Krönikören: Rolf-Göran visade vägen för det svenska hoppundret

Det var mitt första OS.

Kanske han kan komma att finnas i den roll han hade när Sverige tog OS-guld 2021?

För Rolf-Göran Bengtsson var det tredje olympiska spelet. Året var 2008, platsen var OS-arenan i Hongkong, en varm och fuktig kväll där han i strålkastarsken hoppade hem ett individuellt OS-silver och skapade ett av mina starkaste OS-minnen. Han var svensk hoppnings stora stjärna och han visade det för hela världen i ett Hongkong som var skakat av en dopningsskandal och inkommande tyfon.

Han hade den roll som senare togs över av Peder Fredricson och sedan några år nu innehas av Henrik von Eckermann. Och jag är övertygad om att de båda sistnämnda har inspirerats mycket av Bengtsson.

För dig som inte minns: Rolf-Göran Bengtsson var med i starten av Sveriges guldålder i hoppning. Den smög igång när han åkte hem från EM på Pialotta 2001 med två medaljer. Han visade att det gick att komma från lilla Sverige och ta mästerskapsmedaljer och var sedan med och tog Sveriges första OS-medalj i ridsport sedan 1928 i Aten 2004. 

Sedan dess har han i stort sett alltid funnits där, med i den svenska topptruppen på något sätt. Han har tagit upp runt tio hästar till mästerskapsnivå genom åren, han har ständigt utvecklat sin ridning och delat med sig av sin kunskap.

På vårt andra OS tillsammans, i London 2012, blev det en snopen sorti ut från tävlingen efter andra hästbesiktningen där hela Sverige lärde sig ordet ”balltramp”. Vid OS i Rio 2016 såg jag honom på plats få lilla Unita Ask att prestera långt över sin kapacitet och Bengtssons stora glädje över Peder Fredricsons silver. Vid OS i Paris 2024 var det en frustrerad Rolf-Göran Bengtsson som inte förstod hur hans nedslag hade gått till.

Mellan alla OS har han bland annat hunnit med att ta individuellt EM-guld 2011, EM-brons i lag 2013 och EM-guld i lag 2023. Han hängde ordentligt med huvudet i franska Caen när jag mötte honom i ryttargången efter att han hade missat medalj och blivit fyra, han var desto gladare när han vann Jerringpriset och var världsetta.

Trots allt – eller kanske snarare tack vare allt – hans betydelse som inspiration, förebild och kunskapskälla för det som har hänt svensk hoppsport med VM-guld, OS-guld och EM-guld de senaste åren kan inte överskattas. Inte minst har han visat att man kan komma igen, börja om när allt inte blivit som det var tänkt.

Nu ser det inte ut att bli några fler internationella mästerskap för 62-åringen. Han har flera gånger i olika sammanhang sagt att om den aviserade försäljningen av Zuccero (HOLST hingst f -12 e Zirocco Blue-Caretino, uppf Holsteiner Verband) blir av så är det färdigridet i de största sammanhangen för honom. Det var med skimmelhingsten han kanske hade kunnat jaga mästerskapsmedaljer några år till, att börja om med en ny häst tar helt enkelt för lång tid – tid som Bengtsson inte riktigt känner att han har.

Vid OS i Paris skojade han själv lite om det här med sin egen ålder när jag i mixade zonen lyfte att Zuccero skulle vara i perfekta åldern 16 år vid OS i Los Angeles. Jag minns inte exakt hur han sa, men jag minns andemeningen – att hans egen ålder skulle kunna vara ett frågetecken 2028. Det var bara han själv av alla oss som stod där i mixade zonen som verkade tror att han inte skulle ha sin stjärnglans kvar på hästryggen om fyra år. Men vad vet vi egentligen om hans fysiska status efter alla år på hästryggen. Och nu är som sagt Zuccero ute ur handlingen för Bengtssons del.

För mig knyts hans mästerskapssäck ihop i Paris förra året – 20 år efter den historiska OS-medaljen i Aten. Den individuella finalen missades och det blev stolpe ut i lagtävlingen 2024. Snopet – ja – men en ryttares storhet avgörs självklart inte av en enda tävling, att rida på så hög nivå på så många olika hästar under så många år säger mycket mer.

Och även om vi inte får se Rolf-Göran Bengtsson på hästryggen vid några fler EM, VM eller OS kanske han kan komma att finnas i den roll han hade när Sverige tog OS-guld 2021? Då var han medresande reserv och sågs ständigt vid förbundskapten Henrik Ankarcronas sida. Kanske kan det bli ett och annat UVM? Men allra, allra helst hoppas vi på ett litet under och att en mästerskapshäst som passar Bengtsson och gör honom sugen på att satsa en runda till dyker upp.