Oscarsgala och dressyrtävling

Oscarsgalan gick igår kväll och här är det större än julafton som en av damerna sa på Mill Creek. Man bjuder hem folk och äter, dricker och håller vad om vilken som skall vinna de olika kategorierna. Men även många stora tillställningar med uppklätt…som mini galor över hela LA. Själv var jag inbjuden till Mette och Cory på casual dinner, vi åt gott och njöt av alla kändisar, coola klänningar och tal!

Det känns som att jag kommit till himmelriket då jag är filmgalen, har alltid älskat film och vill alltid titta på film!! Kan inte ensd räkna hur många jag hunnit med här hittills, men hemma är det inte lika lätt! Till min familjs stora irritation frågar jag alltid – Kan vi inte se en film istället?? När typ Fångarna på fortet eller Så ska det låta går på fredagarna.

Här kan jag se hur många jag orkar, utbudet är enormt, dessutom har alla kontakter med filmfolk här på ett eller annat vis så DVD skivorna kommer och går med väldigt nya filmer, därför hade jag sett flera av vinnarna denna gång… Halleluja!! Dessutom söker mina ögon dagligen i bilköer (snälla bara en gång få se Pierce…) på affärer överallt efter nån superstar, de är väldigt många här i området kan jag avslöja. Jag mötte en kvinnlig skådis på apoteket, men va f…n heter hon, så typiskt mig! Ja visst ja, jag stötte ju på allas vår Hollywoodfru Gunilla på apoteket också… Men fick ingen gåshud av det!!

Oj, det är redan måndag igen, veckorna flyger iväg, vi rider och rider och har träning efter träning och denna helg även tävling. Mette tog två hästar (Cenna och De Noir) och två elever (Veronica/Nobelman, Adrienne/ Dido) och åkte till Los Angeles Equistrian Center, Griffith Park, Burbank i torsdags. Första CDI-tävlingen för i år, och jag var med hela fredagen och fick en häftig upplevelse då stället är stort som Blentarp kändes det som. Centret är inte bara en tävlingsplats utan ett STORT stallområde med alla discipliner på plats. Och då menar jag alla dicipliner… polo, western, Tennesse walking, hopp, dressyr, körning och säkert flera typer som jag inte ens känner till. Det såg ut som ett industriområde med stall efter stall, tränare efter tränare, paddock efter paddock (corall ef. corall men också närhet till stora områden att rida på, gröna fält, ridbanor i massor och stigar som slingar sig miltals upp i bergen runt LA. Allt en häst människa vill ha fanns på plats som vanligt… Kanske ett litet bröllop med häst, en bankett… Bara du betalar för det!
Inget ställe för mig då jag fick en snabb visning runt på området innan vi körde in till själva tävlingsplatsen och blev beklämd av industrikänslan, och inte såg jag mycket utrymme för så många hästar….

Tävlingsområdet kändes mer ”hemma”, även om stallområdet inte bestod av tältboxar i rader utan vanliga engelska boxar, och i vilka mängder sen!! Dessutom hade de mest priviligierade sina partytält med plats för relax i närmast sina boxar, så mysigt, hela teamet fikar och snackar mellan klasser i sköna stolar och fåtöljer. Gissa vilken som hade stallplatserna närmast framridningen, Mill Creek så klart, Mette är en populär person då hon sprider glädje och positivitet runt sig och det betalar sig här… Vi hade bästa utsikten!

CDI klasseran gick ”inomhus” och övriga klasser samsades på två fina utebanor, de tävlades i alla olika klasser och unghästar och GP hästar samsades. Det kändes lugnt och avspänt, trevliga glada människor men som vanlig enbart närmast sörjande i publiken, applåderna ekande ödsligt i den stora arenan med tak där flera världsryttare red. Tror nog till och med att Sverige har mer publik på sina CDI-tävlingar, i synnerhet om Steffen Peters hade ridit! Men som sagt jag vara där på fredagen och då gick inte freestylen som brukar dra mer publik.

Mette red Cenna i den ”vanliga” GP klassen bägge dagarna och det gick superbra, en miss i tvåorna första dagen gjorde att hon inte kom överst på pallen men fick placering, andra dagen vann hon GP Specialen. De Noir som gick ”lilla rundan” blev tyvärr precis utknuffad med en hundradel från tredje placering dag ett och fick en miss i ryggningen dag två och blev trea på det. Veronica (15 år) gjorde sin första start i CDI som junior och vann bägge dagarna på fina Nobelman. Adrienne red också lilla rundan på sitt sto och hade lite missar bägge dagarna, ingen placering på det i detta tuffa sällskap.

Mette är en fantastisk coach, hon vet precis vad hon skall säga till sina elever för att få dem att växa på tävling, lilla Veronica var vit i ansiktet av spänning inför sin första CDI tävling, men Mette lotsade henne genom framridningen med mjuk röst och tålamod, ledde ner henne till banan och vips, fem minuter senare hade hon över 70 procent i sitt juniorprogram. Precis vad man vill ha av sin tränare, tuff och krävande kan man vara hemma på träning. Flera domare kom fram och gratulerade Veronica till fin ritt och hoppades få se henne i fortsättningen, gissa om hon var lättad efteråt.

Träffade på vår duktiga svenska domare Magnus Ringmark också, han dömde här i år igen, härligt att se att vår lilla nation har så mycket bra dressyrfolk! Fick se en hel del stora ryttare på detta meeting, Steffen Peters med Legolas (som vann Freestylen), Jan Ebeling, Kathleen Rain och Guenter Seidel var några… (Guenter red fantastiskt tyckte jag).

Så inspirerad jag blir efter en tävling, att se bra ridning gör att man bara vill rida mer och mer… Hur nördig kan man bli!! Sista tiden känner jag att jag förbättrat min sits och hittar knapparna på Mettes hästar mer och mer. När hon frågade vilken häst jag gillar bäst att rida kunde jag inte svara en av dem… Alla är så olika och alla är en utmaning att få att fungera, och jag gillar utmaningar och jag gillar hästar!

To be continued
/Karin

(Missa inte det stora bildspelet ovan, klicka på en bild för att se den större och bläddra fram och tillbaka)