Ännu en vecka har passerat.
Tiden går fortfarande fort om man har roligt. Sedan förra veckan har vi haft ytterligare en hoppträning.
Gorm och jag har hoppat vidare. Jag lovade att jag skulle jobba lite på hinderhöjden sedan jag skrev senast. Om jag nu bara hoppade 60 centimeter senast så var vi upp på 90 centimeter i torsdags och vi hoppade mer bana!
På torsdag har vi hoppning igen. Det blir tre gånger detta år än så länge.
Jag hoppas att jag kan bjuda på ett nytt filmklipp på mig och Gorm längre fram.
På fredagen var vi en grupp på Polishögskolan i Solna. En grupp ryttare är, som vi kallar det 1+5, ett befäl och fyra ryttare. Vi övade tillsammans med andra poliser som går en så kallad SPT utbildning (särskild polistaktik).
Det är poliser som sedan ska vara med och arbeta på fotbollsmatcher och vid demonstrationer. De får bekanta sig med våra hästar, de får gå framför och bakom oss. De får också känna på hur det känns då vi flyttar på en folksamling med våra hästar, gå emellan hästarna vid ett trångt läge och så försöker man bygga upp en lite stressad situation, som det kan vara ute i verkligheten.
Många av dessa poliser har kanske aldrig varit nära en häst och en del kan tycka att det är lite obehagligt att komma nära.
Jag hade Gorm med mig på övningen. Dessa övningar är kanske inte hans favoritgren men jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Jag tror att vi börjar hitta varandra.
Man blir alltid lite nostalgisk då man kommer tillbaka till Polishögskolan. Jag gick där från januari 1989 till december 1991.
Mycket har ju förändrats på Polishögskolan sedan dess. Nu går ju inte nya blivande poliser där längre. Det är mest andra utbildningar på skolan för de som redan är poliser.
Men det är alltid lika roligt att få komma tillbaka till och öva på Lagtorget.
Annars så patrullerar vi på med våra hästar på stadens gator. I helgen gick det ut ett jobb om en dam som ramlat på gatan, ambulans var på väg fram.
En ryttarpatrull befann sig närheten och red fram till platsen (jag hade förmånen att få vara ledig under helgen så jag var inte med). Detta var på söndagen och jag kan meddela att det blåste väldigt mycket den dagen. Min kollega sitter av hästen och går fram till damen som ramlat omkull och pratar med henne. Det är en äldre dam som berättar att hon varit ute och gått i blåsten och blåst omkull.
I fallet har hon brutit något i benet. Det är farligt när det blåser ute!
I måndags morse var jag och Gino ute och patrullerade. Det går ut ett jobb på radion om en krock mellan cyklist och bil. Jag ligger bra till och rider dit. Ambulans och en till polispatrull är på plats. Det är mitt i morgonrusningen nere vid Stureplan. Jag och Gino hjälper till med trafikdirigering.
Den stackars cyklisten har brutit armen.
Som ryttare kan man göra ett bra jobb på platsen och spärra av övrig trafik så ambulanspersonal kan arbeta i fred. Av någon anledning ska både gångtrafikanter och bilister gå och köra just där ambulansen jobbar med patienten på gatan.
Det är som att folk inte ser längre än till sina tår eller där motorhuven slutar. Tyvärr .
Tack för denna vecka och var rädda om er. Hoppas vi ses där ute.
/Helen
Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!
Följ Ridsport på