhet”

Avelsbloggen: ”Pengar skapar en värld av girighet och fartblindhet”

Ibland undrar jag vad som har hänt. Har det alltid varit såhär eller är det bara att vi dödliga inte vetat om det? Jag minns som barn hur vi rabblade Hästens bön som om den nästan vore religion. Men vart har den tagit vägen? Jag ser gång på gång hur människor tappar kärleken till hästar, där de ser hästar som pengamaskiner istället för djur.

Jag kan erkänna att jag får ont i magen av tanken att sälja hästar. Jag vill verkligen inte se någon av mina uppfödningar hamna i dåliga händer. Idag verkar det som om hobbyhästen är den häst som har det bäst, för jag tror verkligen inte att detta enbart förekommer i dressyren, utan det sker säkerligen i varje gren. Men pengarna styr och vi alla behöver pengar. Den girige blir aldrig mätt, utan vill ha mer och mer. Ju djupare man kliver in i branschen desto mer ser man och det gäller nog de allra flesta branscher. Jag ska vara ärlig, jag hatar pengar. Pengar är ett nödvändigt ont som skapar en värld av girighet, fartblindhet och bristande moral. 

Kärleken övervinner allt sägs det, men jag är kluven. Kärleken till häst består idag hos många att få fram den där topphästen, den hästen som kan bringa in mest pengar – är det verkligen kärlek till hästar?  

Avelsbloggem

I veckan meddelade en av Sveriges bästa uppfödare, Lena Nyström, att hon väljer att sluta föda upp dressyrhästar. Dessvärre verkar hon inte vara ensam. Allt fler uppfödare i Europa väljer att lägga ner eller minska verksamheten och jag förstår dem. Hästvärlden håller på att förvandlas till en freak show där hästarna har blivit ett cirkusdjur som ska åka runt från ställe till ställe för att visa upp sig. Hingstar ska jagas runt på diverse hingstvisningar och samtidigt prestera både i sport och avel. Skulle hingstägaren välja bort exempelvis unghäst-VM, ja, då är det något fel på hingsten och rykten börjar snabbt spridas. Hästvärlden har blivit lite av ett slit-och-släng samhälle där många tar föregivet att hästen alltid ställer upp och presterar, skulle de inte prestera enligt önskemål så kasseras de genom att säljas. Men det ska inte vara en självklarhet att hästen alltid ställer upp, att den alltid prestera på topp, hästar måste få lov att få utrymme. Uppfödare har under flera decennier jobbat hårt för att utveckla ridbarheten efter ryttarnas önskemål, vilket idag har resulterat i att hästar gör mer eller mindre vad som helst för sin ryttare. De som presterar trots otäcka metoder så som barrering, pisk, slag och tvång. Jag tror många ryttare har idag blivit lite bortskämda med hästar som alltid vill arbeta. 

Jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva och vårt hästliv. Vi måste se över hur vi väljer att träna våra hästar och hur våra hästar har det i den dagliga livet, för någonstans måste denna filosofin komma ifrån och det är dags att sätta stopp. Kanske dags att våga höja blicken mot en annan tillvägagångssätt? Vi måste även implementera vikten av god moral. Oavsett om man väljer att rida med halsring eller kandar så är det kanske dags att börja rabbla hästens bön igen, en ramsa som någonstans på vägen har fallit i glömska. För det är kärleken till hästar är det som ska vara fundamentet i allt vi gör inom ridsporten. 

Jag vill avslutningsvis önska alla, både två- och fyrbenta, en riktigt god jul. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
14 december 2023 13:38

Avelsbloggen: Håll koll på pass och vaccinationer

Avelsbloggen: Håll koll på pass och vaccinationer
Det är hög tid att fixa passen för årets föl. Foto: Privat

Året börjar sakta lida mot sitt slut och för de som inte har skickat in om pass för årets föl så är det hög tid att ordna detta. Idag var det dags för fölen här på gården att bli chippade och få sin andra vaccination. Vad som önskas skickas in kan skilja sig lite mellan olika raser, så kolla upp vad ditt avelsförbund önskar få inskickat. 

Enligt Jordbruksverkets regler så gäller det att fölet ska ha fått sitt hästpass innan det blivit tolv månader, alternativt innan den lämnar födelseanläggningen i 30 dagar eller mer.

Om fölet är fött mellan den 1 januari och 30 juni ska du ansöka om pass senast den 31 december samma år, men är fölet fött mellan den 1 juli och 31 december ska du ansöka om pass senast då fölet är sex månader gammalt.

I samband med pass så ska fölet även märkas med ett mikrochip som har godkänts av Jordbruksverket och som bland annat visar födelselandets landskod. Man ska även skicka med tagel i samband med passet för att kunna utföra DNA-analys. Vissa förbund kräver tagel även på stoet, så återigen se över vad som gäller för just ditt förbund.

Det är inte enbart pass som ska ordnas nu under höst/vinter, utan fölen ska även få sin grundvaccinering. Oftast är de första sprutorna så kallade ”kombinationsprutor” av stelkrampsvaccin och hästinfluensa. 

Vaccination A: Första grundvaccinationen ges vid ca sex månaders ålder. Föl, vars moder är adekvat vaccinerad, får antikroppar via råmjölken och de antikropparna som fåtts via råmjölken motverkar fölets eget antikroppssvar vid för tidig vaccination. 
Vaccination B: Andra grundvaccinationen ges cirka sex veckor (3-8 veckor) efter A-sprutan.
Vaccination C: Tredje grundvaccinationen ges cirka sex månader (120-180 dagar, vilket är det nya datumet efter årsskiftet enligt Svenska Ridsportförbundet) efter B-vaccinationen. Detta gäller både stelkramp och hästinfluensa. Gällande botulism så består grundvaccinationen av tre vaccinationer med en månads mellanrum och därefter revaccinering en gång årligen. 

När det gäller avmaskning av föl så rekommenderas det att man avmaskar mot spolmask vid 8-10 veckors ålder och återigen vid 16-18 veckors ålder. Under hösten behöver fölen ofta avmaskas mot blodmask. I januari/februari kan det vara aktuellt med en andra omgång avmaskning mot spolmask, här bör man ta träckprov innan för att bedöma behovet. 

Väntar ni föl nästa år så kan det vara lämpligt att redan innan den föds att göra en ”to-do-lista” med viktiga datum. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta har varit matnyttigt. Väntar ni föl nästa år så kan det vara lämpligt att redan innan den föds att göra en ”to-do-lista” med viktiga datum. 

Emelie_föl
Foto: Privat

Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.


Emelie Röstad
30 november 2023 19:49

Avelsbloggen: ”Dags för utökning i familjen”

Avelsbloggen: ”Dags för utökning i familjen”
Nämen...vem kan detta vara? Foto: Stolta matten Emelie Röstad

I helgen blev det utökning i familjen, jag åkte nämligen och hämta min allra första egna lilla valp. En bedårande söt liten Dansk-Svensk Gårdshunds kille vid namn Cheesecake. En hund som förhoppningsvis kommer följa mig genom delar av livet som min bästa vän men även en hund som kan hjälpa till att hålla beståndet av skadedjur nere. För just nu så är jag otroligt trött på både möss och råttor som gladeligen vandaliserar det enda och det andra här på gården.

Efter att ha skaffat valp har jag insett hur svårt det måste vara för de som antigen är förstagångsuppfödare eller för de som köpt sitt första föl. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig. Skillnaden mellan hund och häst är att man troligtvis inte börjar med ett föl som första häst, utan att man då köper sig en vuxen häst. Men det är ingen skillnad när det kommer till de olika ”stadierna”.

Hur ska jag lära hunden/hästen detta?, ”Vad ska jag tänka på gällande dittan och datten?- ja, frågorna är oändliga när man står där som en riktigt gröngöling och det enda man vill är att göra rätt. Men vad är rätt? Denna ovisshet som skapar både en osäkerhet och rädsla, där man får höra att man måste hinna med en massa saker för annars ligger den efter i utbildningen, samtidigt som man inte vill forcera. Men jag försöker påminna mig själv genom att ge mig själv goda råd, råd som jag hade gett till någon annan om det vore i hästvärlden istället för hundvärlden. 

När man hör ordet hästuppfödare så tänker man oftast på en person som föder upp hästar. En person som helt enkelt har en massa ston och föl. Men det är så mycket mer än bara producera fram föl, som uppfödare måste man vara lite av en allt-i-allo.

