”Kraften i bakändan är det intressanta”

Galoppen är den gångart som är hopphästens viktigaste och en avgörande komponent i det pussel som skapar en komplett och konkurrenskraftig tävlingsindivid.

Lisen Bratt Fredricson har mer än en gång tyckt till om galopp, baserat på gedigen erfarenhet av selektering, utveckling och utbildning av hopphästar hela vägen upp till mästerskapsnivå. Senast gjorde hon det i SVT-dokumentären om maken Peder Fredricsons kliv mot världsrankningens absoluta topp.

När Lisen ska analysera olika typer av galopp, börjar hon med den som ger höga poäng på unghästbedömning – men som inte nödvändigtvis är den optimala för en svårklasshäst i hoppning:
– En rund och fin galopp med luftiga språng och tydlig takt – den som ofta får 10:or – är helt optimal när du ska lära dig att se distanser till ett hinder. I en sådan galopp känner du lätt rytmen.
– Jag har själv haft hästar med sådan galopp, Casanova var en sådan och i stallet i dag har vi Hansson WL med så bra galopp att han hade kunnat gå dressyr. Båda två har mentaliteten för att kunna hoppa och konkurrera, eftersom de har andra viktiga egenskaper. De har reflexerna och allt annat som krävs, helheten avgör.

Luftig, rund galopp är inte den mest tidseffektiva, och är inte helt enkel att korta och länga utan ansträngning och det gör att den blir långsam. Lisen menar att en sådan galopp inte behöver vara diskvalificerande för en hopphäst om resten av paketet kompletterar. Frågan är snarare – är detta en galopp som för hoppstammade hästar ska belönas med höga betyg vid till exempel unghästtest?

Vi kommer att se fler av de lite mindre och sportigare hästarna.

Vilken typ av galopp är det då du letar efter?
– När jag tittar på hästarna som tävlar internationellt på hög nivå och gör resultat, ser jag mer och mer en annan typ av galopp. De har en vägvinnande galopp, där rörelsen ser ut att göras utan ansträngning, lätt och effektivt.

Peder Fredricson på H&M All In.

Peder Fredricson på Catch Me Not S.

Som ett bra exempel på detta nämner hon H&M All In, som rör sig längs med marken.
– Den sortens galopp kan vara svårare för orutinerade ryttare att hantera, rytmen känns inte lika tydligt. Det är en egenskap som många Cardento-hästar har, till exempel Catch Me Not S, de paddlar lite och det är svårare att rida den galoppen. Du behöver vara en bra ryttare för att för att ge hästen optimala förutsättningar till hinder – du måste kunna känna av drivet och balansera upp en häst med mycket tryck och drivkraft i galoppen.
– En häst som har mycket tryck och stort register i galoppen har ofta som unghäst lite svårt att hitta sin egen balans. Här är utbildningen väldigt viktig, för ofta är det dessa hästar som går längst med rätt utbildning.

Vilken vikt lägger du vid hopptekniken?
– Många blir hänförda av spektakulära språng och pratar om bakbenstekniken, när hästarna öppnar upp. Det är inte fel – det är en affärsidé i sig, sådana hästar är lätta att sälja, många vill ha dem, till exempel den amerikanska marknaden älskar sådana hästar. Hoppningen är spektakulär för ögat, men du är inte alltid betjänt av det i sadeln.
– Det är kraften i bakändan som är det intressanta, med eller utan att de öppnar upp. Jag kan absolut köpa en häst som hoppar spektakulärt, blir det inte en Grand Prix-häst så är det ändå en häst som är kommersiell.

Att synintrycket inte alltid ger säker information har Lisen ett tydligt exempel på. Hingsten Canvas Plus (SWB 2008-14 e Cardento-Cortez, uppf Eric Møyland Andersen) gjorde inget solitt intryck på Lisen från marken.
– Jag tyckte att han hade lite dåligt takt i galoppen, var lite lös i kroppen på något vis, men jag frågade om jag fick provrida ändå. När jag satt upp så var känslan radikalt annorlunda, detta var en häst med så mycket kraft bakifrån, det såg svagt ut men var starkt.

Lisen anser också att det är mycket viktigt vad hästen har mellan öronen – mentaliteten framför allt.
– Dessutom är det viktigt att hästen landar bekvämt och har ett bra, balanserat första galoppsprång efter hindret, det är ofta det som avgör hur de tar sig igenom stora kombinationer.

