Jag står som vanligt på läktaren med kameran i hand och kämpar med inställningarna. Ridhus som inte håller internationell klass, det vill säga drygt 99 procent av alla ridhus i Sverige, är en mardröm att fota i. Det är alltid för dåligt ljus för att även ett kamerahus i världsklass ska kunna må riktigt prima. Till slut, efter att ha dragit upp ISO-inställningarna nära max och fått acceptera en viss kornighet i bilderna, känner jag mig ändå nöjd.
Det jag ska fotografera är faktiskt viktigare än att bilderna blir knivskarpa. Det jag ska fotografera är visserligen ”bara” LillyBelle när hon tävlar på sin Tindra. De utgör ett kategori a-ekipage som i tävlingssammanhang ofta får mixas ihop med alla b-ekipagen eftersom de i nio fall av tio alltid är ensamma på sin nivå. Någon gång ibland finns det ytterligare en A-ponny anmäld och är det tre känns det som att klassen plötsligt är stor.
Den här lördagen, när jag precis fått till acceptabla inställningar i kameran, ska jag inte bara se när LillyBelle och Tindra tar sig igenom banan. Efter henne följer Lycke Svensson från Snapphanarna, Ella Uggla, Ronneby, Esther Lindberg, Sölvesborg och därefter kommer Wille, LillyBelles klubbkompis William Nybeck från Växjö som jag skrivit om flera gånger i den här bloggen. Inte nog med det. Efter Wille följer Elisia Sörensson från Kristianopel, Ella Fridolfsson från Yxnarum och Noelle Hugosson, också hon från Yxnarum.
Å-t-t-a a-ponnyer i en och samma klass! När hände det senast? Har det någonsin hänt? Är det rentav ett svensk rekord jag står och bevittnar? Är det en trend? Har vi en A-ponnyrevolution framför oss? Själv har jag noterat vilket drag och riv det är efter att köpa shettisar och kanske är det en direkt följd av det ökande intresset för svensk ridsport vi ser frukterna av här. Otroligt skoj är det i alla fall.
Sportsligt går det väldigt bra för LillyBelle och Tindra. Tävlingen löper över två dagar, fyra starter och två klasser och när det hela är över har hon svårt att hålla reda på alla priser, efter tre klassegrar, en andraplats, en cupvinst och en cupandraplats.
Angelo och Tango är ännu värre bland B-ekipagen med seger i båda cuperna, tre klassegrar och en andraplats. På Facebook var det någon som skämtsamt skrev och undrade om hästarna orkade bära alla priser efter att vi lagt ut den här bilden:
Att en A-ponnyrevolution kan vara i antågande är den första av två glada nyheter jag vill förmedla i veckans bloggpost. Den andra handlar om någonting jag gått omkring och funderat på i snart ett år men inte riktigt kommit till skott. Jag har väntat in rätt tid, rätt plats och rätt upplägg för att dra igång en ridsportpodd. Förvånande nog, har jag noterat, finns det inte speciellt många poddar om ridsport. Jo, visst finns de, men de är ofta väldigt nischade och nördiga och kräver stora förkunskaper.
Här i Kronoberg, länet med 200 000 invånare fördelade över åtta kommuner, har ridsportpoddarna fram till nu varit så lätträknade att man inte ens behövt använda ena handen för att hålla koll: noll. Ingen ridsportpodd överhuvudtaget. Nu är den siffran 1 och det blev den under onsdagskvällen när Smålandspostens publicerade det första avsnittet av vår nya satsning på ridsport. Namnet på podden: Fria Tyglar. Ett namn jag hoppas ska överensstämma med innehållet i avsnitten (tack Malin för idén till dopnamnet!).
Min tanke med Fria Tyglar är att göra en podd där amatören, som är jag, kompletteras med en expert, som vet allt som är värt att veta om ridsport. På så vis kan jag ställa de dumma frågorna, komma med invändningar när jag inte hänger med och låta experten förklara för mig och de lyssnare som inte är fullblodsexperter.
Efter lång betänketid har jag hittat min expert, som till min enorma glädje kvittrade ”Vad kul, klart vi kör!” direkt när jag frågade om hon ville ta plats bredvid mig i poddstudion på Smålandsposten.
Jag är övertygad om att väldigt många av er vet vem Louise Wemlerth är, även många av er som inte bor i Kronoberg. Lussi, som alla kallar henne, är både kunnig, rolig och skarp. Hon har levt ett hästliv ända sedan hon kunde säga ”ponny”. Hon syns överallt, tävlar själv på hög nivå, har två döttrar som tävlar ännu mer och en man som tidigare tävlat på hög nivå. Lussi är experten, tränaren, ryttaren och ponnymamman som står för det kloka och initierade medan yours truly kommer att spekulera, tycka och invända från ungefär samma perspektiv som i den här bloggen.
Med Fria Tyglar hoppas vi kunna dra iväg i full verbal galopp och sprida ridsportens evangelium till fler. Läget är perfekt, ridsporten har flow just nu och oavsett om vi bara har en enda lyssnare eller 1000 har vi ändå dragit ett litet höstrå till stacken.
Här, kära läsare, har ni länken till det allra första avsnittet av Fria Tyglar.
Lyssna gärna, kom med feedback, ris, ros och förslag på ämnen ni vill att vi tar upp! Förutom att klicka på länken ovan kan du även söka, hitta och prenumerera på Fria Tyglar via Spotify eller Podcaster.
Hoppas vi hörs i dina lurar!
Tack för att ni tog er tid – jag finns som vanligt i sociala kanaler där du gärna får följa mig på Instagram, gå med i den förträffliga föräldragruppen på Facebook med namnet Ponnypappor i Sverige eller som nämnts ovan: lyssna på Fria Tyglar i din mobil! Jag önskar dig en underbar helg!
Följ Ridsport på