Galoppera hästen frisk

Efter att ha arbetat med traditionell behandling och eftervård i tolv år gick veterinär Åsa Frykman över till sporthästvård i egen regi. Då började hon också utforska idén om att skadade hästar rehabiliteras bäst när de aktiveras. Inspirationen kom från Jan Jönssons unghästträning på Flyinge och rehabtänket på humansidan.
– Om du opererar ett knä skjutsas du i rullstol till sjukgymnasten, där du får ställa dig upp och direkt göra övningar på ditt nyopererade ben. När jag hade
opererat mitt knä fick jag hoppa på ett ben på mitt opererade ben, berättar Åsa, som sedan snart 20 år driver sporthästkliniken Antagon på Mantorpstravet.

Träningen av unghästar handlar i stort om att bygga muskler och kondition för att klara av uppgiften som ridhäst. Bristande muskelstyrka och spänst ökar risken för skador då hästen belastar ligament, ledbrosk och skelett mer. Ser man till hur trav- och galopphästar tränas, liksom fälttävlanshästar på toppnivå, blir det tydligt att ridhästar löper större risk att skadas på grund av att de inte är tillräckligt musklade, menar veterinär Åsa Frykman. Mot den bakgrunden har hon utvecklat och använt ett galoppträningsprogram med goda resultat för sina patienter. Vinsterna är flera.
– När hästen orkar det här programmet och jobbar igenom intervallerna, då är den helt redo att gå tillbaka till sitt vanliga arbete. Med fortsatt träning och förbättrad muskelstyrka minskar även risken för att skadan ska återkomma, säger Åsa Frykman och fortsätter:
– Om hästen går galopprogrammet i tre veckor känner jag också mycket större trygghet när jag tittar på den efteråt. Det jag ser är det som gäller. Tycker jag att hästen ser bra ut, då är det väldigt sällan det blir komplikationer när hästen återgår till sitt vanliga arbete. Jag har ingen aning om hästen verkligen är ohalt om den bara stått i hagen och skrittat. Det är den viktigaste skillnaden.

Viktigt att ta hänsyn till vilken skada hästen har

Vanliga skador som programmet används till är inflammationer i kotleder och bakknän samt ryggproblem.
– Det är oerhört viktigt att ta hänsyn till vilken skada hästen har. Det här är givetvis inget man använder på en senskada. Det kan vara en böjreaktion från en kota eller ett bakknä, men det är inget vi gör med hästar som är tre grader halta på böjt spår.
– Vi kan även använda det på oliksidiga hästar som inte riktigt fungerar i ridningen. Det kan vara en häst som har problem med ryggen och behöver stärka sina magmuskler, eller en häst som behöver gå lite i unghästform i stället för att bara krulla ihop sig.

Även stora och långa unghästar som lätt faller isär kan ha stor glädje av att galoppera på exempelvis en gräsvall.
Något som Åsa Frykman har fått som feedback från unghästryttare, som plötsligt fått unghästar som kan bära sig bättre och har styrkan att samarbeta.

Bättre resultat än med den traditionella rehabiliteringen

Just rygghästar var de första ”försökskaninerna” när Åsa Frykman utvecklade träningsprogrammet med hjälp av ryttare och patienter hon känner väl.
– I början var jag lite bekymrad över om hästarna skulle ta skada, men det är snarare tvärtom. Jag tycker att jag får bättre behandlingsresultat nu än med den traditionella rehabiliteringen som jag jobbade med tidigare.

Ofta föregås programmet av att leden behandlas lokalt. Därefter är det alltid fyra dagars vila som gäller innan galoppträningen drar i gång. Själva programmet går ut på att galoppera i intervaller om tre minuter i bägge varven, så att det totala arbetet blir 18 minuters galopp.
– För hästens muskeluppbyggnad spelar det ingen roll om den galopperar i öppen canterform eller i en mer samlad galopp. Du kan i princip galoppera på hängande tygel, eller låta mamma galoppera ponnyn på lina om du är ponny-ryttare och går i skolan.
– Det krävs ingen särskild utrustning och ingen inspänning, snarare tvärtom. Ju friare hästen kan röra sig, desto snabbare får den endorfinkicken och kan rulla igenom på ett bra sätt.

För en häst i full kondition är galopp-programmet ingenting.

Just endorfinkicken är ytterligare en aspekt av galoppträningen, menar Åsa Frykman.
– Om du efter skritten inleder ett ridpass med att galoppera i fri form, får du en häst som frustar lite grann. Det beror på att den får en endorfinkick av att komma in i flåset, precis som vi får. Många kunder säger att du får en mycket mer samarbetsvillig häst om du börjar med att galoppera den på lina eller under sadel. Det är för att endorfinpåslaget också gör att den kommer in i ett positivt arbetsmode.

Behöver ha 18 minuter för att bygga muskler och kondition

Att brytpunkten är just 18 minuters galopp har Åsa Frykman kommit fram till efter nogsamt övervägande.
– Vi provade försiktigt med de första hästarna. Vi började med intervaller på en, sedan två minuter och ökade gradvis. För att bygga muskler och kondition behöver hästarna ha de här 18 minuterna.
– Vilan är också viktig, musklerna behöver 48 timmar för reparationens skull. Det är det som är den uppbyggande effekten. Samma sak gäller för människor.

En häst som tränar och tävlar vid skadetillfället bör inte ha några som helst problem med att genomföra galoppintervallerna.
– För en häst i full kondition är galopp-programmet ingenting. Men det måste veterinären hjälpa till med att bedöma, säger Åsa Frykman.
– Ofta har ryttaren en idé om hur mycket galopp man gör till vardags. De flesta galopperar mycket mindre än de tror. Ska du göra programmet själv kan det vara bra att börja med en minut åt gången och prova sig fram. Blir hästen flåstrött så öka gradvis.

Råd finns också för den som har en häst i andra änden av spektrumet.
– Om programmet inte bekommer hästen alls kan du lägga in en studsserie med fem till sju låga skutt. Då blir även fibrerna på lårens fram- och baksida aktiverade för att förstärka effekten på de hästar som redan är i väldigt bra kondition – och som behöver träna sina hoppmuskler utan att hoppa höga hinder.

Veterinärvården bygger mycket på tradition

Att vila och igångsättning med gradvis utökade skrittpass dominerar vid samma typ av skador som galopprogrammet används till, tror Åsa Frykman handlar om att både ridsporten och veterinärvården bygger mycket på tradition.
– Ser vi till humanvården var det inte länge sedan de här idéerna tog fart och vi slutade lägga människor i sängen. Att vi fortfarande vilar hästar beror mycket på en gammal hävdvunnen tradition som går långt tillbaka i tiden. Men jag vet många veterinärer som är inne på samma tankar som jag.
– Det skulle ju vara konstigt om hästarna vore sämre skickade än människor att rehabträna på det här sättet. De är ändå gjorda för att vandra långa sträckor varje dag och rusa 500 meter för att komma undan rovdjur, säger Åsa Frykman och relaterar återigen till när hon själv drog av korsbandet.
– Jag fick göra rörelser som var väldigt besvärliga och gjorde ont, men rätt var det var hittade jag tillbaka till stabiliteten igen och knäet började fungera. Detsamma gäller för hästarna, som kanske inte heller är helt bekväma från början.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2021.