Fyra unghästdomare tycker till

Behövs det två galoppbetyg vid unghästbedömningarna?

Vi har frågat landets mest rutinerade unghästdomare om hur de bedömer galoppen och om det är dags att införa två betyg: ett för dressyrstammade hästar och ett för hopphästar.

Här är frågorna som Ridsport ställde:

1. Hur bedömer ni galoppen på ett unghästtest, vilken domare har mest inflytande över betyget? Hur mycket väger galoppen som hästen visar under hoppmomentet in?
2. Finns det en galopp som är optimal för hopphästar och som i dag kan belönas med en 10:a på unghästtest?
3. Anser du att det finns fog för att göra galoppbetyget mer disciplininriktat eller uppdelat?
4. Hjälper linjär beskrivning till för att tydliggöra galoppens karaktär?

Ulrika Jacobs

Exteriör och gångartsdomare.

1. Gångarterna tillhör mitt ansvarsområde. Om det är en hopphäst blir det alltid en dialog med hoppdomaren om betyget. Sedan är det inte upp till hoppdomarna helt och hållet. Vill de dela ut en 8:a för att den är kvick och reaktionssnabb har jag inget problem med det. Vill de däremot dela ut en 10:a som gör att hästen blir kvalificerad för ett gångartsdiplom, så brukar jag vilja ha ett lägre betyg. Jag vill kunna stå för de siffror jag satt även när de inverkar på om det blir diplom eller inte. Jag upplever det som ett större problem på ridhästtestet, där galoppbetyget borde sättas under hoppmomentet av hoppdomaren.
   – Jag tittar mycket på galoppen under hoppmomentet för hästarna är oftast alltför spända under de första varven.
2. – Jag skulle inte våga sätta en 10:a, för jag är inte rätt person att bedöma hoppgaloppen, trots att jag  ridit medelsvår hoppning. Min dressyrinriktade ”magkänsla” faller ofta tillbaka på att jag tycker att hoppgaloppen är för platt. Då måste hoppdomaren insistera på att det ska vara en 10:a. De optimala hinderavstånden testar inte heller reaktionssnabbhet och förmågan att reglera galoppen. Det är bra för hästarna som slipper slå sig – men du får inte någon test på hur kvicka i reaktionerna hästarna är. En häst som på en millisekund kan trampa om och lösa situationen med sin galopp skulle förmodligen vara värd en 10:a.
3. – Ja, jag tycker det ska vara två helt skilda betyg, det vore väldigt enkelt att lösa. Detsamma gäller typ, där finns det två olika typer redan i dag. Vi resonerar redan nu om god hopphästmodell.
4. – Jag hade hoppats att det skulle göra skillnad. Nu presenteras den linjära beskrivningen av hästen på www.blup.se så att den väger in släktingar, och då går det inte att läsa av den som en ”ritning” på hästen som det tidigare beskrivits.

Hans Wallemyr

Exteriör och gångartsdomare samt hoppdomare.

1. – Jag försöker alltid att kommunicera med den andra domaren. Jag arbetar på båda ”sidor”, så jag anser mig vara lika intresserad av både hopp och dressyr. Vissa hoppdomare koncentrerar sig mest på hoppindividerna, det  är ju där deras kompetens är störst.
   – På en hoppindivid sätter jag aldrig galoppbetyget förrän den har hoppat, många hopphästar behöver ett hinder framför sig för att komma till sin rätt.
2. – Absolut! Frågan är vad som är optimalt, en hopphäst kan leva med många typer av galopp. Det räcker att titta på World Cup-klasserna så ser du stor variation, t ex Ninja och Casall som rörde sig mera flackt med ganska raka framben, eller Ballerina, Zirocco Blue och Emerald med mera luftig galopp. Sedan finns såna som VDL Bubalu som mest sprang i korsgalopp men ändå fungerade. Det som måste till oavsett hur galoppen ser ut är kvickhet och förmåga att visa reglerbarhet, god egenbalans är också bra på alla hästar, det gör jobbet så mycket enklare.
3. – Det tror jag är en utveckling som vi går emot, inte minst för att bli tydligare. Det är ofta svårt att få till en objektiv diskussion om olika egenskaper hos hästar, många är färgade av sin egen upplevelse av en egen häst eller ”innehästen” för tillfället.
   – Själv brukar jag säga att lös galopp är den svåraste gångarten att bedöma medan uppsutten är den lättaste. Lös galopp påverkas så mycket av hästens tillstånd mentalt och kroppsligt under den korta tid man ser den. Bedömningen med två hjälphinder gör inte galoppbedömning lättare, då allt blir mer tillrättalagt, men den har givetvis andra fördelar.
4. – Jadå, men man har valt att ha ganska få och allmängiltiga punkter av utrymmesskäl.

Jan-Ove Olsson

Exteriör och gångartsdomare.

