Erik Nordström
Blogg
Erik Nordström från Eslöv. Professionell hoppryttare som driver egen verksamhet.
Erik Nordström
30 januari 17:21

Eriks blogg om att visa ridsportens fina sidor

Eriks blogg om att visa ridsportens fina sidor
Erik Nordström. Foto: Privat

Tisdag och då ska bloggen skrivas ännu en gång. 

Sedan sist vi hördes av har det redan gått en vecka och det har hänt massor med kul sedan dess faktiskt. Som sagt har tävlingssäsongen dragit igång lite mer och i och med det så kommer man ju ut på lite roligheter lite hela tiden. 

Denna helgen var det tävlingar i Lund som hägrade. Detta för Charlie, Bella och Elsie som fick hoppa vars två klasser under lördag och söndag och de skötte sig som vanligt hur bra som helst. Bella hoppade felfritt i en klass och hade en bom ner i en klass, och kändes mer lagom pigg nu än i Åstorp så det var ju skönt haha. Elsie var hur duktig som helst och utvecklas så otroligt fint och i söndags fick hon även debutera 120cm och gjorde det med bravur. Charlie fick lite scenskräck första dagen och tyckte allt var superläskigt så vi hoppade en lite enklare klass dagen efter och då var det inga problem med något. Dessa tre hästarna hur väldigt många bra egenskaper och det ska bli väldigt kul att få fortsätta utvecklas ihop med dem. 

I förra veckans blogg så avslutade jag med att säga att jag bland annat skulle berätta vad vi hittade på på ATG Talangs sista dag på Bosön nu i denna veckans blogg. Så det tänkte jag berätta nu. Dagen började med att vi fick träffa Svenska ridsportförbundets nya generalsekreterare Johan Fyrberg och vi fick lära känna honom, höra lite om förbundets arbete samt att han fick lära känna oss lite snabbt. Vi kom snabbt in och pratade om trygghetsfrågor, ridsportens tystnadskultur, framtiden och hur vi som unga i ridsporten kan vara med och påverka samt förbättra ridsporten. Johan kom med många otroligt bra svar och vi fick utlopp för att berätta våra upplevelser och känslor samt vad vi tycker i de olika frågorna. Vilket var otroligt skönt och givande. 

Som många av er vet så tog jag ställning i en av dessa frågor här i min blogg för snart ett och ett halvt år sedan och Johan menade på att på just dessa sätt, dvs att man uttrycker sin åsikt, lyfter ämnet och vågar göra sin röst hörd är exakt den vägen vi måste gå för att nå förbättring och förändring. Jag och många jag pratat med känner dock att våran röst inte blir tillräckligt hörd eller får den spridningen som man vill. Och just därför tänker många och så även jag innan jag publicerade min blogg att till exempel, ”Jag har bara ett par tusen följare på mina sociala medier så det är inte lönt att jag säger något för ingen kommer läsa det eller jag kommer inte nå ut till så många”. Men det är just där många måste och ska tänka om. Se bara på mig och hur det blev för mig. Jag nämnde min tanke för en kontakt här på tidningen ridsport, fick publicera min krönika här, den fick otroligt stor spridning på sociala medier och den blev såpass uppmärksammad att den togs upp i Sydsvenskan där jag fick både framsidan och ett helt uppslag. 

Många, inklusive mig själv är också rädda för var sporten är på väg och konsekvenserna på vad som skett inom ridsporten senaste tiden. Det jag pratar om är såklart de skandalerna som kommit till ytan. Man känner sig nästintill maktlös inför att sporten kommer försvinna helt. Detta på grund utav att ridsporten är sedan innan en ifrågasatt sport av många och i och med den sista tidens skandaler så är den om möjligt ännu mer ifrågasatt. Mista mig inte för att jag verkligen tycker det är helt rätt och bra att händelserna tas upp och visas, först och främst för de påverkade hästarnas bästa men också så att ryttarna och personerna i fråga kan ställas inför svar och straffas för det dem gjort. Men hur ska jag och du som läser detta, som älskar våra hästar, inte kunnat tänka oss leva en annan livsstil än den vi gör ihop med hästarna samt som älskar sporten göra för att hålla den vid liv och låta oss hålla på med den fantastiska sport vi gör? 

Jo, vi måste visa ridsporten från dess rätta och fina sida. Och kontentan av det hela och vad jag vill ha sagt är att våga berätta din historia för folk, uttryck dig på sociala medier, visa bilder och filmer ifrån din vardag och livsstil ihop med din häst så alla får se hur det faktiskt ser ut i ridsporten vid de allra flesta fall, helt fantastiskt och alldeles magiskt. Eller hur? Och allt detta även fast att du kanske inte har hundratusentals följare, kan vi nå minsta lilla skillnad så är det bättre än inget. Tillsammans kan vi visa ridsporten från dess rätta sida och göra hästvälfärden bättre. 

Under ATG Talangs sista dag för den första avsuttna träffen så han vi även med att få höra en föreläsning med en legitimerad dietist vilket var väldigt ”nyttigt ;)” och lärorikt. (Dålig humor jag vet). 

Och till sist så fick vi även träffa norska Maria Terese Engell och höra om hennes företag Rider in balance. Ett företag där hon jobbar med att sprida sin kunskap och erfarenhet om hur vi som ryttare kan utveckla vår balans men också medvetenhet i sadeln. Det var en otroligt rolig och lärorik stund där vi först fick lyssna på en föreläsning men sedan också få hjälp rent praktiskt och gjorde massa övingar. Man fick sig ett par ”Aha-moments” när man förstod sig på saker och kände vilken stor skillnad saker kunde göra. Det kunde vara allt ifrån att man kanske utan att tänka på det har bättre balans och styrka ett ben, att ett knä peka lite mer in bara av att man stod rakt upp, att man kanske la huvudet lite på sned och så vidare. Små saker som kan påverka i stort. 

Så allt som allt var det två dagar fyllda med inspiration och jag är så tacksam till ATG samt Svenska Ridsportförbundet att jag får vara med och ta del av allt det här!! 

Kram på er allihopa!! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
16 april 17:04

Eriks blogg: Därför är ridning som en oskriven bok

Eriks blogg: Därför är ridning som en oskriven bok
Erik Nordström berättar i veckans blogg om hur han arbetar med en för honom ny häst. Varför hoppar han inte upp på en gång? Och hur kommer det sig att han tänker en smula litterärt i utbildningen? Läs veckans blogg så får du svaret! Foto: Emmely Persson

Flytten till Grekland närmar sig med stormsteg, mer exakt sker den om lite mer än tre veckor som det ser ut just nu. Spännande!

Vad som händer just nu är att några av de hästarna som finns kvar i stallet ska visas eller har visats för kunder och andra görs bara redo inför utomhusdebut för säsongen som sker nu i helgen i Henriksdal. Äntligen säger jag och hästarna, kanske inte första starten dock för om det ser ut som det brukar göra när jag gör mina första starter utomhus så brukar det betyda att jag får hålla längst ut i tyglarna på en häst som har huvudet vid marken och bockar.

Nä, men det ska bli väldigt roligt och spännande att dra igång utomhussäsongen samtidigt som det ju är lite vemodigt att nu göra de sista starterna på mina fina hästar här hemma i Sverige. Men oj, vad skoj det ska bli att se dem utvecklas med sina nya ryttare som jag hoppas kommer tycka att mitt arbete varit helt okej fram tills idag. 

Annars väntar ju som sagt snart en tid för mig där jag ska lära känna massor av nya hästar och hur glad och spänd är man inte över det?

Är ni också så när ni får en ny häst att man blir som ett litet barn på julafton?

Fast ibland är det ju lite skräckblandad förtjusning också, det ska ju då sägas. Lite som när man ibland blev lite rädd för tomten och man inte visste vem det egentligen var där under utklädnaden. Fast i detta fallet att man inte riktigt vet vad som ska hända, är det snälla morfar eller är det brorsan som mest troligt kommer jävlas med en? Kanske blev en konstig liknelse men de flesta av er som läser detta förstår nog var jag vill komma. 

Men hur brukar jag göra eller rida när jag lär känna en ny häst?

Första tipset är att om det är en unghäst så longera den lite först, ibland är de inte så himla otroligt stabila som ägaren eller någon annan relaterad till hästen sagt. Tro mig jag har varit med om både den ena och den andra som får sadeltvång eller något annat väldigt roligt. Nä, men skämt åsido så är longering innan du hoppar upp på speciellt en unghäst ett bra tips, så får de om de vill och behöver spralla av sig innan du sitter upp = trevligare upplevelse för ryttaren sen. 

För min del när jag kommer ner till hästarna nere i Aten så har jag ju dels suttit på de flesta av dem när jag var där nere för ett par veckor sedan och sen är de ju lite äldre också. Så att jag ska bli avbockad är nog högst orimligt faktiskt. Men man ska aldrig säga aldrig. 

Det jag brukar tänka är att jag till en början ställer väldigt lite krav och så brukar jag ju även göra i det vanliga arbetet med hästar jag känner väl. Att man värmer upp dem med väldigt fri, enkel och lätt ridning. Så den skillnaden är ju inte så stor. Men ni förstår nog hur jag tänker. Och efterhand som man känt sig fram i lugn och ro så kan man ställa olika frågor och efterhand se vad för svar man får på de frågor man ställer. Som till exempel, om jag lägger på lite mer ben vad händer då, får jag en stor eller liten reaktion? Om jag bromsar lite vad händer då, räcker det att bara sitta upp och hästen förstår eller måste jag använda andra hjälper. 

Som ni märker så brukar jag gå in med mindsetet av att vara lite som en öppen oskriven bok. Och dag efter dag, ridpass efter ridpass så fyller man på raderna i boken, kanske är man efter en stund klar med ett kapitel och kan gå vidare till ett nytt.

Men vet ni vad? Med hästar så måste man gå tillbaka till det första kapitlet inte bara en gång utan ganska ofta. Och dessutom har jag märkt att boken blir ju aldrig färdig… och ändå håller man på ha, ha. Det är väl just det som gör ridning och denna fantastiska sport så rolig och unik, man är aldrig fullärd. 

Jag brukar även i denna fas vara ganska förstående inför att misstag sker och att kommunikationen inte är så bra än. Och att man lär sig av sina misstag och kan gå vidare därifrån med en erfarenhet rikare. 

Så här är ungefär hur jag brukar tänka, hur tänker ni när ni ska lära känna en ny häst?

Kram på er alla så hörs vi!

//Erik Nordström, 22år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
9 april 15:02

Eriks blogg: Bloggen och framtiden

Eriks blogg: Bloggen och framtiden
Erik Nordström berättar i veckans blogg om hur han arbetar med en för honom ny häst. Varför hoppar han inte upp på en gång? Och hur kommer det sig att han tänker en smula litterärt i utbildningen? Läs veckans blogg så får du svaret! Foto: Emmely Persson

Ungefär så kan man förklara min vardag just nu. 

Som ni kunde läsa i förra veckans blogg så kommer jag att byta vardag från att ha min egna verksamhet i Skåne till att vara tävlingsberidare i ett stall hos en familj som har sin bas i Grekland. Bara det är ju en stor förändring men ut ur detta kommer ju massa andra förändringar.

I och med att jag har haft massa hästar åt hästägare och kunder här i min verksamhet i Skåne så har jag sedan en tid tillbaka haft ständig kontakt med alla hästägare. Vi försöker jobba fram en så bra plan som det bara är möjligt för varje enskild häst. Var de ska flytta, eventuell försäljning och eller att de som sagt ”bara” ska hitta en ny ryttare som kan förvalta deras fina kvaliteter. 

Om ni följer mig på mina sociala medier kunde ni i onsdags se och läsa att min älskade Zizzi, LMG’s Zyprexa blev såld till bästa familjen Petré. Hedvig som hennes nya ryttare heter kommer ha fantastiskt roligt ute på tävlingsbanan med lika fantastiska Zizzan. Och extra roligt är det också att Hedvig även köpte Gurra för ett tag sedan som jag även tävlat upp till 150 på, vilka hästar ni har fått fatt i! Det ska bli så otroligt spännande att följa er framfart på tävlingsbanorna!

ERIK NORDSTRÖM
Foto: Emmely Persson

Även fina lilla Fabbe (Fabulous Rock) hittade sitt nya hem häromdagen. Han flyttar till familjen Dahnelius och Erik som nu tar över tyglarna efter mig och ska fortsätta träna och tävla Fabbemannen! Detta ekipage ska det också bli väldigt roligt att få följa!

Såklart känns det vemodigt och konstigt att lämna ifrån sig alla fina hästar som jag har haft ynnesten att få ta hand om men samtidigt känns mitt beslut så himla rätt. Det ska bli väldigt spännande och lärorikt med min nya vardag med familjen Vardinogiannis!

Resterande hästar finns det eller jobbas det på att få färdigt en exakt plan för och min flytt kommer att ske i början på maj. 

Samtidigt som allt detta sker så jobbar jag såklart på i vanlig takt med alla mina hästar. Nu förbereds inför utomhussäsongen som drar igång nästa vecka i Henriksdal. Där ska de flesta av hästarna jag har kvar hemma få hoppa ett par klasser var är tanken. 

Ni är även ett par stycken som skrivit och frågat om jag kommer fortsätta mitt bloggande här… och såklart så kommer jag det! Jag kommer varva uppdateringar ifrån mina nya hästar, kanske lite videoklipp och bilder på dem och min nya vardag. Allt från tävlingar och såklart varvat med lite funderingar och diskussioner. Så det kommer se ut precis som vanligt med andra ord, och jag är så glad att ni är med på min resa här genom bloggen! 

Har ni frågor eller liknande så skriv i kommentarerna vettja, alternativt om ni har önskemål om vad jag ska ta upp i bloggen, det hade varit kul att veta vad ni tycker.

Vem vet kanske det ni efterlyser dyker upp här i bloggen någon gång?

Vi hörs i nästa veckas blogg, ut och njut i det fina vädret!

Kram på er allihopa,

/Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
2 april 17:32

Eriks blogg: Mot Grekland och värmen

Eriks blogg: Mot Grekland och värmen
Stallet i Aten i Grekland är magnifikt. Foto: Erik Nordström

Som många av er säkert kunde läsa igår så kommer det inom väldigt snar framtid att ske en väldigt stor förändring i mitt liv.

Men mer om det senare i bloggen.

I förra veckans blogg nästan lovade jag att jag skulle berätta för er om ett riktigt bra resultat i första omgången av elitallsvenskan för oss i IM Sportriders. Och så får jag faktiskt säga att det blev, vi var felfria i grundomgången och hade sedan ett nedslag i omhoppning och slutade därför på en fin fjärde plats. Nina hoppade riktigt bra och vi levererade två felfria rundor, piloten red lite dåligt i grundomgången men löste omhoppningen riktigt fint! Fina fantastiska Nina som bara levererar det ena bra resultatet efter det andra! 

Även Bella, Elsie och Crille bjöd på fina rundor med riktigt bra känsla och hoppning!

Men så till den lilla nyhetsbomben som släpptes igår eftermiddag. Jag har alltså fått och tagit ett tävlingsberidar jobb i Greklands huvudstad Aten. Det hela handlar om att jag ska jobba för och med fantastiska familjen Vardinogiannis

Erik Nordström aten beridare
Till skillnad från Sverige kommer beridarjobbet i Grekland innebära en sommar som blir för varm – därför kommer även en bas finnas i ett nordligare europeiskt land. Foto: Erik Nordström

Allt detta kom på tal under Göteborg Horse Show i Scandinavium då jag fick jobberbjudandet. Ett par veckor senare satt jag på ett flygplan ner mot Greklands huvudstad Aten och fick där spendera ett par dagar med familjen, hästarna och se och träffa alla snälla människor i stallet och så vidare. 

Och efter ett par dagar med mycket tankar, funderingar och frågor som jag ställde mig själv så tackade jag ja till det hela och i maj börjar mitt nya äventyr ihop med familjen och deras fina hästar. 

Men vad händer med alla hästar här hemma? Och inte minst med min familj som spenderar så mycket tid med mig och min verksamhet här hemma? 

Några hästar ska säljas och andra ska hitta nya ryttare som kan ta vid träning och tävling efter mig. Jag kommer sakna alla älskade hästar jag har har här hemma. Men samtidigt känns denna möjligheten jag fått genom Vardinogiannis som en ”once in a lifetime”-möjlighet som jag verkligen ville hoppa på. 

Första tjing på att ”ta över” hjälp från familjen har redan Jörgen Larsson roffat åt sig på tävlingarna i Lund i helgen. Han sa ”Jag tar gärna över familjens hjälp nu när du lämnar oss här i Sverige. Jag menar, det är ju perfekt med en pappa som kör och lagar lastbilen, en mamma som flätar och syster Sara som sköter allt runtomkring”. Så ja ni kanske träffar på dem ute på tävling ändå även fast det är utan mig ha, ha! 

Nä, skämt åsido. Syster Sara flyttar mest troligt till Eslöv för arbete och eventuellt pluggande. Mamma och pappa kommer troligtvis fixa ”hästsköteriandet” hos min bror Johan och hans sambo Josses hästar samt passa barnbarnet Clara så ofta som de bara kan. Och om inte annat får de flyga ner till mig i värmen och hjälpa till vettja! 

För mig innebär jobbet hos MVA Stables, som företaget heter, att jag kommer vara deras tävlingsberidare. I och med värmen där nere över sommaren så kommer jag och hästarna spendera mycket tid i norra Europa för träning och tävling, vilket jag verkligen ser framemot. 

Här nedan tänkte jag dra lite snabbt vad hästarna som finns där nere heter och vad de gjort innan jag tar över tyglarna.

Indiana Jones Max, e. Toulon. Hoppat 160.

Baltik Sitte, e. Ogano sitte. Hoppat 150.

Kelly tje F, e. Diamant de semilly hoppat 145. 

Ikoon, e. Etoulon VDL. Hoppat 140.

Zelona ju, e. Zirocco blue. 8 årigt framtidshopp.

Detta är några av alla hästarna och jag ser så mycket framemot att kunna visa och berätta mer för er alla när jag väl kommit ner! Så stay tuned!!

Kram på er!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
26 mars 18:01

Eriks blogg: ”Det hela handlar om dig själv”

Eriks blogg: ”Det hela handlar om dig själv”
Livet är inte rättvist. Men hur inställningen till hur du lever ditt liv är många gånger någonting du kan påverka. Det skriver Ridsports bloggare Erik Nordström. Foto: Privat

Då var vi framme vid bloggdagen tisdag igen och ännu en vecka har alltså lämnats till historien.

Sen vi hördes av sist så har jag fortsatt att jobba på som vanligt hemmavid. I lördags gjorde jag, mamma och pappa en liten tur till Fjälkestad utanför Kristianstad med Fabbe ”Fabulous Rock” och Crille “Cristals Gemstone BT”. Som vanligt så skötte dig sig exakt så bra som de alltid gör, riktiga A-barn till småpojkar är de faktiskt. Varsin felfri runda i debuterna i en meter blev det. 

I helgen väntar tävling igen i form av första omgången av elitallsvenskan. Som jag ser fram emot det! Den extra lilla spänning och nervositet som det blir av att rida ihop och tampas emot resten av Skånes bästa klubbar. Så jag hoppas att ni alla läsare här håller en extra tumme för oss i IM Sportriders och att jag i nästa veckas blogg kan meddela ett riktigt bra resultat! 

På en träning jag hade i veckan så var det en person som frågade mig hur jag ser på avundsjuka i ridsporten och om hur lätt det är att jämföra sig med andra. Och vad jag hade för erfarenhet av det och mina tankar kring det. Så jag tänkte redogöra mina känslor och tankar angående detta lite här nedan. 

Såklart har även jag tyckt i perioder att det är jobbigt med hur ojämlikt det kan vara i ridsporten. Såklart behöver det ju inte vara just i ridsporten detta handlar om utan denna ojämlikhet kan ju appliceras på hela samhället i stort. Jag har tyckt att det varit tufft och jobbigt att rida fem hästar i regn och storm från sidan när andra i min ålder sitter i sina fina nya ridhus, vissa isolerade dessutom!

Såklart har jag också tyckt det var skämmigt att rulla in på tävlingsplatser med en gammal lastbil från 1989 när andra i min ålder har sprillans nya lastbilar med utskjut och uppskjut. Såklart har jag också tyckt det var tråkigt och jobbigt att jag inte fått ha möjligheten att ha fler egna hästar utan nästan alltid behövt låna och rida andras hästar med allt vad det innebär. 

Men hur ser jag på allt detta? Hur har jag tänkt och tagit mig an dessa tankar och situationer?

För det första så har jag aldrig låtit sådant påverka mig särskilt mycket. Min prestation har det aldrig påverkat, utan faktiskt mer sporrat mig att visa att jag med sämre förutsättningar än många andra kan vara med och fightas högt upp i resultatlistor ändå. 

Rolf-Göran sa en gång något angående det där med gamla lastbilar vs nya lastbilar som jag alltid tagit med mig sen jag hörde det.

Och det var att: Det är ju faktiskt det du lastar ut ur lastbilen på tävlingsplatsen som spelar roll.

Man åker ju till en tävling för att tävla och inte vem som har mjukast och nyast säng i bodelen eller liknande. Och det är ju verkligen så sant som det är sagt. 

Det kommer alltid finnas de som har det lite bättre än du själv har det oavsett vad och det är det bara att acceptera. Livet är också vad du gör det till. Jobbar du hårt med det du har och med de förutsättningar du har så ska du se att det lönar sig i slutändan. ”Hard work beats talent when talent doesn’t work hard”, som någon vis man eller kvinna sa.

Och så är det verkligen. 

Mitt enkla svar var och är till er alla att ojämlikheten i ridsporten men också samhället i stort kommer alltid att finnas. Men det hela handlar om hur du tacklar och tar dig an det. Och om du låter det påverka dig i positiv eller negativ bemärkelse.

Kanske tråkigt svar men så ser jag på det hela.

Kram på er allihopa där ute i vårvädret och glad påsk!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
19 mars 22:02

Eriks blogg: Så här beter jag mig

Eriks blogg: Så här beter jag mig
Erik Nordström skriver om den senaste tidens rabalder i Ridsportsverige. Foto: Privat

Då var ännu en vecka gången och det har blivit dags för mig att sätta mig vid datorn och skriva och publicera min blogg!

Sedan sist så har det hänt en del, och då menar jag faktiskt inte hos mig hemma på gården utan i ridsportsverige. Det har nog inte undgått någon.

Det har varit fruktansvärda nyheter, bilder, material och historier som publicerats. Samtidigt som man såklart blir otroligt ledsen och berörd av det hela så blir man också förundrad över det otroligt stora mod som dessa anställda har haft när de gått ihop och framfört detta material och historier. 

Såklart önskar man att dessa modiga människor vågat göra det ännu tidigare och eller direkt när de sett och varit med om dessa händelser. Samtidigt förstår jag rädslan i att göra det där och då. Det är ingen lätt situation att vara i. 

Jag är som sagt väldigt stolt och glad över att det finns personer som vågar säga ifrån, även fast det i vissa fall är ett par år sedan. För det är genom exakt dessa personer som vi kan nå en förändring och förbättring av ridsporten. Men också av samhället i stort i situationer som kan liknas vid dessa. 

Jag får ju lite kommentarer på mina inlägg då och då, läser kommentarer på diverse ställen samt hör och läser saker lite överallt och nu tänkte jag försöka svara på några av de saker jag läst och hört. 

Först och främst, kom-ihåg kära ni där ute, att jag inte kan göra något åt dessa enskilda människor mer än att om man ser något kan säga till dem. Eller om det sker på tävling säga till en funktionär eller domare. Därefter kan jag och vi alla bara förhålla oss till att rättsväsendet fungerar. Att de som skall dömas blir dömda för det de gjort. I vissa kommentarsfält och hur folk skriver så kan man nästan tro att folk där ute vill att jag och sådana som mig ska lämna en tävling, skälla ut personen i fråga, inte vara i samma ridhus som dem eller berörda personer. Och det tror i alla fall jag inte hjälper särskilt mycket och det är inte något jag kommer göra i alla fall.

Men det står väl för mig.

”Hur har du det hos dig Erik och hur beter du dig mot personal och dina hästar?”. Är en fråga jag fick för inte så länge sedan. 

För det första så har jag inte någon ”personal” direkt. Jag driver min verksamhet ihop med min syster på daglig basis och är jag på tävling så får jag allt som oftast hjälp av min mamma, pappa och min gudmor och eller ibland någon av mina elever. Vilka jag tycker att jag behandlar väldigt väl (men det kan ju inte jag svara för) men de har inte sagt upp kontakten än i alla fall!

Mina hästar bor i ett stall där alla får kolla ut från boxen, sju av tio hästar har extra stora boxar och de sista tre är även de större än standard. De får mat vid 7 och kommer ut i sina hagar vid 8 på morgonen där de går till cirka klockan 16.

Lite längre på sommaren och ibland lite kortare på vintern. Nästintill varje dag så rör sig hästarna en eller två gånger till på ett eller annat sätt, vid ridning, longering eller skrittmaskin. I hagarna går de själva men de går hela vägen upp till varandra och har alltid sällskap.

Jag rider hästarna på olika underlag, så de går på ridbanan, i ridhuset, i skogen, på grusvägar samt på ängar eller fält om gårdsägarna och vädret tillåter det. Det gör jag både för att hästarna älskar omväxlingen samt att de mår bra av att gå på olika sorters underlag.

De får individanpassat med grovfoder, kraftfoder, mash och tillskott då vissa är som shettisar och blir tjocka bara de kollar på höet typ, medans andra behöver mer än 12 kilo per dag för att hålla och nå rätt hull.

Jag har teorin av att ingen häst är dum eller korkad som man kan höra ibland utan att om hästen visar att den inte trivs på något sätt så är det mitt jobb som ryttare och dess så kallade ansvariga person att tillgodose varje individs behov för att de ska må och gå på bästa vis. Jag använder inte barrering för att få dem att hoppa felfritt i stora klasser och jag sporrar inte så att de börjar blöda för att nå de resultat jag nått eller för att nå den utveckling jag vill. Dessa ovan beskrivna tillvägagångssätt behövs verkligen inte för att nå stora klasser. Detta våld börjar då kunskapen försvinner eller inte finns från första början.

Detta är ungefär hur jag tänker och har det.

”Men Erik varför skriver och berättar du detta?” Jo för att jag vill berätta att det är så här det faktiskt kan se ut och ser ut i många stall där en proffsverksamhet pågår. 

”Men Erik vill du bara framställa dig själv som något sorts helgon nu som gör alla rätt och som är den bästa och att alla andra gör fel?” Nej absolut inte. Jag vill berätta för er och försöka förmedla för folk som är utanför ridsporten att det är inte missförhållanden i alla stall där det tävlas eller bedrivs en verksamhet på hög nivå. 

”Men Erik är inte dina hästar ute i hagarna för lite, står inte dina hästar i sina boxar för länge, skulle du inte vilja att de gick i större hagar, varför har du de inte ihop eller i alla fall med en kompis? Osv”.

Det svaret jag har på det är att den vardagen mina hästar och jag har är vad jag tycker funkar bäst för dem som individer och att det är just detta ”schema” som gör att de både mår bäst men också kan prestera på bästa vis, både i det vardagliga jobbet men också på tävling.

Och angående storleken på hagar och att det i mitt fall alla går ensamma just nu så svaret jag har på det att visst så hade jag önskat att jag hade ännu större hagar att tillgå, men på det stället jag står inhyrd så finns inte möjligheten.

”Men flytta hästarna då?”, kanske någon tänker. Det är inte så lätt att hitta ställen där dessa möjligheter finns faktiskt. ”Men då ska du kanske inte ha hästar överhuvudtaget?”, och min tanke och svar på det är för det första så följer jag alla de regler som finns genom att ha det så som jag har det idag samt att mina hästar trivs precis så som jag har det och det är för mig det viktigaste. Ser jag att någon individ inte får det som de behöver eller inte trivs så ändrar jag och gör allt i min makt för att förändra på den situationen. 

Detta är min filosofi och så som jag faktiskt tycker att alla hästar minst borde få ha det i sina liv! Hur har ni det hemma hos er och hur ser en dag ut för eran häst eller hästar? Skriv gärna nedan. Men håll god ton till och mot varandra! 

Till sist i veckans blogg så kommer jag att bifoga en länk nedan som är till en podd som Kristin Kaspersen gör som heter ”Nyfiken på!” där Henrik Johnsson är gäst. I slutet på avsnittet beskriver och pratar Henrik otroligt bra om nutiden och framtiden. Allt går inte att applicera på just min text eller så men jag tyckte han pratade så sunt och klokt där! Ni måste lyssna, jag tvingar (nästan) er.

Här är länken!

Kram på er alla där ute!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
12 mars 15:26

Eriks blogg: Hörni hästsekt, nu gäller det att visa vilka vi är

Eriks blogg: Hörni hästsekt, nu gäller det att visa vilka vi är
Erik Nordström och Kaffe som denna vecka ska drillas av gudfar RGB. Foto: Kim C Lundin

Denna veckans blogg vill jag börja med att säga ett massivt tack till det fantastiska mottagandet som förra veckans blogg fick. Väldigt fin och bra respons! Och att läsa kommentarsfälten var också väldigt roligt, men också givande att läsa vad många av er där ute har för tankar om det hela! Så tack snälla för det, tillsammans kan vi nå en förändring och förbättring.

Nu lite tävlingsuppdatering ifrån helgen i Kungsbacka.

I onsdags kväll rullade stora hästlastbilen med tjejligan i form av Selma, Elsie, Nina, Bella och Zizzi mot Kungsbacka. Men då tänker ju ni, skulle du inte ha sex stycken hästar med dig dit?

Jo och det hade jag men enda killen i gänget Charlie fick åka ensam i lilla hästlastbilen när det var ”No Boys roadtrip” i stora lastbilen. Nä men skämt åsido, stora killen Charlie åker dels mycket bättre i lilla bilen samtidigt som vi ändå behövde köra den med eftersom att det är en hel del foder och saker som måste tas med. Ni som vet ni vet.

Charlie hoppade felfritt alla dagar och var så himla duktig! Bella hade ett nedslag totalt på tre klasser. Sexåriga Elsie hoppade två otroligt fina rundor i 120-klasser, en felfri och en med ett nedslag. Zizzi vann en klass, var fjärde placerad i en annan och hade ett nedslag i sista klassen. Åttaåriga Selma var helt toppad i första klassen, sjundeplacerade i 135-klassen andra dagen och sedan hoppade hon en helt magiskt fin runda i avslutande 140-klassen och blev fyra. Sist men inte minst så var Nina otroligt fin i första dagens 140-klass och blev niondeplacerad, dagen efter kändes hon inte riktigt hundra så jag hoppade henne inte mer under helgen. Det var absolut inget allvarligt så vi är snart tillbaka på banan igen! 

Med andra ord en fantastisk vecka och helg med ännu en gång ovärderlig hjälp av min familj som alltid ställer upp och stöttar mig, utan er hade jag aldrig varit där jag är idag.

Nu väntar träning för gudfar Rolf-Göran Bengtsson i Flyinge i dagarna två med Kaffe och det ska bli så otroligt givande och roligt! Så nästa vecka kommer det uppdateringar, tankar och känslor från det och annat kul.

Vi höres och synes alla där ute. Och kom-ihåg att visa ridsporten extra mycket från dess ljusa och rätta sida i dessa tider, det är viktigare just nu än någonsin innan! 

Kram på er!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
5 mars 16:34

Eriks blogg: ”Unghästklasserna måste ändras”

Eriks blogg: ”Unghästklasserna måste ändras”
Namibia Z på Clinicen, till höger abuolus Rock som tävlingsdebuterat. Foto: Sofie Gullberg och privat

Veckan som gått

Den här veckan inleder jag med lite genomgång av veckan och avslutar med ett förslag till ändring av svårighetsgraden i 110-klasser. Cliffhanger? Jajamen, men nu börjar vi med veckan som gått:

Sen sist vi hördes av har det hänt en hel del faktiskt. Redan i onsdags så var jag en del av Jens Fredricsons clinic i Flyinge. Det var en fantastisk clinic med fokus på anridning, position och tempo där jag och Nina fick vara med oss visa våra så kallades ”skills”. Nina kändes riktigt fin och visade verkligen upp sig från sin bästa sida och hoppade fantastiskt fint och jag red ändå hyfsat. Det var en otroligt rolig och inspirerande kväll i Flyinges ridhus med cirka 950 personer i publiken. Kvällen avslutades med uppvisning av Jens och Markans Cosmopolit, ”Cosmo”.

Vilket radarpar de är ihop och det var så coolt att få se dem live! 

På torsdagen var det sedan dags för lite ”kick-off” hoppning/träff med IM Sportriders lag inför elitallsvenskan som drar igång om ett par veckor. Selma och Crille (Cristals Gemstone BT) fick vara med och hoppa och de skötte sig galant och även dessa två kusarna känns riktigt fina och fräscha. 

I fredags åkte jag med favoriten Nina till Lund en sväng och hoppade en 130-klass som lite uppladdning inför denna veckans meeting i Kungsbacka där hon ska få hoppa lite större klasser. Hon hoppade återigen väldigt fint och fixade en lugn och trevlig felfri runda!

I lördags styrdes sedan skutan till Trelleborg där det var dags för lite bebishoppning. Crille och jag gjorde tävlingsdebut och det med en felfri runda, Crille är verkligen en Erikhäst och jag tycker om honom sjukt mycket efter väldigt kort tid! Utöver Crille så var även Fabbe med (Faboulus Rock) som gjorde livsdebut på tävlingsbanan. Det var dock inte speciellt läskigt eller konstigt tyckte Fabbe som tog även detta med en klackspark. Fabbe är en otroligt personlig kille som kan allt redan, fem år egentligen men beter sig som han har femton års erfarenhet på axlarna. Så skulle alla vara, Fabbe kan man då alltid lita på!

Och sista dagen ut för veckan men absolut inte den lugnaste var söndagen som även den spenderades i Lund på tävling. Denna gången med Elsie, Charlie och Bella. Elsie och Charlie hoppade hoppade felfritt medans Bella hade en bom ner. Även alla dessa tre kändes fina och känns redo inför tävling i Kungsbacka till veckan dit hela sex hästar följer med. Fullt upp vill säga men det ska bli väldigt roligt.

Erik tycker till

Just denna veckans blogg skulle jag vilja avsluta med en liten åsikt. Jag vet inte om jag kanske är den enda som tycker så här men jag tänker att jag delar med mig av min åsikt ändå. 

På sista tiden har jag tagit emot lite fler gröna och oerfarna hästar för träning och tävling och en sak jag tycker skulle kunna förbättras och ändras är svårigheten på de lägre unghästklasserna. De klasser jag specifikt anspelar på är 100- 120-klasser, men kanske allra mest just 110-klasserna.

Allt för ofta upplever jag att första hindret står alldeles för svårt, kanske ur en sväng eller längst med långsidorna. Det är linjer med korta distanser. Distanser in i kombinationer eller ut ur kombinationer kan jag också tycka är lite överkurs för att vara en 110-klass. Det kan också vara så att banan består av för många språng enligt min åsikt. Till exempel hoppade jag för ett par veckor sedan en avdelning B 120-klass med tolv hinder och fjorton språng, lite för mycket kan jag tycka. 

Jag vet inte om jag bara upplevs som en kille med mycket åsikter. Men jag tycker verkligen att vi behöver en förändring och förbättring av banorna i lägre klasser och speciellt då i unghästklasserna. 

Visst kan man kvala till årgångschampionaten i 120-klasserna för de 5-åriga hästarna och visst att man vill att dessa ibland kanske ska vara lite svårare inför championaten. Men rider du en 110-klass, där du startar för att unghästarna ska få mer erfarenhet och utvecklas, varför då göra det så svårt?

Det finns ju heller ingen aspekt av att man gärna vill ha cirka 25 procent av klassen felfria som man kanske vill ha i en vanlig större klass eller liknande.

Jag tycker i alla fall hellre ett helt startfält med hästar som kommer ut från banan glada, vid gott mod och med viljan att kunna gå tillbaka och göra det en gång till än att sju av femton har stannat ut sig eller där ryttaren fått utgå på grund utav att den ställts inför för svåra uppgifter.

Ja, jag vet att man inte ska styra in en klass om man inte är 100 procent redo inför den men jag tränar i alla fall inte mina gröna 5-åringar på distanser in i kombinationer eller med ett första hinder ifrån utgången ur sväng hemma… 

Sammanfattningsvis, hellre för enkelt än för svårt när vi ska lära och utveckla våra unga fina hästar!

Jag vet inte om ni tycker att jag är fel ute eller att ni inte håller med mig i denna frågan men detta är vad jag tycker och känner angående detta. Skriv till mig eller kommentera gärna nedan om ni håller med eller vad ni tycker!

Vi hörs nästa vecka med nya tävlingsuppdateringar och vardagsfilosofiska tankar! 

Kram på er allihopa!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
27 februari 20:03

Eriks blogg: ”Jag längtar redan tillbaka till Göteborg”

Eriks blogg: ”Jag längtar redan tillbaka till Göteborg”
Erik Nordström och Kaffe i Scandinavium. Foto: Pernilla Hägg

Då var det tisdag och bloggdags igen!

Som ni kunde läsa i förra veckans blogg så kommer det i bloggen idag mestadels bestå av uppdateringar ifrån veckan i Göteborg och tävlingarna i Scandinavium! 

Avresan mot Göteborg gick i tisdags morse tidigt och då var det mamma Carina, Rikard, jag, Kaffe och Zizzi som fanns i bilen. När vi kommit fram lastade vi först ut hästarna för att sedan packa ut och upp alla saker. Sedan bars det väskor till hotellet för att sedan ackreditera in oss. Senare på eftermiddagen fick jag rida både Zizzi och Kaffe i arenan och båda var väldigt lugna och snälla. På kvällen hade Zizzi även sin besiktning och även den gick som på räls.

Dagen efter var det dags för Zizzis final i ATG Riders League och vi startade i det första heatet och var näst sist ut av de sju ekipagen. Zizzi hoppade fantastiskt fint en felfri runda och vi blev tredjeplacerade i heatet och sjundeplacerade totalt och det viktigaste, kvalificerade för kvällens winning round final. 

I finalen lyckades vi även där komma runt med en felfri runda, inte lika snabbt som Kajsa Björe och hennes super snabba Ballyshan Copa Cabana dock utan vi slutade på exakt samma plats som förra året.

Alltså en fjärde plats, som jag är väldigt nöjd med! Jag och Zizzi är ganska snabba men inte så bra på att svänga, vilket krävs i denna typen av omhoppningar men vi är så otroligt nöjda med resultatet ändå! Världens bästa tjej! 

I torsdags var det sedan dags för Kaffes första start i de sjuåriga klasserna som Lövsta Future Challenge anordnar. Det började med att det var ganska mycket kaos på framhoppningen då många hästar var antingen pigga eller spända vilket även Kaffe var. Så det var en lite spänd kille som äntrade arenan där i torsdags vilket resulterade i två nedslag.

I fredags var det vilodag för att det på lördagen sedan var dags för det andra kvalet och även debut i 135 för oss tillsammans. Då var det en mycket lugnare och mer avspänd Kaffe jag hade under mig och det resulterade i en fin och felfri runda. Så roligt!

Och till sist så var det då dags för final, även det över en 135 bana. Vi började rundan helt perfekt och sedan skulle jag balansera av honom lite in i sista kombinationen, dock blev det lite tomt precis i slutet vilket resulterade i en bom med i backen. Vi var dock snabbast fyra fels ekipage och det hela slutade med en nionde placering i finalen. Allt som allt är jag väldigt nöjd med både Kaffes och Zizzis hoppning och min ridning under veckan!!

Utöver själva tävlandet hann jag även med att besöka och hänga med och i mina samarbetspartners montrar– här kan ni se mig i Ridsports studio! Jag hade även uppdrag att agera lite spelexpert i ATG:s monter inför de spelbara klasserna som gick på kvällarna vilket var riktigt kul, jag satte två och tre av vinnarna så det var ju extra kul!

Och sedan hade jag även föredrag om mig själv, min karriär och verksamhet för personer som jobbar i och med Handelsbanken och det gjorde jag tre dagar  i rad. Det var väldigt roligt och givande!!

Nu är alltså en av årets absolut bästa veckor över och man ser ju sjukt nog framemot nästa år redan nu, eller hur? 

Den kommande veckan väntar clinic för Jens Fredricson som jag ska rida ihop med Nina på onsdag och sedan är det dags för lite tävlande i helgen med fem hästar!

Vi hörs och syns nästa vecka, kram på er!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
21 februari 10:01

Eriks blogg: Häng med till Scandinavium

Eriks blogg: Häng med till Scandinavium
Erik Nordström ska tävla vid Gothenburg Horse Show. Foto: Privat

I skrivande stund sitter jag på hotellrummet vid Scandinavium i Göteborg och färdigställer bloggen. Vi har en otroligt rolig vecka framför oss som startar i dag, onsdag, och pågår till söndag! 

Men först vill jag börja med att säga ett stort tack till det fantastiska mottagandet av förra veckans blogg. Jag har fått så mycket fina meddelanden privat men också i olika kommentarsfält och det betyder så mycket, så tack för det! Förutom tacksamheten till er och er respons på förra veckans blogg så var det också otroligt skönt för mig att berätta om allt detta. Det var verkligen en sten som föll från mina axlar och vilken skillnad det kan bli bara av att dela med sig av sina erfarenheter eller som i detta fallet känslor, och hur mycket styrka man kan finna i att andra människor stöttar och pushar en! Tillsammans är man verkligen så mycket starkare!!!

I helgen var det tävling för två av stallets hästar på ”hemmaplan” i Flyinge, det är verkligen en sådan ynnest att få ha så fina tävlingar som Flyinge har bara femton minuter hemifrån. Elsie började helgen med en 120 cm klass men hon råkade riva första hindret lite konstigt och sedan blev hon väldigt försiktig så jag valde att utgå, för att dagen efter hoppa en mindre och lättare klass vilket hon gjorde väldigt fint, lätt och avspänt! Vid sådana tillfällen tycker jag det är väldigt viktigt att lyssna på hästen och som jag gjorde ta ett steg tillbaka och göra det lätt för både hästen och sig själv så man får tillbaka självförtroendet och kan komma starkare ur det hela. Världens bästa Elsie som har så många fina kvaliteter och egenskaper att bygga vidare på.

Förutom Elsie var även en viss pigg tjej Selma med och luftade sig. Hon har inte tävlat sedan i höstas på Elmia. Hon fick en lång vila efter säsongen och de stora klasserna hon gjorde på Elmia och det behövde hon. Återhämta sig och få ny energi och kraft inför den stundande säsongen vi har framför oss. Hon hoppade fantastiskt fint runt två 130 cm klasser med felfritt resultat och både vilan och vinterjobbet verkar ha gjort susen.

Som jag nämnde i början av bloggen så är jag, familjen, Zizzi och Kaffe nu på plats i Göteborg och Scandinavium och gör oss redo inför tävlandet som börjar på onsdagen. Då är det Zizzis final i ATG Riders League som går av stapeln, vi blev ju fjärdeplacerade förra året så det resultatet ska vi försöka förbättra. Snabbt kommer det gå, det kan jag lova, haha! 

Senare i veckan, närmare bestämt torsdag, lördag och söndag så kommer man kunna se mig med Kaffe i Lövsta Future Challenges klasser för de nyblivna sjuåringarna. Det var vår fjärde placering i Breeders-finalen som kvalade oss hit tillsammans med elva andra svenska ekipage och vi kommer ställas emot internationella ekipage så det ska bli spännande.

Det är verkligen en helt magisk känsla att få rida in i Scandinavium och jag är så otroligt tacksam för mina fina hästar och dess hästägare som ger mig chansen att få uppleva det här. Wow säger jag bara! 

Följ mig gärna på mina sociala medier för att få följa med på vad som händer här i Scandinavium i realtid typ! Annars hörs och ses vi kanske här i folkmängden på Scandinavium alternativt här i bloggen nästa tisdag. Ha det bäst!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 99 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden