Så var det äntligen dags! Efter mycket packande, mycket fix med lastbilen efter vinterns uppehåll från långresor och mycket fix med min egen hälsostatus är resan till franska Combelles påbörjad.
Dags att göra Europa osäkert!
Ett litet tag kändes det som att allt jobbade emot mig och min säsongsdebut, men så lätt ger jag inte upp! I går var jag nere hos Sara Algotsson Ostholt i Warendorf för att träna lite det sista innan vi idag packade in oss och hästarna för att köra vidare.
Det kändes nästan lite som att komma hem igen när vi kom fram till anläggningen i Warendorf. Det beror säkerligen på att jag bott och jobbat hos Sara tidigare och känner de flesta som bor eller jobbar på anläggningen.
Lite kul också att återuppliva min tyska som fått ligga lite i träda under vintern. Hästarna fick gå en sväng i skritten, och sedan var det dags för träning med Sara. Hästarna var mycket fina och det känns lovande och tryggt inför tävlingen.
På söndagskvällen hade vi lite svenskmiddag med våra mammor. Margareta – Saras mamma – var nere och hälsade på. Carin Clemensson som är hos Sara och tränar hade också sin mor på besök. Min mamma är med på resan, och Kicki från PharmaLight var nere och tog hand om Saras hästar så hon fick agera mamma åt min hästskötare Klara för att allt skulle klaffa med temat ”svenskmiddag med mammor”.
I morse fick hästarna gå en timme i skrittmaskinen för att verkligen ha rört på sig innan vi skulle åka. Under tiden fixade jag iordning lastbilen medan Klara tog hand om allt i stallet.
Resan idag (måndag) har gått genom Tyskland, Belgien, en snabbis genom Luxemburg och fram till Nancy i Frankrike där vi ska övernatta två nätter.
Resan ner till tävlingen blir lite utdragen, men för att kunna träna med Sara innan hela anläggningen i Warendorf blev ockuperad av ungdomslandslagen i samtliga discipliner behövde jag träna söndag och åka vidare idag. Så det blir ett ”bonusdygn” i Frankrike istället.
Nu har vi lastat ur hästarna, de har promenerat och fått vatten och hö, och vi förbereder oss nu för lite mat och sömn. Konstigt nog blir man rätt trött av att bara åka och köra hela dagar.
På bilden ser ni den floden vi har följt ett antal timmar, jag kan dock inte namnet på den… 😉 Bättre bilder utlovas i morgon!
Vi hörs igen!
Ciao/Hannes
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på