Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
7 maj 11:36

Sofie Relander: ”Jag rider inte för att tävla”

Sofie Relander: ”Jag rider inte för att tävla”
Vi passar på att träna på stranden. Tänk på att ta hänsyn när ni rider på stranden. Plocka upp skit och följ reglerna. Foto: Privat

När media ojar sig över alla inställda tävlingar och att ryttarna tappar målbilden så känner jag inte igen mig i det. Jag tror även att fler där ute håller med och känner samma sak. Visst, det är verkligen trist. Jag respekterar absolut dem som har tävlandet som målbild.

Men ta till exempel Falsterbo. Jag hade verkligen sett fram emot att rida det i år och satsat med många 4-, 5- och 6-åringar. Det hade varit drömmen att få rida där med dessa fantastiska hästar. Men inte blir jag förstörd och tappar allt hopp för att det blir inställt.

Min målbild blir inte förstörd. Och det tror jag mycket beror på hur jag sätter mina mål faktiskt. Mitt mål med ridningen är först och främst känslan!

Jag vill få en wow-känsla när jag rider. Det är den jag rider för. Den vill jag uppnå på träning, det är mitt krav. Eftersom jag tränar mer än jag tävlar så tycker jag det är rimligare att jag har det som den stora målbilden.

En wow-känsla för mig är när jag kan tänka det man ska göra med hästen och det sker. På denna punkten vet jag att Ulrika förstår mig precis, vi har diskuterat detta en del. Ulrika är en god vän och elev till mig.

När wow-känslan finns där kommer tävlandet som en bonus. För visst är det kul att få göra sig fin och visa upp sig. Att sätta sig i bilen och ju närmre man kommer tävlingsplatsen så känner man hur nervös man blir. Jag börjar till exempel alltid att frysa, blir kissnödig och får lite kramp i magen.

Men så fort jag sätter mig på hästen släpper det. Så det värsta är precis före. Men jag vet också att ju mer nervös jag är desto bättre presterar jag. Det är något jag har lurat i mig själv och då fungerar det, placebo ni vet.

Sofie1
Längtan efter tävling finns ändå där. Foto: Privat

När jag skriver om känslan nu så känner jag riktigt pirret och vad man saknar det.

Så här prioriterar jag:

1. Wow-känslan på träning.

2. Tävlandet och wow-känslan på banan.

På så vis slipper jag besvikelser av att tävlingar ställs in. Tack och lov drivs inte min verksamhet av internationellt tävlande. Hade det gjort det och jag hade varit beroende av att tävla för att överleva så hade jag såklart varit mer besviken än vad jag är nu. Men jag tror inte min målbild hade blivit förstörd och att jag hade tappat motivationen.

Däremot hade verksamheten blivit mer påverkad.

Jag försöker istället i detta läge att se det som en chans att utvecklas. Jag tror också att ekipage kommer komma ut på tävlingsbanorna bättre än någonsin när det väl drar igång. För de har tränat och tränat och filat på sina grunder och lagt fokus på det viktiga. Åtminstone intalar jag mig detta.

Jag vill nämligen vara beredd sedan. Om jag tror att det kommer bli så, ja då måste jag själv träna riktigt hårt för att ha en chans. Har man högt och bra motstånd så triggas man av det och kämpar ännu mer. Rider konkurrenten på 71% så vill jag i alla fall rida på 72%. Inte vill jag då rida på 68% och förlora en eventuell placering.

Det jag vill säga med detta är att man bör ”rida för känslans skull” och inte för tävlandet. Jag tror annars det kan bli lite tråkigt. För vi tränar trots allt mer än vad vi tävlar. Detta är ett tankesätt som fungerar för mig. Jag tror inte att det fungerar för alla kanske. Jag respekterar verkligen alla som tänker på ett annat vis.

Sofie4

För fem år sedan förstod jag inte varför folk red bara för att rida och inte för att tävla. Det var obegripligt för mig faktiskt. Med denna coronapandemi så har jag blivit varse om att jag faktiskt rider för känslan. Det är fantastiskt. En väldig lättnad för mig att bli medveten om det.

Det gör att jag njuter mer nu än vad jag gjorde innan av att ”bara” rida hemma eller på träning. Jag tror inte jag hade fått den insikten om inte hamsterhjulet hade stannat upp. För detta är jag väldigt tacksam. När coronan är över och tävlingarna drar igång så ska jag verkligen se till att jag njuter mer  av vardagen.

Men jag älskar att tävla, är så taggad nu för att det ska dra igång. Under tiden gör jag mig mer redo än någonsin.

Sofie2
Barcelona MW redo för ett träningspass hemma. Foto: Privat

Sofie Relander
3 december 12:34

Sofies blogg:”Mamma har gett mig grus i adventskalendern”

Sofies blogg:”Mamma har gett mig grus i adventskalendern”
Det lackar mot jul hemma hos Ridsports bloggare Sofie Relander, som just nu börjat jobba med de egna unghästarna. Foto: Sofie Relander

Sådär ja! Då är även jobbet med mina egna hästar igång här på riktigt. Det krävs mycket planering för att få ihop allt, precis som för vem som helst. När jag bokar in hästar på utbildning gör jag det med hänsyn till vilka månader jag vill jobba med mina egna hästar.

De utbildningshästar jag har bokat in i december börjar rulla hemåt och mina egna kommer sakta men säkert igång. Några kommer ridas in nu i december (har fyra egna att rida in). Men jag tror att två av dem kommer få vänta till februari. Helt enkelt för att de två behöver mer tid åt att få växa i lugn och ro. Men de får givetvis gå ute på lösdriften där de har tillgång till att röra sig fritt. När jag sedan sätter igång med dem har de väldigt bra grundkondition. Det märker jag väldigt stor skillnad på när de fått gå kvar ute.

Det gäller att tänka lite olika med olika individer.

