Ella utnyttjades: ”Jag vill berätta för andra vad som hänt”

Med diagnosen autism har Ella haft svårt att hitta ett vanligt hästjobb. Lyckan var därför stor när en stallägare fick lönebidrag för att anställa henne.

Sedan började mardrömmen.

Det såg så bra ut när arbetsförmedlingen hittat ett utvecklingsjobb till Ella som betalades med lönebidrag.

I inackorderingsstallet fanns 30 hästar och andra anställda att jobba tillsammans med. Arbetsuppgifterna bestod av in- och utsläpp, mockning och andra stallsysslor. Och viktigast av allt: Ella skulle få ha med sina två hundar på jobbet, det var överenskommelsen.
– Efter ett tag fick jag reda på att tjejen jag jobbade med också var lönebidragstagare, och de andra som jobbade i stallet med, säger Ella.

De anställda jobbade helt ensamma den absoluta merparten av tiden, trots att en handledare alltid ska finnas på plats när någon med lönebidrag arbetar. De fick även hantera en hingst utan handledning, även om de fått rådet att göra det två och två.
– Stallägaren kom när det var fika, och hon pysslade med sina hästar en stund på förmiddagen. Någon gång tog hon de lätta hästarna, aldrig de med energi. Jobbet fick jag lära mig av andra lönebidragstagare, berättar Ella.

Ska finnas handledare på plats

Ellas moster är med under intervjun, som en trygghet. Hon driver själv stall och har haft lönebidragsanställda en kort period.
– Så jag vet att det alltid ska finnas handledare på plats. Stallet är en farlig arbetsplats och arbetsgivaren borde tillhandahålla hjälm, vilket hon inte gjorde. Plus att en lönebidragstagare inte får ersätta en anställd. De får inte räknas som arbetskraft, säger hon.

I början trivdes Ella bra på jobbet. Men snart började arbetsgivaren att skälla på henne.
– Hon klagade på allt – allt. Jag var för långsam och hon klagade på mina hundar, berättar Ella.

Så en dag skulle en före detta konvalescent in från hagen.
– De hade små ruthagar där de gick en och en och hästen fick flera kilo kraftfoder om dagen. Jag märkte att han var pigg. Han började hoppa hysteriskt och helt plötsligt hade jag honom här, säger Ella och visar med handen i ögonhöjd.

Hon drogs omkull på marken och hästen stack iväg in i en gräshage. Så småningom kunde Ella få in hästen i stallet.
– Jag hade ont, speciellt när jag försökte använda armen. Stallägaren frågade inte hur det var. Hon klagade på att jag mockade långsamt, men det är svårt att mocka med en arm.

Beordrades att ta semester

Resultatet blev att stallägaren beordrade Ella två dagars semester.
– Hon tvingade mig att ta semester. Bara mig, det är särbehandling, säger Ella och nu syns vrede i hennes ögon.

Ella fick halta till bussen med värkande fot och axel – skador som konstaterades efter några dagar när hon gick till läkaren. I axeln hade ledband och muskelfästen slitits sönder, och i foten konstaterades en fraktur.

Efter den här händelsen ville Ella sluta på jobbet — men den som säger upp sig själv blir utan a-kassa. Vid ett möte med stallägaren vägrade hon att säga upp Ella.

På arbetsförmedlingen sa handläggaren att hon inget kunde göra för att stoppa arbetsgivarens sätt att anställa.
– Alla vänder en ryggen när man ber om hjälp, säger Ella.

Hennes moster är ursinnig.
– Stallägaren utnyttjar en grupp som är så oerhört svag, säger hon.

Hade blivit utnyttjad

Mostern ”sparkade Ella lite i baken” för att få henne att gå till facket. Där kom äntligen hjälpen. Fackförbundet Kommunal gav Ella rätt, hon hade blivit utnyttjad. Hon har nu slutat sin anställning i inackorderingsstallet.

Men hela händelsen har tagit Ella hårt. Rehabiliteringen av axeln har varit lång och mödosam, och hon har varit sjukskriven för depression.
– Jag vill berätta för andra vad som hänt, för att varna för vad som kan hända, säger Ella.

Fotnot: Ella heter egentligen något annat men har valt att vara anonym. Ridsport har erbjudit stallägaren att kommentera Ellas historia men hon har avböjt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2020.