”Dags att det blir 
proffsigare i Sverige”

I nästan 15 år har Anneli Wetterström arbetat utomlands som beridare. Först två och ett halvt år hos Stuteri Ask i Danmark, sedan i olika stall i Tyskland, varav de sju senaste åren med egen verksamhet, där hon tog fram åtskilliga hästar till svår klass. Hon har upplevt det tyska systemet från grunden och är väl insatt.

I Sverige tävlar alla ryttare mot alla, men du tycker att det behövs en förändring?
– I dag är klasserna ofta väldigt stora och svårhanterade. Vi är ett gäng som diskuterat saken, bland andra Maria Gretzer och Lisen Bratt Fredricson, och vi är ense om att det behövs en ny ordning.
– Förslagsvis delar man upp tävlingsryttarna i amatörer och yrkesryttare. Yrkesryttare är de som har egen rörelse och de som är anställda som ryttare, det vill säga proffs. Tävlingsarrangörer kan då skriva ut klasser som är öppna enbart för den ena kategorin. Det skulle medföra färre antal startande per klass. Det skulle även innebära att amatörerna inte behöver tävla mot proffsen utan mot dem som är mer jämlika. En fördel för amatörerna är då också att de kan stanna kvar på tävlingsplatsen och se och lära.

Vad skulle det innebära för tävlingsorganisationerna?
– För dem blir det också mer smidigt. Vi har väldigt bra tävlingar i Sverige men med en uppdelning ser jag att det kan bli ännu smidigare, speciellt när då alla vet när de ska starta.
– Med enbart proffsklasser i propositionen kan man också ha fler mitt-i-veckan-tävlingar, vilket är värdefullt för den så betydelsefulla marknadsföringen av salu-hästar.

Hur fungerar det i Tyskland?
– Där går man Berufreiterschule, det vill säga yrkesryttarskola. Det är för tävlingsryttare men också för utbildare. Dessa får lärlingsplatser så de går i skolan två dagar och rider tre dagar på olika stall. Det är grunden.
– För tävling har man ingen direkt proffsryttarlicens men man delar upp alla klasser i avdelningar. Grunden är det antal poäng ryttarna plockat året innan, men i praktiken rider svårklassryttarna i avdelning 1–2 och ryttare på medelsvår nivå i avdelning 3–4. De i avdelning 5–6-7 är lättklassryttare, men också ryttare i utbildning som fått poäng baserat på prestationer i stilhoppningar.
– Arrangörerna kan också dela upp klasser enbart baserat på det antal poäng som ryttarna har. Ambitionen är alltid att aldrig ha fler än 35–40 startande per avdelning.

Blir det inte svårt för duktiga ungdomar att komma in i klasserna?
– Nej, man bjuder in ryttarna från de olika ungdomslandslagstrupperna till tävlingarna. Det blir utmärkta tillfällen att låta dem mäta sig med de bästa och att se och lära.

Är det tyska systemet något du vill se i Sverige?
– Kanske inte så detaljerat. Men som jag påpekade tidigare är det dags att det blir en proffsigare organisation i Sverige, att sporten blir mer kanaliserad och att de som arbetar med den ses som yrkesmän. Upplägget för ungdomarna är väl värt att ta efter.
– När jag pratade med Maria (Gretzer) och Lisen (Bratt Fredricson) om detta taggade de till ordentligt. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att jobba med dem för att få fram en ny organisation under Svenska Ridsportförbundet.

Fakta

Anneli Wetterström

Namn: Anneli Wetterström

Ålder: 49 år.

Bor: Jönköping.

Familj: Sambo Benny Öhlund.

Yrke: B-tränare, A-domare i inverkans-ridning och utbildare. Anneli Wetterström utbildar hästar till svår klass hoppning. Har 30–40 elever per vecka.

Rider: Fem-sex hästar dagligen.

Förebilder: Bland svenskarna, Rolf-Göran Bengtsson, i övrigt Marcus Ehning.

Aktuell: Vill jobba för att få fram en erkänd yrkesryttarkår i Sverige.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2020.