Carl Hedins röda tråd: Beröm små steg

När ridsportprofilen och svårklassryttaren i både hoppning och dressyr, Carl Hedin, bjöd in till clinic under Dressage Powers finalhelg i Linköping kostade biljetterna från 399 kronor – och var utsålda. Carl Hedin berättade att han först varit tveksam, men när clinicen fick övergå från att vara Carl Hedin solo till ”Carl and friends” gick han med på att komma.

Vännerna, det var Carl Hedins hopptränare Helena Persson, unghästutbildaren Björn Svensson och dressyrryttaren och tränaren Emma Sanderson. Men först kom Carl Hedins fina dressyrhäst Van der Veen, ”Ville” (WESTF val f-13 e Vitalis-Fidermark, uppf Jana Jostmeier, äg Eques Management), in på banan i bara grimma. Detta för att ryttaren ville visa hästhantering och prata förstärkning och bestraffning.

Morötter utan buffel

– Det finns positiv förstärkning, negativ förstärkning, positiv bestraffning och negativ bestraffning, förklarar Carl Hedin.
– Det pratas om positiv förstärkning just nu, och det är en metod jag använder jag också. Då belönar jag önskvärt beteende med till exempel morötter.
Ville följer lugnt sin ryttare först, men när morötterna kommer fram blir det lite buffligare.
– Så vill man inte ha det, så jag har lärt Ville att han bara får godis när han tittar bort.
Mycket riktigt, hästen vänder bort huvudet och får genast en morotsbit. Dessutom lägger Carl Hedin till ett ”yesss!” när Ville gör rätt.
– Det blir som en brygga för hästen.

Negativ förstärkning innebär att tryck eller lätt beröring tas bort när hästen gör rätt. Det är den mest använda metoden, då till exempel en skänkel läggs till och tas bort när hästen gör det vi begär av den.

Risk för rädsla

Hur är det då med positiv bestraffning?
– Det innebär till exempel att om hästen stannar på ett hinder använder du spöet. Men risken är att hästen, som Ville här,  kan bli rädd för hindret, om jag smäller till honom kan tycka att hinder är obehagliga. Samma sak om du sparkar till en spänd häst så att den ska gå fram, då kanske den går fram i blotta förskräckelsen men i hästens huvud har jag sagt att det Ville tycker är läskigt faktiskt är obehagligt. Positiv bestraffning kan funka kortsiktigt men hästhantering bygger på att hästen har en bra känsla, och det går inte att bygga med positiv bestraffning, förklarar Carl Hedin.

Negativ bestraffning är att ta bort något hästen upplever som positivt.
– För människor skulle det kunna vara att ta bort en dator eller att begränsa skärmtid.

”Fånga djurets tanke”

Oavsett om man använder positiv eller negativ förstärkning talar Carl Hedin om vikten av att belöna de små stegen.
– Försök fånga djurets tanke, belöna när han tänker rätt. Så är det oavsett metoder, belöna inte bara en perfekt piaff utan när djuret tänker piaff.

Nu har Ville gjort sitt som handhäst, och det är dags för två 4-åriga hopphästar att göra entré. Carl Hedin och Björn Svensson sitter upp och låter hästarna skritta runt banan.
– Vid banvisning i hoppning skrittar alla runt i lugn takt och pratar om vem som haft ihop det med vem helgen innan. Inte för att vara taskig, men när dressyekipagen ska kolla in banan kommer de in och ska rida spikrakt och visa upp sig, säger Björn Svensson.
– Jo, men det kan ju också bero på att hoppryttarna bara får skritta, det kan ju vara 30 ryttare inne på banan om det är 30 startande i klassen, säger Carl Hedin.

Ett hamsterhål

Att prata under framridningen är en del av metodiken för de här ryttarna, för att det ska bli avslappnad stämning för både hästar och människor. Ett hinder är extra läskigt och Björn Svensson utbrister:
– Jaha där har vi vårt hamsterhål! Jag brukar kalla det så för om hamstern bara kommer igenom med huvudet så brukar det ordna sig.
Ryttarna turas om att följa John och berättar att det är en bra metod när man har med så unga hästar att göra.
– Jag brukar alltid leta efter den coola hästen och ta rygg på den. Flockdriften är stark, kanske borde man alltid ha en ledhäst på tävling, funderar Björn Svensson.

Man kanske kunde tro att dessa ryttare aldrig tänker på att ramla av, men det gör de, och skämten haglar kring detta.
– Jag gillar att sjunka ner i sadeln för att det ska bli lättare att sitta kvar, förklarar Björn Svensson.
– Jag gillar inte att sitta ner på en häst som inte är i bärighet, säger Carl Hedin.
– Jag har nog aldrig suttit på en sådan, säger Björn Svensson och får skrattsalvor.

Kan inte bara ge långa tyglar

Hästarna går först över bommar i skritt, Carl Hedin sitter till och med av i början, och sedan byggs övningarna på till en kort bana. Nya hinder läggs till efter hand. Efteråt lämnar Helena Persson sitt omdöme.
– Det är väldigt lugnt och mjukt men också stadigt och övertygande, säger hon.
– Ja, det går inte bara att rida på långa tyglar och säga ”duktig, duktig”, då kan hästen känna sig övergiven, säger Carl Hedin.
– Jag gillar hur ni la in nya svårigheter. I dressyren försöker jag alltid tänka att jag börjar med byte åt det håll hästen har enklast att byta, säger Emma Sanderson.

Börja enkelt

Nästa häst in på banan är en 10-årig hopphäst som gått 1,45 och varit hos Carl Hedin i en vecka.
– Vi börjar med något enkelt, som 4-åringarna fick hoppa. Det är bra att börja med något man är säker på att lyckas med – det är aldrig fel att hoppa ett hål för lågt, Det som kan hända är att man tycker att det var onödigt att hoppa så lågt i efterhand, men det kan aldrig skada hästen, säger Helena Persson.
Hon går vidare till att prata om hur komplicerat det är med hoppning.
– Dels handlar det om ett antal hinder i relation till varandra. Dels handlar det om hästens grundmekanik, har den korta eller långa galoppsprång, hur ser farten ut, hur ser vägen ut. Och hur hästen reagerar på hindret, ökar den eller bromsar den emot? Det är ganska många saker att ta hänsyn till, och vi ska alltid göra det så enkelt som möjligt för hästen att lösa uppgiften.

Ska inte öka mot hindret

Många kanske gillar känslan av en häst som suger tag i hindret och ökar mot det – men så ska det inte se ut, enligt Helena Persson.
– Banhoppning går ut på att ha en så jämn rytm som möjligt. Att bara kunna vända upp mot hindret och cruisa med, det är rätt lovely. Om man börjar sakta och måste öka är det lätt att de blir lite platta och då är ryttaren där och nappar lite och det blir fram och tillbaka, det är ingen skön känsla.

Carl Hedin får order om att höja grundtempot och ha en fräsch galopp mot första hindret.
– Men hur ska jag veta vad som är en fräsch galopp? Blir svaret.
– Försök känna att du har en härlig anridningskänsla, titta på anridningen i ditt huvud. Du ska ha en galopp som du kan minska lite utan att det blir för sakta och som du kan öka lite utan att det blir för fort. Generellt sett är det bättre med en lite för hög hastighet än för låg, det kan täcka upp om man missar lite på distansen, säger Helena Persson.

Fart kan kompensera

Hon förklarar att en snabbare galopp kan leda till att hästen petar en bom i framkant, men att det är värre med konsekvenserna av en långsammare galopp, då hästen kan klippa bakbommen med bakbenet.
– Att ta bakbommen, att inte räcka över, är en supernegativ bestraffning – det läskigaste hästen vet.

Helena Persson delar också med sig av tips som att dra ut markbommen när hindret höjs, om det handlar om ett räcke. Och att balans och rytm kan hjälpa upp andra delar som saknas.
– Om du har bra galopp och bra balans kan avsprångspunkten skifta någon meter utan att det ger utslag.

Carl Hedin fyller på:
– En gåva jag kan ge min häst är att vara mentalt avslappnad. Vi människor älskar att tävla men för hästen är det egentligen bara ett ridpass på en plats hästen inte är van vid. Dessutom har inte hästen gått banan, och det tycker jag gör det ännu mer imponerande, att hästar gör det här, det är fantastiskt, när det faktiskt handlar om så lite tvång.

Carl Hedin i mästerkattenstövlar

Dags att byta ridstövlar och mindset – clinicen går över till att handla om dressyr.
– Ska du ha såna där mästerkattenstövlar, skämtar Björn Svensson.
– Du anar inte hur många kommentarer man får på Instagram om man hoppar i sina dressyrstövlar, eller tvärt om, säger Carl Hedin.
Björn Svensson säger att det finns en lite sorglig aspekt med dressyren.
– Helt plötsligt förvandlas saker som vi älskar, som barn, hundvalpar, vackra blommor och fanor till något fruktansvärt.

Emma Sanderson kommer in på banan med Särös Gruyère (SWB val f -20 e Vitalis-Bretton Woods, uppf BCap Dressage AB, äg Särö Stable). En egen uppfödning som Carl Hedin försökt få köpa sedan hästen var två år gammal.
– Hoppas att han tycker att det är riktigt läskigt här inne i arenan så att han blir till salu. Och är inte Ville lite stor för dig, utbrister Carl Hedin.
Emma Sanderson ignorerar glatt kommentaren och börjar prata om sina tre grundmetoder. Det handlar om grundridning, inlärning och programridning.

Träna mer program

– Grundridning kan vara olika saker för olika ekipage men jag brukar tänka att det ska vara skönt för ryttaren och skönt för hästen.  
Inlärningen varvas sedan med grundridning.
– Ofta tappar vi grundridningen när vi lär hästen nya saker.
Den tredje fasen, programridning, tycker både Emma Sanderson och Carl Hedin att vi ägnar för lite tid åt generellt sett.
– Kommer du ihåg hur mycket programridning vi gjorde när det gick så där bra för oss, säger Carl Hedin.

I själva programträningen går det att lägga upp passen olika. Ett steg är att bara rida enstaka moment. Ett annat att rida tre moment på rad. I båda dessa metoder är det meningen att man kan gå tillbaka och göra om när det inte går som planerat. Men det är också nyttigt att rida programmet i skarpt läge, så som det fungerar när man tävlar, menar ryttarna.
– Jag brukar säga att man ska träna med tanken och tävla med hjärtat. Om inte känslan finns i hjärtat går det inte att få fram ryttarkänslan, och du behöver ha ridit programmet många gånger, säger Emma Sanderson.

Börja i bekväma gångarten

I dag ska passet med Gruyère handla om att lära hästen byten.
– Jag börjar alltid med gångarten som hästen är mest bekväm med, i Gruyères fall galopp, berättar Emma Sanderson.

I dag ska passet med Gruyère handla om att lära hästen byten.
– Jag börjar alltid med gångarten som hästen är mest bekväm med, i Gruyères fall galopp, berättar Emma Sanderson.

Därefter förbereder hon alltid för galoppombyten genom att flytta hästen – men inte bara för ytterskänkeln.
– Jag flyttar också för innerskänkeln, för då kommer bytet ganska naturligt och hästen blir mjuk och följsam. Det är inte så många som tänker på att flytta hästen undan inner skänkel i galopp. Hästen ska vara lätt undan för den inre skänkeln, den skänkel jag vill att den ska göra ett byte för.

Helena Persson undrar om Emma Sanderson byter för ytter- eller innerskänkeln.
– Jag byter för inner, som blir den nya ytterskänkeln, svarar dressyrryttaren.

Övning som går att variera

Nästa övning blir att gå på stora mittvolten i förvänd galopp, och vid medellinjen lägga volter ut mot kortsidorna i rättvänd galopp. Den stora volten ska vara 20 meter i diameter, den lilla 10 meter.
– Det gör hästen väldigt följsam och mjuk i bogarna.

Sedan är det dags att börja med bytena. Rid på hörnlinjen, från E eller B, gå in från mitten av kortsidan till A eller C. Där lägger Emma Sanderson bytena.
– Men man kan också göra en övergång till skritt om inte hästen känns helt förberedd, och man kan också göra en rättvänd volt ut mot hörnet. Sedan, när hästen är rak och mjuk och mellan hjälperna, gör bytet på den linjen. Det blir väldigt naturligt för hästen att byta där, när den är på väg mot det nya varvet. Men tänk på att hästen ska vara rakställd.

Beröm, beröm, beröm

Efter ett byte berömmer Emma Sanderson alltid genom att klappa och låta hästen göra något annat.
– I början belönar jag bara hästen hoppar till, det måste inte vara rena byten. Kanske får den skrittpaus och klapp – allt handlar om belöningen.

Carl Hedin håller med.
– Det finns tränare som skulle sagt till dig Emma att du slarvade och att bytet inte blev perfekt. Men hästen har ingen egen vilja att göra ett rent byte, det handlar om att guida hästen så att den förstår vad vi vill ha mer av. Om vi håller och håller och aldrig ger efter vet inte hästen vad den ska söka efter.

Varför så tråkig piaff?

Mot slutet av clinicen är det dags för Carl Hedin att rida på Ville, som vi mötte i början av passet. Han visar både piaff och passage och diskussionen går hög.
– Den där piaffen ser ju fin ut, jag tycker att man ofta ser så tråkig piaff på tävling, varför är det så, undrar Björn Svensson.
– Det handlar om att hitta energin. Och de som gör programmen vet ju hur de ska göra det svårt. Det är lättare att få energi när du kommer från galopp än när du just skrittat. Och det går inte att sätta energi i början av passet som räcker hela vägen, säger Carl Hedin.