Krönikören: ”Är trött på att känna att jag borde veta hut”

Jag är en dålig hästägare. Det måste jag ju tro när jag läser alla(s) åsikter om hur man på bästa sätt tar hand om sina hästar.

Jag erbjuder inte mina hästar den bästa tillvaron, en sådan som hästar levt i sedan urminnes tider, en sådan som de är utvecklade att vistas i.

Jag har nämligen ingen lösdrift. Heller inga oändligt stora hagar som sträcker sig så långt ögat kan nå och där hästarna kan ströva obehindrat.

Mina hästar är glada, pigga, friska, arbetsvilliga och fina i både hull och päls.

Mina hästar går inte ute från extremt tidig morgon till sen kväll, i alla väder. Vintertid är de stackarna bara ute sex-sju timmar, ännu mindre vid dåligt väder.

Men vet ni vad som är konstigt? Mina hästar är glada, pigga, friska, arbetsvilliga och fina i både hull och päls.

Håll med, det rimmar ganska illa mot det uttalade idealet. Det som man läser och hör om överallt numera. Att lösdrift är enda alternativet, att alla hästar borde gå på lösdrift, att allt annat är förkastligt.

Men nu är jag trött på att behöva behäftas med skuld, att överallt ifrån överösas med dåligt samvete, känna att jag borde veta hut och inte skulle ha hästar om jag nu inte kan erbjuda dem ”naturliga” förhållanden.

Nu ska ni inte tro att jag är emot lösdrift. Samtliga mina hästar gick på lösdrift från att de vänjdes av till att det var dags för inridning. De har fått växa upp i en flock, lärt sig ett socialt beteende, blivit smidiga och starka.

Men sedan har de fått komma hem och bli domesticerade. Med boxvistelse och utevistelse i betydligt (vintertid) mindre hagar. Och jag tycker inte det är fel, jag vägrar att ha dåligt samvete. Hästarna får sin stimulans i det dagliga arbetet och kan vila och koppla av i rena, sköna boxar när det blir mörkt.

Nyttan med lösdrift borde värderas ur flera aspekter. Den ridhäst vi hade för 50 år sedan är inte samma typ av häst vi har i dag. Långt ifrån alla hästar trivs med att gå ute dygnet runt. Jag kan bara titta på min egen lilla flock, där är en som nog skulle gillat lösdrift, men också en som verkligen skulle avsky det.

Hästarna får sin stimulans i det dagliga arbetet och kan vila och koppla av i rena, sköna boxar när det blir mörkt.

Ibland känns det som att lösdrift blivit ett mantra. Men alltför ofta har det snarare blivit en förvaringsplats och ett sätt att slippa rida för ”hästen är ju ute och kan röra sig som den vill”.

En annan bekvämlighetsaspekt är att det ska vara mindre arbetskrävande med lösdrift. För att en lösdrift ska vara bra ska den ha torrt, rent liggunderlag, marken vid ingången vara hårdgjord och resten av hagen ha bra underlag. Och det ska mockas regelbundet. Är det verkligen så hos alla ivrare av lösdrift?

Att se hästar vada omkring i gödselblandad sörja i en lösdrift, eller hästar som i regn, vind och mörker står och hänger i små hagar (”för att hästar ska vara ute”) – det är inte god hästhållning.

Lösdrift är bra – men inte allenarådande.

Rankningstoppar
Heja Sverige! Peder etta på världsrankningen, Henrik tvåa, svensk hoppsport fortsätter att dominera.

Situationen i världen
Hingstarna Cornet Obolensky och Comme il Faut är fast i Ukraina, krigets fasor drabbar såväl två- som fyrbenta.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2022.