Erik Nordström
Blogg
Erik Nordström, 21 år från Eslöv. Professionell hoppryttare som driver egen verksamhet.
Erik Nordström
6 december 2022 20:50

Eriks blogg: ”Tack världens bästa syster”

Eriks blogg: ”Tack världens bästa syster”
Ridsports bloggare Erik Nordström skriver ett känslosamt inlägg om sin älskade syster Sara. Foto: Privat

Som många vet har min syster en stor del i all den framgång jag fått under min ridsportkarriär. Inte minst under det senaste året då vi sedan den 10 januari bor tillsammans i lägenheten på Fulltofta.

Sara hjälper mig nästintill varje dag i stallet förutom cirka sex dygn i månaden då hon jobbar som personlig assistent. Hon mockar, släpper ut hästar, gör vid hästar, sköter mycket logistik, fixar med ekonomin i mitt företag, håller koll på så att jag gör vad jag ska och mycket mer. Med andra ord är hon boss på stället.

Sara har dock en bakgrund som gjort att hon fått försämrad syn, förlorat körkortet, dålig balans och är därmed ganska beroende av mig eller någon annan som hjälper henne på daglig basis.

För er som inte vet så upptäckte man när Sara var ett halvår gammal att hon hade en cysta i huvudet som var ungefär lika stor som en knytnäve. Under årens gång har det blivit många komplikationer och Sara har fått biverkningar i alla olika slags former och inklusive de tre operationer hon gjorde vintern 2019/2020 har det blivit exakt 16 operationer i huvudet nu.

Sara tappade synen då cystan blev så stor att den påverkade synnerverna.

Inte nog med all smärta, psykisk påfrestning och besvär Sara redan fått av de två första operationerna i början på vintern 2019 så fick hon komplikationer och en tredje operation skulle behöva göras.

En operation som behövde ske snarast.

Men samtidigt bestämde sig några män för att försöka spränga en bostad i Malmö, något gick fel och en av männen fick livshotande skador. Därmed gick denna man före Sara till operation och detta ledde i sin tur till att Sara tappade synen då cystan blev så stor att den påverkade synnerverna. Genom den tredje operationen förminskades cystan drastiskt och Saras syn kom tillbaka men dock genom dubbelseende.

Efter kontinuerliga besök hos ögonläkare har man nu kunnat underlätta påfrestningen för Saras ögon och hon har inte alls samma stora problem längre men hon förlorade dock körkortet.

Under stora delar av Saras uppväxt har hon varit otroligt trött och inte kunnat jobba, inte träffa vänner och inte göra några som helst vardagliga saker utan att behöva gå och vila efteråt. Jag fick många gånger när Sara var yngre ställa upp som lekkompis när Sara somnat då hon lekte med kompisar som var på besök hemma hos oss. Andra dagar orkade hon bara vara i skolan i halva dagar då hennes huvudvärk blev för påtaglig. En otrolig påfrestning både psykiskt och fysiskt såklart.

Efter alla helvetesdagar och sjukhusbesök har Sara hela tiden kämpat och aldrig gett upp! Du var och är den tuffaste och tåligaste människan jag någonsin träffat eller kommer träffa!

Jag hade aldrig varit där jag är idag utan dig.

Jag har i flera tidigare texter på mina sociala medier tagit upp hur mycket Sara gör för mig och mina hästar samt hur tacksam jag är för det men det tål att tas upp återigen och speciellt nu när jag nått fler läsare och följare.

Så TACK världens bästa syster för allt du gör för mig och för att du alltid varit och är så otroligt stark! Jag hade aldrig varit där jag är idag utan dig och jag hade definitivt inte haft tid att sitta här i soffan just nu och skriva detta blogginlägg, då hade jag nog varken varit klar med höpåsarna, putsat tränsen eller mockat hagarna…

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
27 januari 17:53

Eriks blogg: Tävlingssäsongen 2023

Eriks blogg: Tävlingssäsongen 2023
Erik Nordström är taggad inför årets tävlingssäsong. Här syn han med LMG's Zyprexa. Foto: Roland Thunholm

Ny vecka, nya möjligheter och dessutom stundar årets första tävling i helgen. Sex stycken hästar ska komma till start under dagarna fredag-söndag och det ska bli otroligt kul att få komma ut och tävla igen och dra igång tävlingssäsongen år 2023. Alla hästarna har fått lite vila och efter det vinterträning, och samtliga verkar vara i otroligt bra form faktiskt. Sen har jag också utvecklats mycket under sista tiden vilket förhoppningsvis ska underlätta och hjälpa det också. 

Alla hästarna ska få en lite lättare start på året för att bli varma i kläderna och för att mest troligt kommer de flesta vara så pigga och glada över att få vara på tävling igen att de inte vet vart de ska ta vägen. Speciellt två hästar tror jag, ni som vet ni vet, menar såklart Uno (One Aventador) och Zizzi (LMG’s Zyprexa). Motorvägen är lite läskigt nära tävlingsplatsen i Lund men förhoppningsvis ska jag få stopp på bockningarna innan dess. Nä men skämt åsido så tycker både jag och hästarna att det ska bli otroligt roligt att få tävla igen.

Tävlingsåret 2023 är en just nu en oskriven bok och jag hoppas att den ska fyllas med framgångar ute på tävlingsbanan men också att man i slutet ska kunna utläsa en utveckling hos mig ihop med varje häst. Jag har just nu tre stycken relativt nya hästar så med dem har jag ingen riktigt tydlig plan med eller mål med i tävlingsväg än så länge, utan tar det lite som det kommer och bestämmer lite utifrån hur det känns, hur vi utvecklas ihop och hur fort vi lär känna varandra.

De andra fem hästarna har jag haft ett tag och med dem har jag lite tydligare plan men såklart med även dem kan saker och ting ändras under vägens gång. Jag är mycket för att ofta gå ner och hoppa lättare klasser med hästarna där de kan känna att allting är väldigt enkelt samtidigt som jag också tror på att låta hästarna få lugnare och lättare perioder då och då. Som jag sagt i tidigare bloggar upplever jag att hästarna mår väldigt bra av att få viloperioder och när de sedan kommer tillbaka till träning så upplever jag att de är ännu mer motiverade, pigga och fräscha inför fortsatt arbete. 

Just det att sätta upp mål för framtiden är jag väldigt ödmjuk inför. Att ha mål kan jag absolut tycka är motiverande och sporrande, men samtidigt har vi ju i ridsporten en andra varelse att samarbeta med och därför tycker jag att det kan vara än mer viktigt att ta saker och ting som det kommer och gå lite mer på känsla, om man kan förklara det så. För jag kan ofta uppleva att många blir för inriktade på att nå sitt mål och i det även blir för självupptagna och därmed tappar omfattningen på vägen. 

