Dramatik och snabba ryck i Windsor

Vetcheck var tidigt på morgonen, och eftersom vi bara var halv besättning kände jag att varje minut räknades, vaknade upp av världens största regnskur, kliver upp ur sängen och hör i högtalare. Hur de säger ”All show is canceled, the horses are not allowed to leave the stables the grounds are not safe”. (Tävlingen är inställd och hästarna får inte lämna stallet då marken inte är säker.)

Så jag kliver ur lastbilen och ser att halva tältet som vi har utanför lastbilen har rasat in av allt regn, springer till stallkontoret i den hala leran och frågar om vetchecken och då säger de att den är inställd på förmiddagen, men kommer att ske senare på dagen. Fodrar lite djur och går tillbaka till lastbilen för en lite lugnare kopp kaffe än vad det först var planerat.

Precis när jag satt mig ner hör jag hur de ropar i högtalaren att det ändå är vet check på samma tid. Panik! Men jag flätade alla fem på rekordtid och världens bästa Christoph (allt-i-allo människa som alltid ställer upp och borde få ett pris) borstade loss. Så fick vi hjälp av ponnyfyrspannskusken Rahm och Peter från Team Dengg. Himla trevligt med så hjälpsamma människor. Eftersom det hade regnat så mycket fick alla köra inne på stora arenan där de hade icke gräs, så alla fyrspann trängdes där inne och testosteron mätningen var igång.

Dressyren var något mer spännande, allt gick bra. Körde spannet i två par och så spänner vi för och skrittar iväg längs Themsen, om ni har varit där och tävlat någon gång så vet ni kanske att körstallet ligger över en kilometer (kanske två) bort från dressyrbanan. När vi nått vårt mål börjar Persson trava och ser att det är något som inte stämmer, ena förlöparen är halt. Så jag sprintade längs Themsen i min höga hatt och vita ridbyxor och ridstövlar och inser halvvägs att jag har alldeles för dålig kondition för detta, det var precis som att någon hörde detta för då ser jag hur chief stewarden Jan kommer körandes i sin golfbil, jag börjar vifta med händerna som en tok och han körde mig till stallet och kontaktade någon för att säga att Persson har halt häst. Fick dock ingen dispans så det var bara att köra på och hinna i tid.

Som tur var stod vår femte häst broddad och knoppad så det var bara att springa tillbaka och hitta spannet som kom till lastbilen och byta ut den stackars kollegan och köra tillbaka och värma upp genom att köra lite zickzack mellan träden på vägen dit och sen rakt in på banan. Men en dressyr på 56 straff är ju inte så pjåkigt under omständigheterna. Stackars halta kollegan hade, om jag förstod det hela rätt, fått ett blåmärke på sulan, ingen fara med andra ord.

Maraton gick också väldigt bra trots att vi fick sätta in reserven som förlöpare. Det var ledigt med mycket vatten vid in- och utgången till sjuan så jag fick världens kallsup, man kan ju tycka att kusken ska varna en innan han kör ut i värsta hastigheten. Vi hamnade på en nionde plats.

Precisionen fick vi en boll ner och lite tidsfel, totalt hamnade vi på en åttonde plats.

Borta bra men hemma bäst, nu har hästarna tagit det lugnt och den halta kollegan kan jag meddela med glädje att han är fullt återställd och springer runt i hagen som en unghäst. Imorgon bär vi av mot nästa äventyr som blir i Saumur, Frankrike. Hoppas ni följer oss!