1. – Mitt huvudansvar är exteriör och gångarter men galoppen är en viktig diskussionspunkt och där kommer även betyget på typ och huvud-hals-bål in, där resonerar jag ofta med min hoppkollega. Sedan beror det lite på hur intresserade hoppdomarna är av dressyrgalopp. Vi exteriördomare måste vara lika hopp- som dressyrhästintresserade.
   – För en hoppstammad individ väger galoppen under hoppmomentet in. Det svåra är att vi under hoppmomentet bara ser vänster galopp. Hästarna måste få träna lösgalopp även i höger varv. Jag ser för stor skillnad, i vänster galopp är hästen oftast mer i framvikt, speciellt när tröttheten sätter in.
2. – Vi har nog fler hästar med 10-mässig galopp än vad vi får se visa upp den på unghästtestet. Det är trots allt bara en mindre andel av årskullen som synas, kanske flera 10:or finns i den gruppen som inte visats? När en häst är lös är det så många faktorer som kan störa den i uppgiften den har att göra – nytt underlag, dagsform, visare, ny miljö, transport med mera. Redan vid ridprovet ser vi bättre galopp än vid lösgaloppen, ryttaren ger trygghet och kan lotsa rätt. Gör du lösgalopp på en åtta, så som den utförs på bruksprovet sedan några år, finner hästen mycket bättre trygghet och rytm. Det säger oss domare mycket mer. I framtiden vore det önskvärt även på unghästtest.
3. – Unghästtestet skulle kunna vara disciplinuppdelat. För ett antal år sedan provade vi vid kvalitetsbedömningen systemet att hoppdomarna satte betyg på galoppen under hoppmomentet. Det gjordes bara under något år och det tycker jag är synd, för galoppen hör ihop med teknik och temperament under hoppningen. Allt handlar om vad informationen används till. Med två galoppbetyg för samma häst skulle det kunna bli ganska stor poängskillnad mellan en dressyr- och en hoppgalopp. På en dag med ett 30-tal bedömda hästar skulle det kanske vara en handfull hästar där det blir två–tre poängs skillnad på de två galoppbetygen, och ett tiotal med en poängs skillnad. Är det den riktningen hoppsporten vill gå åt så får vi kanske hitta en väg för det.
4. – Det får vi kanske så småningom, det är så långsiktigt forskningsarbete. Det börjar komma lite information nu, men än så länge är det så mycket teori att sätta sig in i att när vi har material kanske det är något annat som behövs.
   – Jag saknar även rutan för energi i galoppen på protokollet för linjär beskrivning som komplement till takt, rytm, aktion, elasticitet och balans. Samma sak med snabb reaktionsförmåga, det är det som oftast krävs för en hoppgalopp.

Susanne Axén

Hoppdomare.

1. – Som hoppdomare har jag inflytande över hur galoppbetyget sätts. Galoppen bedöms först under lösgalopp sedan under hela hoppmomentet, galoppens betyg sätts oftast inte förrän alla moment är klara. Under visningen fylls den linjära beskrivningen i. Det är gångartsdomarna som sätter galoppbetyget på sin del av protokollet. Efter lösgaloppen har domarna en tanke på galoppens kvaliteter och ett betyg, men det kan förändras efter hoppningen. Om hästen använder sin galopp mot och mellan hindren med goda kvaliteter som gynnar hoppningen, kan betyget förändras. Domarna kommer gemensamt överens om ett betyg för galoppen.
2. – Om jag ser till hur galoppen beskrivs i vår linjära beskrivning skiljer sig inte bedömningen av galoppen nämnvärt mellan disciplinerna. Vi vill ha takt och rytm för båda disciplinerna, galoppen ska vara tretaktig. Vi vill inte ha en för kort galopp, då hästen får svårt att räcka fram och över hindret. En för lång galopp kan vara en nackdel om inte hästen kan reglera sin galopp, här kommer även elasticiteten in. Aktionen i galopp har yttervärdena rund eller flack, galoppsprångens form och höjd från marken. Det är på den här punkten vi kan se att hopphästen kan galoppera något närmare marken än gångartshästen, dock är balansen viktig för båda och att galoppen inte blir i framvikt. Till gångartshästen söker vi en luftig och bärig galopp och det finns hopphästar med luftig galopp också. Om man tittar på de kriterier för vad som är en bra galopp och har en häst som går närmare marken framför ögonen så är inte det en 9:a eller 10:a i galoppbetyg. En mer marknära galopp behöver inte vara till nackdel för hopphästen i sin disciplin men det är heller inget som säger att hopphästen ska ha en marknära galopp för att hoppa stora hinder, det är mycket mer som spelar in.
3. – Det diskuteras att man efterlyser de högsta betygen i galopp för hopphästar, men enligt vad som beskrivs ovan så kan hopphästen avvika något från idealgaloppen om den använder sin galopp rätt i hoppningen. En häst som får de höga betygen i hoppning har en ändamålsenlig galopp, då är den i praktiken inte så långt ifrån det som är beskrivet som en idealgalopp
   – Ska man skilja på galoppen i disciplinerna så ser jag att man måste ta fram en beskrivning för hopphästens galopp, dock kommer den nog inte skilja sig så mycket från idealgaloppen bortsett från att luften i galoppsprånget kan skilja åt då hopphästen kan vara mer marknära. Det finns hopphästar som kan ha en ganska fin hoppteknik men inte har en helt önskvärd galopp, då går det så klart inte att sätta de höga betygen för galoppen.
4. – Jag tycker att den linjära beskrivningen är bra då ägaren/visaren får hästen beskriven och kan läsa vad hästen har för styrkor och svagheter. De får en helhetsbild av sin häst. Protokollet är en beskrivning och betyget är en värdering. På frågan huruvida det finns ett samband mellan beskrivning och värdering, så ska man inte tolka det så.
   – Om linjärbeskrivningen hjälper till att beskriva t ex galoppen? Om galoppen beskrivs som orytmisk, har svag elasticitet, går i framvikt så är det så klart svårt att sätta de högre betygen och betyget står för sig. Motsatsen om hästen har mycket goda kvaliteter i sin galopp i beskrivningen så skulle det vara motsägelsefullt om den får betyg fem eller sex. Om en häst hoppar för en 9:a-10:a så har den sitt betyg, men den kan vara t ex något öppen i sina framben och det syns då i det linjära protokollet. Utan linjär beskrivning hade hästen fått sitt betyg och muntlig kritik av domaren. Med protokollet får ägaren mycket mer detaljer vad gäller styrkor och svagheter.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2021.