Elegans som väckt uppmärksamhet

När Ridsport når tränaren och ryttaren Anki Carlsson är hon är på semester i Thailand med dressyrbekanta. Men det är inte en helt vilosam semesterresa. 

– I dag var jag på yoga på stranden. Jag kan absolut ingenting om yoga, men det är roligt med nya utmaningar, även om instruktören tipsade oss om att det finns en lättare grupp för oss nästa gång. Och jag är en mes i vattnet och brukar hasa i, men innan jag fyllt 60 ska jag göra bomben. 

Men åter till något kallare breddgrader, nämligen Värmland. Det var här Ankis elev skulle sälja 4-åringen HeideBlumen af JBP (SWB f -13 e Don de Jeu-Dimaggio, uppf Jessica Lantz), ”Trilska”, år 2017. Anki tog in hästen för träning. 

– De frågade mig om jag ville köpa Trilska när hennes ryttaren blev gravid. Egentligen passade inte stoet mig, hon är för liten, men jag sa till gubben min att ”den här måste vi köpa, jag får se till att inte bli för tjock”, berättar Anki.

2018 började försiktigt med några starter i Lätt A. 

– Jag satsade inte på Breeders eller Falsterbo, hon var inte klar för det. 

2019, däremot, vann Anki och Trilska Breeders. I Ridsport stod att läsa: ”Anki Carlsson red 6-årsvinnaren HeideBlumen af JBP i sann Dujardin-Dufour-anda”.

– Ja, det var väldigt roligt att läsa. 

Men just Dujardin och Dufour är inte främsta förebilderna, även om Anki tycker att alla i toppen rider bra. 

– Av dem jag har lite närmare är Tinne Vilhelmson Silfvén min förebild. Hon har inte alltid haft lätta hästar och hon är öppen och förklarar utan krusiduller. 

– Om jag måste välja någon annan tycker jag att Isabell Werth är fantastisk med tanke på hur många hästar hon tar fram år efter år.

När vi sprang på besiktningen stannade folk och tittade. Folk i landslaget undrade vad det var för häst jag hade med mig. 

Dujardin och Dufour räknas ju som ryttare med mjuka hjälper, är du en mjuk ryttare?

– Jag är väldigt, väldigt stel, det märker man när jag går på yoga. Men det gör att jag måste slappna av till häst för att vara tillräckligt följsam. Trilska främjar den ridningen, hon är magisk på många sätt. 

Hur var då upplevelsen där på Breeders, när Ridsportskribenten blev så salig över ekipaget? 

– När vi sprang på besiktningen stannade folk och tittade. Folk i landslaget undrade vad det var för häst jag hade med mig. Trilska är (nästan) svart och rör sig mjukt och elegant, och väcker uppmärksamhet. 

– Men en av de roligaste sakerna var att en tjej som var med som hästskötare filmade, och i filmen kommer Kerstin Andrés röst med: ”Du måste hälsa ryttaren, den här hästen är ju fantastisk”. Den fina kritiken från domarna var rolig, men att någon är så spontan, det var en overklighetskänsla nästan – att det var jag, Anki från Värmland, liksom.

Gratulationerna strömmade in, och snart även buden på hästen. 

– Jag vill inte säga summorna, men det var väldigt stora pengar. Jag pratade med Lussan och hon sa ”för de pengarna kan du åka till Seychellerna och sedan måste du ändå leta häst, och det är inte så lätt att hitta det du vill ha”. Gubben sa också att det inte var en häst vi skulle sälja. 

– Plus att jag är ganska krass och vet att det är mycket med röntgen och så vidare, så från att någon säger att den är intresserad till att ett köp blir av, det är en lång väg. 

Efter Breeders har Trilska fått föl genom embryotransfer. Fölet är nu fyra år och stannar kvar hos Anki. Ryttaren har också hunnit byta en höftled, och kört mycket miljöträning. Det tog fyra år (!) att få Trilska att gå genom dörrar utan att kasta sig. 

– Under de åren stod det alltid en burk havre vid dörren, så att hon skulle lära sig att det var trevligt även på andra sidan.

– Det har varit lite tjall på vägen, men vi hoppas att det ska gå hela vägen till Grand Prix. Jag skyndar långsamt, jag är för gammal för stress, och drömmen om OS och VM har passerat. Trilska är en sån där häst som man bara får en gång i livet. 

Fakta

Så fick Trilska sitt smeknamn

HeideBlumen af JBP kallas för ”Trilska”.

– Den elev jag köpte hästen av hade en hund som hette ”Sabba”, en katt som hette ”Terror” och då fick hästen namnet Trilska. 

Expandera

Stoet går fint i Intermediaire I, men det är en bit kvar till nästa steg. 

– Problemet ligger framför allt i bytena i varje, hon är het över huvud taget men i bytena gäller det att få henne lagom tempererad. Men hon är en tanthäst – även om hon är pigg och alert tappar hon inte sin ryttare, vilket är skönt. 

Förra året hände dock en sak som fick hästen att bli rädd. 

– Det var på Grevagården och Trilska blev jätterädd. Jag tror det var för att hon såg hästar på långt håll och inte riktigt förstod vad det var. Det var som att rida på en gasell, hon gjorde tvärnit och stampade med ett framben. Efter det gick jag och ledde henne, och nästa dag var hon fin. Jag får åka tillbaka, eftersom Grevagården är en av mina favoritplatser att tävla på. 

Men det blir till att välja tävlingar med omsorg. 

– Jag är ändå en vanlig ryttare med vanlig ekonomi, så jag kan inte tävla så ofta. Och just nu lägger jag pengarna på träning så att jag kan komma till nästa steg. Jag försöker träna för Lussan Nathhorst en gång i månaden och en gång i månaden för Rose Mathisen. 

Om Anki någon gång tänker på miljonerna som kunde ha suttit på hennes bankkonto, får hon tröst av att se till att Trilska har det riktigt bra. 

– Jag tror att den här hästen trivs hos mig. Hon är ute mellan klockan sju och fyra och rids i skogen. 

Kommer jag inte till Grand Prix så njuter jag av varje dag jag får rida på den här hästen.

– Som alla andra hästar som har något extra är hon viljestark, hon kan inte acceptera att stå kvar inne när andra ska ut. Och hon skulle aldrig ha passat i ett stall där de inte får gå i hagen. 

– Det tar lite mer tid, men kommer jag inte till Grand Prix så njuter jag av varje dag som jag får rida den här hästen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2025.