Då var första tävlingshelgen avklarad och tio starter gjorda med sex stycken olika hästar. Hästarna skötte sig exemplariskt och kändes otroligt fina, jag red för det mesta bra och är på det hela taget väldigt nöjd med helgen.
För att dra en kort sammanfattning så var Higge (Higuain) magisk i två 135-klasser, en med sista hindret ned och en felfri. Selma felfri i båda sina klasser. Nina (Namibia Z) felfri i båda våra första starter ihop. Uno (One Aventador) felfri och pigg som en mört. Nisse (Jambalaya) hoppade två klasser riktigt bra men med något nedslag, dock med väldigt bra känsla. Zizzi hoppade helt fantastiskt men ryttaren gjorde en liten tabbe så det blev tyvärr ett nedslag på sista hindret.
Till helgen väntar tävling igen, dock bara med tre hästar denna gång. Samtidigt som tre andra görs redo för meeting i Borås veckan därpå. Så otroligt roligt att tävlingarna börjar dra igång igen.
Men hur ser det egentligen ut på en ”vanlig” tävlingsdag för oss i team SEEN Sporthorses? ”Vanlig” tävlingsdag betyder med andra ord att det är en tävlingsdag då vi åker dit över dagen och inte bor över. Tänkte faktiskt beskriva hur lördagen såg ut nu vid tävlingarna i Lund.
Dagen började för mig och min syster Sara med att vi hjälptes åt att släppa ut alla hästar förutom Nina. Hon fick stanna inne ett tag längre då hon skulle åka på tävling först. Därefter bar jag ut alla saker Nina och jag behövde till tävlingen i B-kortslastbilen, vilka jag hade putsat och packat ihop dagen innan.
Sedan gjorde jag rent Nina och hon fick på sig snygga varma täcken för att sedan lastas på lastbilen. Jag körde med henne själv men hämtade dock upp pappa längs vägen samtidigt som mamma åkte till Fulltofta för att hjälpa Sara att göra vid stallet och fixa med de resterande fyra hästarna så de var redo för avfärd senare på dagen. Väl framme på tävlingen fixade pappa och jag i ordning Nina, jag red fram, pappa hjälpte till på framhoppning och sedan hoppade hon sin klass samtidigt som pappa filmade rundan. Sen travades och skrittades hon av, vi tog av henne sakerna och sedan åkte vi hem. Vi var hemma lite innan lunch och ett tag efter lunch åkte vi igen mot Lund.
Denna gång med fyra hästar i stora lastbilen, mamma, pappa och jag. Med ny utrustning och hästar som fixats fina av mamma och Sara, två var även snyggt flätade av mamma. Väl framme i Lund fanns även min gudmor Jessica och hjälpte till, även hon är en av mina ovärderliga medhjälpare och hon hjälper mig väldigt ofta, på både hemmaplan som på äventyr.
Vi hjälptes åt att göra vid Selma, hon hoppade sin klass och under tiden hade mamma och Jessica besiktigat Zizzi, Uno och Nisse samt gjort vid Zizzi. Så när jag kom ut från banan med Selma så travades och skrittades hon av och sedan var det bara för mig att hoppa upp på Zizzi. Samtidigt som mamma och Jessica tog av Selma sakerna och lastade upp henne på bilen igen.
Sedan gjordes Uno och Nisse iordning under tiden som jag red Zizzi. Jessica som även hjälper mig att rida på hemmaplan ibland fick denna gång även rida fram Nisse till mig då jag hade endast ett fåtal starter emellan mig själv. Så när Zizzi var färdighoppad så hoppade jag direkt upp på Uno och red fram och tävlade honom, samtidigt som Zizzi då togs hand om av mamma och lastades på på bilen.
När Uno sedan hoppat var det bara för mig att hoppa upp på Nisse och tävla honom. Sedan packades saker, hästar och människor ihop och åkte hem igen. Och då har min syster också under tiden som detta skett, fixat med hästarna hemma och tagit in dem och så vidare.
Kan ju låta ganska stressigt och hektiskt när man skriver eller läser det såhär men med ett team som min familj så blir det i slutändan inte så stressigt alls. Utan det funkar hur bra som helst och hästarna trivs med alla oss och i hur vårt team fungerar och vi människor trivs och fungerar fantastiskt bra ihop och som ni förstår hade jag inte varit något utan alla dessa älskade människor.
Vi har så otroligt roligt ihop i teamet och alla har vi en sak gemensamt, kärleken för hästarna. Och att se dem utvecklas, förbättras och nå framgång. Dessa älskade hästar och denna tuffa men fantastiska sport/livsstil.
Tack för denna veckan så hörs vi snart igen.
// Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på