En man med en mission – Benjamin Werndl kliver fram

Syskonen Werndl har följts åt i vått och torrt genom karriären från ponnyåldern och Benjamin Werndl har alltid varit den mer tillbakadragne av de två. Med två Grand Prix-hästar uttagna till Aachen kliver storebror ”Benni” ut i rampljuset.

Benjamin Werndl delar sin tid mellan att utbilda sina hästar, hitta nya talanger, träna elever och arbeta med utvecklingen av Aubenhausen – ”Home of the Dressage Horse”.

Hur ser ditt liv ut här i Aubenhausen?
– Jag och min fru Katrin bor i huset närmast gården så vi har bra överblick över hela anläggningen. Vi har två döttrar som är 4 och 7 år gamla, båda rider. Min dotter Louisa från ett tidigare förhållande kommer till oss vissa helger då hon bor med sin mamma 2,5 timmar härifrån. Louisa rider också. Katrin driver en ponnyridskola med 50 barn per vecka på små ponnyer, de leker mycket och det är hennes grej. Katrin tycker om hästar men rider inte, jag är så glad att hon hittat sin nisch här på Aubenhausen precis som jag har.

Kan du tänka dig att bo någon annanstans, eller är ditt hjärta fast förankrat här?
– Jag har hela mitt hjärta här och jag kan föreställa mig att vi alltid bor här. Men, jag lever i nuet och just nu kan jag inte föreställa mig att flytta. Nästa generation, mina döttrar, kommer att avgöra om de är så bitna av hästviruset att de vill stanna kvar här. Det är en fantastisk passion med det här hästlivet här men det kräver också otroligt mycket hårt arbete. Du måste verkligen älska det för det är massor av hårt arbete. En annan person skulle kalla dig för galen om de såg all tid och ansträngning vi lägger ner. Men det känns inte alls galet för mig, det känns snarare fantastiskt.

Hur viktig är tävlandet för dig? Är det den delen eller arbetet hemma med vidareutbildning av hästarna som drar mest?
– Jag gillar att vara på tävling och visa upp mina hästar, träffa vänner i branschen och umgås. Vardagsarbetet med att vara hemma och träna mina hästar är minst lika givande, inte minst för att i arbetet hemma så kan du gå in i detaljerna i träningen. På tävling visar du upp där du och hästen är, det är en uppvisning. Hemma älskar jag att gå in i detaljerna med en häst och verkligen finslipa samarbetet. Det kan vara därför jag och Jessica är duktiga dressyrryttare, vi går båda in för att förbättra oss ner i detaljerna.

Du tävlade i världscupkvalet i Mariakalnok och vann med Daily Mirror som gjorde lite av en come-back.
– Ja, det gick riktigt bra. För mig var det en viktig tävling för min häst Daily Mirror, som var OS-reserv 2021, skadade sig förra sommaren och jag har låtit honom vila och sedan gjort rehabiliterande träning. Nu är han 18 år gammal, när jag tog över honom som 12-åring var han skadad och jag byggde upp honom igen. Vi började tävla tillsammans när han var 13 år, ganska sent alltså, och jag förväntade mig aldrig att vi skulle ha sådan framgång tillsammans.  Det har varit helt otroligt att vi tillsammans kunnat ligga på topp-10 i världen och nästan nå ända fram till OS, det känns nästan overkligt. Nu är det hans sista säsong som 18-åring och varje tävling vi får är som en gåva till mig. Daily Mirror öppnade ett helt nytt kapitel för mig. Jag var ganska framgångsrik men inte alls på den nivån, han tog mig till den tyska Olympiakadern (motsvarigheten till den svenska spetstruppen). Han tog mig till den verklig toppen i sporten, vi har vunnit flera världscupkval tillsammans och han är helt speciell för mig, så viktig. Inte minst hans ägare Flora Keller som gav mig förtroendet att förvalta en häst som Daily Mirror, det betyder så mycket, jag är evigt tacksam för det.

I år är det VM, det är notoriskt svårt att ta sig in i det tyska landslaget, satsar du på det?
– Jag siktar mot VM med min häst Famoso OLD, det är inte i nuläget aktuellt med Daily Mirror. Han ska gå tyska mästerskapet i Balve som är en del av den tyska uttagningen. Famoso ägs av Flora Keller och jag har haft honom sedan han var sju år, nu är han 13 år. Famoso har varit mycket framgångsrik i den tyska serien för unga Grand Prix -hästar, Louis d’or-priset, med en andraplacering i finalen i Frankfurt 2018. Sent 2020 när han var 10–11 år så var han redan med på listan över kandidater till landslaget men fick då en skada, vi tror något hände i hagen men det är oklart. Då fick han en paus på ett år och sedan dess har han kommit tillbaka bättre än någonsin. Ibland tror jag ett sådant uppehåll kan vara bra. Jag lärde mig massor av saker om honom, en hel del om mig själv, nu har vi ett nytt kapitel tillsammans. Årets första tävlingar i Neumünster och Hagen kändes verkligen riktigt bra.

Så du känner att det finns hopp om en VM-start för dig?
– Självklart har jag förhoppningar och drömmar men jag föredrar att inte prata så mycket om sådant. Det är bättre att göra, att visa i handling var vi står. Jag fokuserar på en sak i taget, först Balve, sedan inridning på banan, sedan halt och sedan en diagonal i mellantrav. Alltid närvarande, alltid i ögonblicket.

Vad är det för känsla du söker i den dagliga träningen med dina hästar?
– Balans – jag söker alltid efter balans. Vad betyder det att hästen är i balans? Jo att hästen kan få gå framåt med lång tygel, du kan släppa dina skänklar och du behöver inte trycka på framåt, du behöver inte hålla upp hästen och du som ryttare kan slappna av lite och låta hästen gå i balans. Detta är ett stadigt arbete att hitta balansen och du arbetar hela tiden med det i piruetter, i piaff-passage, i övergångarna och till och med i mellangalopp och trav så försöker jag alltid förbli i balans och inte rida över gränsen. Det är den känsla jag söker, ständigt. Det är samtidigt ett arbete som håller hästen både glad och sund, dessutom se bra ut. Det finns till och med en balans att hitta när du är på galoppspåret, rider framåt och tränar i ett snabbare tempo, då kommer hästen också i balans och vi jobbar mycket med det. För dressyr behöver vi balansen där hästen är självbärig, det är där de bygger styrka och det är vårt fokus i allt arbete.

Ni har närhet till mycket skog här i Aubenhausen, rider ni ofta ut?
– Verkligen, vi rider ofta ut med alla våra hästar. Vissa dagar är det allt arbete de gör. Det är en verkligt viktig parameter för att de ska bibehålla sitt humör och vara mentalt fräscha. När jag tränar en häst ska den aldrig bli uttråkad, lite som vi människor själva, hästarna ska aldrig känna ”åhh ska vi göra det här igen, suck”. I verkligheten så innebär träning att det ibland blir arbetsamt, att hästen blir svettig och måste ta i, allt annat är att blunda för realiteten. Det är svårt att göra det vi gör. Så vi jobbar mycket med att ge hästen tydlig återkoppling när de gör rätt, belöna med ord och klappar, och med den här positiva förstärkningen blir hästarna väldigt engagerade och framåt. Med den här positiva återkopplingen till hästen kan till och med lite långsamma lata hästar med tid bli kvicka och alerta för de tycker om sitt arbete. Omväxling i arbetet är en del av det. Jag älskar att se sådan förändring hos en häst.

Hur ser din arbetsdag ut från morgon till kväll?
– Jag vaknar strax efter 6 på morgonen och kör någon form av träningspass på 20-30 minuter, antingen en löprunda eller något från vårt DressurFit-program. Sedan gör jag frukost till barnen innan de åker till skolan. Jag är på plats i stallet vid 8-tiden och sitter på den första hästen strax efter. Det blir vanligtvis sex till sju hästar jag rider fram till kl 14 när det sedan är lunch. Eftermiddagen brukar variera, antingen rider jag några hästar till eller så håller jag lektioner eller så är det kontorstid. Här på Aubenhausen är jag ansvarig för att sälja en del av de hästar vi utbildat. Jag köper också in unga hästar som vi utbildar här. Vi har en del kunder som står här med sina hästar och jag ansvarar för den delen. Jessica är ansvarig för all vår personal, vi har delat upp ansvarsområdena även om vi jobbar tätt tillsammans.

Vi vill förmedla till människor att det går att vara verkligt framgångsrik i sporten och behandla dina hästar väl.

Under namnet Aubenhausen Club har du och Jessica ganska stor närvaro på sociala medier med mängder med instruktionsfilmer och liknande, hur jobbar du vidare med det?
– En viktig del för oss är Aubenhausen Club som i korthet är vårt sätt att dela med oss av vad vi lärt oss. För tio år sedan hade vi en vision om vad vi, jag och Jessica, ville åstadkomma och det var att vara med i absoluta toppen på sporten, att vara nummer ett faktiskt. Nu kan vi berätta om det för vi har åstadkommit det, vi nådde det målet. Idag har vi en vision om var vi ska vara 2030, jag berättar inte om vad den innehåller men vi jobbar på det. Det är oerhört motiverande att ha en sådan vision att arbeta mot men också lite farligt att bara arbeta med en vision för dina mål. För vad händer om du inte når fram till så väldefinierade mål, frågar sig Benjamin och fortsätter:
– Så vi har en mission som gäller allt vad vi företar oss här på Aubenhausen, vad är vår djupare mening i allt vad vi gör. Jag är hjärnan bakom det och Jessica förmedlar känslan vi strävar efter. Vi jobbar otroligt bra ihop och har alltid gjort. Så gemensamt formulerade vi vår mission: I vårt liv vill vi hjälpa hästar, vi vill hjälpa djur och vi vill hjälpa människor.

– Kombinationen av det här gör det intressant. Med hästar kan du hjälpa människor – med människor kan du hjälpa hästar. Saken är den att människor lyssnar först på dig när du är framgångsrik så här ser du den slutna cirkeln, vi behöver ha sportframgång för att kunna nå ut med vår mission.Vi hade kunnat stanna hemma och hjälpa hästar men för att nå många människor brett, till och med globalt, så måste du vara framgångsrik. Vi vill förmedla till människor att det går att vara verkligt framgångsrik i sporten och behandla dina hästar väl, det är så viktigt för oss. Det är inte framgången som är det väsentliga utan HUR kom du hit och hur hanterade du din häst längs vägen. Därför byggde vi konceptet på nätet som vi kallar Aubenhausen Club för med internet så når du oerhört långt ut, säger Benjamin Werndl och fortsätter:

Vem vet, jag kanske också vinner OS en dag, men det är inte det som är min huvudsakliga motivation.

-Vi når många människor med vårt arbete här på anläggningen med våra elever och våra live-sändningar. Fortfarande så vill människor i Sydafrika och Australien ta del av vad vi gör här och det kan de genom Aubenhausen Club. DressurFit som är vårt program för fysisk avsutten träning är så viktigt för att vara en bra ryttare. För att kunna få en häst i balans måste du själv orka och kunna vara i balans. Under namnet Aubenhausen Academy har vi gjort långa instruktionsfilmer om hur du utbildar din häst på vårt sätt. Vi har lagt in all vår erfarenhet och kunskap i det här. Det var ett projekt som vi kunde lägga ner mycket tid på under Covid-19 pandemin när det inte var så mycket tävlingar och annat.

Du pratar mycket om dig och Jessica som ett team, spelar det någon roll vem som kliver upp i världstoppen?
– Jag vill vinna över min syster på tävling och hon vill vinna över mig. Till syvende och sist är vi tävlingsmänniskor. Men, det känns alltid bättre om det är hon som ligger före mig i resultatlistan i stället för någon annan. Helt ärligt så vet jag att Jessica är något helt speciellt, hon är en av världens bästa dressyrryttare genom tiderna redan. Hon har något verkligt speciellt. Jag försöker inte imitera henne, jag är ”Benni”, jag rider så bra jag kan, har jättefina hästar och suveräna partners. Vem vet, jag kanske också vinner OS en dag, men det är inte det som är min huvudsakliga motivation för att gå upp varje dag – att bli lika framgångsrik som Jessica. För mig känns det så här, vi har redan vunnit OS, jag känner det som om jag vann också och det är en ganska avslappnande känsla. Vi har redan bevisat att så som vi behandlar våra hästar går det att bli verkligt framgångsrik. Men det kommer mer, bara vänta och se.

Du rider själv sex till sju hästar om dagen men anläggningen rymmer många fler, hur ser fördelningen ut?
– Vi har 50 hästar här och de sköts av de olika teamen som i sig drivs av våra beridare Raphael Netz, Eilika Böye och Adrian Munoz. Jag och Jessica är huvudtränare men vi ger teamen eget ansvar, vi visar hur vi gör och de följer efter. Självklart är det på Aubenhausen precis som på alla andra ställen, allt går inte perfekt enligt plan, ibland lyckas inte alla hela tiden men vi jobbar gemensamt för att hitta rätt. Vi ger allt varje dag för att bli lite bättre men tror inte på något sätt att vi vet och kan allt. Du måste hela tiden fråga dig själv, är detta rätt för den här hästen, alla hästar är olika och du måste hitta rätt för varje häst. Det är ett oändligt sökande.

När uppstår läget att det är rätt tillfälle för er att sälja en häst?
– Det är en bra fråga för det är så otroligt olika och det är svårt. Vi köper unga hästar och tränar dem mellan två och fem år, det beror helt på hästen och på kundförfrågningar. Om vi har en lämplig kandidat och kunden är rätt, det är viktigt var hästarna hamnar, så kan det bli en försäljning. Det är inte enkelt känslomässigt att sälja en häst, även om vi växt upp med det, men det är en nödvändig del av vår verksamhet. Vi behöver sälja för att kunna fullfölja vår vision och mission.

Har du aldrig bedömt det som en stor risk eller känt tveksamhet inför att visa upp er på nätet med det klimat som idag råder inom sociala medier?
– Visst är det så men det är också ärligt att visa upp vad vi gör och det är viktigt, ärlighet. Vi har ingenting att dölja i hur vi behandlar våra hästar. Visst finns det människor som ifrågasätter det vi gör med hästar och anser att hästar ska finnas i det vilda och gå lösa. Lösa hästflockar är inte längre möjligt i Europa. Så vi fokuserar på hur vi behandlar våra hästar och vår dagliga erfarenhet säger oss att de älskar det vi gör. Vi ger dem erkännande och massor av tid, jag kan inte föreställa mig att de skulle vara lyckligare av att stå någonstans ensamma utan uppmärksamhet.

Har ni fått ta emot näthat och isåfall, hur har ni hanterat det?
– Vi ser det som en del av livet som inte går att påverka. Vi försöker fokuser på de bra sakerna vi får ta del av för vi kan inte förändra det andra. Nästan oavsett vad du gör så hamnar du vanligtvis i ett läge att hälften av alla åskådare /mottagare / läsare gillar det du gör och den andra hälften gör det inte. Men om du gör ingenting så blir det samma resultat, hälften gillar dig och andra hälften gör det inte. Så vi bestämde oss för att göra någonting. Vi kan verkligen hjälpa hästar och människor genom utbildning. Vi säger inte att det här är den enda rätta vägen – men det är vår väg.

Vem har haft mest inflytande på dig som tränare?
– Väldigt många ryttare, det räcker inte med en. Det mest sanna svaret är förmodligen att Jessica är min största inspiration och jag är hennes. I slutändan är det hästarna som har det största inflytandet över oss för de berättar på sitt sätt. Hästarna är de verkliga läromästarna, även för livslärdomar. När du behandlar en häst rättvist är den alltid rättvis tillbaka till dig, detsamma gäller för människor. Vi kan lära oss så mycket av hästarna, vi gör misstag och vi lär oss varje dag.

Vad har du för yngre hästar på väg upp?
– En riktigt bra häst som är nästa i tur är Discover, en 9-åring ägd av Flora Keller. Han har stor talang för piaff och passage och jag rider honom i Nürnbergerburgpokal-serien i år. En verkligt intressant häst är 7-årige Dallenio, som nästan är helbror till Dalera. Han är faktiskt väldigt lik Dalera och jag som bror till Jessica rider brodern till Dalera, det är ganska cool men jag känner ingen press för det. Vi köpte honom som 3-åring och vi visste redan Daleras kapacitet. Vi har kanske tio väldigt begåvade unga hästar i åldern 4-7 år som vi tror mycket på och de ska vidareutvecklas av Raphael, Eillika, Adrian, Jessica och mig. Vi är starka tillsammans som team.

Du är tränare åt Raphael Netz som tog medalj på U25-EM i Hagen 2021, hur kändes det att se honom ta flera medaljer?
– Det var en otrolig känsla för oss som team och väldigt speciellt att han kunde rida Elastico som en av våra kunder äger.  Raphael förtjänade verkligen sin framgång för han har så mycket talang och passion för det han gör. Jag har aldrig träffat någon annan som ställer så många frågor som ”Raffi” gjorde redan från start och de första fem åren. Nu är han 23 år och hittar sin egen väg.

Det blir en spännande sommar, efter framgångarna på tyska mästerskapen i Balve är Benjamin Werndl och Famoso OLD på väg till den korta VM-listan och huruvida det blir en plats i laget det avgörs efter CHIO Aachen.

Benjamin levererade goda resultat med båda hästarna i Aachen och det har stärkt hans chanser att ta en plats i det tyska landslaget. Kanske är det i år det händer för Benjamin Werndl.