Filippas blogg: Tacksam varje dag för hjälpen på Flyinge

Denna vecka har känts väldigt lång, inte att det har varit specifikt mycket eller något extra tungt men har känts som att väldigt mycket har hunnits med denna vecka men ändå inte? Lite udda känsla men tror många någon gång har känt så.

Den här veckan har vi i alla fall kommit ännu längre med unghästarna och har nu skrittat uppsuttet! Min unghäst som jag har denna period har varit en riktig stjärna och är otroligt rolig att jobba med! Hon är en arbetsvillig häst som förstår väldigt snabbt och nu börjar hon verkligen lära sig allt som till exempel longeringen har hon verkligen förstått nu! Var även väldigt lugn men samtidigt vaken och alert när vi för första gången skrittade uppsuttet i fredags!
Tycker att det är så oerhört roligt med unghästar, att se utvecklingen de gör från dag till dag.

Med de äldre hästarna har vi tränat dressyr för Mette och jag har då ridit fina Bologna. Börjar hitta knapparna på henne och hon är en riktig arbetsmyra till häst som verkligen vill försöka göra rätt och jobba. Hon har lite svårare i dressyren men där jobbar vi på och det  är väldigt roligt att rida dressyren på henne då man känner hur hon verkligen försöker och vill.

Hoppade även henne lite terränghoppning på måndagen, vi hade så roligt! Hon bara letade efter nästa hinder och hoppade allt utan tvekan! Satt med ett leende från öra till öra!

Det är verkligen otroligt roligt med terrängen, även om vi nu bara hoppade småhinder och stockar så får man en helt underbar känsla! Det är verkligen det bästa som finns! Även att Bologna tyckte att det var minst lika roligt som jag tyckte, hon hade nog passat perfekt som fälttävlanshäst.

På torsdagen hoppade vi lite gymnastikhoppning för Pontus och jobbade på att rakrikta och mycket på sits och balans. Väldigt roligt och nyttigt att fokusera på sitsen och hur man inverkar på hästarna mellan hindren för att få en så bra och färdig distans/anridning mot nästa hinder.

Något jag verkligen älskar med Flyinge är att vi får rida för så duktiga och kompetenta tränare där det verkligen känns att de bryr sig om varje enskild elev och vill hjälpa var och en att nå sina personliga mål.

Alla tränare och lärare är engagerade i varje enskild elev och jobbar ständigt för att lägga upp den bästa planen för att allt ska bli så bra som möjligt. Är tacksam varje dag för hjälpen man får här. Även för hur Flyinge jobbar för att få allt så lättarbetat och smidigt som möjligt samt att de tänker på hur man utför allt på ett så ergonomiskt och hållbart sätt som möjligt. Vi har till exempel en traktor, den heter Lilla-Röd, som vi använder till att dra vagnarna vi mockar i samt för att halma och dra tungt med så vi inte ska behöva dra för hand. Sedan har vi även Sushi, vår älskade fodervagn till kraftfodret och Stig, elskottkärran som gör det väldigt bekvämt och enkelt att mocka hagarna!

Att Flyinge ständigt arbetar för hållbarheten i stallet och på flera platser är något som de verkligen ska vara stolta över!

På den teoretiska fronten läser vi mycket om hästens anatomi vilket jag tycker är extremt intressant! Att nu gå in mer på djupet hur hästens skelett, leder och annat fungerar samt att vi även har praktiska lektioner  i stallet där de går igenom och visar till exempel hur man palperar. Vad det är man letar efter, vad olika gallor kan bero på  och andra avvikande förändringar. Det är väldigt nyttigt, roligt och framförallt väldigt värdefullt att behärska för att ha en större chans att förhindra skador på sin häst eller upptäcka skador i tidigt skede. Allt för hästens välfärd!

Denna helg har vi även varit helt lediga så vi bestämde oss för att åka till Liseberg och gå på deras Halloweenevenemang. Vi hade väldigt kul och åkte attraktioner, gick i de olika spökhusen och åt mycket godis! Väldigt roligt att komma iväg och göra något annat. Däremot längtade hästnörden jag är ganska snabbt tillbaka till stallet, haha! När vi kom hem på söndagseftermiddagen red vi ut en liten sväng med hästarna, perfekt avslut på veckan!

En vecka med väldigt mycket gott och blandat helt enkelt och nu ser jag fram emot ännu en rolig och lärorik vecka!

Den 18 november är dagen hela mitt liv föll isär. När mamma ringde mig på morgonen och frågade om jag var ensam och om jag kunde gå en bit bort förstod jag att något var fel. 

“Maximus är död”.

Min lillebror har tagit sitt liv.

Detta inlägg vill jag ägna till min lillebror som vi förlorade alldeles för tidigt. 

Älskade, älskade lillebror, ditt skratt och leende smittade av sig på alla runtomkring dig. Du hade ett enormt hjärta där alla alltid fick plats, om någon bad om hjälp eller bara ville ha en vän fanns du alltid där. När jag behövde sällskap eller bara ville ha någon att vara med fanns du alltid där.

Jag kommer sakna alla våra sena kvällar och nätter i vardagsrummet.

Filippa Ljungberg

Jag kunde komma in och sätta mig i soffan i ditt rum och bara sitta och läsa där medan du själv läste eller spelade, vi behövde inte alltid prata utan vi visste att det räckte att bara sitta där och finnas där för varandra. 

Jag kommer sakna alla våra sena kvällar och nätter i vardagsrummet där vi kunde titta på roliga youtubevideos hela nätterna, vi skrattade så mycket att vi till slut inte fick någon luft. 

För att inte tala om alla skidsemestrar där du åkte störtlopp i alla backar, även de svarta backarna! Kommer så väl ihåg när du skulle åka offpist tillsammans med vår bror Oliver men du åkte ut för tidigt och åkte då ner för ett litet stup. Du landade oturligt och fick en spiralfraktur i vänster ben. När mamma och jag kom ifatt och såg dig sitta vid kanten av skidbacken försökte mamma först muta dig med choklad för att åka ner för backen men då sa du att det gjorde lite ont.

Jag och Oliver åkte ner och hämtade personal med skoter och pulka, det visade sig sen att du hade brutit benet så det var inte så konstigt att du inte kunde åka ner för backen, trots att vi mutade med choklad, haha! Du gipsade hela benet och fick sitta i rullstol, men så sprallig och glad kille du var så sprang du runt med gipset och fick byta gips i princip varje vecka för att det sprack. 

När du var liten hade du så konstiga matvanor och jag kunde inte för mitt liv förstå att du tyckte om det, det var alltid ris med massor av ketchup, ananas på mackan eller honung och prickig korv på mackan. Men enligt dig var det en delikatess! Senare år blev du besatt av sushi, jag tror inte jag träffat någon som älskar sushi lika mycket som du gjorde. Alla dina födelsedagar var det hemgjord sushi som gällde! Alla gånger du var iväg på bio med pappa eller oss andra var det alltid sushi du åt. 

Trots att du tyckte att mina hästar var lite väl stora och ibland lite läskiga så hjälpte du ändå till.

Filippa Ljungberg

Du ärvde pappas gener med att inte frysa, alla vintrar när du hjälpte till med hästarna och du kom ut med foppatofflor, shorts och vår andra bror Alfons jacka över t-shirten. Spelade ingen roll om det var minus 15 grader och snöstorm, du gick alltid med shorts och foppatofflor.

Du fanns alltid där och hjälpte till när man än behövde, om jag behövde hjälp att få in hästarna så ställde du upp, trots att du tyckte att mina hästar var lite väl stora och ibland lite läskiga så hjälpte du ändå till. 

Jag kommer så väl ihåg den där morgonen när mamma väckte mig lite halvt i panik för att hon inte kunde hitta dig, det visade sig att du hade tagit ditt täcke och kudde och lagt dig i badkaret och sov. Du låg där och såg så rofylld ut, det såg så bekvämt ut att jag också testade att sova där, men kan avslöja att det inte alls var så bekvämt! Du sov i badkaret i flera veckors tid och jag kunde inte förstå hur du kunde sova där, haha! 

Jag tänker tillbaka till sommaren 2019 när du, jag och Alfons åkte iväg för första gången på eget äventyr. Vi åkte runt Gotland, badade, läste, spelade kort, gick på sightseeing och sov i bilen. Vi hade så kul och åt så sjukt mycket godis, chips och god mat. Vår plan var att laga mest egen mat, men det slutade med att vi gick på restauranger och åt snacks däremellan.

Jag var lite orolig att jag skulle orka köra hela tiden då det bara var jag som hade körkort då men det var inga problem när jag hade ert sällskap och vi sjöng eller pratade böcker under hela resan. 

Du var oerhörd snabblärd och lärde dig att cykla, simma och åka skidor väldigt tidigt och snabbt. Du hade väldigt lätt för de fysiska aktiviteterna. Mamma och pappa har även skvallrat att du var duktigast av oss alla syskon på att köra bil. Du hann aldrig ta ditt körkort.

Jag önskar att jag kunde få krama om dig en gång till, få chansen att säga att jag älskar dig en gång till, få prata om böcker med dig en gång till, gå på bio en gång till, åka skidor ihop en gång till, hoppa från klippor en gång till.

Jag önskar att jag hade lite mer tid med dig. 

Gå och ge den där extra kramen, ring en extra gång, säg jag älskar dig en extra gång.

Filippa Ljungberg

Livet är fruktansvärt orättvist. Du var en alldeles för fin människa för denna planet. Det var tufft i skolan och många förstod inte vilken underbar och speciell människa du var. Inte ens du själv insåg hur bra du var. 

Du simmade och simmade men till slut gick det inte att hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig till stranden. 

Psykisk ohälsa är en dödlig sjukdom. 2021 tog 1 505 personer sina liv, det är fyra om dagen. Det är minst 15 000 personer om året som gör självmordsförsök. Många gånger inser man inte hur dåligt andra mår eller vad de kämpar med. Många gånger orkar man inte be om hjälp själv och därför är det så viktigt att man frågar och vågar prata, även de mest glada personerna kan må fruktansvärt dåligt.

Prata med varandra, fråga hur de mår, visa att du finns där. Bara att säga hej till varandra kan göra så mycket, berätta för varandra hur fantastiska de är, hur mycket de betyder för dig. Gå och ge den där extra kramen, ring en extra gång, säg jag älskar dig en extra gång.

Du vet aldrig när det blir den sista. 

Och till dig som mår dåligt, fortsätt simma, även om det känns helt hopplöst och det känns som att du ska drunkna så fortsätt simma. Det finns hjälp, det finns människor som bryr sig. Du är inte ensam även om det känns som att ingen bryr sig så lovar jag att det finns människor som bryr sig. Försök orka och våga sträcka ut din hand, det finns hopp om livet. 

I fredags var din begravning, den 16 december, fyra veckor efter din död. Du fattas så oerhört hos så många människor, du var älskad av alla du träffade och lämnade alltid ett stort intryck på folk. Det var tufft, riktigt tufft att säga hej då för sista gången.

Du blev bara 17 år. Men jag är otroligt tacksam över att jag fick 17 år med dig även om jag önskar att jag hade fått många många fler. 

Vårt pussel kommer alltid att sakna en pusselbit, det kommer aldrig att gå att reparera eller ersätta. Vår familj kommer alltid att förbli inkomplett.

Maximus jag älskar dig och saknar dig så mycket att jag går sönder .

Din storasyster

Nummer du kan ringa om du behöver hjälp:

Bris 116 111

Självmordslinjen 90101 eller chatt via mind.se

Jourhavande präst 112

Jourhavande medmänniska 08 702 16 80

SOS-telefonen 0771 800 650

Spes 020 18 18 00

Läs mer om självmord på suicidezero.se

Den här veckan har vi haft vårt första prov! Det var ett muntligt och praktiskt prov på hästens anatomi och palpation. Det har varit väldigt roligt och framförallt lärorikt att lära sig om hur hästen fungerar rent anatomiskt och även med hur man visiterar hästarna och att man lär sig vad olika gallor, svullnader mm kan betyda och bero på. Det är oerhört viktigt att kunna men även roligt att veta hur hästen ser ut och vad olika delar har för “roller” för hästen.

Något annat som gjorde den här veckan dunder var att min älskade Coco är tillbaka och ska ridas igång! Som jag har saknat henne!! Hon har blivit rund och go och har verkligen njutit av lite semester i skogen, men nu ska vi jobba bort lite extra kilon och fortsätta vår resa!

Vi har börjat gå in lite mer på den mentala biten hos ryttaren. Jag har jobbat med mental träning en del innan vilket gör det lite extra kul att återuppta det igen! Den mentala biten är en otroligt stor del för att kunna prestera och leverera på topp. Att man lär sig hur man kan hantera nervositet och press för att kunna prestera på sin absolut högsta nivå. Även att man tänker lite på vad som man själv behöver tex inför start, behöver du vara ensam för att kunna fokusera eller vill du ha folk runt omkring dig? Att man tar reda lite mer på vad det är man behöver för att kunna prestera som bäst och att man då kan förmedla det till de som är med på tävling. Tror att det är en stor och viktig del för att kunna prestera på topp, att man verkligen tänker efter och lär känna sig själv mer för att veta vad man behöver för sitt fokus.

Unghästarna fortsätter att leverera och vi har numera travat uppsuttet! De är så duktiga!!

Vi har även haft en lektion på bästa MOve som är skolans mekaniska häst med sensorer som gör att man kan analysera sin sits på ett helt annat sätt. Jag sitter generellt väldigt balanserat i sadeln men blir stummare i min vänstra ankel vilket gör att jag lätt “trycker” ifrån något och hamnar då lite snett i sadeln. Här märkte man verkligen vilken skillnad det blev och hur mycket rakare jag satt i sadeln när jag blev mer “avslappnad” i min vänstra ankel. Jag håller även gärna mer i vänster tygel än i höger vilket var spännande att se för även om det kändes för mig som att jag höll jämnt i båda tyglarna såg man väldigt tydligt att jag är lite starkare i vänstertygeln. Den här gången gjorde vi lite intro med honom men vi kommer även att få hoppa och analysera vår hoppsits. Man kan även rida en terrängrunda vilket jag jättegärna vill göra sen!

I torsdags åkte hela klassen till terrängbanan. Vår mentor och tränarna var jätteduktiga på att försöka rodda ihop allt så vi fick med oss alla hästar till terrängbanan och hur de löste det med bilar, släp och chaufförer. Jag hade fantastiska Bologna som är en liten terrängmaskin! Vi hoppade bara småhinder och typhinder, Bologna flög över allt och tyckte att det var så roligt! Tror hon skulle passa bra som fälttävlanshäst, väldigt orädd och hoppade allt och igenom vatten utan tvekan! Tycker väldigt mycket om Bologna, det är en fantastisk liten häst som vill jobba och göra rätt för sig.

På torsdagseftermiddagen kom även min mormor och morfar ner hit till Flyinge! Har varit så roligt att ha dom här. Vi är väldigt nära alla i familjen vilket blev den största omställningen när jag flyttade så långt hemifrån att jag inte träffar mina syskon och resterande familj så ofta. Min storebror bor dessutom i Umeå så vi är verkligen på varsin sida av landet. Trivs så bra i Skåne men väldigt tråkigt att man inte ser sin familj lika ofta så det var väldigt roligt att mormor och morfar kom hit och hälsade på! Vi har sightsee’at runtomkring och ätit massor av god mat och fika. Och idag kommer de börja rulla hemåt igen.

Nu ser vi framemot en spännande vecka där det som vanligt  händer en massa spännande saker på Flyinge!

Detta har varit en lugnare vecka där jag har haft mycket extra tid att spendera med hästarna. Unghästarna har avslutat sin första vecka och alla gör det med bravur! Det är oerhört roligt att jobba med unghästar och att få möjligheten att vara med från början. Något jag tycker är väldigt roligt är hur snabbt de lär sig!

Väldigt roligt att se hur de först inte förstod longering och bara andra gången vi longerade började de förstå vad vi ville. Det är något jag tycker är riktigt roligt, att få se hur de tar sig an all ny information, hur de uppfattar oss med vårt kroppsspråk och hur de reagerar på saker och ting. Alla har skött sig och är nu efter helgens ledighet redo att påbörja vecka två i skolan!

För min egna ridning har jag ridit fantastiska Crisse denna vecka igen! Han är en riktig gentleman som man lär sig otroligt mycket på. Det är en häst där du verkligen kan fokusera på din egen ridning då han redan kan allt han ska och när du gör rätt får man en jättefin känsla på honom.

I dressyrkursen vi har just nu går vi igenom grunderna noggrant vilket ger oss ryttare en stadig bas som vi senare kan jobba vidare på. Det är otroligt viktigt att kunna sätta en bra grund i sin ridning för att kunna använda den till vidareutbildningen. Märker väldigt stor skillnad i min ridning nu när vi går igenom grunderna och skolorna mer grundligt och att tränaren under tiden förklarar exakt vad det är vi gör och hur det inverkar på hästen. Denna vecka har vi jobbat mycket med fram och bakdelsvändningar samt förvänd galopp och början till enkla byten. Vi har även fortsatt med öppnor och slutor.

Det är väldigt roligt att få rida på Crisse när vi gör just detta då han verkligen kan och jag kan fokusera på att göra rätt och när jag väl gör rätt gör han övningen riktigt fint!

Jag har även fått rida Bologna denna vecka! En mycket rolig och trevlig häst som verkligen älskar att hoppa! Det var riktigt roligt att hoppa henne då hon verkligen sög tag i alla hinder och bara letade efter nästa hinder!

Lite utanför hästarna och ridningen så ingår jag numera i Ledningsgruppen för Beridarprogrammet! Det är en representant från varje årskull samt representanter från arbetslivet. Det är väldigt roligt att jag fick möjligheten att vara med för att ha möjligheten att påverka hur utbildningen ska se ut och vad som kan förbättras. Tycker även att det är väldigt roligt att få ta del av flera kompetenta människors tankar och erfarenheter som på ett eller annat sätt arbetar med hästar. Det är väldigt roligt att allihopa är engagerade och vill att utbildningen ska bli så bra som möjligt och att man kan arbeta för och kunna lägga upp utbildningen på ett sätt som gör de examinerade mer lockande för framtida arbetsgivare.

Där hemma njuter hästarna av livet och traskar runt i skogen över stock och sten. De har även blivit kollade av vår Equiopat Li Åsebring som gick igenom hästarna för att kolla att allt ser och känns bra. Alla hästar var fina och tyckte att det var väldigt mysigt!

/Filippa

Detta var sista veckan för unghästarna i första blocket och Phoebe är nu färdig i skolan för denna period och ska hem till lösdriften och ta in all ny kunskap. Det känns som att veckorna har flugit förbi och att Phoebe helt plötsligt har blivit så stor! Det har varit lite extra kul att min första inridningshäst blev min egna uppfödning och att jag har följt henne från dag ett. Men nu är hon hemma på lite välförtjänt vila för att kunna smälta och ta in allt hon lärt sig denna period.

Mamma och pappa kom ner i fredags för att hämta hem hästarna, de stannade en natt och åkte sedan hemåt lördag morgon. På hemresan när de hade cirka 30 mil kvar gick tyvärr bilen sönder. Som tur var lyckades de ta sig av motorvägen och med hjälp av sociala medier och snälla människor fick de snabbt hjälp att hitta en bil så hästarna kunde komma hem.

Det finns många fördelar och nackdelar med sociala medier, men denna gång var det till otrolig hjälp.

Det finns många fördelar och nackdelar med sociala medier, men denna gång var det till otrolig hjälp. Eftersom försäkringsbolaget inte kunde få fram en bil som fick dra hästsläpet eller där man fick ha hund, skrev mamma ett inlägg på Facebook. Det tog inte många minuter innan det blev stor spridning på inlägget och folk började höra av sig.

Det slutade med att en B-kortslastbil kom körandes som de kunde koppla på släpet på och mamma kunde fortsätta hemåt med hästarna. Pappa fick vänta en stund till innan mammas kusin kom med ett bilsläp för att hämta hem bilen. Innerligt tacksam att det ordnade sig så fort ändå för mina hästar som då hann hem till sin nya lösdrift innan det blev mörkt.

Något som ändå var lite kul med allt detta var att bilen gick sönder precis vid kliniken där vi besiktigade min första ponny! Han är en alldeles underbar ponny som jag fick när han var fyra år, jag var nio då. Vi letade länge efter min perfekta första ponny, men när ponny efter ponny inte gick igenom besiktningen chansade vi och kollade på De Lillo – han var mycket yngre än vad vi hade tänkt köpa. Jag blev störtkär direkt och bestämde mig väldigt snabbt att det var han jag skulle ha. Nu är han i Luleå och lär upp ännu en ryttare och fortsätter vara den perfekta ponnyn och rosettplockaren!

Nu när Coco är hemma på vila har jag ridit fina Slide och Crisse. Veckan har rullat på och igår kom de nya unghästarna för block två. Det ska bli superkul och jag ser jättemycket fram emot att få jobba med min nya unghäst! När jag såg henne påminde hon mig väldigt mycket om en liten minikopia av Coco vilket gör det lite extra kul.

Nu ser vi fram emot en ny vecka med massor av kunskap, träningar och roliga stunder!

Det blir inte alltid som man tänkt sig och planerna ändras. Egentligen skulle jag och Coco startat den 3* YRSM-klassen på Gärds, men i torsdags när jag red kändes något inte helt rätt. Coco var lite stel i sitt rörelsemönster. Vi fick en tid hos Lisa Lidbeck redan dagen därpå, där det konstaterades att Coco hade lite träningsvärk och var lite trött i kroppen.

Så jag valde att inte starta Coco på SM. Jätteskönt att det inte är en skada, utan att hon bara är lite trött i kroppen, men är ju såklart jättetråkigt att jag missade mitt sista mästerskap som YR. Hästarna kommer alltid i första hand, tävlingar kommer och går men Coco finns det bara en av.

Något jag tycker är oerhört viktigt är att man spenderar mycket tid med sina hästar, så man lär känna dem utan och innan. Det är så viktigt för att man ska kunna känna skillnader i deras beteende och rörelsemönster, och se dem i ett tidigt skede och därmed motverka skador. Det är något jag alltid varit väldigt “bra” på, att känna små skillnader hos hästarna och att känna när något inte riktigt stämmer.

Detta tror jag verkligen har att göra med att jag spenderar nästan all min tid med mina hästar, ryktar en extra gång, går en extra promenad, gosar en extra gång, bara att komma och klappa och spendera tid med hästarna helt enkelt. Det finns så mycket att lära och läsa av hos hästarna i de små stunder man bara kollar till dem för att verkligen lära sig läsa sin häst.

Jag tycker generellt att många inte spenderar tillräckligt med tid med sina hästar.

Jag tycker generellt att många inte spenderar tillräckligt med tid med sina hästar, mycket ska gå snabbt och man rider sitt pass och fixar det man måste för att sedan skynda sig hem. Jag tror att för att man ska kunna bli riktigt riktigt bra inom sporten måste man spendera mer tid med sin/sina hästar för att kunna läsa av hästen i alla olika lägen. Vad är det för beteendeskillnader mellan olika platser, stall, tävling, träning? Vad är normalt och vad skiljer sig från det normala? När är det något som inte stämmer?

För att få så många år som möjligt med din häst på den nivån du vill vara på måste man kunna känna när något inte stämmer för att ha större möjlighet att förhindra skador. Skador kan alltid ske, och fälttävlan är en farlig sport med mycket skador. Där är det extra viktigt att kunna bedöma vad man klarar av och vilken form hästen och ryttaren befinner sig i för att minska skaderisken. Är hästen tillräckligt tränad konditionsmässigt och har hästen tillräcklig styrka och rutin för den tänkta klassen? Är du själv tillräckligt förberedd ur alla aspekter? Viktigt att vara väl förberedd både ryttare och häst för att det ska bli så säkert som möjligt och därmed roligt.

Phoebe inleder nu sin sista vecka i skolan och kan snart klassas som inriden! Jag valde även att Cocobus får åka med hem tillsammans med Phoebe nästa vecka för sin vintervila nu istället. De får komma ut på lösdrift och gå i stora hagar och bara njuta och ta in all ny information och träning man proppat in i huvudet på dem under dessa två månader här.

Eftersom jag inte tävlade själv åkte jag och en klasskompis till Gärds på söndagen för att kolla på terrängen och heja på alla som red. Så klart blev jag lite avis på att jag inte kunde tävla själv men jag blickar framåt och ser mycket fram emot tävlingssäsongen 2023!

Den här veckan har varit alldeles fullspäckad med häst, häst och ännu mer häst! Breeders i hoppning gick ju den här veckan på Flyinge vilket har varit väldigt roligt. Kristina Warg som jag känner hemifrån tävlade med sin fina egna uppfödning, 4-åriga Ebba EE och en 7-åring, Fortino SB. Jag fick äran att vara lite hästskötare när hon red Ebba, vilket var superkul! Man lär sig otroligt mycket på att vara med andra på tävling, hur de lägger upp sin framridning inför start och vad som ändras eller görs inför nästa start. Kristina red väldigt fina rundor med båda hästarna!

Jag valde även att vara funktionär under löshoppningen, vilket var bra träning och väldigt lärorikt att se på nära håll hur de som visar hästarna lägger upp sin plan och kommunicerar med varandra.

Värdefullt inför när vi ska visa hästar själva.

Det är intressant att se hur de jobbar med varandra och hur de ändrar till exempel drivningen om hästen behöver lite extra stöd eller lite mer drivning. Det var även mycket bra att vi fick göra det ihop med vår unghästlärare Pontus, som under tiden förklarade för oss hur man kan agera i olika situationer för att rädda upp eller stötta hästen – vilket är väldigt värdefullt inför när vi ska visa hästar själva.

Jag tittade även på elitfölauktionen vilket var otroligt roligt! Det blir en helt annat upplevelse när fölen går för högre och högre summor. Hela publiken jublade och gjorde hela atmosfären magisk under budgivningen på fölen, och det blev lite extra speciellt när fölet som gick som högst kom ut! Riktigt spännande och fantastiskt roligt för uppfödaren att få sålt för sådana summor. Spännande i framtiden att se vad det blir av den där dyra fölungen!

När vi kollade på Henrik von Eckermann under testridningen såg man hur mycket hästarna ändrades under så pass kort tid. En av hästarna han hoppade upp på blev väldigt spänd och ville knappt gå framåt. Henrik lättade upp i sadeln och försökte bara få hästen att slappna av, vilket den gjorde efter ett tag. Det är väldigt häftigt att se så rutinerade, kunniga ryttare som kan få hästarna att ändra på sig efter en så pass kort stund ihop.

Något jag också reagerade positivt på var att det blir vanligare att man rider med väst nu för tiden! Flera ryttare bar en airbagväst, vilket jag tror kommer inspirera fler och fler till att bära väst. Det är en vanesak att rida med väst, jag vet att många tycker att det är klumpigt men när man har vant sig märker man knappt av västen. Nuförtiden finns det så många olika västar som även blir smidigare och smidigare, vilket jag tror kommer leda till att fler blir mer mottagliga till att bära väst.

I lördags kom min storebror Oliver hela vägen från Umeå på besök! Han pluggar till läkare där, men kunde komma ner till mig i Skåne några dagar för att hälsa på. Jag står väldigt nära mina syskon så det var roligt att få umgås och få visa honom Flyinge och alla fina hästar. Han satt med mig på läktarna och kollade på hästar hela helgen.

Han red en del när han var yngre, men nu rider han bara med mig lite då och då, och lite under somrarna. Det är väldigt roligt att han kunde komma och hälsa på och se hur jag bor nu för tiden. Vi har inte setts sedan i somras så det är jättekul att han fick möjligheten att komma ner hit ett par dagar!

I egen ridväg har jag hopptränat för Piia och Coco var så fin! Det var en sådan träning när allt bara kändes som att det satt. Coco börjar även hoppa upp sig lite mer, vilket gör att vi börjar komma upp lite mer i höjden – plus att ryttaren oftare gör rätt vilket också är en stor faktor, haha! Blev nog också lite extra bra efter all inspiration man har fått under Breeders.

Är så glad över att jag valde att börja plugga här! Det är så kunniga och duktiga lärare som man har möjlighet att träna för, och det känns dessutom extra bra då jag verkligen tror att detta är ett stort kliv framåt i min egen satsning. Jag vill komma upp till toppen i fälttävlan och detta känns som ett steg i rätt riktning!

Coco har fått gå några extra pass och har varit med på unghästlektioner! Phoebe behövde lite extra draghjälp för att hitta framåtbjudning och att helt enkelt hitta vägen. Hemma har hon gått mycket som handhäst när vi red ut i skogen och hon följde med på flera uteritter i alla gångarter. Där är hon van vid att möta allt från cyklister till lastbilar och älgar. Det funkade bättre att ha Coco som lite ledarhäst nu när hon rids mer lös så vi testar det och ser hur det går.

Nästa helg väntas SM på Gärds och även årets sista fälttävlan, så nu laddar vi upp för fullt och är väldigt taggade!

Förra veckan var det Breeders dressyrvecka här på Flyinge. All ledig tid jag haft har jag suttit på läktaren och tittat. Det är så många fantastiskt fina hästar! Blev imponerad av hur så många av unghästarna bara går in och finner sig på den stora arenan med så mycket publik. Jag fick faktiskt äran att vara sällskapsryttare till en av treåringarna med fina Crisse, en av skolhästarna här på Flyinge. Han skötte sig exemplariskt och tyckte att det var så kul att komma in på arenan med all publik på läktarna!

Det är oerhört givande att få möjlighet att titta på alla fina hästar och duktiga ryttare! Det är fantastisk ridning som både ger en motivation till att bli ännu bättre och inspirerar en ännu mer till att göra detta mitt yrkesval. Man lär sig mycket på att titta på när andra rider vilket jag alltid försökt att göra även tidigare.

På klippet nedan ser ni Carl Hedin och Skyline To B, vinnare i 4-årsklassen under prisutdelningen som jag självklart tittade på!

Extra kul att titta på var 4 åringarnas final där Cathrine Laudrup-Dufour var testryttare. Hur hon kan sitta upp på alla nya hästar och få dem så fina och rida dem så bra på den korta tiden hon har med varje häst, det är verkligen imponerande. Vann gjorde Skyline To B som rids av Carl Hedin, han fick hela 99,5% med en 10 på ridbarhet och 9,9 på utvecklingsbarhet. I totalen landade de på 94,65% ! Bara 4 år gammal!!

Det var en fantastisk möjlighet att få se Cathrine sätta sig upp och rida dessa fina 4 åringar, verkligen lärorikt.

Men rida hela veckan fick jag ändå trots Cocos vila.

Coco har vilat från lektioner hela veckan. Jag brukar alltid låta hästarna vila oftast en vecka efter en fälttävlan på den nivå jag rider nu. Dels för att det var relativt tuff terräng underlagsmässigt i Norge men också för att det var en lång resa för henne denna gång. Med pauser tog resan nästan 10 timmar och det var en hel del kurviga vägar i Norge vilket också påfrestar lite på hästen.

Men rida hela veckan fick jag ändå trots Cocos vila. Här på Flyinge finns det väldigt fina välutbildade skolhästar som jag fick rida denna vecka. Jag kunde då vara med på alla träningar även om Coco vilade. Denna vecka red jag bland andra just Crisse på dressyrlektionerna. Att få möjligheten att rida flera olika hästar är mycket utvecklande för ens ridning då alla hästar man rider kommer att lära dig någonting.

Coco fick gå promenader på stabilt underlag i början av veckan och på helgen fick Coco ridas ut. Hon känns pigg och fräsch för att sättas igång ordentligt igen inför SM på Gärds om två helger. Jag tycker att vila och återhämtning är lika viktigt som träning för att få hållbara hästar.

Phoebes inridning fortsätter. Hon rids numera utan lina och både travar och galopperar lös!  Om några veckor ska hon få åka hem för en stunds välbehövlig vila för att få smälta alla kunskaper och intryck. Vi har även haft en lektion av häst vid hand där vi börjar träna inför 3-årstestet på hur man visar och ställer upp hästarna.

Teoretiskt har det varit en hel del skrivande och plugg denna vecka. Bland annat en mycket intressant uppgift om hästen i samhället. Man har så mycket mer vinning av hästen än bara som ridhäst. Att använda hästen i läkande vård, i rehabilitering, för psykisk ohälsa men även till exempel naturvård i känsliga områden där en hästs hovar gör så otroligt mycket mindre skada än stora traktordäck. Att även få fördjupa sig i evolutionen kring hästen var spännande. Utifrån den kunskapen kan vi lära oss mycket för att kunna bemöta våra kära hästar på en bra sätt i hanterandet, inridningen och utbildningen. Allt för att få kloka, trygga och säkra individer.

Kommande vecka kommer bjuda på Breeders med hopphästar så jag kommer antagligen tillbringa all ledig tid på läktarna denna vecka också!

/Filippa

Vilken vecka! Mamma, pappa, lillebror Teo och Maze kom ner till Flyinge onsdag kväll för att följa med mig till Nordiska Mästerskapen i Starum, Norge. De kom ner runt 19.30 på kvällen och då hjälptes vi åt att packa in det sista i lastbilen samt sadelskåpet. Efter vi hade packat in allt åkte vi dit jag bor för att få in alla mina tävlingskläder och packning i lastbilen.

Vi åkte tidigt torsdag morgon, redan vid 04.00! När vi hade åkt lite mer än halvvägs stannade vi för lunch. Det var buffé med thaimat vilket var så gott, de ordnade även en stor tallrik med tofu och grönsaker till mig eftersom det inte var så mycket helt vegetariskt på buffen.

Det var en stor parkering utanför vilket gjorde att vi passade på att lasta ut och promenera Coco en stund. Gick med henne i cirka 30 minuter innan vi lastade och åkte till tullen.
Det gick väldigt smidigt vid tullen, tog bara fem minuter innan vi fick åka vidare. Vi var framme runt 15 på tävlingsplatsen, där vi gjorde vetcheck innan vi kunde ställa in Coco i boxen för välbehövlig vila efter lång resa.

Coco reser väldigt bra och är duktig på att både äta och dricka under resorna men jag blandar alltid lite mash i vatten som hon får under resan för att hon verkligen ska få i sig ordentligt med vätska.

Efter allt var urlastat och Coco hade fått landa lite joggade jag henne lite och skrittade på familiarisation. Det betyder att man får skritta uppsuttet eller ibland bara leda på eller runt själva tävlingsbanan. Hon kändes väldigt fräsch och var väldigt pigg. Sedan fick hon bäddas ner i boxen en stund innan kvällspromenad och nattning.

Under tiden dukade vi upp i lastbilen för middag. Eftersom det regnade ställde vi upp bordet och stolarna i hästdelen så vi slapp regnet! Allt spån la vi in i boxen, vi har nästan alltid med nytt spån att lägga in till hemresan då pappa sover i hästdelen. Pappa sover i en tältsäng med sovsäck i hästdelen, mamma sover över baksätet, Teo sover över framsätet och jag sover ovanför framsätena. Det funkar faktiskt väldigt bra men man får inte ha klaustrofobi för det är lite trångt, haha! Lilla Maze sover där hon vill, ibland på mammas ben och ibland på Teos mage.

På fredagen var det äntligen första tävlingsdagen! Jag startade senare på dagen vilket gjorde det möjligt att sitta och titta på en hel del ekipage i min klass. Jag tycker att det är väldigt skönt att hinna titta på några, dels för att checka av ungefär hur det döms men även för att se programmet ridas av andra för att själv kunna prestera så bra som möjligt.

Coco var riktigt fin på framridningen, helt avslappnad och var verkligen med mig på noterna. När vi väl kom ner till collecting ring blev hon extremt spänd och detsamma inne på banan. Detta resulterade såklart i en del missar och allmänt ganska spänt program. Vi fick 58 procent i dressyren. Blev väldigt besviken då hon har utvecklats så enormt mycket bara sedan vi flyttade till Flyinge så ville verkligen visa upp det. Men det blir inte alltid som man har tänkt och det är bara att åka hem och träna vidare!

Dag två gick terrängen, hon kändes extremt fin! Kanske låter lite arrogant men hon verkligen lekte runt banan – det är en häftig känsla att känna så! När man har detta samspel med hästen att allt bara stämmer. Vi låg väldigt bra i tid men med tanke på regnet och att den tvåstjärniga klassen gick sist var underlaget inte helt optimalt på vissa ställen.

Detta gjorde att även om vi låg före i tid vid halva banan hamnade vi snabbt lite efter i tiden på andra halvan av banan. Vi kom i mål några sekunder över optimal tiden och fick då 3,6 straff för tiden.

Fick beröm av veterinären i mål att Coco var vältränad vilket alltid är kul! Hon kom snabbt ner till under 50 i puls och var väldigt fräsch och hade nog velat köra ett varv till.

Efter målgång och kylning satte jag på kyllera och promenerade henne innan hon fick komma in i boxen och få elektrolyter. Det blev två till promenader innan kvällen och spolade även av kylleran med kallvatten vilket gjorde att alla benen kyldes med vatten också.

Efter terrängen lyckades jag klättra 18 placeringar (i den öppna klassen) inför söndagens hoppning. På kvällen var det ryttarfest, det bjöds på mat, efterrätt och show. Sverige bjöd på allsång!

Söndagen, dagen när allt avgörs! Coco promenerades på morgonen innan jag knoppade och gjorde henne fin inför veterinärbesiktningen. Hon travade fint igenom besiktningen och blev godkänd för att starta hoppningen.

På framhoppningen var hon så fin! Verkligen med mig och sög tag i alla hinder, fick en superbra känsla och det kändes jättebra inför banan. Väl inne på banan blev hon enormt spänd och till och med lite tittig på hindrena. Jag blev tyvärr för passiv och skulle varit snabbare i att stötta henne mer, vilket gjorde att vi rev två hinder. Däremot känns det bra att rivningarna inte var på grund av att hon var trött, utan för att hon blev spänd.

Vi avancerade oss ändå trots rivningarna, vilket gjorde att vi slutade på en 12:e plats av 27 i NM-klassen och på en 17:e plats av 41 i den öppna klassen.

Denna tävling har varit enormt bra träning för oss. Vi fick känna på lite mer arenaatmosfär och träna på att rida på större banor. Är oerhört stolt över min häst som har ställt upp till 1000 procent för mig och hoppar med hela sitt hjärta.

Vi är supertaggade inför kommande tävlingar och ska träna mycket så vi en dag också står på prispallen och rider ärevarv! Nu blir det en lugn vecka för Coco innan hon börjar ridas igång och tränas inför SM som går på Gärds om tre veckor.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Filippa Ljungberg (@filippa_ljungberg)

Denna vecka har vi travat unghästarna på lina. Phoebe har skött sig exemplariskt och travade glatt runt med ryttare på ryggen! Allt har varit väldigt lätt med henne och det känns som att hon verkligen är med på noterna. Hon har stenkoll på vart vi är och reagerar inte trots att vi sitter på ryggen. Det är väldigt kul att ha fått vara med sedan hon föddes tills nu, när hon är stor nog att jag har börjat rida på henne!

På torsdag åker jag mot mitt första Nordiska mästerskap! Förberedelserna är i full gång och jag är supertaggad! Coco har varit riktigt fin i alla tre grenarna och vi känner oss väl förberedda. I torsdags var vi på terrängbanan ihop med Piia Pantsu, där vi hoppade lite linjer och kände efter vilken form vi befann oss i. Coco var riktigt fin, alla linjer kändes lätta och hon var verkligen med mig varje steg hon tog.

Det är inte bara Coco som måste vara i form inför NM, jag har även fokuserat lite extra på min egen träning för att bli ännu vassare inför NM. Mycket löpning och styrka för att ha konditionen och styrkan att verkligen orka rida varenda steg. Vi känner oss redo!

Coco har fortsatt sin utbildning i grunderna. Hon har svårt i dressyren då hon inte är stark nog att orka bära sig själv helt än och behöver bli bättre i sin grund i både hoppning och dressyr. Terrängen känns hon riktigt fin i just nu, hon har ett helt annat självförtroende och inställning, vilket gör att vi får bättre rundor med bra samarbete.

I dressyren är det mycket fokus på grunderna och ryttarens sits och inverkan. Detta är otroligt nyttigt för både henne och mig, då hon behöver bli starkare i grunderna för att sedan gå vidare i sin utbildning. Det är extremt bra för mig att det är mycket fokus på min sits och inverkan, då jag på ett effektivt och tydligt sätt lär mig att använda mina olika hjälper.

Jag har ridit mycket på känsla innan utan att veta alla teoretiska bitar och vilken skillnad det är när man börjar få mer förståelse inom den teoretiska delen. Jag börjar verkligen förstå vad det är som händer med både hästen och ryttaren för de olika hjälperna nu. Detta gör att jag kan rida på ett mer medvetet sätt, vilket kan inverka på hästen och i sin tur minskar missförstånden mellan ryttare och häst.

Det är i hoppningen som jag inte känt mig lika trygg i mig själv. Jag har haft svårt att se distanserna och hur jag ligger i anridningen mot hindret. Detta gör att jag lätt blir passiv i hoppningen och inte inverkar eller hjälper hästen som jag borde i vissa lägen. Jag har fått extremt bra hjälp av Lotta Björe med detta och börjat känna mig mer trygg i min ridning, vilket gjorde att jag börjat inverka på ett mer korrekt sätt i hoppningen. Piia har ett liknande sätt att arbeta och detta har gjort att jag fortsätter i samma riktning, vilket har varit väldigt bra för mitt självförtroende!

En dag ska jag också rida VM!

På lördagen hade jag en helt ledig dag vilket gjorde att jag satt fastklistrad i soffan och kollade på VM-terrängen. En dag ska jag också rida VM! Otroligt häftigt och jag blir så inspirerad av alla duktiga ryttare som med säkerhet och skicklighet lotsar runt hästarna på ett bra, klokt och säkert sätt. När flera av ryttarna red såg det så lätt ut på den tuffa banan och de har verkligen ett otroligt samspel med sina hästar. Och vilken prestation Sverige gjorde – riktigt snyggt ridet och dessutom OS-kval på det! Blev extra taggad inför NM nästa helg nu!

Nu väntar en kortare vecka på skolan med träningar, plugg och en massa packning att göra. Jag måste ha lastbilen klar och packad på onsdag kväll, då mina föräldrar kommer ner på natten för att vi sedan ska fortsätta de 70 milen mot Starum i Norge!

För att kunna följa lite mer av vad vi gör på Beridarprogrammet och se våra fantastiska fredagsdanser, så finns vi på Instagram under namnet @beridarprogrammet2225.

//Filippa Ljungberg