För att nämna ett exempel kan det handla om att man sätter upp ett mål tidigt på säsongen att man vill rida EM senare på året. Så börjar man med att man gör en tävlingsplan för att nå dit samtidigt som man läser de kriterierna som krävs för att starta ett EM. Det kan handla om att man behöver ha gjort ett visst resultat under våren eller tidig sommar. Så kanske man därmed stressar lite för att nå dessa resultat och blir för tunnelseende i att man MÅSTE nå EM när man bestämt sig för det och satt det som mål tidigt på året. Och så slutar det i att man kanske tävlat på lite för mycket för att man verkligen vill nå målet man satt upp och hästen blir halt för att den gått för mycket eller så har man kört slut på hästen när man väl nått sitt mål, i detta fallet EM. För att nämna ett exempel. 

Därför tycker jag att man ska vara lite försiktig med att sätta upp för stora och för många mål när de kommer till hästar och att nå exempelvis en viss tävling, resultat eller höjd. Och istället vara ödmjuk inför att ta det som det kommer och göra en kortsiktig plan utifrån hur hästen känns och ekipagets form är. 

Nu ska jag ut i stallet och klippa ett par hästar till så de är snygga inför tävlingsstart, först och främst för tävlingarna i Lund i helgen men sedan väntar också tävlingar i Helsingborg, Borås och förhoppningsvis Scandinavium. Såååå spännande och jag har ju så otroligt fina hästar att jag knappt kan vänta längreee. Yey!!

Lycka till alla som ska tävla och det ska bli så kul att träffa er alla ute på tävlingsbanan igen! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
17 januari 19:02

Eriks blogg: ”Var snälla mot varandra”

Eriks blogg: ”Var snälla mot varandra”
Erik Nordström laddar för ett nytt, framgångsrikt år. Foto: Anna Nyberg

Att förra veckans blogg skulle skapa så pass mycket reaktioner var inget jag förutspådde när jag skrev eller publicerade den. Om man läst min blogg varje vecka sen jag började skriva här för Ridsport tror jag att man kunnat utläsa vad jag menade i förra veckans blogg och därmed kunnat läsa texten på det vis som jag menar.

Jag och min syster har en fantastisk relation som många av er vet och vi trivs otroligt bra ihop och som team, och även fast hon inte kan uttrycka sig här i bloggen om att hon tycker detsamma så gör hon faktiskt det. Jag frågade och fick som svar att hon älskar att ta hand om hästarna och hjälpa mig på min resa. Så nu hoppas jag att ni som inte tror det kanske ändå kan tänka er den tanken. 

Om man tittar, läser eller hör på nyheter som sker ute i dagens samhälle kan man se hur krig sker runt om i hela världen, olika brott sker, elpriser som skjuter i höjden och klimatet försämras och så vidare. I ridsporten har vi på sistone däremot kunnat läsa om sexuella trakasserier, byte av ordförande i Ridsportförbundet och hur Sveriges hoppelit fortsätter att skörda framgångar på de internationella arenorna. 

En annan sak som det också pratas mycket om i dagens samhälle och på nyheterna är psykisk ohälsa och hur tufft klimat det är att leva i som speciellt ungdom idag. Det kan handla om att det på sociala medier förmedlas en bild av hur man ske ut, vara eller bete sig.

Att folk dömer en efter hur man ser ut eller utifrån endast en bild eller text och hur man på ett väldigt lätt sätt kan uttrycka sin åsikt angående just detta och många gånger sker det också anonymt. Just det att det i dag blivit så lätt och öppet att uttrycka sig är så fantastiskt på så många vis, om det används på rätt sätt. Om det däremot används på fel sätt och man till exempel trycker ner någon eller uttrycker en åsikt som skadar en annan person är det väldigt fel. Den balansgången är otroligt svår och kan som sagt vara helt fantastisk men också otroligt förödande. 

När åsikter, kommentarer eller liknande just övergår till att vara nedtryckande, hatiska eller mobbande har vi nått ett väldigt stort problem. Men hur löser vi detta problem? Och vad vill jag egentligen säga med dagens blogg? 

Det finns stora organisationer i både världen men också i Sverige som jobbar mot just mobbning och hat i sociala medier och på nätet, men enligt min åsikt så hade jag velat se mer åtgärder redan i skolan. För i skolan formas ungdomarna i mångt och mycket till dem de är och blir samtidigt som man också är som mest formbar under sina unga år i livet, det vill säga man är påverkbar inför vad som till exempel är rätt och fel samt hur man ska bete sig mot andra.

Att något måste göras vet vi alla om och detta måste ske snart. För faktum är att mobbning är den största anledningen till depression, och depression är enligt statistik den helt klart största enskilda orsaken till självmord. 

Enligt Folkhälsomyndigheten dör cirka 1200 människor varje år av självmord, det är mellan tre till fyra/dag och 70 procent av dessa är män. Självmord är den ledande dödsorsaken för pojkar och män mellan 15-44 år medan kvinnor är dem som begår flest självmordsförsök. Fruktansvärda fakta. 

Varför tar jag då upp detta? Det finns fler olika orsaker till detta. För det första har jag själv blivit utsatt för kommentarer och glåpord under skoltiden och på sociala medier. I mitt fall har jag kunnat gå vidare utan att det påverkat mig jättemycket, men det betyder verkligen inte att det är så för andra. För det andra fick jag ett otroligt tråkigt men också fint meddelande av en kille som ridit under yngre år, men som slutade på grund av mobbning i skolan för att han red. Men genom att följa mig och min blogg hade han faktiskt vågat sig tillbaka till hästryggen och återfunnit kärleken till dessa älskade hästar.

Och till sist för att jag är så otroligt trött på att höra och läsa artiklar och nyhetsuppdateringar om att unga människor begår självmord på grund av mobbning på ett eller annat sätt, men också för att jag inte orkar läsa alla de otroligt tråkiga kommentarerna i flöden på sociala medier. Du som skriver det kanske inte tror att det påverkar människan du skriver det till, men det finns faktiskt en riktig person bakom det där namnet och profilbilden, som påverkas och kanske mår dåligt över just din kommentar. 

Var snälla mot varandra, gör någon glad varje dag och sprid positiv energi till människor runtomkring dig, speciellt när världen ser ut som den gör idag! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
10 januari 18:54

Eriks blogg: ”Den mest rogivande stunden på dagen”

Eriks blogg: ”Den mest rogivande stunden på dagen”
Erik och systern Sara Nordström jobbar sida vid sida på Fulltofta. Foto: Privat

Då och då får jag frågan hur en vanlig vardag ser ut för mig och min verksamhet och i veckans blogg tänkte jag därför att jag kunde ta upp detta. Jag själv tycker att det är ganska roligt och intressant att veta och höra hur folk lägger upp sina dagar. 

En dag är ju nästan aldrig lik den andra med hästar, det kan ha att göra med att man ska iväg och till exempel tävla, träna, en häst ska till veterinären, equiterapeuten kommer, hovslagare, vädret spelar ibland roll eller något helt annat.

Det är ju hästar vi har att göra med och som de flesta av oss vet så sker oförutsägbara saker då och då som kan komma att ändra på dagen under dess gång. Men just detta är exakt vad jag tycker är så fascinerande och roligt med hästar, att det hela tiden händer något och man gör och är med om så mycket ihop med sin eller sina hästar. 

Men för att återgå till vad jag tänkte att denna veckans blogg skulle handla om, en vardag hos mig. 

Här hemma på Fulltofta är det jag och en tjej som hyr var sitt stall och vi gör upp sinsemellan om fordringar, men oftast så fodrar inte jag och min syster Sara på morgnarna. Hästarna får mat vid cirka kl. 07:00 på morgonen. Sedan går min morgonpigga syster upp lite före mig, lite efter 07:00, och jag börjar alltid min dag med att sätta på kaffekokaren, otroligt viktigt.

På senast tiden har jag börjat förbereda kaffekokaren redan kvällen innan så det bara är till att trycka på ”on”-knappen, riktigt bra tips faktiskt. Sen brukar jag äta något lätt innan jag vid cirka 08:00-tiden går ut i stallet. 

Då har ju såklart min syster redan hunnit ut någon minut innan mig och börjar då släppa ut hästar. Oftast har vi gjort en liten plan för dagen på kvällen innan eller på morgonen så att Sara vet vilken häst jag vill börja med.

När jag kommit ut i stallet börjar jag vanligtvis rida direkt medan Sara antingen släpper ut de sista hästarna eller redan börjat mocka och fixa i stallet. Sedan går förmiddagen oftast i ett. Jag gör vid häst, rider, klär av häst, släpper ut i hagen, tar in en ny häst från hagen, gör vid, rider, och detta sker om och om igen. Detta kan upprepas vid oftast fyra eller fem gånger på förmiddagen då det är så många hästar jag brukar hinna rida då.

Allt detta sker under tiden som min fantastiska syster sköter stallsysslor, ja ni som vet ni vet. Det mockas, strös, fylls på vatten, görs rent krubbor, görs höpåsar, fixas med foder och allt däremellan. En otroligt ynnest för mig att få denna ovärderliga hjälp och att jag till 100 procent kan fokusera på vad jag tycker är allra roligast och kan bäst.

De dagar som Sara däremot jobbar brukar jag ha planerat så jag inte har så mycket hästar att rida och därmed hinner med stallfix. 

Vid 12-tiden serveras det lunch till både häst och människa. Jag har ett stort intresse för mat, så på kvällarna är det jag som står för ”matgörandet”. Därmed brukar det oftast bli rester från kvällen innan som äts, alternativt något som går lite snabbt att göra men som samtidigt ger en kraft och energi för den fortsatta dagen. Klassisk husmanskost är det ofta som står på matsedeln i sådana fall. 

Efter cirka en timmes lunch fortsätter ridandet för min del samtidigt som min syster fortsätter med fix och trix runtomkring på gården. För hennes del kan det handla om att städa sadelkammare, tvätta, mocka hagar, göra rent vatten i hagar och eller hjälpa mig att hoppa eller liknande. Som sagt det ser väldigt olika ut från dag till dag.

Beroende på väder tas hästarna in på eftermiddagen och då görs det rent hovar och ben, borstas på de som gjort lerinpackningar (läs alla), byts täcken, kratsas hovar, ställs fram höpåsar och kraft så det är redo för kvälls- och morgonfodring, putsas läder som använts under dagen och sopas i hela stallet en sista gång. 

Någon gång efter det så släcks stallet och sedan brukar vi gå in i vår lägenhet som ligger på änden av ridhuset. Då duschas det och jag börjar på kvällsmat. För övrigt har jag gjort den bästa dealen med min syster angående hushållet. Jag bestämmer och planerar alltid vad vi ska äta, handlar och gör all mat medan Sara städar och tvättar. Fantastisk deal tycker jag, jag får göra vad jag är bra på och hon får göra det hon är bra på. Helt ypperligt. 

Om jag sedan inte har träningar på kvällen så hamnar man ju oftast i soffan med telefonen eller datorn i famnen eller handen. Då kan det vara allt ifrån att fakturering fixas till att jag nördar ner mig i att kolla på någon tävling, häst eller stam typ. Eller att jag som idag, skriver blogg. Ibland pratar med någon kompis, hästägare eller någon i familjen (läs mamma) i telefon. Annars brukar det landa i Instagram, Tiktok, Facebook eller Snapchat. 

Dagen avslutas med att man ännu en gång går ut i stallet på kvällen för att ge kvällshö, fylla på vatten, klappa och kramas lite extra och för guds skull inte glömma moroten eller äpplet som mina hästar är bortskämda med att alltid få i krubban innan de äter färdigt sitt hö och går och lägger sig. Men just då är också då man minst vill lämna stallet, för det finns inget bättre än när det är sådär lugnt i stallet och hästarna bara står och tuggar i sig sitt hö. Så otroligt rogivande. 

Och sist men inte minst så släcks även lampan för mig och en god natts sömn väntar för att dagen efter göra samma ritual igen. Heeeelt fantastiskt om du frågar mig. 

Hörs nästa vecka 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
3 januari 22:02

Eriks blogg: ”Jag har kollat på massor av hoppfilmer”

Eriks blogg: ”Jag har kollat på massor av hoppfilmer”
Hästen som betyder allt för Erik Nordström, One Aventador. Foto: Privat

Då var julen, mellandagarna och nyår avklarat för denna gången. Denna tiden spenderades i år hemma i Skåne med familj och vänner. Vanligtvis firar vi alltid jul med mammas släkt i Sundsvall, men i år fick vi prova på hur det är att fira jul med grön mark, grå himmel och inte minst blåsten. Och det gick fint det med även fast det är något extra med snö på backen. 

December månad har inneburit en lugnare period häst- och ridmässigt. Alla hästarna har fått antingen vila helt ett tag eller gå lite på halvfart, väldigt skönt och välbehövligt för hästarna tror jag. De flesta hästarna håller på att komma tillbaka till tävlingsform medan andra redan är där.

Higuain
Fina Higuain är relativt ny i stallet.

Det är som ni hör väldigt olika för de 8 hästarna jag har just nu, jag och mina hästägare försöker ihop komma fram till bästa möjliga plan med varenda häst och träningen och upplägget blir därmed väldigt individanpassat. Allt för att nå utveckling och framgång på bästa vis hos varje enskild häst. 

I och med att det varit en lugnare period för mig och hästarna har jag ägnat väldigt mycket tid till att kolla filmer i mobilen och på diverse utsändningssidor där man kan se rundor från tävlingar under året. Japp, som nörden jag är. Allt för att ”rannsaka” mig själv och vad jag behöver göra bättre i allmänhet, men jag kollar också på varje häst, vad som behöver utvecklas och ändras på för det bättre. Ibland ser det faktiskt helt okej ut men det finns ju alltid rum för förbättring 😉 

För att just nå denna utveckling och förbättring av både mig själv och hästarna har jag därför den senaste tiden tagit hjälp av Jens Fredricson. Och känslan är just nu fantastisk. Hästarna känns otroligt fina, jag själv känner mig mer säker på min sak och mer införstådd med vad jag måste göra och inte göra. Motivationen är på topp, vilket är en otroligt häftig känsla faktiskt. 

Träning med Higuain (12 år, valack e Zambesi-Carthago, ägare Erik Behrens): 

Träning med Selma (7 år, sto e Bellheim-Chairman La Silla, ägare Iwona Majewska): 

Vad behöver förbättras och vad jobbar jag/vi med är kanske en frågeställning ni undrar över. Tänkte berätta och förklara lite om detta också. 

När jag kollat på alla de oändligt många filmer som filmats under året och efter att ha tränat för Jens ett par gånger, kom vi fram till att jag behöver bli bättre på en del detaljer. Det handlar bland annat om att jag behöver få en bättre bålstabilitet, både i det vardagliga arbetet men också i hoppningen, precis innan och efter hindret.

Jag faller ibland lite väl mycket fram med överlivet i vissa situationer, vilket kan ge en ostabilitet för hästen och resultera i onödiga nedslag som jag troligtvis annars inte hade fått. Därför har jag den senaste tiden ridit nästan varje ridpass på varje häst utan stigbyglar, åtminstone en stund och på de hästar som inte busar och hittar på för mycket konstigheter (klipp till, Uno, haha). Detta för att skapa mer tryck i stigbyglarna och därmed få en mer stabil och korrekt sits, allt det kommer ju som i en kedjereaktion av varandra. 

En annan sak som vi jobbar på är att få hästarna mer ”framför höfterna” och därmed effektivare under mig som Jens förklarar det. Det hänger ju mycket ihop med ovanstående förklarad situation, men för att ta det vidare måste jag bli ännu lite mer effektiv i min ridning.

Träning med Jambalaya (9 år, valack e Namelus R-Indoctro, ägare Södergården SH):

Om jag får säga det själv har jag en god förmåga att få hästar lugna och självsäkra ihop med mig, men i vissa fall kan jag bli lite väl stillasittande och ”rider lite för fint”. Kanske ett i-landsproblem i många fall men något jag måste jobba på.

För en slutsats jag gjorde själv när jag kollat på gamla filmer är att jag många gånger rider ganska fint och rytmiskt men får ändå onödiga nedslag, vilket kan vara en händelse som kommer utav att jag just blir lite för spak och ”för” stillasittande. Hur jobbar vi på detta?

Det hela handlar ju som i de flesta fall att gå tillbaka till ”the basics” som det så fint kallas, att rida mycket till exempel övergångar och tempoväxlingar. Något jag såklart jobbar på alltid i mitt vardagliga arbete och är väl medveten om måste göras för att nå utveckling och framgång.

Dock kan det ju bli så att när man sitter hemma själv och rider att man ”nöjer” sig när det känns okej. En fälla jag nog fallit i lite för ofta. Men att just i den situationen ska jag utmana mig själv och hästarna för nå ännu en nivå i grundarbetet och i sin tur det stora hela. Svårt att förklara och kanske förstå men hoppas att jag gjorde det hyfsat tydligt.

Jag har nog aldrig läst någon annan beskriva sig själv och sin ridning på detta vis, men tänkte det kunde vara kul att läsa vad jag tänker och hur vi jobbar på det hela. Hoppas ni tycker detsamma och kom ihåg att inte vara för hård mot dig själv, även fast man ska vara öppen och ödmjuk inför både kritik och hjälp från både en själv och din tränare och eller medhjälpare. 

Hörs nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
27 december 2022 19:46

Eriks blogg: ”Berg- och dalbanan 2022”

Eriks blogg: ”Berg- och dalbanan 2022”
Erik Nordström laddar för ett nytt, framgångsrikt år. Foto: Anna Nyberg

När man kunnat läsa mina tidigare så kallade sammanfattningar av året som gått när jag skrivit sådana på mina vanliga sociala medier har jag där ofta beskrivit det som en berg- och dalbana. Lite för att det är så livet ofta ser ut, det går upp och så går det ner. Precis som det ska vara, i alla fall för att det fortsatt ska vara intressant och roligt! 

Detta årets åkattraktion började den 10 januari med att jag tog ett stort och fantastiskt roligt kliv till att flytta både mig själv men också hästarna och hela min verksamhet till Fulltofta gård. Där kunde jag med bättre faciliteter och förutsättningar utveckla mina hästar på ett lättare och bättre sätt. 

I februari gick en stor dröm i uppfyllelse, jag och Love debuterade 1,50 tillsammans! Dock gjorde jag det hela lite svårt för mig själv när jag red från hinder nummer 5c-13 utan min högra stigbygel … Det gjorde ju inte det hela lättare om man säger så, men vi tog oss runt med två nedslag och Love hoppade helt fantastiskt! 

I mars åkte jag till Kungsbacka på meeting med sex hästar. Den ena mer fantastisk än den andra, även det är en sådan situation där man bara får nypa sig i armen och undrar om man är mitt uppe i en dröm eller något! Love var dubbelt felfri i 1,45 i två klasser och tvåa i Arena Youth Tour-finalen. Gurra hoppade med ett nedslag i 1,45 Grand Prix, Diva var felfri i 1,40, Uno placerad i två klasser, Lukas felfri i två klasser och Zizzi femma i 7-årsfinalen – med andra ord en helt fantastisk vecka! 

I april åkte jag med fyra hästar på internationell tävling i Opglabbeek, Belgien. Även det en fantastisk helg resultatmässigt och både jag och hästarna lärde oss otroligt mycket av att vara i den internationella konkurrensen. 

I maj vann Love 1,45 i Henriksdal som enda dubbelt felfria ekipage och kvalade därmed in till finalen på Falsterbo! Samtidigt hoppade 7-åriga Krodine en helt fantastisk runda i 1,35 och var felfri och satte första kvalet till Falsterbo, en sådan runda där man bara minns att känslan var helt magisk! Under samma tävling vann vi även andra omgången av elitallsvenskan med IM Sportriders.

Senare i maj åkte jag med tre hästar till Stensäter för att hoppa huvudklassen i 1,40, som också kom att bli ett av de där ”bergen” eller topparna i den så kallade berg- och dalbanan. Därför att då hoppade alla tre hästarna felfritt! Helt fantastiskt! Uno, Love och 7-åriga Zizzi som där kvalade till både Falsterbo och Elmia. Den dagen kunde man inte sluta le på vägen hem från tävlingen. 

I juni hoppade 7-åriga Krodine felfritt i 1,40 och kvalade till Falsterbo, också en sådan runda man tänker tillbaka till och minns med glädje! Senare i juni åkte jag på en av mina favorittävlingar i mysiga Växjö, men det ville sig inte bättre än att jag och min ena häst gick omkull i en väldigt märklig situation.

Det hela slutade med att jag gick med huvudet först ner i underlaget och ”tuppade av”. Jag minns inget av den dagen eller händelsen, och jag fick efter det spendera mycket tid i sängen där det både var mörkt och tyst. Jag fick mycket hjälp av fantastiska människor runtomkring mig och följde Svenska Ridsportförbundets ”hjärntrappa” slaviskt, och kom därmed relativt snabbt tillbaka till verkligheten vilket jag är otroligt tacksam för. 

I och med den snabba återhämtningen kunde jag i juli åka till Falsterbo med fyra hästar. Love var felfri i 1,45 Ungdoms GP-klassen, laget hade lite otur med nedslagen i lag-SM-finalen men Gurra hoppade riktigt bra i 1,45 på stora banan. Krodine var en av endast sju 7-åringar som hoppade felfritt i båda kvalklasserna och kvalificerade sig till stora internationella finalen, där hon hoppade magiskt återigen med två bommar ned. Zizzi var så duktig även hon i 7-årsklasserna men fick en bom för mycket ned för att kvala till finalen. 

I augusti blev det många tävlingar där höjdpunkterna blev att Gurra var placerad i 1,45 och debuterade 1,50, Uno var felfri i SM-finalen, Nisse debuterade 1,40 och var både trea och sexa i två 1,35-klasser. Wow! 

I september fortsatte tävlandet i Norrköping där hästarna var lika fantastiska som innan på säsongen. Men höjdpunkten var att Krodine blev uttagen till unghäst-VM. Veckan innan Zangersheide drog inomhussäsongen dock igång lite lätt där jag i Ljungbys huvudklass 1,40 GP WR lyckades bli etta med Gurra, tvåa med Love och trea med Uno. Helt sinnessjukt och så häftig känsla!

Sedan styrdes skutan om med Krodine till Zangersheide och Lanaken. Vi hoppade tio hinder i första omgången och lyckades charma stora delar av Europas största kunder när det kommer till att köpa unga fina hästar. Det hela slutade med besiktning och röntgen på tävlingsplatsen och på dagen där vi skulle hoppat det andra kvalet åkte Krodine istället till sitt nya hem på Ashford farm i Belgien. En märklig känsla att åka på tävling med en häst, men att när man kommer hem på gården igen inte ha något att lasta ur lastbilen. Saknar Krodine varje dag, en häst som kom till att bli väldigt nära mig. 

I oktober gick ännu en dröm i uppfyllelse. Tidigare på året debuterade jag och Love 1,50 och nu i oktober var vi i Billdals GP klass dubbelt felfria i 1,50 och trea. Vad ska man säga, resultatet talar för sig och jag är lika glad för det än idag som jag var där och då. Du magiska häst!

Samtidigt slog bästa Zizzi till med att bli fyra på Breeders för 7-åriga hästar OCH jag började blogga för Tidningen Ridsport, det får vi inte glömma! Mitt första inlägg fick mycket uppmärksamhet och tidigare i veckan fick jag den fantastiska nyheten att min krönika kom att bli ett av de mest lästa och delade någonsin, wow! 

I november var det dags för Elmia och Jönköping Horse Show! 6-åriga Selma var felfri i båda kvalen och tog sig till final, 1,35 var dock lite för svårt för oss just den dagen, men som hon hoppade den helgen. Nisse var magisk och stod för två felfria rundor. Uno var felfri i 1,45 Ungdoms GP-klassen och sexa. Love var felfri i 1,45 och Zizzi var superfin i 7-årsklassen!

Senare i november var Uno femma på SM i Grevagården, helt fantastiskt roligt! Och jag fick även hem en ny häst i form av fina Higuain, en stjärna till häst som jag tror kommer stå för många fina resultat under 2023. 

Och slutligen december! En månad med inte fullt så mycket tävlingar, men desto mer träning. Nästan lika roligt tycker jag att det är att jobba på detaljer och finslipa på formen inför 2023. Detta tänkte jag ta upp mer om i nästa veckas blogg, så håll utkik efter det! 

Så berg- och dalbanan 2022 blev inte en av de läskigaste på tivolina som jag inte vågar åka, utan mer en sådan som finns på Bakken i Danmark. Lite svårt att förklara för dem som inte varit där och kanske en av de konstigaste liknelserna jag har gjort, haha. Men det är att man sitter i en cykel formad som en svan, där man alltså cyklar längs en bana som går cirka 10 meter upp i luften. 

Med andra ord kom 2022 att bli ett år där jag och hästarna höll oss på en ständigt hög nivå utan så mycket motgångar eller så kallade dalar. Det ska man vara otroligt tacksam för och nu får faktiskt år 2023 någonting att bita i för att bli lika bra eller bättre, men magkänslan säger att det kommer bli exakt lika fantastiskt! 

Världens mest älskade hästar och sport – 2023 här kommer vi!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
13 december 2022 20:59

Eriks blogg: ”Några dalar som jag lär mig av”

Eriks blogg: ”Några dalar som jag lär mig av”
Erik Nordström och Mprez. Foto: Roland Thunholm

Då var det tisdag igen och dags för ytterligare en blogg. Sedan förra tisdagen har det varit tävling i Flyinge och ATG Riders League. Fem hästar tävlade under torsdag-söndag. Och i detta blogginlägg tänkte jag skriva lite hur det gick och hur hästarna kändes. På min Instagram SEEN Sporthorses kommer jag publicera några filmer från veckan så de som vill kan gå in och kolla där. 

På torsdag vid lunch startade Jambalaya och LMG’s Zyprexa en 135 cm klass som var kval till lördagens ATG-final med heat. Jambalaya har känts väldigt fin på sistone och speciellt efter att jag nu börjat träna för Jens Fredricson, Jens red även Nisse som vi kallar honom innan mig så han känner honom väl. Han var felfri och kvalade vidare till finalen.

LMG’s Zyprexa eller Zizzi som vi kallar henne var som vanligt väldigt pigg och tyvärr fungerade inte styrningen riktigt på ett hinder så ett nedslag fick vi med oss. På sistone har hon varit i fantastisk form så jag valde att ta henne i lördagens final istället. Man har nämligen möjlighet att byta häst om man gör det senast en halvtimme efter klassens slut. 

Under torsdagen startade även Love (Diarado’s Love) i stora ATG-kvalet i 145 cm. Tyvärr var han väldigt spänd och resultatet blev inte riktigt som vi ville. För några veckor sedan hoppade jag och Love senior-SM i Grevagården och där gjorde jag en miss och Love slog sig lite och blev nog lite rädd. Dagen efter startade jag en mindre klass och han hoppade fint och avspänt och på träning hemma den senaste tiden har han känts riktigt fin och varit i bra form.

Ser man Love kanske man inte tror att denna stora kille är speciellt känslig av sig, men han är nog faktiskt den mest känsliga häst jag ridit. Han är till synes stor och åt det långsammare, men jag rider honom med otroligt små och lätta hjälper och han blir lätt väldigt introvert.

I torsdags blev han tyvärr väldigt introvert och då är det bara att gå ner i klass och bilda förtroende, vilket vi gjorde. På lördagen hoppade vi en 135 cm klass, vilken han var så fin i och placerade sig även som sexa. Jag kände fortfarande en viss spänning så nu en tid framåt tar vi det lite lugnt och bygger förtroende och Love får tycka att allt är enkelt. Min älskade vita springare som lär mig så otroligt mycket. 

För att återgå till torsdagen så avslutades den med att Uno (One Aventador) hoppade fint och enkelt runt en 135 cm klass och blev sjundeplacerad. Kändes piggt precis som det brukar. 

Fredagen började med att Jambalaya hoppade fint runt i ännu en 135 cm klass och blev sjätteplacerad medan Uno startade en 145 cm klass på kvällen. Han kändes otroligt fin på framhoppningen och även de fyra första sprången på banan, men sen var tydligen något i hörnan livsfarligt så vi fick ett fel där.

Uno är ingen kille som är van vid att riva direkt så han blev lite väl försiktig efteråt. Men vi har väldigt stort förtroende för varandra så vi hoppade vidare och fick bara med oss sista bommen, är så glad över att Uno vågar och vill hoppa vidare även fast han fått ett fel tidigt. Det är något han inte riktigt ville för så länge sedan. Bästa Uno som har en fantastisk framtid framför sig som vi jobbar emot.

Min nya kompis Higuain (Higge) hoppade även runt en 125 cm klass felfritt med placering, vi lär känna varandra och känslan är maaagisk!!

På lördagen var det dags för Zizzis heatklass och där fick vi till en av våra absolut bästa rundor tillsammans som räckte till en andraplats i heatet, fjärdeplats totalt och en plats i kvällens winning round.

Så på kvällen var det dags för omhoppning. Lite väl övertaggade på det var vi så det fick bli en volt och att hejda oss och börja om. Sånt som händer och som vi även det lär oss av. Dock fick vi flera fina poäng med oss inför ATG-finalen i Scandinavium som jag förhoppningsvis kvalar till, så det var otroligt kul. 

Söndagen hoppade Higge ännu en klass, debut i 130 cm för oss tillsammans och det blev en felfri runda även där och en fin sjätteplacering. Lite mer om Higge, han är en 10-årig valack efter Zambesi-Carthago och har tidigare tävlat 145 cm med Niklas Jonsson samt upp till 135 cm med hans ägare Moa Behrens.

Han är en riktig professor, kan allt och är fantastisk att både rida samt ha att göra med. Jag är så tacksam över att få ha honom i mitt stall och är spänd inför vår framtid tillsammans på banorna. 

Sammanfattningen av tävlingen blir att:

  1. Jag har fantastiska hästar
  2. Jag har ovärderliga medhjälpare som stod ut i kylan 
  3. Jag fick många fina placeringar och fina rundor jag tar med mig
  4. Jag fick några ”dalar” som jag lär mig av och som jag kommer starkare upp ifrån
  5. Jag är sjukt taggad inför nästa år och dess tävlingar, utmaningar och framgångar

Avslutar dagens blogg med ett citat ”motgångar får vissa människor att bryta ihop, andra att överträffa sig själva” som någon vis människa sagt. 

Vi hörs nästa tisdag!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
29 november 2022 20:00

Eriks blogg: ”Jag hade en liten tanke …”

Eriks blogg: ”Jag hade en liten tanke …”
Erik Nordström har mycket spännande på gång. Foto: Privat

Då var det tisdag igen och dags för att skriva ett litet blogginlägg här. Just det här med att skriva är något jag alltid gillat och känt att jag är ganska duktig på. Därför tyckte jag att det var helt perfekt när vi sista året på gymnasiet var tvungna att jobba hemifrån på grund av pandemin. För därmed så blev nästan alla uppgifter skrivuppgifter när man inte kunde ha redovisningar och liknande på samma sätt som förr. Så det gynnade mig och mina betyg för sista året i skolan, en av få saker som kom positivt ur Covid-perioden alltså.

Denna veckans blogg tänkte jag skulle bli en liten uppdatering kring vad som händer mig och mitt liv just nu. Vi är om man inte märkt det inne i vintersäsongen, en rolig period för oss hästälskare. En period som för oss som är bosatta i Skåne betyder lera, blåst från sidan varje dag, regn, snö, slask, mörkt vid 15.30 – ja alldeles fantastiskt.

Vi fick ganska mycket snö där en dag för ett tag sedan som låg så fint så men det varade inte så länge. Kanske tur för oss i Skåne för det resulterade i en massa trafikolyckor och bilar i diken, skåningar kan ju inte köra bil när snön ligger vit på vägarna, det är sen gammalt.

De sista dagarna har dock varit riktigt fina så det ska vi inte klaga på, med 5 grader och sol på dagarna. Nog snackat om vädret, pensionär är jag inte än.

Några av hästarna har haft lite lugnare tider medans några andra är igång och görs redo för sista tävlingen för året i Flyinge, som börjar i nästa vecka med en av mina favorittävlingar igen, ATG Riders League.

Undantag är det för Uno som ska hoppa både i Flyinge och i Helsingborg veckan efter, då jag kvalat in till Skåne Top 10-klassen som går där. Riktigt coolt tycker jag, inte så lätt att ta sig in där i hästtäta Skåne, så det ska Uno få hoppa, riktigt kul och spännande!

Jag hade en liten tanke att jag skulle ha ett lite mindre antal hästar över vintern, men ja ni kan ju räkna ut hur det gick … Japp det står två nya hästar i stallet i skrivande stund, som kom hit i helgen. Ska bli riktigt kul att lära känna dem.

Jag blir som ett litet barn på julafton när jag får nya hästar, det är ju såååå kul att lära känna nya hästar som man lär sig av och skapar en relation med. De båda är ganska gröna och har inte gjort så mycket på sistone så det är perfekt, då kan vi lära känna varandra i takt med att dem kommer igång och får mer kondition och styrka innan de kommer ut på tävlingsbanan.

I övrigt har det hänt ganska mycket rörande mig. Inte nog med mina blogginlägg här och tävlingar hit och dit så var tidningen Sydsvenskan här i dagarna och skrev ett stort reportage utifrån mitt första blogginlägg här på tidningen Ridsport.

Det var fantastiskt kul och bra att det får ännu mer spridning och pratas om ute i samhället. Utöver det så var Anna Nyberg från tidningen Ridsport här också häromdagen och gjorde en podd med mig som släpps i juletider. Andra gången för mig som jag gör podd utöver den första jag gjorde med Gilla Häst och Sophie Jahn.

Riktigt roligt med podd också även fast jag själv tycker att jag är bättre på att skriva än att prata. Så där har ni något att se fram emot och lyssna på när ni sitter i bilen på väg mot julfirande kanske.

Aningen kortare blogginlägg denna vecka men jag tänkte att det emellanåt kanske kunde vara kul att få höra lite mer från min vardag och lära känna mig lite bättre. Nu ska jag fortsätta mitt vinterjobb med hästarna, borsta bort lera och spola ben så hörs vi i nästa veckas blogg.

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
22 november 2022 22:24

Eriks blogg: ”Vad gör någon till en förebild?”

Eriks blogg: ”Vad gör någon till en förebild?”
Erik Nordström med sin Love. Foto: Roland Thunholm

Måste en förebild vara någon som åstadkommit något mäktigt och stort?

Vem är min förebild?

Några gånger i livet har man ju fått frågan ”vem är din förebild?” och såklart har även jag haft förebilder och ledstjärnor i både min karriär och i livet.

Vad inspirerar mig? Något jag kommit fram till på sista tiden är att jag nästan inspireras mer av ”vanliga” människor än de som vunnit OS, VM eller EM till exempel.

Vad menar jag med det? Jo att människor jag träffar på och pratar med som kanske är väldigt trevliga eller alltid är lika omtänksamma, snälla och intresserade kan inspirera mig exakt lika mycket som en världsstjärna.

Såklart har jag inspirerats och inspireras än idag av proffsryttare som Steve Guerdat, Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann och Harrie Smolders med flera. Men alla dem inspirerar mig till att sport- och hästmässigt bli en bättre ryttare. Jag lär mig av att kolla på när de tävlar, rider på framhoppningar, övingar de publicerar och delar med sig av, träningar och genom clinics de håller. Och visst har de hjälpt mig otroligt mycket och de är helt fantastiska på det dem gör.

För att återgå till det jag skrev ovan angående att en person jag möter i en mer vanlig vardaglig situation kan inspirera mig mer så tänkte jag nämna några nedan och hoppas att de blir glada av att höra det.

Sara Rundgren. Sara är en person jag inte känner så jätte väl egentligen, oftast möter jag henne på tävlingar, mestadels på somrarna då hon jobbar och hjälper till vid Henriksdals RF:s tävlingar. Hon är i mina ögon helt fantastisk, alltid tillmötesgående, genomsnäll, trevlig, bryr sig om en, frågvis – kan fortsätta länge men detta är några av alla ord som beskriver Sara.

Inte för att det betyder något för mig i situationen men Sara har fått överstiga det hemska ”berget” cancer och vad som gör det hela ännu mer fantastiskt är att även genom denna period har hon varit exakt lika full av glädje utåt mot andra. Såklart så förstår jag att det varit hemskt att genomgå, men alltid har man kunnat se ett leende på hennes läppar när man skrittar runt husknuten på ridhuset i Henriksdal när man ska in på framhoppningen.

Du är fantastisk och fortsätt vara exakt den du är. PS. Hennes extremt breda skånska gör inte att man älskar henne mindre haha!

Den andra jag tänkte ta upp som en förebild jag har och har haft är en lärare och mentor jag hade från årskurs 6-9 på Norrevångsskolan i Eslöv. Min bror och syster hade henne som lärare och från dem kunde man höra att matematik- och NO-läraren var väldigt sträng, respektingivande och hård.

Så när jag kom in där i klassrummet första dagen i 6:an så kan jag ärligt säga att jag var lite rädd. Men från första sekund måste jag säga att jag älskade Iolanda Dumitrescu som hon heter. Hon hade den fantastiska förmågan att se ALLA i rummet. Varje dag när hon kom in i klassrummet kände man att hon verkligen ville lära alla oss elever något nytt och göra oss till barn med än mer kunskap i våra ryggsäckar. Med rak men snäll arm visade hon oss vägen genom inte bara matematiken och NO:n i skolan utan också genom våra tidiga tonår och gjorde enligt min mening oss till bättre personer.

Och som hon alltid sa till oss, ”Bemöt människor exakt så som du också vill bli bemött, alltid, oavsett vad!”. Så simpelt men så rätt.

Den tredje och sista personen jag tänkte ta upp i denna text är en av de fantastiska tränarna jag haft under tiden jag ridit. Ulrika Trädgårdh heter hon. Min första träning för Ulrika var en vinterdag då Lisen Bratt Fredricson drog igång några grupper med träningar för bara ridkillar. Där var jag och min ponny Hamlet med, Ulrika hade tränat Hamlet förr med en annan ryttare så hon visste exakt hur han fungerade. Under många år tränade jag för Ulrika och var alltid lika fascinerad över hennes vilja till att få mig och sina andra elever att förstå exakt vad hon menade.

Hon använde till exempel många olika skildringar och likheter för väldigt mycket för att man skulle förstå exakt vad hon menade. Exempel på det var att man skulle tänka att det fanns ett stort svart hål bakom hinderna för att man skulle sitta upp bättre och inte falla fram på hästen för mycket i landningen.

En annan jag kommer ihåg är att man skulle känna tvättlappen på tröjan i nacken för att inte titta neråt på hästen utan hålla blicken upp och framåt. Ulrika var/är också fantastisk på det sättet att hon oavsett om det kom in en liten tjej på en B-ponny som hoppade 60 centimeter eller om det var jag som kom in med en häst som hoppat 145-klasser så var hon exakt lika intresserad och driven. Och hon var/är exakt lika duktig på att hjälpa denne lilla tjej med att hoppa en läskig planka eller mig för att få rätt på väldigt små detaljer för att lyckas i stora och svåra klasser.

Till dig känner jag oändlig tacksamhet för allt du lärt mig!

Denna veckas blogg blev lite annorlunda men så viktig för mig. Det finns verkligen så mycket fantastiska människor där ute och jag är så tacksam att jag fått möta några av dem!

/ Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare


Erik Nordström
16 november 2022 18:50

Eriks blogg: ”Kärt barn har många namn”

Eriks blogg: ”Kärt barn har många namn”
Hästen som betyder allt för Erik Nordström, One Aventador. Foto: Privat

Denna veckans blogg blir en liten ”hyllningstext” till en av mina fantastiska hästar.

One Aventador är en valack född år 2013 och är efter LuidamLord Z, han är även kallad Uno, Fjunis och galenpannan.

Kärt barn har många namn.

Jag brukar beskriva Uno som en blandning mellan Lill-Babs och Per Andersson ha, ha. Lill-Babs för att han är så himla gullig, alltid närvarande, omtänksam och snäll. Per Andersson för att han alltid har något skit för sig, hittar på märkliga saker, inte kan vara still och är allmänt överallt. Bra beskrivning ändå tycker jag och de flesta som känner honom kan nog känna igen sig.

Uno är så att säga en riktigt rolig pjäs…

Skämt åsido, Uno är en häst som kräver mycket stimulans och utevistelse annars spritter det lite mycket i benen. Därför blir han alltid riden först av alla på morgonen, borstas och görs iordning relativt kvickt för att vänta och ha tålamod är inte Unos grej.

Sen rids han, går direkt ut i hagen och är där från cirka 08:30 till ungefär 15:30 beroende på väder. Vid intag på eftermiddagen vill han gärna in först av alla, då är han dessutom hungrig och vet att kraftfodret och höet ligger och väntar på honom så då är tålamodet ännu mindre om det kan vara det.

Img_2879
Världens mest älskade häst kallar Erik Nordström sin ”Uno”. Foto: Privat

När man väl fått tag på honom mellan bockserierna i hagen är det full fart in mot boxen som gäller och hejdar en hungrig Uno det gör man bara inte. Sen äts maten upp i raketfart och sen somnar han tidigt och är på morgonen exakt lika pigg som på morgonen dagen innan och därefter är det samma rutiner igen.

Uno är så att säga en riktigt rolig pjäs med otroligt mycket personlighet! Världens mest älskade häst!

Den 1 januari 2021 började min och Unos resa. Då fick jag förtroendet av familjen Behrens (även kallad ALFAB familjen) att ta över bästa fuxpojken. Som unghäst köptes Uno in från England ifrån Angelie Von Essen och James Davenport. Därefter reds han av lite olika ryttare i lägre klasser innan han kom till mig som nybliven 8-åring och då hade han hoppat två 130- klasser.

Dock gick jag lite för snabbt upp i klass om man får vara efterklok.

Snabbt kunde jag märka att det fanns otrolig kapacitet och många kvaliteter man vill ha i en modern sporthäst. Jag tränade hemma ett tag och lärde känna honom och i slutet på januari gjorde vi våran första start. Enkelt tyckte jag och Uno och jag verkade från start passa som handen i handsken ihop.

Dock gick jag lite för snabbt upp i klass om man får vara efterklok, men det lärde jag mig av som med alla små misstag man gör i livet, därefter backade vi ett par steg och startade om. Då hoppade vi ett par små och enkla 120-klasser och sedan fick han nästan en månads vila.


Är det något jag lärt mig under åren jag ridit och ägnat mig åt hästar så är det att vila är något extremt underskattat. Hästarna blir som nya efteråt. Då har de tagit åt sig av det dem lärt sig och kommer tillbaka med ny energi och glädje.

Efter det tragglade vi på i 130-klasser i över ett år, allt för att få erfarenhet, självförtroende och styrka. Vid debuten på 140-höjd rev vi bara första hindret och vår tredje 140 tillsammans gjorde vi vid de internationella tävlingarna i Opglabbeek i Belgien och var felfria och placerade. I maj i år debuterade vi 145 och var felfria, sen gick vi ner och hoppade någon enkel 130-klass igen.

Hade vi inte rivit bakbommen på sista hindret hade det blivit guld.

Efter det har vår resa och resultat gått rakt uppåt måste jag säga, 3:a i en stor 140-omhoppnings klass i Stensäter, placerade i medium tour 140-finalen på West Coast Equestrians nya tävling, 11: på SM i Sundbyholm, felfria i en stor 145-omhoppnings klass i Norrköping, 3:a i 140- WR GP klass i Ljungby, 10:a i Riesenbecks 2* Medium tour final med över 100 startande, 6:a i Jönköpings Ungdoms Grand Prix på 145- höjd (bästa young rider ekipage) och nu i helgen var vi 5:a på inomhus SM i Grevagården – hade vi inte rivit bakbommen på sista hindret hade det blivit guld.

59234a5a-1f6f-45b3-8ba9-08f6d5af44bd
Hästen som betyder allt för Erik Nordström, One Aventador. Foto: Privat

En helt fantastisk resa Uno gjort. Och visst resultaten är helt otroliga men vad som betyder allra mest är återigen resan dit och alla lärdomar vi båda fått under vägen. Vi har verkligen lärt oss ihop och jobbat oss fram till det sammansvetsade ekipage vi är idag. Jag & Uno.

Världens bästa Uno, min egna korsning mellan Lill-Babs och Per Andersson, vem kunde tro att det skulle bli en så bra blandning.

Och stort TACK till bästa familjen Behrens för att jag fått förtroendet att förvalta denna fantastiska häst! Ni anar inte hur mycket han betyder för mig!

Tänk vad en häst kan ge en…

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden