”Fråga dig vad du kan göra för din häst”

Uta Gräf är känd som den gladlynta ryttaren som ofta rider på clinics och seminarier på den internationella arenan. Det finns gott om filmer på internet från olika evenemang. Ett klipp som cirkulerat i år visar hur Uta låter hästen Damon Jerome länga formen, tugga tygeln ur handen, på ett exemplariskt sätt.

Den här kvällen är det Christoph Hess som inleder clinicen:
– För att kunna rida din häst med minimal ansträngning på ett sätt som är sympatiskt för både häst, ryttare och åskådare, är det vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda, inleder Christoph Hess kvällens clinic. Ansvaret för att ridpasset ska bli konstruktivt och motiverande för hästen vilar helt på ryttaren.
– En skicklig ryttare måste hela tiden fråga sig vad den kan göra bättre och hur den kan underlätta för sin häst. Fråga inte vad din häst kan göra för dig, utan vad du kan göra för din häst.

Genom att renodla hjälperna, ge allt mindre hjälper med rätt tajming och våga vara passiv och låta hästarna själv göra jobbet, kan du rida utan fysisk ansträngning. Foto: Ulla Rusch.

Tonen är lättsam när Hess skämtar, instruerar och sprider visdomsord medan den första av två hobbyryttare värmer upp i manegen.
– Alla ryttare föredrar olika gångarter för att lösgöra hästen, konstaterar han, men påfallande ofta går det lättast i galopp.

Skänkel och spö är drivande

Skänkeln som ska användas vid drivning börjar vid höften, hela benet ska användas, inte bara hälen där sporren sitter. Ryttarens drivrutin och tajming är avgörande för att hästen ska gå för lätta hjälper.
– Spöet fungerar drivande och det ska vara kort och användas i takt, i rätt moment och helst på bogen framför sadeln.

Christoph Hess har inför clinicen köpt rosa hoppspö med mycket bling och byter raskt ut hobbyryttarens långa vispiga dressyrspö.
– Hästen är ömtåligare på flanken bakom skänkeln än på bogen och om spöet används på flanken i fel ögonblick skapar det bara onödiga spänningar. Spöet ska användas oberoende av handen, därför kan ryttaren öva på att hålla tyglarna i den yttre handen och spöet i den inre handen.
– För att hitta balansen i sadeln och inte hamna på ytter sittben eller vrida sig i överlivet är det bra att växla mellan lätt sits och lodrät sits, även i galopp.

Bromsa ökar stressen

För att få hästen uppmärksam på hjälperna måste de renodlas, med drivningen endast i samband med eftergift. Det är antingen gas eller broms. Ryttaren får inte rida med handbromsen i; för ett flyktdjur som hästen skapar det stress och spänning om den pressas utan att få gå framåt.

Uta Gräf visar på en stor kalvig 8-årig valack hur hon i praktiken rider helt utan synlig ansträngning, med varierande form och anspänning hos hästen. Varje drivning eller förhållning följs av en synlig eftergift och trots att hon säger att hästen är grön och lite tittig, verkar den helt tillfreds i den nya miljön.

Det är viktigt att ryttarna kan visa det domarna vill se, menar den internationella domaren Hess. ”När jag tittar på ett ekipage försöker jag alltid utgå från att glaset är halvfullt, inte halvtomt”. Foto: Ulla Rusch.

Uta växlar tempo på fyrkanten utan att reglera med handen. I övergångarna poängterar hon hur den nya gångarten ska börja bakifrån, med bakbenens rörelse. Hennes skänklar ligger helt lugnt längs hästens sidor. Varje gång hon använt skänklarna för att ge en signal, återgår de till sitt viloläge. Drivningen sker genom små tydliga impulser, inget krampaktigt tryckande.
– Jag försöker rida övergångarna utan tygelhjälper, jag tänker mig att jag börjar rida en ny gångart med energi, i stället för att avsluta en tidigare.

När en frisk arbetstrav kortas via samlad trav och allt kortare steg ner i skritt poängterar Hess kopplingen till de halva steg som ska vidareutvecklas till regelrätt piaff, där den diagonala takten bibehålls ner till första skrittsteget. Utas skrittpauser är många och korta.
– Varje skrittpaus är en belöning för hästen, så använd dem vid rätt tillfällen.  

I trav visar Uta hur hon lösgör genom att först variera öppna med längningar och går sedan vidare till upprepade mellangalopper med byten. Hon konstaterar att varje häst har sina utmaningar och det viktigaste är alltid att hästen vill samarbeta och har förtroende för ryttaren. Just därför får spö, sporrar och hjälptyglar bara användas när det verkligen behövs, inte som en genväg eller i brist på en bättre lösning.

Balanserad sits – lugna händer

Nästa ryttare är en ambitiös junior som drar lite i vänster innertygel varje gång hon sätter sig ner i lättridningen. Det får resultatet att hästen vickar med huvudet i sidled. Lösningen blir att rida lätt på fel sittben med båda tyglarna i ytterhanden. Vänster hand ska ligga kvar på låret och det är tydligt att ryttaren har svårt att låta vänsterhanden vila passiv på låret.
– Många ryttare rider med för långa stigläder, observerar Hess som kortat lädren för båda hobbyryttarna för att de ska få bättre balans, stadigare skänkelläge och förfinad drivteknik.

Drivning kommer från skänkeln. Och skänkeln utgörs av hela benet som börjar vid höften, visar Hess. Skänkeln är alltså mycket mer än bara hälen där sporrarna sitter. Foto: Ulla Rusch.

För att förbättra tajmingen i drivningen får ryttaren skritta på en kvadrat och göra halva framdelsvändningar i varje hörn, med tyglarna i ytterhanden.
– Innerskänkeln är ridningens heliga graal, skojar Christoph Hess, och rundar av med att förhöra sig om hur ryttaren upplevt passet.
– Vad hade du för känsla? Vad tar du med dig hem från dagens lektion? Vad tycker du blev annorlunda?

Ryttaren medgav att hon inte varit medveten om hur hon använde sin vänsterhand och märkte en förbättring av hästen bjudning när hon kom tillrätta med handens negativa inverkan.

Överstrykningar och längning

Uta avslutar kvällen med att visa en elastisk och rörlig 11-årig valack som hon nyligen tagit över efter Hubertus Schmidt, som utbildat och tävlat den till Grand Prix. Uta visar hur hon förändrar halsens position, takten och tempot under uppvärmningen, där hon också börjar böja lite i sidorna.
– Även med längre hals ska hästen kunna röra sig med samma takt, tempo och balans, säger hon medan hon går in i en diagonal travsluta.
– Hästen får inte bestämma tempot själv, men jag väljer alltid ett tempo som gör hästen bekväm.

Ingången i en sluta blev inte helt lyckad och i stället för att fortsätta skolan avbryter Uta och gör om. Varje moment eller rörelse som innebär samling följs av ett moment med längre form.

En galoppsluta längs långsidan följs av en volt som leder in till en arbetspiruett som följs av en längre form. För att kontrollera hästens balans och bärighet gör hon upprepade överstrykningar med båda händerna i både trav och galopp och berättar att hon provar att rida rörelserna med mer eller mindre tryck i handen i alla rörelser. Även i de rörelser som kräver mest samling är nosryggen tydligt framför lodplan, med öppen ganaschvinkel.
– Jag vill se mer överstrykningar och längning av formen i alla dressyrprogram, säger Hess.
– Inte bara i unghästprogrammen utan hela vägen upp i Grand Prix och gärna mellan de svåraste rörelserna.

Låt hästen jobba

Uta rider hela tiden med en lätt kontakt och pratar ömsom med publiken, ömsom med hästen. Hon har nära till skratt och trots en god uppslutning på läktaren och Christoph Hess vakande öga från marken verkar hon helt oberörd.
– Balans och bärighet är tillsammans med lösgjordhet vad vi behöver för att kunna rida utan ansträngning, sammanfattar Uta.
– När hästen är avspänd och går i balans kan den koncentrera sig på att lyssna på ryttarens hjälper. När ryttaren kan rida med mindre hjälper både i och mellan rörelserna och låta hästen göra jobbet själv, blir ridningen inte fysiskt ansträngande.

Uta Gräf, Christoph Hess och den goda cirkeln

Utas goda cirkel – 4 steg till ridning utan ansträngning

1.  Känn när det är bra
• Hästen går i balans, lösgjord, energisk och villig.
• Nacken är högsta punkten.
• Nosryggen är framför lodplan.
• Kraften kommer från bakbenen via ryggen in i handen.
• Hästen är framför skänkeln.

2.  Lämna hästen i fred
• Sitt mjuk och avspänd med i rörelserna.
• Sluta driva aktivt.
• Låt hästen gå fram till en medgivande hand.
• Beröm med rösten.

3.  Känn när det blir sämre
• Hästen är inte längre framför skänkeln, den tappar energi och balans och kontakten försämras.
• Hästen tappar takten eller spänner sig och tappar schvungen.
• Mindre vikt bärs upp av bakdelen och bärigheten blir sämre.
• Ställningen och böjningen går förlorad.

4.  Inverka effektivt
• Skänkeln driver genom impulser.
• Handen erbjuder en förbindelse.
• Avbryt rörelsen du håller på med och hitta tillbaka till din tidigare form med samma schvung och samling eller ställning och böjning.
• Fortsätt med rörelsen och gå tillbaka till steg 1 igen.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 27 april 2017.