För ibland blir de inte sålda som föl, utan stannar kvar tills de är i ridbar ålder. Alla dessa olika stadier går en uppfödare igenom: fölstadiet, unghäststadiet, ridhäststadiet och i vissa fall även pensionärstadiet. När man har genomgått dessa olika stadierna några gånger så blir man också trygg med det. Erfarenhet ger helt enkelt trygghet. Nu, som nybliven valpägare, så har jag verkligen försökt att suga åt mig som en svamp all information man kan tänka sig gällande valpar. Alla do and dont. Jag googlar, läser på sociala medier, läser artiklar, lyssnar på poddar, kollar på youtube, ja allt som jag kan finna i denna djungeln.

Men gör jag likadant med hästarna? Söker jag ny information om saker som jag redan känner mig trygg med? Dessvärre måste jag svara nej, jag söker inte speciellt frekvent efter ny kunskap. Jag lyssnar gärna på poddar och läser lite artiklar, men är inte alls lika kunskapstörstig. Det är egentligen ganska tråkigt beteende, för jag vill kunna känna mig uppdaterad om olika rön. Jag vill inte vara den som fastnar i samma gamla hjul. Sen måste ens sunda förnuft och erfarenhet bestämma om den nya eller den gamla metoden passar bäst. Kanske detta blir ett lämpligt nyårslöfte?

Att vara mer  kunskapstörstig inför 2024 och aktivt söka kunskap för att utvecklas.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här


Emelie Röstad
23 november 2023 16:24

Avelsbloggen: ”Är det för detta jag föder upp hästar?”

Avelsbloggen: ”Är det för detta jag föder upp hästar?”
Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Istock/aniszewski

Den här tiden på året är verkligen inte min grej, en årstid som är något mellan höst och vinter. Kallt, regnigt och mörkt. En tid som får vem som helst att tappa motivation och sug för att ha häst. När man står där med ena foten i stöveln och den andra i leran, så kan man inget annat än att säga jag älskar hästar, jag älskar hästar… och ja, jag älskar hästar! Trots lera, blåst och kyla så älskar jag dem. När första snön har anlänt så blir jag som ett barn på julafton, för jag vet att mina hästar kommer bli så glada över att få leka runt i snön. Inte för att jag själv uppskattar snön, utan för att hästarna gör det. 

Men jag älskar inte industrin

Operation X ska idag, onsdag, släppas på danska TV2 – Hästmiljardärens hemligheter. Jag har ännu inte sett dokumentären när detta blogginlägg skrivs, men enligt media ska hästarna utsättas för fruktansvärda förhållanden. Är det för detta jag föder upp hästar? Att skapa hästar åt en hästfabrik där snabba resultat uppnås genom tvång och våld? Jag har sedan ett par år tillbaka valt att bojkotta Helgstrand genom att inte använda deras hingstar. Inte för att hingstarna i sig är dåliga, utan för att jag inte vill sponsra något som jag inte stöttar. Jag hoppas att fler uppfödare väljer att tänka till, det finns massor med fina hingstar där ute och många hingsthållare som har en sund förhållning till hästar. Det är bättre att sponsra dem. Våga vägra sponsra smutsiga affärer och fruktansvärd djurhållning! 

Jag är inte dummare än att jag vet att detta försiggår även på andra ställen än hos Helgstrand. Jag hoppas så innerligt att Operation X: dokumentär skrämmer de som inte har en vettig djurvälfärd och djuretik att tänka om.  

För tre år sedan ville Helgstrand köpa ett hingstföl av mig och idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag valde att tacka nej till den affären. Jag väljer hellre glada och sunda hästar före resultat och framgång, såklart önskar jag att hästarna kan få vara glada och sunda i kombination med framgång, men efter allt tumult berörande Helgstrand så börjar man bli rädd att sälja hästar till större aktörer. Jag slutar hellre med avel än att sälja mina uppfödningar till verksamheter som anser att tvång och våld är vägen till framgång. 

Ja, denna situation gör mig både rädd och förtvivlad över hur framtiden ser ut för ridsporten, men jag hoppas även att de trångsynta också inser vikten av en sund och hälsosam hästvälfärd. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 93 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden