Förbundskaptenen: ”Det är ett mentalt spel”

Ridning är ett ”mind game”. Ju högre upp desto mer. Alla slåss med sina demoner. Alla kan få en släng av nerver. Det känner hästen direkt. Man andas mindre. Syret tar slut och då funkar inte alla trådar i hjärnan.

Men visst tycker han att det alltid är intressant när sista hindret faller, eller det första.
– I Göteborg red Henrik von Eckermann en oerfaren häst, Peter Pan, som sög på i sista linjen. Henrik fick ta tillbaka och gå på fem galoppsprång. Kanske ville de lite för mycket, säger Henrik Ankarcrona.

Personligen tycker han att det är värst att riva första hindret. Särskilt om resten blir en toppenrunda. Anledningen är oftast att man är dåligt förberedd, har en dålig galopp och så vidare. Men något extra surt minne från sin egen tid som proffsryttare har han inte. Vare sig av första eller sista hindret.
– Det har absolut funnits. Men det ska förträngas. Bort bara. Det gäller att ta kvick lärdom och gå vidare. Inte tänka ”nu har jag rivit sista så många gånger” och väcka negativa tankar. Man ska tänka, men inte för mycket.

Ryttarna angriper svårigheterna på olika sätt

När Henrik Ankarcrona går banan med sina ryttare angriper han svårigheter på olika sätt. Med en erfaren ryttare kan han prata direkt om ett speciellt hinder. Med andra gäller det mer att släta över problem. Prata kring det, inte direkt, för att inte skapa en hang up. Det är något han lärt sig av erfarenhet.
– Tänker man för mycket är det lätt att också göra för mycket. Värsta scenariot är när snacket går att ”många river tredje”. Då river alla där sedan. Det är verkligen ett mentalt spel det här.

Slutet av banan är svårare

Forskare vid Hartpury University i Storbritannien har studerat 250 ekipage under Nations Cup 2017 och kommit fram till att det var nio gånger fler rivningar i andra delen av banan. Mer om detta fanns att läsa här.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2020.