Du hittar inte många 1,60-hästar med en kort galopp.

Där har en häst som Hansson, med rund galopp, en fördel.
– Men han kräver en ryttare som verkligen jobbar med galoppen och har honom framme, annars är han reducerad till en 1,40-häst. Han hoppar på ett sätt som gör att han måste vara helt lösgjord och i balans för att kunna hoppa de största hindren, annars kommer han inte över lika lätt. Samtidigt är han superförsiktig, snabb och har många andra positiva saker som gjorde honom till världens bästa häst, men han behöver sin ryttare för att komma dit. Jämför detta med H&M All In och Catch Me Not S, som båda har en enorm kapacitet tack vare sin galopp och hur de använder sin kropp.

Vad tror du om framtidens hopphäst, hur ska den se ut?
– Vi kommer att se fler av de lite mindre och sportigare hästarna med en stor galopp som kan längas ut rejält, fler i modell All In och kanske lite färre av Dennis Lynchs All Star-typ, även om de också förekommer. När Peder rider All In i samlad galopp så kan han ha otroligt kort steg men i nästa ögonblick kan han länga ut honom till det tredubbla. Det blir en slags smygande rörelse över marken. Det är som en helt ny inriktning på hoppaveln.

Lisen berättar om början av sin karriär, när hon hade många Cardento-avkommor.
– De väckte alltid uppmärksamhet i Tyskland, fast kanske inte på rätt sätt. Tyskarna fattade inte vad som var bra, det såg förmodligen ganska avigt ut för dem när halsen stod ut rakt fram och hästarna allmänt såg ut att vara ganska långt ifrån holsteineridealet. I dag är det annorlunda, när de nu får en Cardento-avkomma i träning så låter de huvudet vara där hästen vill ha det.
– Det som är svårt är att en stor häst med stor kapacitet och stor galopp ofta blir lite långsam medan en mindre häst med kvickare reaktioner oftast har mindre kapacitet. Det du vill ha är hästen som har längden, kapaciteten och är kvick och snabb. Jag har sagt att en hopphäst gärna får ha symaskinstrav – men den får absolut inte ha symaskinsgalopp. Det är för att om de travar i något slags Schwedengang, stor långsam trav – då är de långsamma i frambenen också. Hopphästen måste ha den snabba aktionen i frambenen.

Vad är avelsmålet för hopphästens gångarter för dig?
– Egentligen har trav och skritt liten betydelse för hopphästen, vi vill bara se att de är rörliga och inte rör sig stelt eller styvt i kroppen. De ska trava så att de är hållbara, effektiva i sin rörelse och lite kvicka. Galoppen ska vara vägvinnande, reglerbar och stark.
– Jag tycker att det är på tiden att börja titta på två sorters galopp, en som är lämplig för dressyrhästar och en som är effektiv och funktionell för hopphästar. I dag kan det vara ett minus att en hopphäst fått en 10:a på galoppen.

Jag önskar att uppfödarna kunde vidga vyerna lite när det gäller galoppen.

Hur mycket kan träning och utbildning påverka galoppen?
– Det går att påverka den jättemycket med träning, du kan ta ner den stora luftiga galoppen till något mer användbart och effektivt om det är en häst med bra inställning, som tillåter träning och inflytande. Men en långsam häst kan du bara påverka till en viss gräns, det går inte att träna den så kvick som en häst född med bra reflexer.

Det finns i dag ingen beskrivning eller något slags reglemente eller domarinstruktion om vad som är en bra galopp för hoppning och vad som är en funktionell och fin galopp för en dressyrhäst.
– Jag avundas inte domarna, det är svårt, hur ska galoppen värderas? Ska All Ins galopp, som vi här tycker är optimal, ha en 6:a eller är det den som ska ha en 10:a? Det som är så viktigt är att domarkåren är ute och ser de 50 bästa hästarna i världen, det måste vara måttstocken – inte en 1,50-klass på Grevagården.
– Det är otroligt viktig att framåt skilja på bedömningen av galoppen, det är definitivt inte samma kriterier i de olika disciplinerna för vad som är bra och bäst. Jag skulle vilja se ett betyg till, relaterat till hoppegenskaperna med inriktning på hästens inställning. Jag skulle också gärna se att man tittar mer på att hästen räcker fram till hindren – att de däremot kan få trångt är helt naturligt och inget fel.
– För att få högsta möjliga betyg bör hästen ha en galopp som är stor utan att vara långsam, för det är så starkt kopplat till kapacitet. Du hittar inte många 1,60-hästar med en kort galopp. För högsta betyg måste det finnas ett register, att hästen kan korta och länga sig. Om det är något jag backar för så är det att de saknar just det, register, och att de är stora utan längd i språnget.

Upplever du att det skiljer något mellan selektionen till SSHS-auktionen och bedömningen vid en unghästtest?
– Det bästa med unghästtesterna är att det blir en bra förberedelse för unghästarna, de hanteras och tränas, skolas in helt enkelt.
– När vi bedömer unga hästar inför vår SSHS-auktion tittar vi på lite andra saker än vad jag uppfattar att unghästdomare gör. Jag kan se att vi värderat olika saker utifrån vilka hästar vi tar ut. Givetvis är dagsformen kraftigt avgörande och hästarna växer i olika perioder. I vårt urval är 3-åringarnas inställning till hinder och uppgiften oerhört viktig.

Hur tänker du när ni köper hästar till er verksamhet på Grevlundagården?
– När vi väljer unga hästar upp till 2,5-års ålder för köp är det enbart stammen ända bak till mormors mor som inverkar på beslutet, att de ser sunda ut är så klart en förutsättning. Upp till att hästen är fem sex år är det stammen plus hoppningen som fäller avgörandet. Efter sex år är det bara känslan den ger i ridningen och hur det ser ut från marken som avgör, men är det ett sto är även stammen intressant.
– Ridkänslan går alltid före hur det ser ut. Det är fullt möjligt för ditt öga att säga: den här hästen har dålig bakbensteknik – men från sadeln får du en helt annan känsla. Ibland är det tvärtom, från marken ser det ut att vara fantastiskt medan känslan över hinder inte alls ger rätt förtroende.

Lisen skulle vilja att de svenska uppfödarna var djärvare och gick mer på beprövade hingstar när de betäcker sina ston.
– Välj en riktigt etablerad Grand Prix-hingst, inte en som har gjort en eller två rundor, utan en välmeriterad och erkänt god förärvare. Jag granskar alltid startlistorna och konstaterar att de allra flesta hästar på toppnivå har en väldigt etablerad, framgångsrik fader. Jag önskar att uppfödarna kunde vidga vyerna lite när det gäller galoppen och verkligen titta på topphästarna. Ett suveränt ställe för att få nya intryck är på unghäst-VM.

I stallet på Grevlundagården finns en ny ung häst som har minst lika bra galopp som All In, den är modern i typen med fint flyt, och det är Por Favor van’t Roosakker (BWP f -15 e For Pleasure-Kashmir van Schuttershof, äg Haras de Prepinson och Grevlundagården) med den smått legendariska mormodern Electra van’t Roosakker.

Lisen hyllar belgiska uppfödare som bättre på att utvärdera och se sina avelsston med brister och förtjänster.
– Många av uppfödarna kommer från köttdjursuppfödning och har enklare för att värdera prestation och selektera ut egenskaper som önskvärda eller inte.
– I Sverige har vi fantastisk hästhållning och kärlek för våra hästar. Om vi kunde para ihop det med mer djärvhet i urval och hingstval tror jag att det skulle bli bättre resultat.

Fakta

Lisen Bratt Fredricson

Ålder: 45.

Familj: Maken Peder Fredricson, sönerna Karsten, Hjalmar och Bill.

Meriter: Hoppryttare på elitnivå till och med 2014. Deltog i OS 2000 i Sydney med Casanova och i OS i London 2012 med Matrix. Vann SM inomhus 2000 på Casanova.

Gör: Har startat bland annat Ryttargalan, auktionsbolaget Swedish Select Horse Sales, en webbutik, en mediakanal och Elmia Scandinavian Horse Show. Utsedd till mäktigast inom svensk ridsport. Driver tillsammans med maken Peder den egna gården och tävlingsstallet Grevlunda, som även ägnar sig åt uppfödning och hästförsäljning.

Lisen om idealhästen: ”När jag ska bedöma en häst brukar jag tänka: är detta en häst jag kan se galoppera in på Aachens gräsbana och hoppa felfritt?”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2021.