Äggande Påskklureri

Vi tar väl det i tur och ordning som året utvecklade sig. En tur genom kameralinsen på allt roligt och spännande som hänt under årets första tre månader. Vi kör ju inte med brutet räkenskapsår som en del andra spännande mediakoncerner i hästsfären gör. Siffrorna kanske är likadana innan året är slut vem vet.

Det började i största möjliga dur redan tidigt i januari. Mannen, myten, gurun kom till Sverige, lika trevlig, rolig och underhållande som alltid. Lite vek i knäna var han efter mindre lyckad middag i bekantskapskretsen. Väl i rampljuset var han i sitt esse. We proudly give you Mr Caaaarl Heeeeeeeesteeeeeer

Året fortsatte sen till den holländska hingstbonanzan KWPN Stallion Show, mycket häst, mycket hästaffärer, mycket hästaffärsbryderier och så givetvis bedömning. Ett evighetsämne. Vann rätt hingst? just nu är det i varje fall klammeri mellan ägaren och KWPN, tuppspatt sa Bill, spatt-tupp sa Bull. Spattig var den då inte i Tulipanaland.

Det finns hopphästar och sen så finns det hjältehingstar som klarar allt – som till exempel Spartacus som hjälpte sin ryttare att stanna kvar och sen fortsatte banan med bara fyra fel i Brabanthallen.
Nice save Spartacus! – I got you(on my back)…

Varje år får jag göra några spännande uppfödare- och ryttar-reportage, fina hästar, intressanta personligheter och livsöden. Detta första kvartal är inget undantag. Årets första gick till Niklas Arvidsson och Lene Nissen-Lembke med deras gemensamma ögonsten Clicken, landets sundaste dubbelarbetare. Det var fint väder, Niklas bjöd på träningspass i ridhuset, en unghingst ute på fältet. Det var upplagt för Killer-bilder. Jag skulle haft fotograf med mig men ibland styr vi inte över allt. Så vad händer eller ska man säga #varförduinteskaanlitaenamatörtillproffsjobb – jo, kameran lägger ner arbetet, nästan. Det var kallsvettiga minuter allt medan de lämpliga fotosekvenserna stod som spön i backen. 

Clicken, Niklas och Guess Who framstod alla med mer eller mindre helgongloria på alla bilder.  K A T A S T R O F
Men, det blev ett reportage och jag hoppas ni läsare inte märkte något alls. 

Fån Holland var det dags att äntra Gôte-la-bôrg för deras årliga eldorado. Nu utan kamera, eller bara den gamla dinkey-toy-saken, förr en så trogen vän, nu hopplöst klen. Det blev lite bildkommentarer ändå.

Dressyrfolk förnekar sig aldrig, inte ens segrande Jessica von Bredow-Werndls namnkunniga entourage.

Bo Jenå och beridare-eleverna hade eget nummer i år. Hästarna skämtade lite tidigt aprillo med dem men var de flesta föreställningarna med på noterna.

Ett av de absolut bästa ögonblicken för mig i Göteborg var långt ner i katakomberna när Alexandra Ekerow fick chansen att träffa sin stora idol – Toy Story. Patrik Kittel och hästskötare Miss Marie ställde såklart upp.

Alexandra Ekerow är nog Toyens största fan – Toys största intresse var hennes gröna äpple.

Bruksprovet är en stor begivenhet, inte minst för oss på Ridsport. Jag gick All-in, morgon-till-kväll enligt principen själv är verkligen enda och med det bästa dräng. I år fick jag ett perfekt press-reservat i början på veckan, gräddhyllan i hop med speakern Anette Sånesson. Där fanns ström, det tycker jag om, eller ännu mer mina många elektriska apparater.

Precis som jag är Gert ”Hermann” Hermansson och Malena ”Mulle” Behring alltid på plats. Ja nästan, i alla fall de flesta år eller  de flesta dagarna, påt ungefär. 

Hingstar är hingstar, visst är det så. 98 procent uppför sig dock riktigt trevligt. Justify AS hade visningsattityd.

Det är inte mycket man kan lita på i avelssammanhang men en sak är säker. Hjördis Kamph och det två Birgittorna, Larsson och Bentzer, är på plats. Ganska ofta med fler som vill höra vad som är det riktiga omdömet om hingstarna.

En del modernitetet har det blivit med åren, som hjälmtvång. Säkerheten ska sättas i centrum, sen kommer stil och elegans. Något Per på Gränsbo tagit fasta på – eller är det allt klär en skönhet?

Att uppfödare liksom sina hästar kan ha nerverna utanpå det ser vi varje år på bruksprovet, en del ryttare med för den delen. Jag tycker Västra Hobys Tobias Hansson hanterar det bäst.

Alltid lika lugn, harmonisk och avspänd. 10 poäng för lösgjordhet.

När det sen är premieringsdags då åker det tyngre artilleriet fram. AVN byter till kavaj och kostym, det är blommor och plaketter i långa rader och Lars Pelin har det tyngsta uppdraget på hela året. 
SWBs ordförande är en slitvarg, som jobbar på hur tufft uppdraget än är.

Mikael Nolin övar på uppdraget, ännu inte redo för de tyngre posterna med alla A-premierade hingstars uppfödare.

Sen har vi en av de värsta marorna på bruksprovet för deltagare med photofobia – poserandet.

Jonas Persson är van och coachar sin unge adept Magnus Österlund genom den svåra stunden.

Med detta så summerar jag kvartal 1. Med en förhoppning om ungerfär lika många nöjda som irriterade läsare. Mellamjölk gör ingen glad. Alla gillar olika och tur är väl det. Avel är det bästa som finns för det finns inget facit, det är nästan som dressyr. Får vi nu bara brett genomslag med inverkansridning även i hoppningens alla divisioner så har vi snart full sysselsättning i landet igen. 

Fritt fabulerande och helt egen-snickrade citat enligt skribentens fria fantasier