3-åringarna som jag sätter igång här nu samt 4-åringarna har fått en lång vila med lite jobb emellan. Det är nu som det riktiga jobbet börjar för dem. Det är alltid väldigt roligt när jag i december får börja jobba dem. Givetvis kan jag börja tidigare, men hösten märker jag att de mår väldigt bra av att bara få växa och kanske göra lätt arbete som repetition.

4-åringarna har gått Breeders samt en av dem gick en vanlig LB start här i oktober. Vilket han blev placerad på. Väldigt roligt! Men ”min” egen 4-åring, som jag äger ihop med Ulrika, var inte redo i kroppen för en vanlig tävling där man rider program. Han är fortfarande väldigt stor i gången och gör sig bättre i gångartsklasserna. Så det gäller att tänka lite olika med olika individer hela tiden.

Jag tror att man som ryttare och utbildare har en väldig fördel av att ha tålamod, is i magen och ett bra team som kan pusha en i rätt riktning.

Men dessa två 3-åringar jag jobbar nu är verkligen så fina! Caramba Springtime fick 7,5 på skritt, 8 på både trav och galopp och Glamour MW fick 8,5 rakt igenom på alla gångarter. Men med unga hästar med stora fina gångarter tänker jag att man får ta det lugnt med jobbet.

Jobbet för dem nu under ryttare och även avsuttet blir att jobba med enklare tempoväxlingar, träna in en lugn balanserad trav. Lägga in lite bomarbete samt hoppa in dem. Dagar när det är strålande solsken tar man bäst tillvara på att jobba dem ute. Jag jobbar två dagar sedan vila och igen två dagar. Då är det en dag med ryttare och en dag avsuttet. När jag känner att de har styrka att bära ryttare mer kommer jag öka på antalet dagar med jobb. Men läser man en del studier så visar det på att en unghäst inte ska bära ryttare på ryggen mer än 2-3 dagar i veckan.

En 4-årig häst kan börja ridas uppsuttet två dagar i rad på. Detta är något Lars Roepstorff sagt och som vi B-tränare på Strömsholm fick läsa i ett fördjupningsarbete. Är man mer intresserad av vad han har att säga så finns det massor att söka upp.

Julklappar_sofierelander
Vem blir inte glad över fina och goda julgåvor? Foto: Sofie Relander

Med detta sagt har jag en mycket spännande vinter framför mig med många fina hästar att utbilda. Jag har ATG som en morot med.

  • Barcelona får börja travas i dag.
  • Jag har ett grymt gym i stallet nu som jag kan träna i nästan varje dag (även ryttaren måste vila…)
  • Johan Plate ringde mig i dag (mental tränare genom ATG-talang) Vi hade ett mycket givande och intressant samtal.
  • Jag har fantastiska kunder som tar med fina julgåvor till mig.
  • Mamma har gett mig grus i adventspresent, hon har grusat upp gångarna, TACK!
Grusgangen_sofierelander
Alla klappar ryms inte i en julkalender…men gör sig desto bättre i höstens lervälling. Foto: Sofie Relander

Detta är några av de saker jag är tacksam över, väldigt nyttigt att tänka över varje kväll vad man är tacksam över. Det gör mig oftast glad!

/Sofie


Sofie Relander
26 november 14:37

”Jag tror jag precis har ridit in en GP-häst”

”Jag tror jag precis har ridit in en GP-häst”
Tadaaa!!! Nu behövs det bara putsas lite på planen. Men hingststallet är uppe i alla fall! Foto: Sofie Relander

Vi har verkligen haft ett bra höstväder, milt och fint. En del regn har det dock kommit, men ändå inte så farligt just här. Jag försöker ha mina hästar så gott det får ute i flock, i lösdrift.

Jag tycker verkligen att alla unghästar jag jobbar som går i flock med andra är enklast att jobba. De får utlopp för sina naturliga behov och instinkter. De kan leka och vara med likasinnade och integrera med varandra.

Men det är superviktigt att flocken fungerar ihop. Man kan inte bara tänka att det är att släppa ut alla vind för våg. Skaderisk? Absolut, men skador händer även i små hagar och även i boxen. Däremot kan jag definitivt se att skador sker när man släpper ut en häst som kanske aldrig är van att gå i stor hage eller ens ihop med andra hästar. Därav får man alltid kolla på sin individ vad som fungerar för den. Därför försöker jag numera ha mina unghästar kvar i flock i stora hagar från ung ålder och uppåt så gott det bara går.

När de blir äldre och man åker iväg på fler tävlingar, träningar med mera så tycker jag det blir lite risky att släppa ut dem stort igen. Men jag tror bara man behöver prioritera och planera bättre. Så tror jag även att jag ska få till det. Någon enstaka räknar jag med att jag kommer få behålla på box. Kanske för att den är lite väl brutal mot de andra hästarna. Eller för att det är just den som springer och skadar sig jämt.

Sofierelander_hingststall_1002
Kerstin sopar och fixar det sista innan montering av hingststallet kan påbörjas. Foto: Sofie Relander

Nu har det gamla hingststallet byggts upp igen. Vilket betyder att jag har fler platser för elever och hästar i träning. Väldigt skönt att ha mycket plats i stallen. Karantänstall, tävlingsstall, träningsstall. Det är planen i alla fall.

Det är också viktigt att de klarar av att stå på box, i alla fall för mig. Det är sällan tävlingar erbjuder lösdrift som uppstallningsmöjlighet. Skulle olyckan vara framme och de skadar sig behöver de också kunna stå på box.

Hästarna som kommer hit på utbildning är oftast här såpass kort tid, så de får gå i egna hagar i anslutning till varandra givetvis.

Jag har nyligen fått börja hyra en av mammas ligghallar i en stor sandmarkshage. Den är en dröm! Här har jag fyra av ”mina” unghästar som kommer igång i arbete nu i december. Två av dem äger jag själv och de andra två är jag delägare i.

