Elvira Andersson om lönebidrag: ”Har gett mig livslusten tillbaka”

På Järfälla Ryttarförening håller Elvira Andersson som bäst på att sätta sig in i vilka hästar som ska gå i vilka sommarhagar. Hon har varit på ridskolan i två år, först på arbetsplatspraktik några timmar i veckan, och sedan i februari som lönebidragsanställd.
− Efter att jag gick hästgymnasium och var ute på praktik hade jag bestämt mig för att aldrig jobba i ett stall. Som praktikant från skolan fick du göra allt skitjobb. Men så är det inte här. Vi gör allting tillsammans, mockar, släpper ut hästar, sopar stallgången och gör höpåsar. Jag är verkligen en i gänget.

Elvira har varit helt öppen med sina diagnoser, adhd och Asperger.
− På mina tidigare jobb berättade jag inte, och det blev väldigt fel.

Uträknad från arbetsmarknaden

Det slutade med att hon blev uträknad från den vanliga arbetsmarknaden.
− De sa att jag aldrig skulle kunna arbeta heltid. Men så började jag arbetsträna här tre dagar i veckan och nu är jag uppe på heltid. Det här jobbet har gett mig livslusten tillbaka, säger Elvira och berättar hur andra berömmer hennes goda hand med hästarna.
− Jag är helt öppen med mina diagnoser, som bland annat innebär att jag måste vänja mig vid saker långsamt. Som nu när hästarna ska gå i nya hagar, då går jag till min handledare och hon förklarar.
− Hon förklarar också för de unga tjejerna som jobbar här hur jag fungerar, och ibland säger hon till mig att ta pauser.

Arbetsgivaren måste ta hänsyn till mina behov. Någon annan måste kunna göra mitt jobb när jag dippar, säger Linda Mörnhov som också är anställd med hjälp av lönebidrag.

Hos Lunds Civila Ryttarförening har Linda Mörnhov haft en lönebidragsanställning i fyra år.

Hon jobbar halvtid, och bland arbetsuppgifterna finns mockning, byte av schabrak till ridskolehästarna, att sköta tvätten och städa i sadelkammaren.
− Jag har en jättebra arbetsgivare och känner mig som en i teamet. Jag har precis fått tvättstugan som mitt ansvarsområde, men arbetsgivaren frågade först så att jag kände att det var okej.

Arbetsgivaren måste acceptera mer pauser

Linda Mörnhov berättar att hon har grav adhd, och att hon dessutom varit deprimerad.
− Jag är helt öppen med det, och alla runt mig vet om min adhd. Och jag vågar säga ifrån när jag behöver en extra rast eller när jag bara kan jobba halvfart. Arbetsgivaren måste acceptera att jag behöver mer pauser, och att någon annan får göra mitt jobb när jag dippar.
− Det är sådant arbetsgivaren har ersättning för, att jag mår som jag mår och inte kan arbeta fullt.

Linda Mörnhov i Lund vet hur viktigt det är att den som har lönebidrag känner till sina rättigheter.
− Du har rätt att få hjälp och stöd av din arbetsgivare, och du ska också vara öppen för att ta emot hjälpen, säger hon.

Det handlar också om att inte driva sig själv för hårt, konstaterar Elvira i Järfälla.
− Du får inte bli utnyttjad, eller låta andra utnyttja dig. Det kan nog bli så att andra kör med en. Då måste man kunna säga ifrån, och tala om att man inte får bli lämnad ensam, till exempel.

Samtidigt beskriver Elvira hur man som lönebidragsanställd vill se sig själv som en anställd som alla andra. Man vill jobba på lika mycket som de andra och vara duktig, och säger inte till om man behöver en paus.
− Då gäller det att ha en bra handledare, som jag har.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2020.