Det finns en månad, tycker jag, som sticker ut, som är lite bättre än alla de andra elva. September. Allt börjar om, energin är återfunnen och projekt inleds samtidigt som luften är varm och solen generös i ett lövat landskap draperat i prismats alla färger.
God tvåa på denna min månadernas topplista är april.
Det är mellan dessa månader min värld snurrar. I april pågår slutstriderna mot den – för varje år som går – allt tuffare vintern, men kampen är ojämn. Man vet att kylan snart tvingas kapitulera och krypa in under sin sten och med kapitulationen breder sig en känsla av fred så sakteliga ut sig.
April är månaden då hoppet tänds, september är månaden då chansen till något nytt ges och mellan dem har vi en sommar som alltjämt är ett sådant mirakel att dess främsta syfte är att skapa minnen och längtan.
Det är under hoppets april jag fortfarande går omkring och mockar varje dag, besöker höleverantören en sista eller näst sista gång men också tänker på att beteshagarna och ett utomhusliv snart står redo för våra tre knasiga ponnyer.
April innebär påsk och påsklov, har jag nu lärt mig, betyder ett ofantligt utbud för små nyfikna ryttare. Vår klubb, Theleborgs Ryttarsällskap, är en synnerligen aktiv klubb när det kommer till att skapa vardagliga arrangemang för de unga ryttare som löst medlemskap. Inte blir det sämre av att mina barn vill glufsa i sig i stort sett allt som erbjuds på paletten av aktiviteter. Det här är ridsport när den visar sig från sin allra bästa sida, när fritidsgårdslivets glädje kombineras med kunskapstörst och lockande tävlingsmoment.
Vi är mitt uppe i påsklovet när detta skrivs och redan har Angelo och LillyBelle hunnit genomgå en utbildning som gör dem kvalificerade att delta i interna tävlingar med klubbens egna hästar.
Under en späckad onsdag tillbringar jag sex timmar på klubben av ren nyfikenhet. Det börjar med en rykttävling i regi av klubbens förnämliga och ständigt påhittiga ungdomssektion. En prestigefylld tävling som barnen planerat minutiöst för. En tävling som består av två moment: dels själva ryktningen i sig, dels ett dekorativt moment där hästarna ska prydas med diverse attiraljer för att se så spektakulära ut som möjligt.
Det är en underdrift att påstå att Angelo och LillyBelle tar utmaningen på allvar. Tävlingen pågår en timme och redan efter en kvart börjar Angelo oroligt fråga hur långt det är kvar. LillyBelle är hans raka motsats; cool, fyndig, flink med händerna. Skickligt flätar hon svansen på Felix, ponnyn som barnen tilldelats, och förser resultatet med både blommor och fjädrar. När Angelo ängsligt borstar hästen klurar LillyBelle på nästa moment och går vidare till manen där hår blir till flätor, flätor blir till knoppar och även knopparna får fjädrar. Glitterpasta plockas fram, hjärtmallar placeras omsorgsfullt på hästens bakre delar och innehållet trycks ut och formas.
LillyBelle är strategen, Angelo är överallt och ingenstans och fortsätter med sina nervösa frågor om hur mycket tid som återstår. Förutom ett kritiskt moment, när Felix ruskar av sig cirka 70 procent av sin nyvunna fjäderdräkt, går det dock som en dans, tack vare LillyBelles förmåga att behålla lugnet.
Slutsignalen ljuder. En olidlig spänning som nästan går att ta på vidtar. Sedan träder domarna Olivia och Alice fram med varsitt påskägg i handen. Slutligen förkunnas vilka som vunnit.
– Rykttävlingen går till…Felix!
Jublet vet inga gränser när Angelo och LillyBelle stormar fram och tar emot förstapriset. Först nu verkar de kunna smälta den uteblivna segern i den motsvarande Luciatävlingen i vintras. Att de missar segern i dekorationsgrenen tar de inte ens någon notis om.
Som ni kan se har jag kameran med mig och bilderna talar för sig själva.
Nästa gren är voltige, ett lika stillsamt som välkommet inslag i de annars ganska livliga aktiviteterna. Gymnastiska färdigheter, balans och koordination tränas upp under skickliga chefstränaren Cristins ledning.
När klockan slagit kväll är det dags för huvudnumret: löshoppning.
För mig är det första gången jag ser det och som vanligt har ridsporten hittat på ett begrepp som är fullkomligt missvisande. Löshoppning? Det låter som ett stilla vattendrag i Blekinge, inte som den fruktade vildfors till actionhändelse den i själva verket är. Pang, boom, swish! Det är omöjligt att inte känna fascination och beundran över vilka krafter hästar kan släppa loss när de frigörs från ryttarens tyngd, från bett och träns och bara får showa som fullblodsartister. För säkerhets skull briljerar Lexus med ett extranummer och flyger över staketet som satts upp vid ridhusets mitt.
Barnen, innanför de uppsatta banden på innerplan, och vi föräldrar på läktarna tjoar spontant över denna för oss helt oväntade händelse.
Lexus njuter, vi andra imponeras och den som tycker att ridsport är töntigt bör söka sig till första bästa löshoppning eller söka hjälp på annat håll.
Tack för att ni tog er tid! Jag önskar er en riktigt härlig påsk och som vanligt får ni gärna följa mig på Insta som ponnypappandaniel
Följ Ridsport på