Det är två 2- åringar som ska ridas in, en 3-åring som gått treårstest. Samt en 4-åring som gick finalen i Breeders.

Sofierelander_losdrift
Mammas lösdrift på 130kvm. Jag fick hyra den lilla, men lika glad för det är jag. Foto: Sofie Relander

Lösdriften ligger nära i anslutning till gården vilket gör det enkelt för oss att hämta dem till arbete. Men vi kan också ha kvar en inne på box. Till exempel om den ska få extrafoder efter passet. Eller att den bara behöver träna på att stå inne lite.

Den rörelsen de får utomhus är så himla bra för dem. Jag märker av att de är starkare över ryggen samt att de har bättre kondition. Dessutom är det relativt fast underlag i hela hagen, så de stärker också senor och ligament för framtiden.

Sofierelander_losdrift-1002
”Min” ligghall till unghästarna. Foto: Sofie Relander

Barcelona, min GP-häst, skadade ju sig i somras. Hon fick en senskidskada bak och hade en sko av, ett svullet framben, någon sko som var sne. Så där hade något hänt, vad vet vi inte. Men det hör inte till vanligheterna att hon skadar sig i alla fall. Därför skulle jag vara trygg med att ge det en chans till att släppa ut henne ändå.

Sofierelander_barcelona
Barcelona under igångsättning. Jag använder mig ganska ofta av ett träns där jag inte spänner hakbandet. På det viset slipper jag att kinden blir i kläm mellan tänderna. De kan dessutom gapa, gäspa fritt. Men jag får ändå lite stabilitet av nosgrimman för bettet. Foto: Sofie Relander

Barcelona är i alla fall helt frisk nu, men vi ropar inte hej än. Hon är under igångsättning nu. Har fått superbra hjälp av min veterinär Anette Graaf. Men jag ska även ringa Lussan på fredag och höra med henne vad hon har för tips och råd. Hon har ju väldigt mycket erfarenhet, så det ska bli spännande och se vad hon säger. Väldigt tacksam över att få ha henne som mentor genom ridsportförbundets satsning i ATG-talang. Jag är dock lite dålig på att använda min mentor. Måste intala mig att det inte finns dumma frågor!

PS. Jag TROR jag ridit in en GP-häst precis, Anna Jarnalds 3-åriga Elliot. Lägg det på minnet.

/Sofie


Sofie Relander
12 november 20:54

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”
Inspekterar hästarna på lösdriften. Här är min 2-åriga Dragon Fly e: Dragon Welt ue: Ampere. Uppfödare Hannell Dressage stable. Foto: Privat

Vad har hänt sedan vår första ATG-träff?

Mycket, hela hösten bara spinner på i all världens fart. Unghäst efter unghäst rids in.

3- åringarna börjar sakteligen få komma igång efter en lång vila. Snart är de 4 år och ska lära sig lite nya grejer.

Efter vi var i Stockholm för några veckor sedan åkte jag ner till Skåne. Där red nämligen min elev Agnes sitt första SM på sin egenutbildade ponny, fräckt om ni frågar mig!

Jag är så stolt över hennes bemötande och intryck mot alla. Hon och många andra verkligen hejar varandra, stöttar varandra och pushar även när resultaten inte blev som väntat. Jag är så glad att hon kunde ta med sig många fina bitar ifrån sitt allra första SM.

Lika fräckt som det är att rida sin egen utbildade häst kan jag tycka att det är att någon rider sitt första SM på en färdigutbildad. För man har alla egna vägar att ta sig framåt på. Men alla stöter på hinder, olika hinder. Ett visst hinder för mig kanske inte är ett hinder för en annan.

Sofierelander.1003
Agnes Backström på sitt första SM med ponnyn Saga (som nu är till salu). Foto: Sofie Relander

Viktigast är att man måste lära sig att verkligen fokusera på sig själv.

  • Vad har jag, hur kan jag förvalta det?
  • Vad behöver jag, hur ser jag till att skapa det?

På det viset så tar man sitt fokus från de andra som vi ju faktiskt inte kan påverka. Men absolut, hur många gånger har inte jag tänkt att ”åh, vilken stor hästbuss, eller vilket flott ridhus, häst, gård, hus etc” ?

Väldigt många gånger. Men jag gläds med dem, åtminstone har jag fått lära mig göra det.

Jag kan absolut tänka tillbaka där jag satt och var avundsjuk och tyckte mycket var orättvist. Men nä, någon klok (oftast min mamma) sa till mig att ”Fia, fokusera du på ditt och dem på sitt, så ska du se att det blir bra, för du kan inte påverka vad de har”.

Däremot kan jag påverka vad jag själv har.

Alla har vi olika utgångslägen. Men det gäller att ta tillvara på minsta lilla halmstrå man kan komma över. Det tror jag är likadant för alla nämligen. Men oj vad jag får påminna mig om det när tankarna börjar segla.

Sofierelander.1002
Blivit väldigt inspirerad till min avsuttna träning igen, tjohoo! Foto: Sofie Relander

ATG-träffen var verkligen så rolig. Det var väldigt bra att få träffa alla de andra. Dessutom från olika discipliner (många hoppryttare, men de var helt okej!).

Vi pratade lite om kost, veterinärlära, fick papper från Johan Plate (mental träning). Det var många intressanta bitar och man fick sig lite tankeställare.

Vi gjorde även lite rörlighetstester, nästa träff är i januari. Fram till dess kommer vi gå igenom en hel del grejer. Så det kommer säkert få stå mer om det, när jag kan mer om det.

/Sofie


Sofie Relander
22 oktober 17:45

”Jag har ringt Lussan!”

