Lasse Berglund: ”Men vem är det egentligen som ligger bakom succén?”

Det går bra för svenska hästar i utlandet, så bra att alla pratar om det. Hästförmedlarna, uppfödarna, ryttarna, ja kort sagt alla vill ha del i den nuvarande framgångsvågen. Men vem är det egentligen som ligger bakom succén?

Jag minns hur det var att åka ut med utländska kunder till uppfödare förr i världen. Ofta stod det några helt gröna unghästar ute i en leråker, raggiga och ohanterade, i bästa fall fina råämnen för någon med god fantasi. Det var en bra dag om de var så pass hanterade att det gick att leda dem. I dag är det helt annorlunda.

Det går att ta med sig spekulanter ut till många anläggningar och där möter de ett antal förberedda, utbildade och fint groomade hästar som är enkla att hantera. Förutom sin hopptalang och ridbarhet kan de rätt ofta dessutom löshoppas, skos, lastas, klippas och uppföra sig i möblerade rum.

Vilka är det som genomför förvandlingen från råämnen till blivande tävlingshästar? Det är en grupp som står för landets hästutbildning: unghästutbildarna.

De har ett tufft jobb från sex på morgonen till långt ut på kvällen för en alldeles för dålig lön. De utför ett riskfyllt arbete med liten eller ingen försäkring om olyckan skulle vara framme. De flesta tar så lite betalt för sina tjänster att det blir för lite kvar för dem att leva på.

Jag tycker den här gruppen gör ett fantastiskt arbete med våra unghästar. Det är tack vare dem som det i dag går att visa och sälja hästar till utländska köpare. ”Vi får vad vi ser, de är inte fixade och trixade med” får jag ofta höra från utländska köpare.

Jag hade önskat att uppfödarna, Ridsportförbundet och SWB givit lite mer av en klapp på axeln och uppskattning till dem som tränat och visat hästen. Tack vare unghästutbildarna kommer fler hästar till visning och unghästtest – SWB och Ridsportförbundet borde vara tacksamma. Fler tränade och testade hästar innebär ett steg närmare att vi hittar de där riktiga stjärnorna.

Vi behöver skapa en positiv ”hederskultur” för att ge ett tack till unghästutbildarna. Varför inte instifta ett pris för årets bästa unghästutbildare på Ryttargalan varje år?

Tack vare framför allt utbildningen på Flyinge men även andra tillskott finns det i dag många duktiga unghästutbildare. Ett strävsamt och allt som oftast piggt gäng som sliter mest i landet. De producerar fina svenska hästar, hatten av för det.

Bäst just nu: Våren är här på allvar och alla tävlingarna börjar, det har vi väntat på hela vintern. I år ska jag tillbringa flera helger utomhus i stället för i ridhus.

Sämst just nu: Bruksprovet tar på tok för lite hänsyn till hingstarnas mödernelinje. I stolinjernas prestationer finns den enda garanti som går att hitta. Lär av andra förbund.

Lasse Berglund,
Uppfödare, hoppdomare och tränare.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången i Ridsports pappersutgåva, nummer 7 2018.