”Jag har ringt Lussan!”
Här tränar jag "tömkörning". Har longerlina igenom handtaget på sadeln. Avslutade sedan med att gå lite mer bakom. Detta är en otroligt känslig häst och något bakskygg. Så det är super att göra detta innan man börjar sitta upp på henne. Hon rids in just nu. Foto: Sofie Relander

Snart är den här veckan till ända. Den har gått i en rasande fart. Till skillnad från förra så har det verkligen bara varit riktigt höstrusk. Då är man tacksam att vara i ridhuset. Men fyyyyy vad det är tråkigt. Efter att ha varit ute konstant och jobbat hästarna så har jag verkligen blivit bortskämd. Markerna är alldeles för blöta nu för att de ska hålla att rida på. Så jag måste vänta lite innan jag rider ute med dem på gräset.

Men det har varit riktigt härligt att få njuta av det. Många var dock väldigt pigga ha, ha. Det var nära med både en och annan flygtur för mig.

20201021_111515
Liten 2,5 åring e: Harlem D. Foto: Sofie Relander

Unghästarna jobbar på super, longerar, hänger och de jobbar på riktigt bra tycker jag. Någon dag i veckan har de ryttarfri dag, då kan Linda-Marie eller Kerstin jobba dem från marken. Båda två är väldigt lugna och pedagogiska. Linda-Marie har jobbat själv med inridningshästar tidigare och jobbar som hästskötare i tio år. Det är väldigt skoj att ha en så kompetent person med i sitt team. Kerstin har själv ridit mycket och många hästar. Tagit tillvara på sina chanser hela tiden. Bäldigt orädd också, det är precis vad unghästarna behöver . En säker individ på marken som kan stärka deras självförtroende och förtroende för oss.

När även de gjort jobbet från backen bra så är det dessutom enkelt för mig att hänga och trixa med dem.

En unghäst lär sig oerhört fort. Den kan inte avgöra vad som är rätt och fel. Så det är verkligen upp till oss att alltid lära den rätt. För lär vi den fel kan vi ju inte beskylla hästen för att den sedan är ”elak”. Utan det är helt och hållet handhavandefel. Sedan blir det absolut fel, men man lär sig hela tiden. Viktigt är att se att det inte är hästen som gör felet, utan en själv och att man ska hitta nyckeln till att lösa det.

Det svåra är helt klart när man får en häst till sig som redan varit hos flera stycken på inridning…. Mmm…Där har något gått fel. Men det är kul med utmaningen. Man måste verkligen gräva djupt i sin kunskapsbank och prova olika kombinationer för att hitta vad som passar för just den individen.

Viktigt är att det fortfarande inte är hästens fel. Och självklart har det inte varit medvetet från ägaren eller tidigare ägare att det ska bli så fel. Så det tycker jag inte man ska skämmas för eller må dåligt över. Man ska bara vilja lära sig samt förstå att det INTE är hästens fel till det beteendet.

20201021_134943-(1)
Inridningshäst med träns första gången. Superbra med ett betthöjande träns, då kan man leda dem direkt i tränset då det blir en blandning mellan grimma och bett. Riskerar inte att bettet trillar ner på lanerna. Dessutom får hästen lära sig att det ligger där det ligger. Foto: Sofie Relander

Jag får ofta in hästar där ägarna tycker det är lite jobbigt att det blivit som det blivit eller att de inte hunnit med så mycket. Men jag tycker verkligen inte att man ska behöva ha de känslorna. Har det blivit fel så tar det kanske bara längre tid. Men det går att fixa till. Jag tycker inte man ska skämmas för hästen till exempel kommer direkt från lösdriften hit. Man får bara lägga ner lite mer jobb på grunden i början, då kan man vara säker på att grunden blir bra och då blir resten oftast väldigt bra.

Hästen kan vara nästan hur grön som helst. Hellre det än att den är gjord mycket med men har tappat respekten och förtroendet. Men kom ihåg, även det ska man inte skämmas för, bara lämna iväg eller ta bra hjälp.

Jag känner även av att hästarna är matta just nu. Mycket beror på pälssättning. Så nu har jag fixat ett nytt foder som kompletterar upp detta. Har en häst som ska banta, men ändå behöver lite energi….den är svår! Men jag har hittat ett som funkar super!

20201021_203918
God Morgon aMw testar tävlingsträns. Förhoppningsvis gör hon debut på söndag. Foto: Sofie Relander

Det var ju ett tag sedan jag pratade med Lussan nu, men jag ringde. Vi pratade nästan i en timme, ja det var ju så enkelt! Vi kom fram till att jag skulle göra följande:

  • Tömköra hästarna lite mer.
  • Ringa en utlandsbaserad tränare som jag ska åka till. Detta har jag gjort, båda delarna. Kan inte fatta att jag ska åka utomlands och träna mot slutet av december om allt går som det ska. Helt otroligt! Ni kan inte ana hur läskigt det var att ringa till ”hen”. Jag skulle ju prata engelska plötsligt, annars skulle vi inte förstå varandra tänkte ju jag…..oh ja det är en historia det, den kommer.

/Sofie


Sofie Relander
19 oktober 16:03

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”
Ridsports bloggare Sofie Relander har varit och tävlat i Falkenberg i helgen. I bloggen berättar hon om rundor som skolar för framtiden och om vad som gör henne till en stolt ryttare. Foto: Sofie Relander

Nu har en tävlingshelg kommit till ända. Snacka om att vi verkligen har kommit igång med tävlandet nu efter ett långt uppehåll. Jag behöver nog inte nämna vad uppehållet beror på va?

Alla är vi väl less på att höra ordet ”märkliga tider” jag kräks nästan av att höra det ordet. Så less på hela skiten….

Men hur som helst, tävlandet har vi kommit igång med nu. I helgen har jag tävlat med tre hästar och fyra starter. Det har varit helt fantastiskt väder hela helgen! Wow, vad vi njutit.

På fredagen startade jag Grappa Q, som ägs av Våxtorps Djurklinik. Han debuterade MSV A, det gjorde han så bra. Ganska kravlöst tog vi oss runt. Jag ville verkligen introducera denna klass för honom så positivt som det bara gick utan för mycket press. Det resulterade i ett kval till nationell MSVA och nästan 63 procent. Så otroligt glad jag var, piruetterna gjorde han så fint, serien var jag lite för långsam i, så det blev en räknemiss där. Men han gör verkligen allt man ber om. Det är så kul!

På lördagen startade jag Lyckhems Dahlia som jag äger ihop med uppfödaren Carina Lindberg. Efter Breeders blev det VÄLDIGT tydligt med vad vi behöver träna på. Vi behöver träna på att bli lämnade ensama. Att det kommer och går hästar och så vidare.

Så under veckan har jag jobbat henne utomhus (alla har jobbat ute) där man kan skymta hästarna ibland. Det har varit tufft för henne att kunna fokusera på mig. Men vi har tagit oss stegvis framåt.

Sofierelander_blogg
Spana in vloggen längst ner där Sofie Relander kommenterar alla helgens ritter och visar vad hon fick för poäng. Foto: Sofie Relander

Jag valde att rida fram utomhus i Falkenberg där man ser hästar som kommer och går hela tiden. Jag såg också att de riggade upp repen för att släppa ut ridskolehästarna till sin lösdrift. Det tänkte jag blir PERFEKT att träna på! För det är ju inte nu vi ska vara som bäst. Det är först om några år och fram till dess måste vi ta oss igenom alla små hinder och utmana oss så vi är redo till fullo så gott det går.

Ungefär så tänker jag.

När vi red fram där ute så kom ju sedan ridskolehästarna som ett skott ut från sitt stall. Oj vad de var glada! Dahlia blev minst lika glad hon! Men vet ni, trots att hon blev spänd så kunde hon ändå jobba med mig. Sedan när vi kom in på banan och var helt själva var hon ändå mottaglig för mig.

Hon var absolut spänd, det kommer ta ett tag och komma till total avslappning. Galoppen blev lite kort och laddad. Men allting satt och jag var verkligen så glad efteråt. Vi red på 66,7 procent i MSV B och blev placerade. Hittills har hon varit placerad i alla sina MSV B starter i år.

På söndagen var det dags för Las Vegas och Grappa Q. Vegas fick debutera MSV C och gjorde det med bravur! Ett kval satte vi till MSV B. Han var otroligt laddad men lyssnade så väl på mig och levererade så bra galoppfattningar. Alla fattningar var bättre än dem vi någonsin gjort hemma. Så jag kände mig överlycklig! Hans galopp är så mäktig. Hör man honom galoppera så måste man gå och se vad det är som händer ha, ha!

Det är sån spänst i sprången. Han är sju år gammal och ägs också av Våxtorps Djurklinik.

Grappa Q startade även en MSV B5. I dag tänkte jag att nu ska vi prova att spänna bågen lite. På honom har man fått vara lite försiktig med det. Det har nästan varit så att han blivit alldeles för spänd och börjar knarra med sina tänder och lite annat om man ber om lite för mycket. För då ger han allt och lite till. Därför har jag verkligen bara velat ge honom lite space på banan och i träningen och väldigt sakta börjat plocka ihop honom men släpper snabbt ut honom igen.

Så han känner att ”aaaah, detta var ju inte så jobbigt, hääärligt”. Jag har ju inte ridit så mycket på honom heller, så då får man ibland också tänka på att inte samla ihop för mycket och kräva för mycket.  Jag kommer ju som en helt ny ryttare och rider kanske inte helt likadant som han är van vid. Vissa hästar behöver lite mer utrymme helt klart.

Men den här starten kunde jag verkligen rida med ännu mera spänst. Wow! Det var verkligen megabra! Vi satte till och med våra seriebyten. Det har tagit lite tid för mig att rida in mig på hur han vill ha sina serier gjorda. Men nu börjar vi verkligen synka på nästan alla plan.Vi red ihop 67 procent och kom på fjärdeplats i klassen.

Kerstin har jobbat i helgen och har hjälpt till så mycket med hästarna för mig. Fixat alla fina knoppar på dem, hjälpt till att ta ur dem, packat, mockat lastbilen. Verkligen bortskämd med en grym groom! Praktikant- Isabella har också hjälpt till en hel del.

Detta är min ”lediga” helg.

Försöker vara ”ledig” varannan helg ungefär eller en helg i månaden. Det är LYX!

Tack alla fina hästägare för ert förtroende, mina sponsorer och Kerstin och alla alla andra !

Kort film från nästan allas starter kommer här:


Sofie Relander
8 oktober 21:38

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”
Barbaresco MW på Flyinge. Foto: Privat

Nu har båda Breedersveckorna gått och vi är tillbaka till verkligheten igen.

Fast för mig kommer det nog ta ett tag att riktigt komma tillbaka till ”verkligheten”. För nu kan man säga att ATG-talang verkligen drar igång. För ett tag sedan fick jag reda på att jag var en av tio ryttare som blivit uttagen till detta projekt.

I år öppnade de upp fyra nya platser för hoppryttare, då det var rekordmånga som sökte. Så vi är totalt tio. Sex hoppryttare, två dressyr- och två fälttävlansryttare. Tänk att detta drar i gång nu. Jisses! Den 27 oktober har vi vår första träff. Den kommer vara uppe i Stockholm under två dagar.

Det som hela detta projekt går ut på är att hjälpa oss ryttare ännu lite till. Det är Svenska Ridsportförbundet som tillsammans med ATG gör det möjligt.

Hon är absolut inte läskig, det är inte det.

Det vi får hjälp med är väldigt mycket upp till oss också. Vi har en viss summa pengar/bidrag som vi får använda till något som hjälper oss i vår satsning. Något som höjer oss ett snäpp till.

Vi i dressyren får ha tillgång till Lussan som mentor, fast jag har inte vågat ringa henne än. Hon är absolut inte läskig, det är inte det. Jag har tränat för henne ganska många gånger via landslagsträningarna men även via talang nivå 3 och det har absolut inte varit läskigt.

20201008_150630_grappa_q
Duktiga Grappa Q! Foto: Privat

Men det är så himla pirrigt att ringa henne, det är ju Lussan vi pratar om. Vad ska jag fråga, vad kan jag fråga? Vad får jag fråga? Haha….här kommer min osäkerhet in i att inte vilja göra fel. Så nu får jag tänka som i ridningen. Bara gör det! Så innan dagen är slut ska jag ringa Lussan (ooooh shiiiit).

Vi kommer ha mycket avsutten träning är jag helt 100 på. Jag är rätt säker på att vi kommer få läsa på om juridik, ekonomi, mediaträning och så vidare. Så vi kommer få lära oss att hantera hela vårt företagande på ett mer säkert vis. Jag tror man kommer bli lite mer enhetlig efteråt. Jag är ju absolut bombsäker på att jag kommer lära mig så mycket av så mycket nyttigt som man bara kan och kanske annars inte tänker på.

Just nu innan vår första träff så ska vi fylla i en kostregistrering. Detta gör vi för att de sedan ska kunna ge oss individuella kostråd. Kosten har ju egentligen väldigt stor påverkan på oss. Stress, muskelmassa, magsystemet, humör, prestation med mera är sådant som hänger ihop med vad vi äter och när vi äter.

Jag är ju världens tårt/kakmonster.

Så just nu väger jag varje livsmedel för sig, knappar in det i en app där jag kan söka upp vad det är för livsmedel och sedan hur mycket av det. Inte superkrångligt. Ni kommer ihåg att jag gjorde detta för ett par veckor sedan kanske, men då bara i tre dagar. Detta är samma, fast i sju dagar! Så ja, några fler dagar blir det.

Jag behöver i alla fall inte själv räkna så mycket på något. Vilket jag hoppas få lära mig mer om sedan. Jag är ju världens tårt/kakmonster. Så någon ”ajabaja” kommer jag helt säkert att få. Men det kan vara nyttigt för mig att verkligen få veta hur illa det egentligen är att äta sådant varje dag som idrottare. Få veta vilken egentlig påverkan det har på min kropp.

Fast mina matvanor i övrigt tror jag ändå är väldigt sunda.

Träning är nästa grej, det kommer säkerligen bli mycket av det där. Jag tror vi kommer göra ett cooper-test eller liknande. Vet inte så mycket om det, men tror det är någon form av konditionstest.

Jag gymmar ju lite här på gym i Bua (det ligger nära och bra). Nu har jag även börjat ta med mig Kerstin, min fina fina hästskötare. Hon tycker det är superskoj med gym och har själv tränat väldigt mycket tidigare. Så det är en rolig person att ha med sig, hon är verkligen motiverad och smittar med sig av det. Med på gymmet har jag också Linus (min kille) som hjälper mig otroligt mycket. Han hjälper till med övningar, peppar mig och håller mig motiverad. Så jag har ett himla gott gäng runt mig. Det är otroligt viktigt, då får man rätt energi.

Om nu min mamma kan stå ut med det…

Vi kommer även få ha Johan Plate som mental tränare. Honom har jag också haft tidigare, då i talang nivå 3. Det kommer bli väldigt spännande att se vad vi kommer få lära oss mer av nu. Det som är så himla bra är att jag har min mamma som är mental coach här hemma. Så med henne kommer jag kunna fortsätta mitt arbete med som jag får av Johan mellan gångerna vi träffas. Om nu min mamma kan stå ut med det, jag tror det, hon brukar göra det.

Vi har även gjort en personlighetsanalys. HA HA…det va skoj att se resultatet. Väldigt mycket som stämde in. Väldigt roligt att läsa igenom. Det var säkert 40 sidor med analys av mig. Hur jag är, hur jag hanterar situationer, hur andra uppfattar mig, vad jag kan tänka på, mina starka sidor jag ska ta tillvara på. Vilka sidor som jag kanske borde jobba på. Den var verkligen superintressant! Så det hoppas och tror jag att vi kommer få jobba vidare med.

Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Den 27 oktober kommer jag dra upp till city, storstan, huvudstaden Stockholm! Ska bli väldigt spännande att åka dit, ser så fram emot detta. Jag kommer helt säkert skriva löpande om vad vi gör och vad jag får lära mig!

Jag ska även ta mig en funderare över vad jag kan använda mina individuella medel till. En PT, en mental coach, en resa till Tyskland i två veckor med Barcelona för träning, alltså det finns så många fantastiska möjligheter med detta och jag är ENORMT tacksam över denna möjlighet jag har fått med detta nu. Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Tycker man det är kul att kolla vloggar så finns det en ny ute, den är från dag två på dressyrbreeders.

Ha en fin vecka!

Sofie


Sofie Relander
1 oktober 20:00

Sofies blogg: ”Jag klamrar mig fast i manen”

Sofies blogg: ”Jag klamrar mig fast i manen”
Ridsports bloggare Sofie Relander har dammat av hopptävlingsnerverna på Breeders. Läs mer om dagens spännande erfarenhet och spana in klippet! Foto: Privat

Herregud!

I går åkte jag och Malou ner till Flyinge till Breeders för hopphästar. Vi åkte ner med hennes 4-åring som är hennes egna uppfödning e Hip Hop-Stolzenberg-Quattro B.

För åtta veckor sedan skämtade hon lite (tror jag) om att jag och Lurifax skulle åka ner och hoppa Breeders.

Ha, ha sa jag, va…menar du allvar? Ptja, varför inte tänkte jag. Han är inriden av mig som 3-åring, så jag kände honom väldigt väl. Sedan har han varit iväg en sväng hos en hoppryttare nu under våren och sommaren innan han kom tillbaka till mig.

När han kom så provade jag hoppa några språng och kände att ”jamen detta var ju ändå lätt”. Det var bara att styra och tänka framåt för han suger tag i hindren så fantastiskt bra! Jag tackar och bockar för min dressyrridning. Den har gjort att detta faktiskt ändå gått bra.

Det var cirka sex år sedan jag var ute på hopptävling innan jag började med Lurifax. Tror jag. Så det var absolut inte i går. Jag säger då bara vilken fantastisk häst han är. Wow! Jag känner mig så trygg på honom.  Det är ”bara” att styra på, komma rätt på, rama in, hålla i sig i manen, så fixar han resten. Jag klamrar mig fast i manen känns det som, vill verkligen inte bli efter i något språng på honom,  vill inte riskera det.

I går när vi kom in på banan bokade man en banvisning. Jag var helt säker på att man skulle få ta några språng inne på banan.

Det var samma personal som under förra veckan när jag var här med gångartshästarna. Så de skämtade lite med mig och frågade ifall jag ville att de skulle putta upp alla hinder längs med väggarna. Skämtsamt frågade jag dem vid insläppet att ” ja, och hur går det till nu då här?”

Jo, du skrittar runt.

Haha, tänkte jag, nu försöker de driva med dressyrryttaren om att man bara ska skritta runt på banvisningen. Tänkte snabbt att, nänä, den går jag inte på.

Men så skrittade alla, bara skritt, runt runt. ”Jaha ja, detta var la fartfyllt”. Men det var bra att visa runt i bara skritt, han slappnade av fint av det.

Sedan detta med att gissa vilken startid vi skulle ha, det krävs lite rutin på det med. Men vi fick till det riktigt bra. Malou hade bra koll. Så jag hoppade fram några språng i lugn och ro. Han kändes super. Verkligen lätt på hinder, lite för glad i hindren kanske!

När det var dags för mig att gå in på banan så tänkte jag baraVad fan, fan ta dig Malou, vad har du lurat in mig på”. Det var verkligen min tanke, jag var skräckslagen. Den skräcken i kroppen alltså. Men jag tog snabbt kontroll över mina känslor. Tänkte att detta fixar vi, det fixar vi alltid. Styr mitt på, håll i dig Fia, rätta sprången fram, det löser sig!

Jajamen, vi kom runt banan. Inte uteslutna, vi utgick inte, jag hoppade inte fel hinder, jag flög inte av. Vi samlade på oss så många fina vägar, så många fina språng. Han var som en misil som bara sökte efter nästa hinder hela tiden. Helt fantastisk! Wow! Hoppas verkligen jag får fortsätta med honom som 5-åring också.

Då kommer jag till och med hinna börja träna för hopptränare också.

TACK Malou!

/Sofie


Sofie Relander
24 september 18:27

Sofies blogg: ”Vi är i FINAL!”

Sofies blogg: ”Vi är i FINAL!”
Ulrika Sjökvist och jag äger Barbaresco MW ihop. Hon har gått in och köpt honom åt mig. Jag ser så fram emot våra år ihop på banan. En dröm att kunna få rida en sån fin häst och veta att han blir kvar i stallet. Foto: Privat

Barbaresco MW är alltså den tionde bästa 4-åringen i hela vida landet. Här av 84 startande och även fast vi startade allra först så lyckades vi hålla oss i topp tio. Jösses!

Jag spricker av lycka just nu! Tänk att Cathrine Dufour ska sitta upp på vår fina fina häst som är uppfödd av min mamma och ägs av Ulrika Sjökvist ihop med mig.

Tänk att jag valde precis rätt häst där ute på betet. Tänk att jag är så lyckligt lottad att ha fått en sån fin sponsor som köpt honom åt mig och vi äger honom ihop!

Och tänk att jag för två veckor sedan tog in honom från betet för det var lite för krångligt att gå så långt varje gång han skulle ridas. Ja jag vet, latheten slog till och han fick stå i en stor lösdriftsbox på sex gånger sex meter!

Barbaresco_exteriorta
Barbaresco MW uppfödare Maria Winberg/Stuteri MW
Ägare: Ulrika Sjökvist & Sofie Relander. Foto: Sofie Relander
Barbarescomw
Min fina, fina häst! Foto: Privat

De mår väldigt bra i kroppen av att få röra sig så mycket på de stora beten vi har, som är både långa och sluttande.

Det var också då han fick börja äta lite kraftfoder utöver fri tillgång till grovfoder. Det endast för att han skulle få i sig mineralerna som inte var så mumsiga. Men även för att de kan gå ner i vikt en hel del när man reser och är borta.

Så totalt 1 kilo kraft har han fått. I stället ätit riktigt bra grovfoder med bra värden helt taget till unghästar. Det är sånt som min mamma har vrålkoll på. Hon sår in allt möjligt i örtväg och grässorter som behövs. Så jag är supertacksam att jag så långt det går kan hålla hästarna på grovfoder. Men där det behövs kan jag ge extra, men bara om det behövs.

Hans lillasyster e: Bordeaux ue: Dionysos ser jag väldigt mycket fram emot att rida här nästa år

Jag har jag med mig fem hästar (presenterade dem alla i tidigare inlägg.)

Det är riktigt skoj att vara här nere. Det är bara jag som varit på Flyinge tidigare av oss som här. Det är så kul att få visa och ta med dem för första gången till en sån här anläggning. De tycker det är riktigt coolt.

Vi har våra hästar där vi sover, på Dorisberg B&B som bara ligger 15 minuter från Flyinge. Här har vi dessutom tillgång till hage där hästarna fått gå en hel del. Det känns fantastiskt. Vi har ett stort hus (jag tycker det är stort) med fyra rum och kök. Så här kan vi laga all vår mat, titta på TV (hinner vi inte riktigt). Vi stortrivs helt klart.

Man måste boka bantid och får endast visa hästen inne på banan en gång. Men WOW säger jag bara, vilka hästar jag har! Den ena bättre än den andre. Jag är så imponerad över dem alltså.

Här kommer en kort vlogg från Barbaresco MW:s förberedelse, ritt och lite efter. Vi provade lite av naturbanan som finns där också.

/Sofie


Sofie Relander
17 september 16:44

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”
Varför gör Sofie Relander en tempkoll? Foto: Sofie Relander

Var ska jag börja?

Jag har köpt häst, jag blev sjuk när jag skulle tävlat hela helgen, jag förbereder fem hästar för Breeders, jag har debuterat en meter med en 4-åring inomhus…

Hästköpen är jag inte färdig med, så det tar vi om några veckor när allt är klart så kan jag presentera mina nya små unghästar.

En läskig grej att köpa häst. Förra året köpte jag min första häst. Det var en 1-åring, vi är redan uppe i dryga 16.000 kronor i veterinärvård. Hon lyckades skada sitt ögonbågsben. Verkar ha klarat sig bra, hon är frisk och kry, ska snart ridas in. Men mer om det sedan!

Sofierelander_unghastar_blogg
Till höger syns två av nyförvärven, 2-åriga Florello MW e BH Farrell – BH Zack. Uppfödare Maria Winberg . Den andra bruna är ett 2-årigt sto e Harlem D- Capriano, uppfödare Aja Blomberg. Foto: Sofie Realnder

Jag skulle tävlat fem hästar i helgen i Laholm, men två dagar före började jag känna mig lite sjuk, dottern hade redan varit sjuk och Kerstin, hästskötaren, hade varit hemma med feber och förkylning. Så det var min tur helt enkelt….

Hade det varit normala tider hade jag fått åka och tävla och köra mitt race. Men otroligt dumt att åka och tävla (man får inte ens) med feber och förkylning. Jag lyckades i alla fall ta det ganska lugnt den helgen. Jag kunde sprida ut hästarnas jobb över hela dagen och fick hjälp att göra iordning dem. Så jag behövde verkligen inte ”ta ut” mig och hästarna kunde jobba på som vanligt i stället.

Nu hoppas jag att jag inte blir mer sjuk, skönt att få ha det över inför Breedersveckorna som kommer. Jag kommer ha med mig fem hästar på dressyrveckan och en häst på hoppveckan.

Sofierelander_unghast
Unghästarna hemma hos Sofie Relander förbereds nu för fullt inför kommande veckors äventyr på Breeders. Foto: Sofie Relander

I går var jag i väg till Kungsbacka och hoppade 4-åringen som skall gå Breeders. Han heter Lurifax och är e: Hip Hop ue: Stolzenberg. Uppfödare och ägare är Malou Gunnarsson.

Vi debuterade en meter inomhus. Jäklar vad skoj vi hade. Han kan verkligen segla över hindren. Jag bara håller i mig, stör så lite som det går i sprången, bara följa med mjukt och låta honom sköta sitt jobb. Vilken häst, jag är så glad att jag får hoppa honom. Det är så otroligt roligt att vara ”tillbaka” på hoppbanan.

Det är dessutom en enorm skillnad tycker jag på mitt flyt mellan hindren nu från förr. Nu kan jag verkligen mina grunder efter allt dressyrjobb. Det jag märker är att det inte är läskigt när jag är på banan. För jag har just den grundkontrollen man behöver ha. Sedan kan det kanske inte vara helt 100 på en 4-åring, utan där får man korrigera lagom helt enkelt. Man kan alltid förbättra. Men det vi gjorde bra är jag riktigt glad över.

Det ska bli väldigt roligt att åka med honom till Breeders, jag och hans uppfödare kommer åka dit själva med honom och bara ha det roligt. Njuta och prova på lite nytt. Det ska bli så skoj!

En liten ”vlogg” har vi gjort på vår hopp-utflykt. Darriga ben och hög puls ha, ha, ha.

Måste även lägga till att jag ska logga hela mina dagar i tre dagar, temp, mat, vattenintag, aktivitet, puls, vila, sovtider med mera. Den enda termometern som fanns att köpa på vårt apotek var denna, suck.

Detta gör jag för att det finns en tjej som pluggar till någon form av avancerad dietist. Jag tyckte det lät intressant och skickade in min intresseanmälan. Så efter dessa dagar ska hon även hjälpa mig, räkna på vad jag behöver få i mig mer/mindre av, sova mer/mindre, dricka mer/mindre. Det skall bli otroligt spännande.

Jag kör också all in och njuter och gör allt det ”förbjudna”. Alltså sådant som är förbjudet i dressyr då.

Jag är på banan med LÖS man, jag behöver inte knoppa WOW!
Jag själv har håret i en hästsvans som flyger efter oss i sprången, WOW!
Jag har ett guldigt, glittrigt spö med på banan, ha, ha.
Jag har (givetvis) benskydd på hästen.

De fem hästarna är

Total Aprilfool, 4 år, e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare/ägare Michelle Johansson Perned Kom 6a som 3 åring på Breeders med Camilla Axelsson. Fick 48 p på sitt 3-årstest.

Top Notch, 4 år, e: Total Hope ue: First Wish. Uppfödare:Pia Bernström, Stuteri Stubbäng Ägare: Våxtorps Djurklinik. Visades på 3-årstest i år och fick 47 p.

Z MW, 4 år, e: Zuidenwind ue: Davignon I – Bellini uppfödare: Maria Winberg Ägare: Susanne Lewenhaupt, visades på 3-årstest i år med 48 p.

Barbaresco MW, 4 år, uppfödare Maria Winberg, ägare Ulrika Sjökvist e: Bordeaux ue: Weltmeyer – Laures Crusador xx. Visad som 3-åring med 48 p.

Lyckhems Dahlia, 6 år, uppfödare Carina Lindberg, ägare Carina Lindberg och Sofie Relander e: Dalwhinnie ue: Edinburgh. Gjort två starter i år i MSV B med 68 %.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 123 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden